referat_08.html

Målskyttar:	1-0 (29) Andreas Koski
	2-0 (54) Linus Persson
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Henrik Ådahl, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Joan Ivarsson -
	Marcus Nilsson, Mikael Johansson, Olle Rydsjö, Niklas Johansson -
	Mikael Aronsson och Gustav Risinger.
Avbytare:	Magnus Henriksson, Mikael Martinsson och Joakim
	Pantzar.
Bäste Kabel:	-
Varning:	Henrik Malm och Joan Ivarsson
Utvisning:	-

Kommentar
Det här var raset på Svanehov, ett riktigt uselt genrep - en oengagerad insats som fick Johan att ryta till.
Bortamatchen mot Viskafors blev kanske det mest minnesvärda genrepet i Kabel Åttios historia. Inte för att insatsen var lysande, nej väldigt långt därifrån. Det var debatten efteråt, och framför allt Johans vredesutbrott i gästboken som gör matchen minnesvärd.
- Tur att du inte kom in i omklädningsrummet efteråt, sa Jocke till vår ordförande.
Henriksson var av en annan uppfattning:
- Det hade varit roligt att se Johan riktigt förbannad. Det trodde jag inte kunde hända.
Ganska snabbt efter slutsignalen skrev nämligen vår ordförande och lagkapten ett mycket tufft och långt inlägg i gästboken där han sågade stora delar av laget längs med fotknölarna. Framför allt var det många spelares usla inställning som stod i fokus, men även det nya system och spelsätt som han själv introducerat ifrågasattes av Johan.
"Vi ger det 10-15 minuter i premiären. Funkar det inte får vi flytta ner Marcus som libero igen, framför en fyrbackslinje," skrev han bland annat.
Vad var det då som fick Johan att se rött?
Jo, det var ett viljelöst FC Kabel Åttio som kom till spel på Svanehov. Att många hade varit på Micke Martinsson 25-årsfest kvällen innan påverkade säkert.
Under stora delar av första halvlek var det svängdörrar i försvaret. Att det bara var underläge med ett mål i paus var ett smärre under med tanke på hur många lägen Viskafors hade haft.
- Tur att de inte träffade mål, sa Zamora. Vi skapade en riktigt bra chans. Det var Marcus som sprang igenom till höger utan att få till avslutningen.
Johan kom till Svanehov ganska exakt när domaren blåste för halvtid. Han möttes av Zamora, som omgående sa:
- Jag måste säga vad jag tycker. Jag tror inte på det här zonspelet.
Johan blev lite förvånad. Hela försäsongen hade ägnats åt att lära ut det nya försvarsspelet, och mot Håbo på lägret funkade det perfekt. Det såg då ut som att alla hade greppat systemet.
Den här söndagen i Bogryd skulle vår ordförande ganska snart inse att de som visste var de skulle vara på planen och som hade koll på sina uppgifter i princip kunde räknas på ena handens tumme.
Trots den svaga inledningen var det dock ganska positiva tongångar i halvtid. Den sista kvarten hade det nämligen synts en ljusning, och alla upplevde att vi var på väg in i matchen.
Det var vi inte. När andra halvlek drog i gång var vi tvärtom helt väck.
Ett inte alltför imponerande Viskafors fick rulla ut oss efter noter. På centralt mittfält turades trion Jocke, Micke J och Olle att två och två kämpa för livet mot fyra, fem och ibland till och med sex motståndare. Trion gjorde dock ett stort arbete, och tillhörde de få brunklädda som kunde vrida ur sina tröjor efter slutsignalen.
Längst bak hade vi en sällsynt virrig backlinje. Malm, som hade gjort sin läxa, löpte hem och tog djup medan övriga tre försökte ställa offside. Det såg närmast parodiskt ut. Sju offsidefällor stod vi för i andra halvlek. Vid fyra av dem blåste den snälle domaren. Två gånger var hans avblåsningar felaktiga.
Viskafors fortsatte att rada upp bra lägen. Bara deras oförmåga och Zamoras förmåga gjorde att det inte blev riktigt stora förlustsiffror. Ett baklängesmål till åkte vi dock på. Och det var det ultimata beviset på den inställning vi visade den här dagen.
Vänsterback Lien flyttade korrekt in i mitten vid ett Viskaforsanfall på vår högerkant. När hemmalaget slog en crossboll ut mot Liens kant struntade vår vänsterback fullständigt i att jobba ut på den spelare som kom i hans zon. I stället ställde sig Lien bakom Zamora och tittade på.
- Jag stod på hälarna vid det andra målet, sa Lien efteråt.
Milt uttryckt. Från första parkett fick han se en övergiven Zamora rädda första skottet, men tvingas kapitulera på returen.
Det var helt enkelt pinsamt oengagerat.
Nu var inte Lien den ende som stod och tittade på. Våra anfallare gjorde inte många knop defensivt, och när de gjorde det blev allt fel. Plötsligt var till exempel Henriksson nere på vänsterbacksplats.
- Vad gör du där nere? Vill du så gärna spela ytterback kan jag nog ordna det, sa Johan.
Inte heller alla yttermittfältare jobbade hem på rätt sida. Niklas var till exempel knappt på försvarssida en enda gång på 45 minuter. Någon dag efter matchen bad han om ursäkt för att han inte ens hade försökt att komma rätt.
Vissa försökte verkligen, dock utan att ens vara nära att lyckas. Karl-Fabio kämpade, men hade knappt ett rätt under hela andra halvlek. Hans underbara försök till en oväntad offsidefälla i mitten av halvleken är redan en klassiker. Kalle hade djupet när en två-mot-två-situation uppstod centralt, några meter utanför vårt straffområde. Malm löpte med när Kalle plötsligt verkade få en snilleblixt. Han skulle ställa offside, och sprang därför uppåt i planen.
- Plötsligt kom han springande - åt fel hål, sa Malm förvånat efteråt.
Och det var ingen liten utflykt vår Roasjöbördige mittback gav sig ut på. Hade man inte vetat bättre hade det gått att tro att det var Mr Bean som var ute på söndagsäventyr. På sin väg mot mittcirkeln mötte Kalle både vårt och Viskafors mittfält innan han insåg att han hade sprungit vilse. Då gjorde han en rejäl vänstersväng hemåt - diametern uppskattas till tio meter.
Då hade det redan gått flera sekunder sedan Viskafors avslutat med ett skott utanför.
Även offensivt blev det mesta fel. Vi slog knappt en passning rätt på 45 minuter. Ett snyggt anfall fick vi dock till. Det var när Micke J skarvnickade en crossboll från Olle och gav Marcus sitt andra friläge från högerkanten. Inte heller den här gången lyckades den snabbe mittfältaren dock överlista hemmamålvakten.
Viskafors vann i högsta grad rättvist. Vårt uppträdande fick alltså Johan både förbannad och oroad. Vissa tyckte dock att matchen, och vårt yra uppträdande, var roande.
- Det var ju riktigt underhållande, sa Micke M:s flickvän Linda.