ref_tran04_3.html

Målskyttar:	2-1 Gustav Risinger (Martin Karlsson),
	2-2 Jakob Uddling (Johan Rydén),
	6-3 Gustav Risinger (Andreas Larsson).
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Adam Rylander, Marcus Nilsson, Henrik Malm -
	Andreas Larsson, Andreas Eriksson Joakim Pantzar,
	Martin Karlsson (debut) och Gustav Risinger.
Avbytare:	Freddy Zielinski, Henrik Ådahl, Olle Rydsjö,
	Rasmus Svensson, Jakob Uddling och Johan Rydén.
Bäste Kabel:	-
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
För första gången någonsin spelade FC Kabel Åttio en träningsmatch med niomannalag inomhus. Det gick inte alls. Förutom att Hedared bjöd oss på bra tempoträning gör vi bäst i att glömma det här fort. Förutsättningarna inför drabbningen i Sjuhäradshallen var enkla. Åtta utespelare plus målvakt i varje lag, och fritt antal byten. Ingen domare och ingen offside.
Hur vi skulle tackla det var inte självklart. Johan hade sett Elfsborg träna med uppställningen 3-3-2. Därför körde vi också så. Hur vi skulle anfalla och försvara oss i övrigt var en öppen fråga. Vad vi däremot visste var att Hedared räknades som storfavoriter. Dels hade de inlett säsongen med tre raka segrar utomhus. Dels hade de under flera år haft en tid i veckan i just Sjuhäradshallen och lärt sig taktiken i niomannamatcher.
Inledningen blev också en chock för oss. Medan vi förtvivlat försökte hitta rätt positioner satte de rödblå motståndarna oss under extrem press. Två snabba mål gjorde de också innan vi fann minst tendens till trygghet i spelet.
Sedan hade vi en bra period. Först reducerade Gustav R, fint framspelad av debutanten Martin Karlsson. Sedan kvitterade Jakob, serverad av Johan. Då hade vi ytterligare ett par fina kombinationer och det kändes som att vi började förstå vad vi givit oss in på. Framstegen skulle dock visa sig vara tillfälliga.
För Hedared slog tillbaka med kraft. 3-2 var ett kanonskott ribba in, medan såväl 4-2 som 5-2 delvis var frukten av lite flyt. Trots turmålen var resultatet rättvist. Det var våra motståndare som hade det överlägset mest genomtänkta spelet, och som dessutom skapade klart flest chanser. Deras ledning hade växt till hela 6-2 innan Gustav lyckades trycka in ett sista tröstmål.
Totalt sett var slutsiffrorna i underkant. Hedared var helt enkelt mycket bättre än oss.
Under den allra tyngsta perioden tackade Malm våra motståndare för att de bjudit in oss till träningsmatchen genom att satsa stenhårt mot benen på benskyddslösa motståndare i ett par närkamper.
Malms lilla utbrott fick ett par Hedaredsspelare att tända till rejält. Den stenhårda backen svarade som vanligt genom att fortsätta ligga på gränsen i närkampsspelet. Möjligen var Malms agerande ett utslag för den frustration vi kände över vårt dåliga spel.
Hur kunde vi då göra en så svag insats?
1) Vi hittade varken rätt positioner offensivt eller defensivt.
2) Vi stressade stundtals sönder oss själva.
3) Bollarna studsade ifrån oss. Det tog minst en halvtimme innan vi började få ordning på bollkontrollen.
4) Passningsspelet var uselt.
Klart är att Hedared visade sig ha ett mycket bättre lag än på flera år. Det var därför ingen skam att få stryk av dem. Speciellt som det för oss var första gången på nytt underlag, med nytt antal spelare och med nytt spelsystem. Därför kan de tre första punkterna accepteras. Det som oroade var punkt 4. Att passningarna höll låg kvalitet när vi blev satta under extrem press är inte bra, men förståligt.
Att vi däremot ofta feladresserade våra passningar med flera meter även när vi hade gott om tid var rent ut sagt odugligt. Det var som om vi helst bara ville bli av med bollen så fort som möjligt. Ingen vågade riktigt ta tag i spelet.
Totalt sett gjorde vi alltså en usel insats.
Det som skall placeras på pluskontot var att vi fick en bra genomkörare i högt tempo. Vad gäller spelarkritik kan de flesta betydligt bättre. Gustav skall förstås nämnas för sina två viljemål. Dessutom verkar Olle vara på väg mot storformen. Han var en av få som slog några riktigt bra passningar.