referat_21.html

Målskyttar:	1-0 (2) Robert Carlsson
	1-1 (44) Gustav Risinger (Johan Rydén)
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Freddy Zielinski, Joan Ivarsson, Henrik Malm, Mikael Bäck -
	Mikael Martinsson, Mikael Johansson, Andreas Eriksson, Niklas Johansson -
	Gustav Risinger och Mikael Aronsson.
Avbytare:	Johan Rydén, Magnus Henriksson, Rasmus Svensson,
	Edvard Antonsson och Marcus Nilsson.
Bäste Kabel:	Henrik Malm
Varning:	Joan Ivarsson
Utvisning:	-
Publik:	Ca 30 personer

Kommentar
Vi fick en chockstart på höstsäsongen 2005, med underläge mot serieledarna redan efter en dryg minut. Vi reste oss dock, och var faktiskt närmast segern i andra halvlek.
Efter fyra riktigt bra träningar med god närvaro - ett snitt på drygt 19 man - kändes det som att vi var redo för att ta oss an giffarna, som bara hade två träningar i benen.
Trots det blev det en riktig chockstart. Redan efter cirka 80 sekunder gjorde serieledarna 1-0. Vi var sedan skärrade i en dryg kvart. Vi ställde i och för sig upp bra, och försvarsspelet såg välorganiserat ut, men det var tafatt. Vi hade ingen aggressivitet och definitivt ingen press på bollhållaren.
Passiva forwards ställde till det för mittfält och försvar. Framför allt hade vi svårt på centralt mittfält med att komma rätt mot Gifs uppställning som var ett offensivt 3-5-2 eller möjligen 3-4-3.
Vi var illa ute ett par gånger - inte minst i samband med hörnor. Allra värst var det när målskytt Carlsson kom fri och rundade Zamora i mitten av första halvleken. Malm gjorde dock en av årets vassaste räddningar när han hann ikapp den kvicke anfallaren och agerade räddande ängel bakom vår målman.
Trots att hemmalaget gav oss fria ytor på kanterna skapade vi inte något framåt i första halvlek. Inte förrän i 44:e minuten. Då skar Niklas fina vänsterhörna rakt genom giffarnas straffområde. På bakre ytan dök Johan upp och kastade sig fram. Han nickade tillbaka bollen mot målet igen. Gurra hade egentligen kommit för långt fram, man lyckades vika sig i luften och styra in bollen i tomt mål.
- Ni är ruskigt effektiva, sa Gifs Fredrik Jonsson i halvtid.
- Ja, mot vissa motståndare, svarade Johan.
Så långt hade vi ju gjort tre mål på Gif på lika många chanser den här säsongen. Efter paus försvann dock effektiviteten.
I halvtid gjorde vi några nödvändiga förändringar. Framför allt bytte vi till 4-3-3 för att stänga till centralt, och för att utnyttja ytorna på kanterna utanför Gifs lilla - och mycket centrala - trebackslinje.
Det gav snabbt resultat. Vi skapade tre riktigt öppna lägen under halvlekens första kvart innan giffarna fattade att vi körde med ett tremannaanfall och flyttade ner en gubbe till. Gurra var fri, Niklas var fri och Eriksson var fri. Samtliga tre gångerna kändes det som givna mål, men bollen ville inte in.
Förspelet till Nickes friläge är förresten värt en extra lång utläggning. Redan innan matchstart hade Bäck sagt till att han kände sig lite krasslig, och kanske inte kunde spela hela matchen. Cirka tio minuter in i andra halvlek var vår vänsterback så dålig att han var grön i ansiktet. Han ropade på ett akut byte.
Mitt i en spelsekvens beordrades vänsterfoward Mackan ner som back. Positionsbytet ställde till det för det extremt man-man-spelande Gif-försvaret. De blåvitas högerback följde nämligen med Mackan ända ner i vår försvarslinje, medan ingen följde Bäck. Plötsligt var hela vår vänsterkant tom på motståndare. Och Bäck, som inte hunnit över sidlinjen, fick en löpboll att jobba med. Han tömde sina allra sista krafter och gjorde ett fint upplopp längs vänsterkanten.
Inlägget hamnade hos en helt fristående Nicke på högerkanten. Han försökte sig på en höger yttersida mot första stolpen. Gif-målvakten Tobbe Tagesson fick dock ut ett ben och kunde rädda till hörna.
Bäck däremot lommade av planen och den närmaste kvarten såg han inte något alls av spelet. Han låg i stället och tömde ut allt han hade ätit det senaste dygnet.
- Hur är det med dig egentligen? frågade Johan oroligt.
- Jag kan inte spela mer, sa Bäck.
Det var verkligen dagens underdrift.
Matchens slutskede var chansfattigt i båda riktningar. Faktum var att serieledarna inte hade ett enda riktigt avslut efter paus. Totalt sett var oavgjort helt rättvist. Gif hade haft ett klart grepp om första halvlek, vi om andra.
Även om det hade behövts en seger för att verkligen haka på i toppen var det svårt att gråta över resultatet. Vi hade återigen visat att vi är väl så bra som topplagen.
Förutom Bäcks uppkast är Gif-tränaren Claes Levins kommentar i BT dagen efter det man bäst minns från höstupptakten 2005.
- Kabel Åttio är svåra att möta, de byter 15-20 gånger under en halvlek.
Kommentarer överflödiga...