referat_28.html

Målskyttar:	- -
Kabels lag:	Stefan Persson -
	Joan Ivarsson, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
	Mikael Martinsson, Mikael Johansson, Andreas Eriksson, Johan Rydén -
	Mattias Johansson och Gustav Risinger.
Avbytare:	Johan Fagrell, Olle Rydsjö, Henrik Ådahl
	Magnus Henriksson och Mikael Aronsson.
Bäste Kabel:	Stefan Persson
Varning:	Mikael Johansson
Utvisning:	-
Publik:	Ca 10 personer

Kommentar
Vi är uppe i sex raka matcher utan förlust, och raderade ut ett 14 år gammalt klubbrekord. Trots det var fiasko ordet på allas läppar efter 0-0 mot vår närmaste granne, IF Knallen.
Knallen är vår allra vanligaste derbymotståndare, och det brukar vara jämnt. I det 26:e mötet lagen emellan kom åttonde krysset. Dessutom har vi nio segrar vardera. Mållöst hade det dock aldrig blivit förr - och det borde inte blivit det nu heller.
Vi var förstås skyhöga favoriter inför avspark. Sedan vårens 2-1-seger hade vi utvecklat vårt spel rejält och var numera ett topplag. Knallen låg näst sist och hade bara tagit ströpoäng mot andra bottengäng. Det borde alltså bara kunna gå på ett sätt.
Det fanns dock ett par varningssignaler. Av tradition har vi haft svårt att slå hål på Knallens rutinerade och väl samlade manskap. Dessutom hade knallarna lyckats bra med sin laguttagning.
- Vi får ihop ett starkt lag i dag, sa Micke Olausson nöjt en timme innan avspark.
Vi hade också ett till synes starkt lag. Problemet var dock att förkylningar härjade i truppen, och att flera spelare verkade onormalt kraftlösa.
Första halvlek var direkt dålig. Vi hade stort bollinnehav, men kom ingenstans. Vi kunde således inte räkna in mer än halvchanser. Ett skäl var att vi hela tiden fastnade i Knallens offsidefällor. Det blev inte bättre av att domaren Alexandar Pesic från Alingsås hade passerat sitt fysiska zenit och därför inte hängde med i det mycket låga tempot. Pesic tog aldrig några risker utan blåste offside så fort en Kabelspelare ens var nära Knallens försvarslinje.
Det borde vi förstås lärt oss, och anpassat vårt spel efter. Det gjorde vi inte. Matchen igenom sökte vi långbollar i djupled mot spelare som Pesic blåste av för offside.
I halvtid bytte vi spelsätt till 4-3-3 för att höja tempot och få press på Knallens sävliga försvar. Det höll i sju-åtta minuter.
Under de minuterna vann vi boll högt i planen och hade ett par hyfsade lägen. Sedan märktes det att folk var halvkrassliga, för vi tappade kraften i löpningarna och därmed tappade vi också pressen på Knallens försvar.
Med tremannaanfall skapade vi dock fler lägen än vad vi hade gjort före paus. De bästa hade Fagrell. Tre gånger brände han frilägen med Ove Skoglund. En gång rundade Fagrell den rutinerade Knallekeepern, fast då dök en back upp och räddade på mållinjen.
Fram till 75:e minuten kändes det som att vi hade fullständig kontroll över matchen - trots att vi inte direkt radade upp målchanser.
Sedan stack plötsligt knallarna upp. Deras ende forward, Giovanni Profienna, hade tre bra lägen under drygt fem minuter. Först blev han fälld av Zamora i fritt läge. Domare Pesic var 40 meter från straffsituationen - och friade.
Med tio minuter kvar att spela hakade Profienna i en liggande Malm inne i vårt straffområde. Då blåste Pesic för straff.
Den tog Lars Foxvall hand om. Han gick på kraft - och skickade bollen högt över vårt mål. Sedan slet Foxvall av sig tröjan i besvikelse, och började gå mot Knallens bänk. Det såg domaren, som blåste av en fin Kabelkontring och tog ett par steg mot Foxvall för att dela ut gult kort för spel utan tröja. Då utbrast straffsumparen:
- Gubbdjävel.
Därmed blev det utdelning av två gula och ett rött kort. Utvisad vid egen straff - en svårslagen prestation.
Någon minut efter straffen sköt Profienna ett distansskott som inte borde blivit farligt. Men bollen touchade först Malm och tog sedan i ryggen på Karl-Fabio. Skottet steg först och sjönk sedan hastigt mot bortre hörnet. Zamora vände i luften och stod för en kanonräddning han inte ens trodde på själv.
- Jag hann tänka: "Och så gör han mål därutifrån", erkände Zamora efteråt.
Det blev dock bara hörna.
Däremot gjorde Gurra ett till synes regelrätt mål på slutet. Domare Pesic befann sig 50 meter från situationen men såg mycket tydligt att det var offside. Därför blåste han - och matchen förblev mållös.
I och med det förlorade vi chansen att vinna derbyserien på Ryda, dessutom krympte möjligheten att nå tredjeplatsen till en minimal nivå. Därför var det mest besvikna miner efteråt.
Det fanns dock skäl att fira lite också. Vi höll nämligen nollan för sjunde gången i år, och satte därmed klubbrekord i att hålla tätt. Dessutom var det sjätte raka matchen utan förlust - naturligtvis en lysande svit.