ref_tran04_6.html

Målskyttar:	0-1 Gustav Risinger,
	0-2 Mikael Aronsson,
	0-3 Freddy Zielinski,
	0-4 Henrik Ådahl.
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Adam Rylander, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
	Mikael Martinsson, Andreas Eriksson, Rasmus Svensson,
	Henrik Ådahl, Daniel Johansson -
	Johan Rydén, Gustav Risinger
Avbytare:	Mikael Aronsson och Joakim Pantzar
Bäste Kabel:	-
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
Det här var en match med många ansikten. Segern var återigen odiskutabel. En lysande första kvart följdes först av en rejäl svacka och sedan en mycket stabil andra halvlek. Totalt sett en match vi kan lära oss mycket av.
Som bäst någonsin tidigare hade FC Kabel Åttio vunnit tre matcher i rad i upptakten av en utomhussäsong. Nu har rekordet utökats till fyra, och det med den fina målskillnaden 14-1.
Stefan var tillbaka i målet och höll återigen nollan. Den här gången fick han verkligen jobba för att hålla tätt. Tre raka nollor är dock ett lysande facit, och sannolikt även det klubbrekord.
För en gångs skull var det inte lika lätt att få ihop lag som tidigare under våren. Ett par sena återbud gjorde att vi "bara" skulle ha med oss 14 man ut till Olsfors. Redan vid samlingen stötte vi på ytterligare problem. Micke J kom inte och hade dessutom stängt av sin mobiltelefon så att vi inte kunde få tag på honom. Det visade sig senare att lagledningen - och alla andra som tränade - hade glömt att Micke redan på torsdagens träning hade förklarat att han inte kunde vara med. Det blev således 13 kablar som åkte till Olsfors. Där blev vi mottagna av tvågradig värme, blåst och lätt duggregn - med andra ord underbart vårväder… I drygt tio minuter spelade vi strålande. Det var varierat spel, där vi anföll från både höger, vänster och mitten. Den vassa perioden kröntes av ett läckert mål. Bollen rullades runt i backlinjen och upp till Martinsson på högerkanten, som slog en rak hård djupledspassning till Johan, vars inlägg möttes i steget av Gustav R som skickade upp bollen i nättaket. Ett riktigt kanonanfall. Vi skapade ytterligare ett par goda möjligheter i början. Bland annat hade Ådahl en nick just över på hörna.
Efter en kvart började krafterna av förklarliga skäl sina hos våra kantspelare. Vi klarade inte av att ställa om och spela annorlunda, utan tappade spelet helt. I stället tog Olsfors över och skapade mycket under en 25-minutersperiod. De flesta avsluten gick i och för sig utanför eller över, men Stefan tvingades också till ett par fina räddningar. Vi hamnade nu ofta i tidsnöd i uppspelen, och dessutom hade vi väldiga problem med Olsfors lyftningar mot deras långa forward. I slutet av halvleken fick vi tillbaka lite spel.
Johan borde ha gjort 2-0 när han i friläge chippade bollen över Olsfors målvakt. Chippen blev dock lite för lös och en back hann upp och räddade en halvmeter från mållinjen.
Det blev i stället Bullen som gjorde 2-0 på en missad mottagning. Han fick bara tån på en fin genomskärare från Rasmus. Medan målskytten stod och bannade sig själv för sin miss rullade bollen retfullt löst i mål precis innanför stolpen. Olsfors målvakt hade nämligen sett att Bullen kunde bli fri och tagit flera steg ut för att skära av vinkeln. När bollen passerade stod han på fel ben, och vi hade fått ett sällsynt enkelt mål. Vår ledning i halvtid kändes både lite turlig och i överkant. Ett par taktiska order fixade försvarsspelet. Vi beslöt att skära av Olsfors fyrtorn på topp genom att Rasmus skulle ta lite djup på mittfältet. För att få ordning på anfallsspelet beordrades backar och yttermittfältare falla hemåt för att skapa tid och yta. De taktiska förändringarna föll ut oerhört väl. Vi gjorde helt enkelt en rakt igenom stabil andra halvlek. I och för sig skapade Olsfors även ett par bra lägen efter paus. Men det var mer slumpens skördar än följden av en genomtänkt taktik. Framför allt handlade deras chanser om bra distansskott. Farligast var en tåpajare som Stefan tippade i ribban och tillbaka in i skopan. Hemmalaget hade även ett skott från högerkanten som tog i baksidan av stolpen.
Annars var det vi som hade god kontroll på händelserna. När vi föll lite med backarna i uppspelen orkade inte hemmaspelarna längre upp och sätta press på oss. Därmed kunde vi rulla runt bollen som vi ville och framför allt hittade vi ytor på centralt mittfält, från vilket vi kunde starta våra attacker. Enda bakslaget var att vi blev tolv man när Eriksson fick känning i låret efter bara ett par minuter.
Vi orkade dock på tolv, och målchanserna var många i andra halvlek.
Jocke P hade två riktigt öppna lägen, men lyckades träffa någon av de få som stod mellan honom och målet vid båda. Bamse höll på att snubbla sig igenom, Bullen missade öppet mål från ett par meter och en frispelad Gustav R tvingade Olsfors målvakt till en kvalificerad benparad.
Vårt första mål i halvleken satte Freddy läckert på frispark. Bollen skruvades över muren och in i närmaste hörnet. Efteråt stod Freddy helt oberörd och tog emot lagkamraternas gratulationer.
- Det tog ett tag innan jag fattade att den gick in, sa Freddy.
- Synd Malm, där försvann din chans att få lägga några frisparkar, ropade Stefan.
Malm hade nämligen slagit en i muren i första halvlek. Den aggressive försvararen var även intresserad av den här, men backade när Johan kommenderade fram Freddy.
Ett mål till blev det. Micke M kastade inkast till Johan, som sprang ner till kortlinjen och slog ett lågt inlägg. Bullen gick på första stolpen och drog med sig alla motståndare. Bollen passerade mellan Bullen och Olsfors målvakt och gav både Jocke P och Ådahl öppet mål. Ådahl var lite hetare och skickade in bollen. - Jag var helt ensam vid bortre stolpen, sa Ådahl.
- Nej, jag var där också. Jag trodde äntligen att jag skulle få göra mål, svarade Jocke lätt irriterat.
Den gode Pantzar får vänta ett tag till på sitt första kabelmål för året.
Micke M och Ådahl höjde sig över mängden i ett genomgående bra lag. Spelet i andra halvlek var så stabilt att ingen egentligen saknades trots att bland annat Marcus, Olle, Larsson, Jukka, Henriksson, Micke J och poängkungen Holme stod utanför laget. Truppen är med andra ord bred.