Norrmalms IK - FC Kabel Åttio 4-1 (2-1)
Sagavallen, 27 maj kl. 19:00

Målskyttar: 1-0 (1) Ronel Lopez
1-1 (33) Daniel Johansson (Edvard Antonsson)
2-1 (43) Jimmy Kuparinen
3-1 (61) Dick Isberg
4-1 (90) Robert Fabian
Kabels lag: Stefan Persson -
Olle Rydsjö, Henrik Ådahl, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
Marcus Nilsson, Mikael Johansson, Johan Rydén, Magnus Henriksson -
Johan Fagrell och Niklas Johansson.
Avbytare: Edvard Antonsson, Joakim Pantzar,
Mikael Aronsson och Daniel Johansson.
Bäste Kabel: Johan Fagrell
Varning: -
Utvisning: Henrik Malm (2 gula)
Publik: Ca 35 personer



Kommentar
Vilket ras. Vi snackar gigantisk underskattning. För även om vi skapade massor av målchanser vann Norrmalm rättvist - de ville nämligen vinna. Det ville inte vi.
Matchen föregicks av massor av återbud. Martinsson, Risinger, Peder, Lien och Larsson var bortresta, Kalle, Pinnen och Jukka skadade, dessutom ställdes Bäck över efter en naken fylleskandal i täcke på torsdagens träning. Det hindrade dock inte att vi kom till spel med ett slagkraftigt lag.
Eller snarare: att vi kom till spel med ett lag som borde varit mycket slagkraftigt.
Problemet var att vi trodde att vi skulle vinna även om vi gick på halvfart. Att tro sig vinna utan att ta i, det är det som i vardagslag brukar kallas underskattning av motståndare.
Redan vid samlingen vid Sagavallens ytterst ojämna och usla plan sa Ådahl:
- Planen är lika ojämn som Kabel Åttio.
Han visste nog inte hur rätt han skulle få. Vi var nämligen både ojämna och usla. Efter tre kanoninsatser i serieupptakten hade vi gjort två halvdana. Nu var det dags för ett rejält bottenskrap.
För trots att vi hade bättre fotbollsspelare än Norrmalm på samtliga positioner hade de ett bättre lag. Ett mycket bättre lag.
Det uppoffrande och stabila försvarsspel vi firat triumfer med i serieinledningen var som bortblåst. Plötsligt hade stora delar av laget glömt vad som är viktigt när man spelar zonförsvar, nämligen:
1) Att få press på bollhållaren. Ett jobb som inleds av hårt arbetande forwards.
2) Att jobba hårt för varandra - och ta täta byten för att hålla uppe tempot.
3) Att ta djup i backlinjen.
4) Att inte rusa in i situationerna på chans.
Kanske bidrog försnacket där genomgången mest handlade om anfallsspel till att vi glömde att försvara oss. För matchupptakten blev högst olycklig. Som bollförande sistegubbe gick Malm och letade efter någon att passa till. Han väntade för länge, och via ett motlägg blev han av med bollen. Det blev ett friläge - och 1-0. Då visade matchklockan knappt 15 sekunder. Förstås en chockstart. Malm hämtade sig aldrig, utan fick två gula kort - ett mycket onödigt - i andra halvlek och blev utvisad.
Den svåra chockstarten ställde förstås till det, men den borde inte ha blivit matchavgörande. Hade vi fått fart på boll och ben hade vi gjort tio mål - minst. Hemmalagets spelare var nämligen väldigt fasta i sina positioner, de var lite som koner. Det märktes på våra hörnor. När vi kom med fart fick vi öppna lägen hela tiden.
Och så fort vi rullade lite i sidled spelade vi oss förbi dem. Tyvärr gjorde vi så väldigt sällan, istället skickade vi huvudsakligen i väg långa bollar på chans i djupled. Och när vi kom fram var fartfyllda löpningar in i straffområdet en bristvara - i alla fall från forwards.
Det var i stället mittfältarna som hade bäst och flest lägen före paus. Mackan var fri, men kom för nära målvakten. Debutant Fagrells retur räddades av försvarare på mållinjen. Micke J blev helt frispelad, men valde att skjuta redan vid straffområdeslinjen - högt över. Ådahls styrning på hörna räddades på mållinjen.
Den rättvisa kvitteringen kom på en Zamorautspark som Edvard skarvade vidare. Bamsedona kom perfekt i löpningen från kanten och satte bollen i första hörnet med vänstern. Ett snabbt och snyggt anfall. Bamse gjorde för övrigt sin första division VI-match sedan den 20 september 2003. Han fick be om ledigt hos flickvännen först - men kom alltså loss, och blev vår enda målskytt den här mörka dagen.
Bara någon minut efter kvitteringen lät vi Norrmalm göra 2-1. Vi gjorde förresten målet själva på ett oturligt sätt. En lång Norrmalmshörna från deras högersida nickades i Mackans huvud och in vid Zamoras högerstolpe. Oturligt.
Efter paus fortsatte vi att skapa lägen i massor. Mackan kom perfekt på en högerhörna - men sköt över, Niklas friläge räddades av målvakten. Bland annat.
Sedan gjorde Norrmalm 3-1 sedan Malm en missat en rensning, och Dick Isberg lobbat in bollen. Billigt - och megatungt.
Även om vi aldrig var bra fortsatte vi att skapa chanser. De hetaste hade Johan, men hans skott gick i stolpen och returen mot öppet mål via en back och över. Johan gick sedan själv rakt igenom, men chippen tog målvaktens höft och till hörna.
Johan hade dessutom ett vasst avslut mot eget mål, men hans ytterst felriktade nick räddades av Freddy på mållinjen.
Många chanser blev det även när vi spelade 3-3-3 på slutet. Totalt hade vi ett 20-tal hyfsade eller klara lägen på 90 minuter. En orsak till den svaga effektiviteten var förstås bristen på riktigt heta löpningar. Nu stod flera man kvar högt uppe och väntade på bollen istället för att springa ner och hämta den. Därmed blev vårt anfallsspel stereotypt och lättläst.
I matchens sista sekunder gick ridån ner totalt då bobåkaren Robert Fabian lyfte in 4-1 i ett tillspillogivet Kabelmål. Vi hade drabbats av ytterligare en vråltung förlust mot ett lag totalt utan fotbollstalang.
Två man som varit med om många sådana är Johan och Henriksson. Inför matchen delade de första respektive tredje plats i listan över antalet spelade division VI-matcher totalt i FC Kabel Åttio. Nu toppar Johan statistiken med sina 194 matcher - en mer än Kalle Johansson. Henriksson har gjort 162 vilket räcker till bronsplats, en före Micke Banér.
Johan har för övrigt även bara en match upp till förstaplatsen i statistiken över seriematcher totalt i klubben. Kanske får han anledning att fira efter nästa match. Den här fredagen var det däremot bara Norrmalmsspelare som hade anledning att fira.