referat_03.html

Målskyttar:	0-1 (15) Daniel Göhlin
	0-2 (30) Daniel Göhlin
	1-2 (32) Niklas Johansson (Magnus Henriksson)
	1-3 (49) Daniel Göhlin
	2-3 (75) Magnus Henriksson (Mikael Johansson)
Kabels lag:	Viktor Svenkvist -
	Freddy Zielinski, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Mikael Asplund (debut utomhus) -
	, Micke Johansson, Henrik Ådahl,
	Marcus Nilsson -
	Magnus Henriksson och Mikael Aronsson
Avbytare:	Mikael Martinsson, Olle Rydsjö, Niklas Johansson,
	Jukka Paananen, Erik Stolt och Joan Ivarsson.
Utlånad:	Mikael Bäck till Mariedal.
Bäste Kabel:	-
Varning:	Joan Ivarsson
Utvisning:	-

Kommentar
Vi hade spelet. Mariedal hade en målskytt. Det räckte. Årets andra grusmatch blev en tung - och totalt onödig - förlust mot ett otränat lag utan avbytare.
Det började dock bra. När Malm kallade folk på träningen torsdagen den 31 mars fick han en chock. Samtliga 16 närvarande tackade ja. Eftersom Johan redan var klar, och vi dessutom behövde en målvakt hade vi hela 18 man. Trots att Johan ställde sin plats till förfogande och Lien spelade bortamatch i en lada i Lockryd var det trångt om saligheten i omklädningsrummet. För att slippa slåss för yta valde till exempel Niklas att ta på sig benskydden inne i Affens skrubb, den som även går under benämningen dass. Kalles Mindy var en av de som helt ogenerat slogs om ytan i omklädningsrummet. Det fick Bäck att ställa sig själv i centrum och visa upp sitt organ för samtliga närvarande. Han fick förstås omgående flera kommentarer. - Äh, ni är bara avundsjuka för att jag vågar visa upp mig, sa Umemannen stolt.
Sedan vände han sig och frågade:
- Jukka, såg du också?
Jukka nickade.
Med så många närvarande passade Johan Mourinho på att repetera teorin kring zonförsvaret. Alla lyssnade, och gick sedan ut och jagade boll och spelare som vanligt. Eller nästan i alla fall. Den defensiva grundorganisationen börjar bli okej, speciellt centralt. Dock finns mycket kvar att jobba med på kanterna. Innan matchen drog i gång fick vi även testa hur man kan arbeta med de nya kortare övergångstiderna. Vi visste att Mariedal eventuellt skulle ha ont om folk. Att de bara var tio man var dock färre än väntat. - Nu kommer de väl snart och frågar om någon av oss kan stå i deras mål, sa Bäck under tiden han värmde upp Ville. - Det är nog fullt möjligt. Är du frivillig i så fall? frågade Johan.
- Absolut, svarade Bäck - ovetande om att Johan just hade fått frågan om inte någon av våra avbytare kunde stå i motståndarmålet. Bäck blev därmed utlånad på kort karens. Att han ställde sig i Mariedals mål var extra lämpligt eftersom han var den ende spelaren på planen som hade valt kortbyxor framför knickers. Vid avspark hade fortfarande inte Lien dykt upp. Det var tydligen många kor och hönor som skulle matas i Lockryd. Det var tredje gången - första i A-laget - som Töllsjöförvärvet uteblev från en match. Den här gången var orsaken en fest hos Bullen på fredagskvällen. Där hade Lien hittat någon cowgirl från Lockryd, som han valde att hjälpa med lantgården för en natt - och tidig morgon.
- Jag missade bussen. Sedan lovade Martinsson att hämta mig, förklarade han.
Lasse Martinsson hade en något avvikande version av den där delen med hämtning…
Vi var alltså nere på en hanterbar 15-mannatrupp när domaren blåste i gång. Att många av de brunklädda var spelsugna märktes omgående. Redan efter fem minuter borde Bäck ha fått vittjat sitt nät tre gånger. Henriksson hade nämligen så långt haft två kanonchanser och Bullen ett friläge.
Även fortsättningsvis var det vi som hade kommandot. Trots det tog Mariedal ledningen. Vi gav dem en onödig hörna på vår vänsterkant. Den nickades mycket snyggt i mål av Daniel Göhlin. Att vi skulle släppa in mål på en hörna var kanske inte helt oväntat, det var ju kaos var och varannan gång på hörnorna senast mot Hyssna.
Oväntat var det däremot att samme man, Daniel Göhlin, fick göra 0-2 i den 30:e matchminuten. Då hade vi nämligen fullständig kontroll på spelet. Marcus var het och kom runt på högerkanten gång på gång. Mariedal däremot hade inte ens skapat en tendens till målchans sedan sitt ledningsmål.
Det borde inte blivit farligt den här gången heller. Vårt försvar såg ut att ha full kontroll på en lång, svepande boll från deras backlinje. Vi fick dock betala dyrt för lärdomen att man måste fortsätta löpningen hemåt ända tills man har tillräckligt djup - eller bollen har rensats bort. Det räcker inte att springa tills man tror att någon annan skall rensa bort bollen. Någon annan kan ju missa. Så blev det.
Medan övriga tre Kabelbackar stod och tittade fortsatte Göhlin sin löpning på chans, och fick bollen. Ville satsade på att försöka hinna ut och bryta, men var för sent ute. Göhlin rullade bollen i tomt mål.
