FC Kabel Åttio - Bollebygds IF 2-1 (2-0), åttondelsfinal
Borås Arena, 2 november kl. 18:00

Målskyttar: 1-0 (0) Henrik Ådahl (handikappstraff)
2-0 (29) Gustav Risinger ()
2-1 (74) Robert Widell (straff)
Kabels lag: Stefan Persson -
Marcus Nilsson, Henrik Ådahl, Henrik Malm, Mikael Bäck -
Olle Rydsjö, Mikael Johansson, Andreas Eriksson, Andreas Larsson -
Mikael Aronsson och Gustav Risinger.
Avbytare: Mattias Johansson, Mikael Martinsson, Peder Hallberg,
Joakim Pantzar och Magnus Henriksson.
Bäste Kabel: Stefan Persson
Varning: -
Utvisning: -
Publik: Ca 30 personer



Kommentar
Bomben på Borås Arena gav minst 3000 skäl till glädje. Vilken underbar seger det blev, en av FC Kabel Åttios allra mest meriterande någonsin.
I andra omgången av Borås Arena Cup ställdes vi mot nyblivna division IV-laget Bollebygd. De hade vunnit sydvästra femman i stor stil, framför allt med hjälp av en ruskigt effektiv offensiv. Deras målsnitt under året låg på drygt fyra mål per match. Dessutom hade de krossat ett annat topplag i femman, Borgstena, i första omgången och slagit ut division II-laget Kinna efter straffar i den andra.
Med tanke på hur vilsna vi hade sett ut på Arenan mot International i vår första match fanns det inte mycket som talade för oss inför avspark. Oddsen höjdes ytterligare då vi fick fyra tunga återbud i form av Lien, Johan, Rasmus och Fagrell.
Vi hade dock minst 3000 skäl att kämpa hysteriskt. Vi hade nämligen en mycket bra chans att vinna titeln som cupens bästa division VI-lag. Det fanns bara tre klubbar från sexan kvar i åttondelsfinalerna, och på måndagen försvann Södra Ving med hela 11-2 mot Norrby och på tisdagen åkte Ambjörnarp ut med 9-1 mot Svenljunga. Mindre än åtta måls förlust och presentkortet på 3000 kronor var vårt.
Vi kände oss inte alls slagna på förhand. Vi visste ju att vår defensiv kan vara riktigt tät om alla sköter sig. Fast ett så tufft hållfasthetsprov som det här hade inte zonförsvaret utsatts för tidigare.
Hur som helst började det bra genom att Ådahl satte dit vår handikappstraff. Vi fick bara en straff eftersom divisionstillhörigheten under året räknades, inte vilken nivå man spelar på nästa år. Det var inga stora marginaler Ådahl använde den här gången. Bollen satt högt till höger. Den gick in trots att Bollebygds målvakt hade båda händerna på den.
- Det gör inget om de sätter straffen. Vi vinner ändå, sa en av Bollebygds spelare i mittcirkeln innan avspark.
I det citatet fanns vår stora segerchans. I att Bollebygd överskattade sin egen förmåga, och underskattade vår.
Bollebygd inledde med stort bollinnehav, men de hade oerhört svårt att komma till tals med vårt täta och disciplinerade försvar. Stefan fick inledningsvis bara ta hand om ströbollar. I serien präglades våra motståndares offensiv av vassa kantattacker. Den här dagen slog Bollebygd bara ett enda farligt inlägg på 90 minuter, det kom i 23:e minuten. Vi redde dock ut den striden.
Faktum var att vårt schackdrag att flytta ner Mackan som högerback för att ta matchen mot Bollebygds löpstarka vänsterytter Jimmy Björner visade sig bli genialiskt. Mackan raderade nämligen helt ut Björner ur matchen. Efter vårt 2-0-mål försökte Bollebygd desperat flytta in Björner som central mittfältare för att något skulle hända offensivt.
Det var på våra kontringar som första halvlekens farligaste chanser kom. Bollebygd hade säkert 70-30 i bollinnehav men vi hade faktiskt 3-1 i målchanser vid sidbytet. Våra motståndare hade nämligen ett segt och oorganiserat försvar, något Bullen och Gurra utnyttjade mycket väl.
