referat_02.html

Målskyttar:	1-0 (10)
	2-0 (56)
Kabels lag:	Viktor Svenkvist -
	Freddy Zielinski, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Erik Stolt (debut utomhus) -
	Niklas Johansson, Micke Johansson, Henrik Ådahl,
	Mikael Martinsson -
	Magnus Henriksson och Mikael Aronsson
Avbytare:	Johan Platenik och Mikael Bäck.
Bäste Kabel:	Henrik Malm
Varning:	Erik Stolt
Utvisning:	-

Kommentar
Det blev förlust vid första testet av 4-4-2 och zonspel. Det var dock inte zonspelet som sådant det var fel på. Bara två insläppta mot ett topplag från Marksexan är inte så dåligt. Problemen fanns i offensiven - och i disciplinen.
När laget till årets första grusmatch skulle kallas märktes det att vi blivit av med en del spelare sedan i fjol. Dessutom var flera nyckelspelare bortresta eller upptagna med annat under påskhelgen. På så sätt försvann Olle, Foppa Asplund, Marcus, Jocke P, Bamse, Risinger, Lien, Julle och Larsson ur truppen.
Larsson kan även placeras i nästa grupp, nämligen den som består av mer eller mindre skadade spelare. Där fanns även Zamora och Jukka. Dessutom var Johan krasslig och stod över.
Trots att vi hade snittat drygt 13 man per träning hade vi bara 11,5 gubbar tidigt på morgonen, matchdagen. Den halve var krasslige Bullen som bara hade tänkt att spela en kortare stund. Cirka 2,5 timmar innan avspark meddelade Kaiser Karl-Fabio att Bäck var hemma i Borås. Bara någon minut senare ringde Bäck upp Johan och sa att han kunde vara med.
- Fast jag har varken kondition eller bollkontroll, ursäktade han sig.
Som om det skulle vara någon nyhet...
Däremot försäkrade Bäck att han skulle vara på plats i Hyssna vid avspark.
- Jag hinner inte till samlingen, jag har lite att flytta först. Men jag är i Hyssna klockan tolv, sa han.
Just det.
Under samlingen och resan ut till Hyssna spekulerades det i vad det var Bäck flyttade. Han hade ju lämnat Borås för Umeå för bara två månader sedan. Och tanken var att han skulle vara norrlänning i nästan ett år. Han var väl inte på väg hem, redan?
Ute i Hyssna visade grusplanen vara riktigt bra. Dessutom var det lysande väder. Solen värmde, och ganska snart föll flera lager kläder från både spelare och publik.
Innan dess hade hemmalagets - och hela Sjuhäradsfotbollens - skyttekung 2004 hunnit med att förolämpa Johan. Andreas Svensson, som målsprutan heter, ställde nämligen följande fråga till vår spelande ordförande:
- Skall du vara med och spela?
Johan förklarade att han bara var med som ledare.
- Ja, du är ju för gammal för det här nu, sa Svensson utan att verka skämta det minsta.
De tre träningarna närmast innan matchen hade nästan uteslutande handlat om hur man agerar i ett zonförsvar. Nu var det dags för första testet på om lärdomarna hade gått in i spelarnas huvuden. Problemet var att tre man (Ådahl, Freddy och Bullen) bara hade varit med på en av aktuella träningar, och två (Ville och Niklas) hade inte varit på någon.
Med nästan halva laget som rena nybörjare i det nya spelsystemet fanns det anledning att känna vissa farhågor inför avspark. Speciellt som Hyssna blev trea i Marksexan i fjol och gjorde hela 88 mål på 22 matcher - alltså precis fyra per match. Försvarsspelet skulle alltså utsättas för ett rejält hållfasthetsprov.
Hemmalaget satte också högsta fart direkt. Vi blev tillbakatryckta, och hade inte ens tendenser till eget spel. Framför allt matade de långa bollar ner mot hörnflaggan på vår högersida. På den kanten spelade Niklas och Freddy, som båda av förklarliga skäl var riktigt vilsna i sina positioner. De fick det också riktigt svettigt från början.
Det blev svettigt på andra sätt också. Henriksson fick en smäll över nacken redan efter fem-sex minuter. Smärtan satt i länge, och han inte vågade hoppa in i spelet igen på en bra stund. Vi var i princip utan avbytare en bra stund. Många befarade nog att det kunde bli ett riktigt ras.
Hyssnas ledningsmål lät inte heller vänta på sig. Efter tio minuters spel fick de en frispark utanför straffområdet på vår vänsterkant. Frisparken slogs snabbt. Vi stod som statyer inne i straffområdet och kom inte ut och satte press på bollhållaren. Han fick därför gott om tid att sikta in sitt inlägg. Det gjorde han så bra att en medspelare kunde kasta sig fram och nicka in bollen bakom maktlöse Viktor.
