referat_29.html

Målskyttar:	0-1 (45) Jonatan Rådbrink
	1-1 (76) Magnus Henriksson
Kabels lag:	Viktor Svenkvist -
	Joan Ivarsson, Kalle Åkerström, Henrik Malm, Freddy Zielinski -
	Marcus Nilsson, Mikael Johansson, Andreas Eriksson, Magnus Henriksson -
	Mikael Aronsson och Gustav Risinger.
Avbytare:	Joakim Pantzar, Daniel Johansson, Peder
	Hallberg och Mattias Johansson.
Bäste Kabel:	Magnus Henriksson och Henrik Malm
Varning:	Magnus Henriksson
Utvisning:	-
Publik:	Ca 10 personer

Kommentar
Titeln Rydas stolthet är säkrad. Däremot tappade vi fjärdeplatsen i ett tufft, grinigt och ganska jämnt Hovderby.
Sällan har en match på Ryda varit så välannonserad. Som hemmalag hade vi en åttaradig annons kryddad med fem matchsponsorer, dessutom hade Hovet satt in en egen blänkare med något de kallade "Triangelserien". I den serien ingick vi, de själva och Knallen, enligt annonsen var Hovet redan klara mästare. Kul med folk som kan glädjas åt det lilla.
Föga glädjande var att sjukdomar fortsatte att härja i vår trupp. Tur att den är både stor och stark. Därför kunde vi ställa upp med ett bra gäng trots att följande starka division sexlag av olika skäl stod vid sidan: Zamora - Ådahl, Rasmus, Bäck - Martinsson, Olle, Johan, Jukka, Larsson, Niklas - Fagrell och Edvard.
Vi inledde matchen sensationellt bra. De första tio minuterna spelade vi oss fram till flera bra lägen. Det såg helt enkelt mycket stabilt och lovande ut.
Vid mitten av halvleken hade vi dock tappat spelet och i slutet var vi rent av usla. Det handlade då om oengagerad sömngångarfotboll från de bruna. Ett ganska slätstruket Hovgäng utnyttjade vår passivitet och kopplade ett litet grepp.
En som hade en riktigt dålig dag var Lien. Han var ovän med bollen vid flera tillfällen, och när den studsade från honom på egen planhalva i ett läge där vårt lag var på väg framåt fick Hovet ett friläge. Jonatan Rådbrink lyfte bollen förbi Ville och gav de röda djävlarna ledningen på en av första halvleks allra sista sparkar,
I halvtid hotade Johan med ruscher för att få i gång tröga ben och hjärnor. Några sådana blev det inte, däremot gjorde vi som vanligt i halvtid, bytte till 4-3-3.
Den här gången innebar bytet ingen omedelbar utdelning i öppna chanser. Däremot fick vi tag på bollen, som vi spelade runt ganska bra. Det kändes som att vi hade kontroll, och att målen skulle komma. Kvitteringen lät dock vänta på sig och några gånger stack Hovet upp i riktigt farliga framstötar.
Bland annat missbedömde Kalle en studs, vilket gav ett friläge. Kalle sprang själv efter Hovforwarden som stressades att skjuta rakt på Ville.
På en inläggsfrispark kom till slut vår kvittering. De två klart mest heta kablarna låg bakom. Henriksson slog frisparken, och Malm störde en Hovförsvarare så att denne styrde in bollen i egen burgavel. Det var definitivt rättvist.
Det blev mer derbyartat ju längre matchen led. På slutet var det tufft, tätt och ganska grinigt på planen. Hovet borde definitivt ha drabbats av en utvisning när en varnad spelare fällde Henriksson två gånger i samma sekvens. Domaren var dock för feg.
På slutet blev det oroligt igen. Hovet hade ett par frisparkar och hörnor där det var passivt i Kabellaget. Det var dock vi som fick den stora chansen. Gurra kastade sig fram och försökte på volley styra in en passning i tomt mål. Han kom dock lite snett och styrningen gick utanför.
Därmed blev det delad pott, vilket gör att Hovet är det enda lag som har plussiffror på oss den här säsongen. Dessutom tappade vi fjärdeplatsen, och med tanke på hur sista omgången ser ut får vi vara nöjda om vi slutar femma i serien.
På pluskontot fanns att vi säkrade titeln som Rydas stolthet 2005, då vi är sex poäng före Hovet med en omgång kvar. Dessutom är vi i slagläge för att radera ut ett par klubbrekord till.
Under Kabel Åttios bästa division VI-säsong någonsin (1991) bärgades 38 poäng och målskillnaden slutade på +13. Nu står vi på 35 pinnar och 16 plusmål. Seger mot Vänga och rekordet är i hamn.
Dessutom kan vi tangera bästa noteringen över matcher i rad utan förlust på en säsong. Det rekordet är på åtta (sju segrar och en oavgjord) matcher från våren 2000. Nu har vi radat upp sju förlustfria matcher i följd (fyra segrar och tre oavgjorda).
Det rekord som är i störst fara är det över minsta antalet insläppta mål på en division sexsäsong. Det lyder på 34, vilket innebär att vi måste släppa sju mål eller fler mot Vänga för att missa.
Rekordet över flest antal plusmål på en säsong i sexan blir däremot lite knivigare att rå på. Det är på 21 från 1988. Det krävs en seger med sex mål på Vängahov för att radera ut den noteringen. Och sexmålssegrar har vi inte direkt lyckats fixa till på beställning tidigare i år.