Det var Göhlins - och Mariedals - tredje målchans i matchen. På resterande 60 minuter lyckades de inte skapa något mer. Trots det gjorde Göhlin ett mål till. Mer om det senare.
Nästan på sekunden två minuter efter 2-0 rullade Niklas in vårt första mål för säsongen. Henriksson slog en fin boll över Mariedals försvar som Nicke förvaltade på bästa sätt.
Faktum var att vi periodvis spelade riktigt bra anfallsspel före paus. Oftast var det Jukka eller Ådahl som drog upp anfallen genom att spela loss Mackan till höger. Tyvärr verkade våra anfallare ha glömt alla de 10000 inläggsövningar som vi kört de senaste sju åren. Vi hade nämligen nästan aldrig någon på första stolpen när Mackan slog in bollen.
Defensivt var däremot grundorganisationen hyfsad. På minuskontot fanns att forwards gick upp högre och stressade än vi hade sagt från början. Och att övriga lagdelar stod kvar lågt, så att anfallet saknade understöd. I halvtid beslöt vi att hela laget skulle kliva fram och sätta hög press.
Det gick så där.
En av huvudorsakerna var att yttermittfältarna inte vågade kliva upp tillräckligt högt. De hamnade ofta bakom innermittfältarna när bollen var ute på kanterna.
Totalt sett märktes det också att det kommer att ta ett bra tag innan vi lär oss att försvara tillsammans. Allt för många vill gärna följa sin gubbe, eller ännu värre: rusa på. För vissa lär det dröja månader innan de förstått hur fördröjande press går till.
En av dem som rusade värst var Lien.
Han dök nämligen upp till slut. Drygt 30 minuter in i första halvlek kom han till Broplan och insisterade på att få åka till Ryda och byta om. Så blev det.
I halvtid tyckte åskådare Shilton att det var jobbigt att stå och titta på matchen i den härligt värmande solen.
- Om jag skulle ta och åka till Rusta och köpa två stolar? frågade han högt sig själv.
Svaret blev tydligen ja. En stund senare återkom han nämligen till Mindys stora glädje med två stolar, och vardera en påse chips och popcorn.
Då hade Lien hoppat in i spelet. I halvtid var han spelklar. Därmed fick Bäck chansen att slippa jobbet som Mariedalsmålvakt. Bäck valde något oväntat att stå kvar.
- Jag kan inte ändra så plötsligt. Då tar jag snart med händerna ute på planen, förklarade Bäck.
Lien byttes i stället in som högerback i 52:a minuten. Redan i sitt första ingripande rusade han bort sig. Missen "reparerade" han genom att sparka ner motståndaren och få ett solklart gult kort. Vi snackar succéinhopp...
Vid den tidpunkten hade Mariedal gjort sitt tredje mål, på sitt fjärde och sista skott. Det handlade om en sällsynt generös bjudning. Ville fick ett bakåtpass nästan vid egen mållinje. Vår målvakts mindre lyckade rensning nådde bara drygt tio meter, och hamnade hos helt fel person. Planens enda riktiga målskytt, Daniel Göhlin, kunde från nära håll placera in 3-1-målet.
Vi fortsatte att ha nästan allt bollinnehav. Dock hade vi nu klart svårare att komma till bra avslut än före paus. Med en kvart kvar att spela kom dock äntligen reduceringen. Micke Johansson gjorde en vansinnig aktion i defensiv mittfältsposition. Han vände upp med två motståndare i ryggen, något som borde ha lett till en Mariedalskontring. Nu blev de båda motståndarna så förvånade att de gick isär och gav Micke tid att lyfta bollen över den blå backlinjen. Den försökte ställa offside, men misslyckades. Därför blev Henriksson oerhört fri. Och på sin fjärde solklara chans gjorde han äntligen mål.
I båda halvlekarna hade vi världsbra lägen precis före slutsignalen. I den första var det Ådahl som fick öppet mål när bollen damp ner framför honom efter en hörna.
- Jag hann inte fram, förklarade han sitt svaga avslut.
Klart var dock att han hann i tillräckligt god tid för att skicka bollen ett par kilometer upp i luften.
Det sista som hände i matchen var att Niklas fick en minst lika härlig indianpassning att jobba på som Daniel Göhlin i andra halvlekens inledning. Nickes avslut var dock klasser sämre.
- Jag tänkte först att det var Bäck som stod i målet och att jag bara behövde rulla in bollen. Sedan bestämde jag mig för att sikta mot krysset, sa Niklas.
Han tog i allt vad han orkade. Bollen gick inte in i krysset. Den gick högt över målet, och landande troligen inne på Saltemads camping. Innan den tog mark hann slutsignalen ljuda. Vi hade förlorat mot ett lag bestående av elva man, varav en var målvakt Bäck. Det är inte direkt en merit att skryta med i framtiden.
Sammanfattningsvis präglades vår insats av billiga baklängesmål och svaga avslutningar. Före paus spelade vi dock stundtals riktigt bra. Efter sidbytet försökte vi oss på alldeles för många och för långa avgörande passningar.
Defensivt måste vi få bort tjurrusningarna, dessutom måste yttermittfältarna våga ha sin utgångsposition fem-tio meter högre upp i planen.