Sparsörs AIK - FC Kabel Åttio 4-5 (1-3, 3-1, 0-1)
Sjuhäradshallen 6 mars kl. 16:00

Målskyttar: 0-1 () Magnus Henriksson (Niklas Johansson),
0-2 () Mikael Aronsson (Niklas Johansson),
1-3 () Mikael Martinsson,
3-4 () Olle Rydsjö,
4-5 () Mikael Johansson (Magnus Henriksson),
Kabels lag: Viktor Svenkvist -
Kalle Åkerström, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
Niklas Johansson, Micke Johansson, Johan Rydén,
Olle Rydsjö -
Magnus Henriksson
Avbytare: Erik Stolt (debut), Mikael Asplund (debut), Mikael
Martinsson, Johan Platenik och Mikael Aronsson.
Bäste Kabel: Kalle Åkerström
Varning: -
Utvisning: Jonas Hagström, SAIK.



Kommentar
Säsongen 2005 inleddes på bästa sätt. Med hjälp av en gedigen laginsats och ett par läckra mål besegrades Sparsör med 5-4, siffror som kändes i underkant.
Efter blott två uteträningar var det alltså dags för matchpremiär. I programmet stod det torsdagen den 3 mars, men det visade sig vara Johan som inte kunde läsa sin egen handstil. Lördag den 5 mars skulle det vara. Och grus skulle vara underlaget. Tiden för avspark var satt till 12.00.
När det var -22 grader natten till onsdag, och väderleksrapporten sa snöoväder på fredagen blev Sparsör oroligt att de inte skulle kunna fixa en spelbar plan. Onsdag förmiddag ringde de och föreslog att matchen skulle spelas i Sjuhäradshallen på lördagseftermiddagen i stället. Så blev det.
Reglerna sa niomannalag, 3x20 minuter och spel utan offside.
På konstgräset i hallen hade vi vid våra två tidigare matcher haft riktigt svårt att såväl hitta rätt positioner som att få till ett eget spel. För att vara täta centralt ställde vi därför upp 3-4-1. Sedan rivstartade vi. Redan efter tre minuter var det ledning med 2-0.
Det första målet gjorde Henriksson på en högerhörna från Niklas. Nicke fortsatte att visa pigga ben på högerkanten. Bara någon minut efter 1-0 slog han ett fint inlägg som Bullen styrde in till 2-0. Något onödigt kunde Sparsör reducera strax efteråt. Ville hade inte koll på måtten på de fullstora målen, och släppte medvetet en boll som råkade gå en decimeter innanför stolpen.
Första perioden var dock vår. När Micke Martinsson dundrade in en frispark i krysset var rättvisa skipad. Att Micke kunde skjuta hade vi sett på träningarna, men att han kunde träffa mål var en trevlig nyhet. Snyggt var det hur som helst.
I början av den andra perioden hände något. Plötsligt uppträdde vi helt paralyserat. Sparsör kunde snabbt och ganska enkelt göra två tidiga mål. Det handlade om öppna skott från nära håll som Ville var chanslös på.
Vi repade oss något, och började jobba oss in i det igen. I mitten av perioden återtog vi också ledningen. Olle slog en inläggsfrispark som gick in i mål via Sparsörs målvakt. Det var definitivt också ett mål som måste hamna under rubriken enkelt. På slutet kvitterade dock Sparsör på ett nytt otagbart långskott.
- Jag tyckte ni såg trötta ut i andra perioden, och trodde inte att ni skulle orka under den sista, sa Sparsörs lagledare Björn Lindvall efteråt.
Vi tog oss dock samman i andra periodpausen och styrde upp försvarsarbetet. Vi skulle avsluta matchen med rent zonspel, med press och understöd. Så blev det också. Vi gjorde helt enkelt en lysande sista period.
Det bästa Sparsör hade var en hörna. De skapade dock inte ett enda riktigt måltillfälle under de sista 20 minuterna.
Vi lyckades mycket bra med att pressa och stressa deras försvar, och vi vann bollar högt upp i plan. Dessutom skapade vi en mängd målchanser. Hade vi varit lika effektiva i avslutningarna som vi var ettriga i försvarsspelet hade vi gjort minst fem mål i tredje perioden. Nu brände vi i stället flera riktigt bra lägen. Inte minst annars duktige Pinnen visade stora pyromantalanger.
Till slut kom dock det mycket välförtjänta segermålet. Henriksson försökte lobba över Sparsörs målvakt, som dock halvräddade. Micke Johansson fyllde på och kunde stöta in returen i tomt mål. En klart värdig avslutning på den bästa period vi någonsin gjort inne i Sjuhäradshallen.
Alla spelare gjorde bra insatser. Mest imponerade dock Kalle Åkerström som var pardonlös i närkampspelet och dessutom oftast fanns på rätt position. Bäst minns vi den närkamp i mittperioden där Kalle tog sats från 20 meter och la alla sina 150 (?) kilon i satsningen. Tur för Sparsörsspelaren att Kalle tog bollen, och inte spelaren...
Seger i vårpremiären alltså. Fast det skall erkännas att Sparsörs lag bestod av mängder av juniorer och var väldigt långt från ordinarie. Dessutom tog deras bollmottagare Jonas Hagström en idiotisk utvisning redan efter cirka tio minuter av första perioden. Det var således ingen speciellt stor fjäder i hatten att slå de gulsvarta. Dock skall man minnas att de tränar en gång i veckan i Sjuhäradshallen och vet hur man skall uppträda där.
Det som var roligast var hur fint vi klarade av att spela zonförsvar i sista perioden. Det var speciellt glädjande då det finns långt gångna tankar på att vi skall spela 4-4-2 och zon i år. Redan i nästa träningsmatch - den mot Länghem på lördag - är det dags att testa nymodigheterna på fullplan. Då skall vi rensa bort termen markering ur grundspelet och i stället lära in press-understöd-täckning.