referat_26.html

Målskyttar:	0-1 (58) Gustav Risinger (Marcus Nilsson)
	1-1 (66) Johan Söderhielm
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Henrik Ådahl, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
	Marcus Nilsson, Andreas Eriksson, Andreas Larsson, Daniel Johansson -
	Johan Rydén och Gustav Risinger.
Avbytare:	Magnus Henriksson, Rasmus Svensson, Mikael
	Martinsson, Mikael Johansson, och Mikael Aronsson.
Bäste Kabel:	Stefan Persson och Henrik Malm
Varning:	Magnus Henriksson
Utvisning:	-
Publik:	Ca 30 personer

Kommentar
Efter tre raka vinster tvingades det bruna segertåget bromsa in på Engvallen i Gånghester. Faktum var att vi gjorde en blek insats, och får vara glada för en poäng.
En dryg vecka efter den makalösa uppvisningen mot Norrmalm kom vi ner på jorden. Uppladdningen var långt ifrån perfekt. Lien petade sig själv, Fagrell var lätt skadad, Olle flyttade, Peder kunde inte och så vidare.
Däremot var Jukka äntligen frisk, och efter torsdagens träning förklarade han sig vara redo för comeback. Han blev också uttagen, men skadade sig i sömnen. För redan på fredagseftermiddagen lät han meddela att:
- Jag kunde inte sova på hela natten, och har knappt kunnat göra mitt jobb. Jag måste gå till någon expert och kolla det här.
Troligtvis stannar Jukka därmed på sju seriematcher i år - det är en mer än i fjol.
Lägg till att Eriksson spelade halvkrasslig och att Larsson sträckte sig igen redan på uppvärmningen och det är lätt att inse att det kunde ha sett bättre ut.
Skylten utanför vårt omklädningsrum kunde däremot knappast ha sett så mycket bättre ut. När vi kom ut till Gånghester märktes det över huvud taget på arrangemanget att klubben nyligen hade division femstatus. Deras herrlag håller däremot numera låg division sexklass.
Den här dagen hade de dock mönstrat ett dussin riktigt hyfsade spelare. De inledde också mycket bättre än vi. De spelade runt bollen riktigt prydligt och utnyttjade att vi lämnade öppna ytor mellan försvar och mittfält. När de lyfte in bollar mot sina forwards var det stundtals riktigt darrigt i vårt försvar. Tack och lov visade Zamora sedvanligt suverän höstform - och tog allt.
Vi stack upp i ett par kontringar, bland annat fick Johan ett riktigt bra läge - men sköt både över och utanför. Efter 20-25 minuter var spelet utjämnat, men 0-0 i halvtid var klart mest smickrande för oss.
Vi beslutade att ställa upp med en 4-3-3-uppställning i andra halvleks första kvart - allt för att köra slut på ett redan tröttnande hemmalag. Taktiken såg ut att lyckas.
Efter nämnd kvart gick Gånghester på knäna, och vi ledde med 1-0. Målet kom till på ett högeranfall, där Mackan slog ett inlägg längs marken. Bollen hamnade mellan en hemmaförsvarare och Gurra, som vräkte sig fram. Det var lite motlägg över avslutet, vilket gjorde att bollen var omöjlig att läsa för den duktiga hemmamålvakten.
Efter målet kändes det som att matchen var vår. GSK:s lag var utdraget och de orkade inte fylla på med folk i anfallen.
Det som oroade lite var att den här söndagen var en av årets sista riktiga sommardagar. Det var härligt varmt, och på seneftermiddagen lågt stående sol - som vi hade rakt i ögonen efter paus. Och då hemmalaget gärna lyfte fram bollar blev det jobbiga situationer både för vår backlinje och vår målvakt.
Trots det kändes kvitteringen ologisk. Efter en högerhörna fick Johan Söderhielm ladda i lugn och ro utanför vårt straffområdet. Skottet tog i ryggen på Ådahl och ändrade riktning, vilket helt ställde Zamora.
De sista 20 minuterna bjöd på svängig Hawaiifotboll där vi hade flest anfall, men Gånghester de klart bästa. Allra farligast var en straff med tolv minuter kvar att spela. Ådahl var på en GSK-anfallare just innanför straffområdeslinjen, och domaren Fredrik Hansson blåste.
Målskytt Söderhielm slog straffen lågt i Zamoras vänsterhörn. Vår målvakt låg som ett streck och styrde ut bollen mot hörnflaggan. En mycket bra - och avgörande - räddning av matchens lirare.
Några minuter senare blev Zamora hårt tagen i en luftduell, domaren friade och en hemmaspelare lyfte bollen mot tomt mål. Malm tog djup och kunde nicka bort bollen på mållinjen. Ytterligare en mycket bra - och avgörande - räddning.
Vi hade också chanser, fast inte av samma kaliber. Från nära håll drog halvskadade Larsson till med en saxspark, som hemmamålvakten fick besvär med.
- Jag fick hålla igen eftersom jag hade ont. Annars hade det nog blivit mål, sa Larsson.
Vi spelade återigen 4-3-3 sista kvarten, och Bullen - som var 16:e man - fick hoppa in. Han fick ett kanonläge i slutminuten. Johans yttersida skar rakt igenom Gånghesters backlinje till en helt fristående bulle till höger i straffområdet. I stället för att skjuta med högern försökte vår anfallare lägga över bollen på vänstern, och en hemmaförsvarare kom mellan.
Det blev oavgjort 1-1 för andra gången av två möjliga mot Gånghester. Den här gången var det definitivt vi som hade störst anledning att glädjas över resultatet - trots att vi förlorade möjligheten att på egen hand ta oss upp på tredje plats i tabellen.