referat_24.html

Målskyttar:	0-1 (34) Henrik Ådahl (straff)
	0-2 (45) Johan Fagrell (Gustav Risinger)
	0-3 (50) Johan Fagrell (Olle Rydsjö)
	0-4 (72) Gustav Risinger (Johan Rydén)
	1-4 (73) Martin Ekdahl
	2-4 (85) Dennis Rupertsson
	2-5 (86) Marcus Nilsson (Gustav Risinger)
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Henrik Ådahl, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Rasmus Svensson -
	Niklas Johansson, Andreas Eriksson, Mikael Johansson, Marcus Nilsson -
	Johan Fagrell och Mikael Aronsson.
Avbytare:	Johan Rydén, Daniel Johansson, Olle
	Rydsjö, och Gustav Risinger.
Bäste Kabel:	Andreas Eriksson
Varning:	-
Utvisning:	Sparsör en (grov)
Publik:	Ca 35 personer

Kommentar
Så lossnade det äntligen framåt. Målsnåla FC Kabel Åttio fick retroaktiv utdelning mot ett gnälligt och rent ut sagt fult Sparsör. Det var underbart att se hur vi klarade av att hålla fokus på fotbollen trots att våra motståndare gick in för att skada oss på slutet.
Det var nämligen fotbollen som triumferade mot gnället på Trollevi den här onsdagen. Och fotbollen stod de brunklädda för. Vad Sparsör höll på med får stå för dem, men vackert var det inte.
Om vi börjar från början så mönstrade vi ett starkt manskap, trots att vi var drabbade av såväl skador, sjukdomar, avstängning som semestrar.
Vi var förberedda på en riktigt tuff match eftersom Sparsör spelade imponerande bra i vårmötet. Tufft blev det, men kanske inte på det sättet vi hade förväntat oss.
Vi hade också förberett oss på att hemmalagets lagledare Stefan Sandqvist var en gnällspik med kommentarer om allt som hände på planen.
Aktuelle Sandqvist inledde också med att säga till vår linjeman (Larsson) att han inte fick gå över på Sparsörs planhalva - där skulle Sandqvist stå och ropa. Dessutom ville han sköta bedömningen av inkasten där.
Spelmässigt var matchen inledningsvis ganska jämn. Vi hade ett par bra lägen, de ett par. Deras bästa chans var för övrigt en bakåtnick från Malm som Zamora fick sträcka ut hela sin längd för att rädda.
Efter en dryg halvtimme fick vi straff. En Sparsörsspelare satte en dum och vårdslös tackling på Eriksson just innanför straffområdet. När domaren blåste fick lagledare Sandqvist ett spel.
- Det var ju skuldra mot skuldra, sa han först - och trodde att det var blåst frispark.
Sedan förstod han att det var straffpunkten domare Fredrik Hansson från Bollebygd pekade på.
- Tror du inte att han smyger in till straffpunkten också, utbrast en förtvivlad hemmalagledare.
Ådahl gjorde inget misstag trots att han tvingades placera bollen i den djupa grop som utgjorde straffpunkt på Trollevi.
Målet fick rejäl fart på vårt spel. Och ganska snart kom tvåan. Det var ett mycket vackert mål. Eriksson drog upp anfallet med ett eget genombrott, men blev stoppad i sista stund. Bollen hamnade hos Olle, som kom i andravåg till höger strax utanför straffområdet. Raul laddade för skott, men valde efter fin kommunikation från lagkamraterna att spela i sidled åt vänster. Där skarvade Gurra perfekt till Fagrell, som fick bollen i steget på väg in i straffområdet. Magister Fagrell tunnlade en back och tåade iskallt bollen förbi den utrusande målvakten. Nyförvärvet gjorde sitt första Kabelmål efter en underbart fin kombination.
2-0 i paus kändes stabilt. Vi ville dock ha mer, och gick ut till andra halvlek med en 4-3-3-uppställning. Tanken var att få fram fler spelare för att utnyttja att båda Sparsörs mittbackar hela tiden stötte framåt och inte tog djup. Det resulterade nästan direkt.
Fagrell blev helt fri på Olles lite turliga, men fina nickpassning. Båda mittbackarna chansade bort sig så att magistern fick raka spåret mot mål. Han rullade säkert in bollen intill stolpen.
I mitten av halvleken kände vi att vi höll på att tappa effekten av 4-3-3 och återgick till 4-4-2. Återigen kom effekten direkt.
Johan slog en sned löpboll från vänsterkanten in i mitten till Gurra, som skarvade sig förbi en back och drog till på uppstuds. Bollen gick som en projektil, och satt några centimeter under ribban - helt otagbart. Och grymt snyggt.
Det målet blev för mycket för övertända hemmaspelare. Vid den efterföljande avsparken var lagledare Sandqvist inne på planen för att hämta anfallaren Jonathan Lindgren sedan de båda haft en verbal dispyt. Efter bytet sände lagledaren omgående in nämnde spelare i omklädningsrummet.
