Töllsjö IF - FC Kabel Åttio 0-0 (0-0)
Holmängen, 20 maj kl. 19:00

Målskyttar: () ()
() ()
Kabels lag: Viktor Svenkvist -
Henrik Ådahl, Kalle Åkerström, Peder Hallberg, Mikael Bäck -
Marcus Nilsson, Mikael Johansson, Jukka Paananen, Niklas Johansson -
Mikael Aronsson och Edvard Antonsson.
Avbytare: Gustav Risinger, Magnus Henriksson, Johan
Rydén, Olle Rydsjö och Mikael Martinsson.
Bäste Kabel: Viktor Svenkvist
Varning: Peder Hallberg
Utvisning: -
Publik: Ca - personer



Kommentar
Efter sol kommer regn. Hållen nolla och en poäng i ett bottennapp är trots allt bra utdelning, men mot 2005 års Töllsjö skall vi bara ha tre poäng.
Med tanke på att Marcus, Jukka, Olle, Johan och Bullen samtliga hade småskavanker i början av veckan tog vi ut en 16-mannatrupp till drabbningen med mållösa seriejumbon Töllsjö. På matchdagen visade det sig att samtliga 16 var speldugliga, och vi fick rulla på fler gubbar än vi egentligen hade tänkt. Det borde dock inte sänkt vårt tempo som det gjorde, utan tvärtom höjt det.
Micke J tog ansvar för att fylla i laguppställningen. Tydligen ser han FC Kabel Åttio som bygdens eget Åshöjdens BK, för nummer 10 hette Edvard Engmark - en gammal hjälte i Max Lundgrens bäcker. Kanske kan nyförvärv Antonsson bli en brun hjälte framöver. Vem vet?
De första tio minuterna ägde vi matchen totalt. Töllsjös vilsna backlinje stötte uppåt mest hela tiden, och vi fick jätteytor bakom dem. Redan efter 15 sekunder kunde vi tagit ledningen när Jukka gick i djupled och slog ett hårt och fint inlägg, som tyvärr passerade just bakom Risinger och precis framför två andra framstormande kablar.
Det blev inget mål i vår första anstormning. Efter cirka tio minuter hade vårt tryck bedarrat rejält, och Töllsjö var med i matchen. Plötsligt var vetskapen om att det gick att såra Töllsjö på djupet vår största fiende. Så fort vi fick bollen försökte vi med en långboll på yta.
Hemmaförsvaret lärde sig snart att de bara behövde falla hem och täppa till så fort vi fick bollen. Vi fortsatte trots det att bara slå långt under hela första halvlek. Våra forwards och yttermittfältare sprang sig trötta på alla lönlösa chansbollar, och hade inte ork att göra det stora försvarsarbetet. Det innebar att Töllsjö fick stort bollinnehav på mittplanen. Längre kom dock de sällan.
Hemmalaget hade inte gjort ett enda mål tidigare i serien, och var inte riktigt nära den här gången heller. Deras enda målchans på 90 minuter var en frispark just utanför straffområdet som annars klart godkände domaren Daniel Särén skänkte dem efter att Bäck hade satt in en klockren glidtackling.
Kalle tilläts rusa alldeles för tidigt på frisparken, vilket gjorde att han bara var fyra-fem meter från skytten när skottet kom. Bollen tog i Kaiser Fabios rygg och tog en hög och lös båge ner i Villes famn.
Shilton och Lien hade telefonjour under matchen. De lämnade lägesrapporter till dem som ville ha sådana - främst Zamora och Malm. Den senare hade varit på kurs i Stockholm, men hade tänkt att vara hemma så att han kunde se andra halvlek. Vid 19.30-tiden ringde han och meddelade att det inte blev så.
- Spännrullen till fläktremmen har gått sönder på bilen. Jag har blivit stående här på Brahehus, rapporterade klubbens sekreterare.
Senare blev hans bil bärgad till Jönköping - och Malm fick ta sig hem på annat sätt. Kul.
Fast han missade inte mycket. Matchen var verkligen ingen höjdare, även om vi försökte slå massor av sådana.
I halvtid försökte Johan att minska ner chansbollarna bakom Töllsjös backlinje. Han glömde dock att prata om hur man lugnar ner spelet, en miss som sannolikt kostade oss två poäng.
Hur man gör?
Jo, man håller i bollen och rullar i backlinjen, så att man lockar upp motståndarna. När man fått dem att ta några kliv uppåt är de lättare att såra i djupled.
Nu fortsatte vi att slå långt på chans. Med hjälp av lite medvind kom vi högre upp i banan. Töllsjö kontrade då med att flytta ner en libero, som tog hand om huvuddelen av långbollarna. Vi fick en kanonchans när hemmamålvakten var ute på utflykt på sin högerkant, och slog bollen rakt på Bullen. Han satte bollen mot mål, och i mål - trodde de flesta. Målvakten kom dock rusande i hög hastighet och lyckades mirakulöst styra ut bollen till hörna.
Bullen fick sedan en rejäl smäll över fotleden. Han fortsatte att spela, men hade med sig en riktigt svullen fot från Töllsjö.
Det var först under den sista kvarten vi fick riktigt bra tryck. Dels gick Töllsjös lag på knäna, dels valde Johan att satsa helhjärtat på tre poäng och gick därför ner på en trebackslinje. De sista åtta-tio minuterna spelade vi 3-4-3. Ett par bra lägen blev det också. Det bästa var nog Henrikssons fräsande vänsterskott från straffområdeslinjen, som dock gick rakt på målvakten.
Mackan gjorde sin 100:e seriematch i A-laget. Något firande blev det inte, för när slutsignalen ljöd kunde besvikna kablar konstatera att vi hade förlorat två poäng i Töllsjö.
En som däremot hade viss anledning att vara nöjd var Viktor, som höll nollan för andra matchen i rad - en fin prestation. Faktum är att FC Kabel Åttio bara har hållit nollan minst två division VI-matcher i följd vid sex tidigare tillfällen, nämligen 1987 (Uwe), 1989 (Uwe), 1996 (Preben), 1997 (Leif Karlsson) och 2004/05 (Zamora).
Sommaren 1991 såg Uwe (en match) och Lars Andersson (två) till att vi höll tätt tre matcher i rad - vilket är klubbrekord. Då spelade vi sju halvlekar i följd utan att släppa in något mål. Nu är vi uppe i fem.
Faktum är att vi har hållit tätt i nio av de senaste tio halvlekarna i sexan - vi snackar stabilt försvarsspel. Det fanns alltså trots allt något att glädjas åt den här trista fredagen på Holmängen.