Även efter målet var spelet nästan uteslutande beläget på vår planhalva. Pinnen var den ende spelare som då och då kunde lugna ner spelet. Vårt första, och nästan enda, skott mot Hyssnas mål före paus sköt Malm på en frispark i 21:a minuten. Hyssna hade desto mer. Dock var vi riktigt på tå defensivt. Även om det stundtals var si och så med positionerna jobbade alla kopiöst, och pressade hemmaspelarna till misstag när de närmade sig vårt mål. När Henriksson halvvägs in i halvleken mer eller mindre tvingades in i spelet igen hade vi dessutom en avbytare. Skönt. Framför allt skötte fyrbackslinjen sig efter omständigheterna lysande. Malm var allra bäst, och stoppade många framstötar. Han höll dock på att bli målskytt när han - med full kontroll (?) - distinkt förlängde ett Hyssnainlägg en decimeter utanför Villes bortre stolpe.
Ville skötte sig för övrigt också lysande. Bland annat skrämde han Hyssna till att slå en straff utanför i den 25:e minuten. Det var för övrigt ingen som visste varför hemmalaget fick aktuell elvametare. Den inte allt för övertygande domaren Lars-Inge Andersson hävdade att Freddy hade gjort något regelbrott. Vad det handlade om är däremot fortfarande oklart.
När första halvlek gick mot sitt slut hade Bäck fortfarande inte kommit. Det gick inte heller att nå honom på mobiltelefon. När vi började räkna bort honom kom dock norrlänningen. Och lagom till halvtidsvilan var han omklädd och klar. När han dök upp vid planen avslöjade han att han faktiskt hade flyttat hem till Borås igen.
- De har inga jobb - bara snö, var hans kommentar om Umeå.
Trots att Bäck kom pigg och fräsch till Hyssna var han inte intresserad av att spela från start i andra halvlek. Först skulle han tugga i sig mammas medskickade pastasallad. Det lär ha varit den första näringsriktiga mat Bäck ätit på två månader. I Umeå lever nämligen urinvånarna enligt obekräftade uppgifter på Big Mac och Jägermeister.
Innan vi gick ut till andra halvlek fick vi justerat några viktiga defensiva detaljer, framför allt hur yttermittfältare och ytterbackar skall jobba när vi sätter press. Budskapet visade sig nå fram. Allt eftersom fick vi bättre kontroll defensivt.
Fast det började på sämsta möjliga sätt. Redan efter fyra minuter kom 2-0. Det kom på ett klockrent friläge rakt framifrån. Att Hyssnaspelaren blev så fri berodde delvis på att vi inte har gått igenom kursen om hur vi skall falla hemåt med försvaret när vi har tappat pressen på bollhållaren. Framför allt berodde dock friläget på att det var någon eller några meter offside - något som är svårt att försvara sig mot. Annars fick vi alltså bättre kontroll i försvarsspelet. Det var ganska underligt eftersom den trötta duon Bullen och Niklas inte tog många steg i defensiven efter paus.
- Jag låg kvar högt så att vi fick ett tremannaanfall, sa Niklas.
Vi fick samtidigt ett tremannamittfält... De som spelade där gjorde dock en helgjuten insats, och kämpade faktiskt till slut ner Hyssnas fyrmannamittfält. De fick dock offra onödigt mycket kraft i försvarsarbetet. Om vi haft fyra arbetande mittfältare hela halvleken hade resultatet kanske sett roligare ut.
Matchen hettade för övrigt till på många sätt i början av andra halvlek. Bland annat blev det ganska grinigt på planen. Då kunde följande ordväxling höras från bänken:
- Faan, vad gnälligt det börjar bli. Det är ju bara en träningsmatch, sa Ådahl.
- När det är påsk och allt, svarade Bäck.
Vi gnällde klart mest, och ju mer vi tjatade desto fler frisparkar fick vi med oss. Domaren imponerade som sagt inte.
- Kom aldrig och säg att det inte lönar sig att gnälla, sa Niklas triumfatoriskt till Johan.
Även om det blev ytterligare en handfull Hyssnalägen lyckades Ville med tur och skicklighet freda sin kasse resten av matchen.
Den sista kvarten fick vi äntligen till lite eget anfallsspel på Hyssnas planhalva. Ett par bra lägen blev det. Den offensiva utflykt vi - inte minst Ådahl - helst minns var nog när Lars-Henrik var nära ett äkta hat trick - tre tunnlar i rad i samma anfall.
- Att förlora med 3-0 är inte så dåligt, sa Micke M med någon minut kvar att spela.
Han hade inte noterat att straffen gick utanför...
2-0 stannade det vid. Spelmässigt var skillnad minst 5-0. Det faktum att vi lyckades hålla nere antalet klara målchanser, trots att spelet var på vår planhalva mest hela tiden, innebär att första försöket med zonförsvar måste få med beröm godkänt. Fast det finns mycket kvar att jobba på. Alla måste jobba för laget, och sedan är det ju inte fel om vi har lite eget spel...