En stund senare förvisades även Sandqvist bort från planen. Då hade nämligen domaren fått nog av det ideliga gnällandet.
Redan innan 4-0-målet hade vi tappat lite av vår defensiva kontroll om mittfältet. Efter målet, då matchen kändes avgjort, tappade vi ytterligare lite. Och när backlinjen lämnades ensam med flera saikare kunde de runda oss på vår högerkant och Martin Ekdahl dundrade snyggt in reduceringen i nättaket.
Tio minuter senare var det dags igen. Denna gång misslyckades vi med att rensa bollen i straffområdet. En Sparsörsspelare vände upp och sköt ett lågt skott från tio meter som retfullt rullade in precis bredvid Stefans vänsterfot, just under hans händer.
Det som gjorde att de båda reduceringarna kändes extra onödiga var att hemmalaget i det här läget var decimerade till tio man. Deras spelare hade fullständigt tappat sina huvuden, och ledarna hade inte stake att sätta stopp för vansinnesdåden. Flera gånger såg man tydligt hur saikare satsade 100-procentigt för att skada våra spelare.
Deras lagkapten var värst. Först fick han gult kort för en vårdslös tackling på vår högerkant, sedan blev han grovt utvisad för ett överfall på Eriksson. Kaptenen tog sats från tio meter och med raka ben och dubbarna före träffade han Eriksson över fotleden med en tackling som skulle fällt Jaap Stam.
När Andreas låg ner kom en annan hemmaspelare fram och sparkade honom i huvudet. Och det var fler hemmaspelare som visade att det var helt tomt i deras huvuden. En mittfältare ägnade hela sista kvarten åt att bara sparka ner Kabelspelare, dessutom satte han en ful armbåge i Bullens huvud.
Det som var mest skrämmande var att ingen hemmaledare tog tag i saken. Tränaren Björn Lindvall borde väl som gammal militär kunnat ryta till och få sina spelare att inrikta sig på det de enligt matchprogrammet var där för, att spela gladfotboll. Men icke. Lindvall stod tyst och tittade på när hans A-lag gjorde bort sig inför ungdomar från den egna U-sektionen.
Pinsamt.
Det som däremot var underbart att se var vårt föredömliga uppträdande. Vi höll oss lugna och fortsatte spela. Inte en enda gång lockades vi att försöka ta revansch efter fula påhopp från hemmaspelare. Att det sades ett par väl valda ord när en liggande Eriksson blev sparkad i huvudet får man acceptera. Strax efter 4-2-målet satt spiken i kistan. Sparsör låg bara kvar med två backar, och när vi fick ett kontringsläge drog sig båda mot Gurra på vår vänsterkant. Marcus löpte helt ensam som en gasell till höger, och fick bollen. Trots att Mackans förstatouch var så usel att han fick bollen tio meter för långt ifrån sig kom han till avslut. En spikrak tåpajjare punkterade definitivt matchen. Härligt. Och rättvist.
Scenen efter matchen var intressant. Medan Sparsörsfolket snabbt lämnade planen och försvann ner i omklädningsrummet gick ett gäng kablar på planen och samlade ihop hemmalagets bollar. Det är sånt som gör att vi fått det goda rykte vi fått. I Sparsörs matchprogram stod det till exempel så här om oss:
"FC Kabel Åttio är Boråslaget med kultstatus. Deras matchdräkter går inte av för hackor och deras spel är uppbyggt på glädje. Det är ett roligt lag vi möter. Vill även göra reklam för Kabel Åttios eventuella lag i inomhusturneringen Mariedal Cup. Resultatet var sådär ifjol, men de lockade mest publik."
Till sist lite statistik. Att FC Kabel Åttio gör fem mål i en och samma division VI-match är något som varit alltför ovanligt under 2000-talet. Senast det hände var den 25 maj i fjol, 5-1 mot Norrmalm. För att hitta en match där vi gjort fler än fem mål får man gå tillbaka till den 30 september 2000 då just Sparsör krossades med 8-1 på Rydas D-plan.
Att vi fick till offensiven så bra just nu är ingen slump. Under höstupptakten har vi jobbat hårt med anfallsuppbyggnaden. Och när uppspelen på felvänd forward börjar stämma får det flera fina följder, såsom att vi får med oss mycket folk framåt, och att anfallen blir längre.
Förutom målskörden är det på sin plats att kommentera vår poängskörd hittills i år. Med 26 pinnar har vi redan efter 16 omgångar övertrumfat fjolårets slutpoäng.
Och nu börjar vi nosa på klubbens rekordlista. Endast fem säsonger har kablarna samlat ihop fler än 30 poäng i sexan, rekordet är på 38 från 1991.
Senaste året vi tog fler än 30 pinnar var 1997, då vi blev fyra på 36. Nu har vi återigen chans på fjärdeplatsen och på en skörd kring 35 poäng.