Gurras 2-0-mål var en läckerbit. Han sprang ifrån backarna och lobbsköt in bollen nära bortre krysset. Ett härligt mål, som förpassade Bollebygds lag in i ett ännu djupare chocktillstånd. De var helt enkelt inte i balans.
- Din djävla mupp, ropade till exempel Bollebygds tränare Anders Krok till domaren Andreas Grönman sedan den senare givit ett gult kort till en av Kroks spelare.
Och i halvtid bönade Bollebygds skadade anfallsess Andreas Magnusson till vår målvakt:
- Persson, vi har ju spelat ihop i Sandared. Nu får du släppa ett par i andra halvlek.
I paus var det många trötta ben i brunt. Då Eriksson hade fått ljumskbesvär redan efter 20 minuter gick vi på 15 man. Det slet både på mittfält och anfall. Med tanke på hur trötta alla såg ut under första halvleks sista fem minuter fanns det skäl att tro att vi inte skulle orka stå emot i 45 minuter till. Framför allt på centralt mittfält var det mycket tunga ben.
Vi valde därför i halvtid att flytta in yttermittfältarna något och dra hem en av våra forwards ett halvsteg. Det började illa när Gotland backade alldeles för mycket under de första tre-fyra minuterna. Vi blev då rejält tillbakatryckta. Även om det såg farligt ut flera gånger red vi ut den stormen utan att Bollebygd fick till något vasst avslut. Sedan fick vi upp både Gotland och vårt mittfält, och plötsligt hade vi fullständig kontroll defensivt. Mitt i andra halvlek trodde man knappt sina ögon.
Bollebygd, ett lag som under säsongen lärt sig att möta gäng som backar hem, kom ingenstans mot vårt försvar. Absolut ingenstans. Vi hade fullständig kontroll defensivt. Bollebygd rullade runt i backlinjen, men fick inte fast bollen på vår planhalva. Vi kämpade helt enkelt makalöst bra.
Med en kvart kvar att spela fick Bollebygd en billig straff. En av deras spelare fick bollen för långt ifrån sig, sökte upp Bäck, och föll. Domare Grönman gick på artisteriet.
- Jag tyckte att Bäck fällde honom medvetet. Men ärligt talat var jag långt ifrån situationen, erkände Grönman efteråt.
Vår egen domare fick ett litet utbrott när det blåstes straff. Julle sparkade på reklamskyltarna bredvid vårt avbytarbås i frustration över kollega Grönmans beslut. Zamora hade fingrarna på Robert Widells välplacerade elvametare. Det blev dock en reducering.
Målet fick fart på Bollebygd. Under två-tre minuter ökades tempot både på löpningar och på bollen. Vi fick verkligen anstränga oss för att inte släppa till något.
Återigen red vi ut stormen, och med tio minuter kvar att spela hade vi återigen kontroll.
Slutsekunderna blev däremot svettiga. Bollebygd skapade sina två bästa chanser i hela matchen under de sista tre minuterna. Med tur och Zamoras skicklighet höll vi 2-1 matchen ut. Och när slutsignalen ljöd blev det tv-pucksglädje på Borås Arena.
FC Kabel Åttio hade gjort en fantastisk försvarsinsats. Zamora var grymt bra, hela backlinjen likaså. Albyl-Jocke gjorde sin bästa match någonsin i brunt, övriga mittfältare var inte långt efter. På topp var Gurra glödhet, och sprang på allt. Gotland och Bullen var stabila backups. Det var helt enkelt en lagseger. En kämpa- och viljeseger.
Bäck var till exempel dödstrött efteråt. Han hade tydligen börjat ropa på byte redan efter 75 minuter. Men hans rop hördes inte av Johan på andra sidan planen.
- Alla hörde hur jag ropade utan chefen, sa Bäck uppgivet efteråt.
