referat_04.html

Målskyttar:	1-0 () Mikael Aronsson (Mikael Johansson)
	2-0 () Mikael Johansson (Marcus Nilsson)
	3-0 () Mikael Aronsson (Mikael Johansson)
	3-1 (43) ?
	4-1 (46) Gustav Risinger (Mikael Aronsson)
	5-1 () Niklas Johansson
Kabels lag:	Henric Samuelsson -
	Olle Rydsjö, Kalle Åkerström, Henrik Ådahl, Mikael Bäck -
	Marcus Nilsson, Jukka Paananen, Micke Johansson, Niklas Johansson -
	Magnus Henriksson och Mikael Aronsson.
Avbytare:	Stefan Persson, Micke Martinsson, Johan Platenik,
	Daniel Johansson och Gustav Risinger.
Bäste Kabel:	Jukka Paananen och Henrik Ådahl
Varning:	Mikael Bäck
Utvisning:	-

Kommentar
En fullständigt överlägsen seger mot en seriekonkurrent - klart att det var bra. Hur bra det var debatterades dock rejält efteråt.
Det var en match mellan de två lag som slutade nia respektive tia i fjolårets serie. Det var dessutom två lag som hade tappat flera spelare vardera, och numera har tunnare trupper än i fjol.
Vilket lag som hade tappat mest var det ingen tvekan om. Norrmalm var nämligen riktigt uselt. Fast vi inledde första halvlek något tveksamt och lät de zebrarandiga få ett par bra chanser, bland annat ett inlägg som nickades i ribban. Dessutom hade de flera skottlägen, där bollarna allt som oftast smet utanför Shiltons kasse. Vi läckte onödigt mycket defensivt, men efter ett tag kom vi mer rätt och kunde börja stjäla bollar av Norrmalms taffliga försvar. Och offensivt broderade vi oss stundtals riktigt prydligt genom nämnd backlinje.
Därför var ledningsmålet välförtjänt. Marcus fick bollen ute på högerkanten, höll i och väntade in en överlappande Jukka. Med en yttersida spelade Mackan loss vår finländske mittfältare på högerkanten. Inlägget gick mot första stolpen, där Micke J befann sig och skarvade vidare till Bullen som kunde slå in 1-0.
Efter det målet kontrollerade vi spelet.
Micke Johansson svarade för en riktig viljeinsats vid 2-0-målet då han kastade sig fram och tåade in ett nytt högerinlägg från Marcus.
Micke fortsatte att vara pigg. Vid 3-0-målet slog byttorparen en långpassning som helt friställde Bullen, som fick god tid på sig att sätta sitt andra mål. Receptet var klassiskt: fint åt höger, bollen åt vänster.
Norrmalm reducerade strax efter på ett friläge, och i slutet av halvleken var Shilton iskall sedan han varit nära att göra en groda. Efter att ha låtit ett bakåtpass passera över foten, hann vår comebackande målvakt upp bollen och slog den retfullt nära en framrusande motståndare.
Shilton gjorde för övrigt sin första match i Kabel Åttios A-lag sedan den historiska förlusten mot Sveriges sämsta lag - SK Winno - under hösten 2000. Shilton klarade sig mycket bättre den här gången, dessutom fick han vara med och vinna.
Zamora har valt att stå över målvaktandet under grussäsongen. Han var dock med som avbytare, och gjorde ett inhopp som vänsterback de sista tio minuterna. Dessutom tog han hand om taktikgenomgången i paus. Enklare spel och att komma upp snabbare i press var budskapet.
Ett rekordtidigt mål visade vägen mot seger. En långboll ställde både Gurra och Bullen helt fria. Bullen sköt, och Gurra skarvade in 4-1. Bollen hade sannolikt gått in även utan Gurras touch, men det är skönt att få med flera forwards i målprotokollet.
Efter målet rasade Norrmalm ihop. Tempot föll också ganska rejält. Vi hade total kontroll, men spelkvaliteten var låg.
Vi vann ofta boll högt, och kom i anfallsvåg på anfallsvåg. Många deltog i anfallen, inte minst ytterbackarna Olle och Bäck. Det dröjde 30 minuter innan Norrmalm ens hade ett anfall. Shilton stod längst bak och frös.
- Jag tänkte på glass, sa han.
Halvleken kröntes med ett drömmål. Niklas fick bollen en bit ner på egen planhalva och gick själv. Han dribblade ett par motståndare och avslutade med att rulla in bollen bakom Norrmalms målvakt. Publiken (Sofia, Linda, nån flicka, Freddy, Foppa, Erik S och Jocke) jublade förstås av förtjusning.
Med ännu bättre skärpa hade det blivit ett par mål till. Flera spelare gjorde klart godkända insatser. Till exempel var Ådahl och Olle starka i backlinjen.
Det skall dock sägas direkt att vi inte fick någon riktig test på vårt försvarsspel då Norrmalm var för svagt för att testa hållbarheten i våra bakre regioner. Det var kanske lika bra det.
Eftersom vi inte bara bytt spelsystem den här våren, utan även skiftat till ett försvarsspel som knappt någon tidigare prövat blir det extra tydligt när det dyker upp folk som inte är vana.
Några spelare av den kategorien fanns med i uppställningen den här dagen. De hade inte så lite problem med positionerna, eller för att citera Jukka:
- Det var en förmån att få uppleva hur de som aldrig tidigare hört talas om zonspel for omkring över planen. Det hade nog inte skadat om de hade varit med på en träning var i alla fall…
Norrmalm var alltså för dåligt för att kunna utnyttja våra misstag. Det här var mer ett test på vårt anfallsspel, och fem mål är ju fullt godkänt.
Vår insats skrämde dock inte seriefavoriterna. Hedareds starke man, Johnny Brandt, hade tagit sig till Rydas grusplan för att kolla mötet mellan de två seriekonkurrenterna. Han var inte ett dugg imponerad, tvärtom tyckte han att spelkvaliteten var rent ut sagt usel. Mackan tyckte inte heller att matchen hade något stort värde.
- Jaha, det här var ju ingen värdemätare direkt, sa han efteråt i duschen.
Ådahl var ännu mer drastisk efteråt. Han räknade inte ens segern som årets första.
- Nej, Norrmalm var alldeles för dåligt för det, sa Ådi.
Den typen av snack fick Karl-Fabio Åkerström att se rött. Han tyckte att det var för många som inte kunde glädjas över en seger mot ett lag som vi trots allt har i serien.
Och visst känns det skönt att vi är överlägsna mot en seriekonkurrent redan innan laget ens är nära att lära sig det nya spelsättet. När vi lärt oss det blir vi svårslagna.
Speciellt som vi börjar få i gång målskyttet. Att tre tänkbara forwards finns med i målprotokollet var dagens allra största glädjeämne.