Totalt sett var även han sanslöst lycklig efteråt. Han hade ju varit med om en av klubbens allra mest meriterande segrar någonsin. Faktum är att FC Kabel Åttio har slagit ut division IV-lag ur handikappturneringar två gånger tidigare. Dels besegrades Wargön den 9 april 1988 med 4-3 och dels besegrades Kronäng den 19 april 1995 också med 4-3.
Båda de gångerna hade vi dock två handikappstraffar. Nu slog vi ett gäng från fyran med bara en straff. Stort. Och som grädde på moset vann vi ett presentkort på 3000 kronor som cupens bästa division VI-klubb.
Dessutom var det så att Bollebygd hade ett starkare lag än mot Kinna. Toppnamn som Björner, Johan Antonsson och Andreas Wahlström har nu alla förlorat mot bruna brassar.
Närmast väntar vår favoritmotståndare från Bergdalen i kvartsfinal. Räcker det inte med att nämna Håkan Melin för att motivera de bruna kan tilläggas att vinner vi matchen får vi ytterligare 5000 kronor. Skulle vi åka ut på torsdag kan vi trösta oss med att vi kommit topp-åtta i det inofficiella Sjuhäradsmästerskapet. En underbar säsongsavslutning.
Slutligen en rapport minut för minut:
0 min: 1-0. Ådahl slog in handikappstraffen, fast det var inte med speciellt stora marginaler. Bollebygds målvakt var på den högt placerade bollen med båda händerna, men orkade inte styra den utanför sin vänsterstolpe.
13.34 min: Drömläge för Bullen. Gurra kom högst i en nickduell vid straffområdeshalvcirkeln och skarvade H-sons inläggsfrispark från mittlinjen mot bortre stolpen. Där vann Bullen duellen med Bollebygds målvakt, och vår anfallare fick ner bollen på fötterna. Från en meters avstånd lyckades Bullen dock få sådan backspin på bollen att den steg rakt upp. Sedan blev det lite rörigt innan bollebygdarna kunde rensa.
23 min: Stefan tvekar och står kvar på ett farligt, lågt inlägg från vår vänstersida. I andraläget får dock vår målvakt tag på bollen.
25.41: 2-0. Gurra slår till på egen hand. På Olles långboll sprintar vår skyttekung ifrån Bollebygds något tröga försvar och skickar med läcker båge in bollen i bortre krysset. Målet är minst lika snyggt som skönt.
28.30: Bullen får ett bra läge som slutar med ett motlägg.
53.18: Bollebygd skriker på straff sedan en anfallare fallit på Malms utfällda högerben.
54.40: Vi skriver på straff sedan Gurra tryckts ner i fritt läge.
68.25: Zamora skopar in en inte alltför bra hörnnick. Annars har vi för tillfället grymt bra kontroll på defensiven. Bollebygd kommer ingenstans.
72.40: Zamora når i sista stund en petning från en Bollebygdspelare, sedan Malm försökt täcka bort densamme.
73.30: Domare Andreas Grönman pekar på straffpunkten, sedan en Bollebygdspelare fått bollen för långt ifrån sig och fallit över Bäcks ben. Det kändes som en mycket billig straff.
74.07: 2-1. Zamora är nära att rädda, men trots att han är på bollen sitter den i vårt vänsterhörn.
76.35: Gurra är nära att komma loss, men trycks ner. Bollebygds spelare varnas.
86.30: Fin kvitteringschans. Zamora räddar dock friläget på ett mycket snyggt sätt.
89.55: I ordinarie matchtids absoluta slutsekunder är kvitteringen sanslöst nära. Först räddar Zamora ett bra läge till vänster i vårt straffområde. Returen kommer in från kanten mot flera framrusande spelare. Den styrs av en Kabelspelare mot bortre stolpen, där Mackan precis hinner undan och undviker självmål. Bollen passerar sedan bortre stolpen med fem-sju centimeter. Avståndet till närmaste Bollebygdspelare är dessutom bara några decimeter. Vi har verkligen marginalerna med oss.
90.20: Slutsignalen. Hörnan hinner inte läggas. Vi är klara för kvartsfinal.

Bilder