Rävlanda AIS - FC Kabel Åttio 2-1 (1-0)
Rävlanda skolas grus 25 mars kl. 11:00

Målskyttar: 0-1 (1) Andreas Müllerström
0-2 (49) Mikael Bengtsson
1-2 (76) Gustav Risinger (Andreas Larsson)
   
Kabels lag: David Hagström (debut utomhus)
-------------------------
Adam Rylander
Henrik Ådahl
Henrik Malm
Kalle Åkerström
-------------------------
Johan Rydén
Andreas Eriksson
Andreas Larsson,
Niklas Johansson
-------------------------
Jack Andersson (debut)
Gustav Risinger
-------------------------
Avbytare: Mattias Johansson
Mikael Aronsson
Niklas Jansson
-------------------------
Bäste Kabel: -
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Trots att vi fick oväntad förstärkning (om det nu var just förstärkning kan diskuteras...) föll vi snöpligt med 2-1 i den tidiga värdemätaren mot tippade topplaget Rävlanda.
Det skall direkt sägas att det inte var någon speciellt tung förlust. Vi visade att vi hade ett bättre och mer genomtänkt spel än fjolårets serietrea. Det fanns alltså positiva saker att ta med sig.
Inför matchen var manfallet enormt. Trots att A-truppen i år består av fler än 30 spelare fick vi nätt och jämnt ihop lag. 13 spelare, varav ett par halvskadade, fanns med i den trupp som samlades på lördagsmorgonen.
Då hade vi alltså fått återbud från ett 20-tal spelare. Åtta man var skadade; Zamora, Mackan, Johnny, Bocken, Stellan, Jocke, Lasse och Freddy, tio man hade förhinder; Lien, Peter B, Foppa, Arvid, Rasmus, Edwijn, Peder, Bäck, Julle och H-son. Dessutom hade vi ännu inte sett skymten av Bamse och Fagrell.
När bilarna rullade in i Rävlanda var vi dock 14 man - en oväntad hemvändare anslöt nämligen på vägen. Det måste ha sett lite underligt ut när Kalle tog Johan åt sidan vid samlingen för ett allvarssamtal. Och allvarligt var det. - Behöver vi en spelare till så kanske jag kan fixa det. Bullen kom hem i går kväll och sover hemma hos mig nu. Han ställer säkert upp. Men säg inget till de andra, sa Kalle. Johan gav klartecken. Och när vår thailändare dök upp i omklädningsrummet möttes han av många förvånade blickar.
Ett intressant återseende blev det även ute på planen. Domare var nämligen Pavle Velcov, som tränade huvuddelen av våra 83-84:or i Mariedal. Han hälsade glatt på Jack, Gurra, Larsson, Eriksson och...
- Niklas känner du ju väl, sa Jack till Pavle.
Jodå, fast så glatt hälsade de inte på varandra. De var som hund och katt i Mariedal...
Vi hade alltså 14 man, fördelat på en målvakt, fyra backar, fyra mittfältare och fem forwards. Flera fick därför spela på ovana positioner, Gotland hamnade till exempel på centralt mittfält och Niklas Jansson på kanten.
När matchen väl drog i gång såg det fantastiskt bra ut. Vi gjorde en mycket stark start, höll ihop laget defensivt, fick bra press på Rävlandas backar och rullade runt bollen på få tillslag. Vi spelade exemplariskt första kvarten. Rävlanda kom ingenstans, medan vi radade upp anfallen. Dessutom varierade vi vår offensiv på ett bra sätt.
Det som saknades var riktigt bra avslut. Oftast kom skotten från distans och gav tyvärr inte mer än att vi fick fyra-fem hörnor. Våra två bästa lägen var två frilägen för Gurra, som dock båda räddades av hemmamålvakten.
Rävlandas ledningsmål kom helt ologiskt efter en dryg kvart. De fick en felaktigt utdömd frispark just utanför vårt straffområde. När David höll på att ställa upp muren slog Andreas Müllerström in bollen i bortre hörnet - ganska nära krysset. Det var snyggt, men klart orättvist.
Strax efter målet kände Eriksson av sin gamla bristning, och tvingades kliva av. Vi hade nu bara en mittfältsavbytare. Dessutom började vi slarva i försvarsspelet. Vi täckte inte längre ytan mellan deras backlinje och mittfält, vilket gjorde att vi inte längre vann bollen på Rävlandas planhalva. Tvärtom föll vi säkert 30 meter bakåt i planen och fick jaga boll. Det gjorde att vi inte orkade komma i lika många anfallsvågor som tidigare.
Andra halvan av första halvlek gick därför spelmässigt till hemmalaget. Det skall dock poängteras att varken de eller vi skapade en enda riktigt kvalificerad målchans under den här perioden.
I halvtid pratade vi om att försöka hitta tillbaka till inledningens spel. Det gick inte alls. Vi blev utsatta för en effektiv press under första tio minuterna, och kom knappt över mittlinjen en enda gång. Trots att det var hönsgård i vårt försvar behövde in David göra några riktiga räddningar under aktuell period.
När vi började resa oss igen kom olyckorna slag i slag. Först gick Niklas sönder när han gick in rejält in i ett motlägg. Det såg otäckt ut när det drog till i hans knä. Sedan bjöd vi på 2-0. Flera Kabelförsvarare var passiva när Mikael Bengtsson klev rakt igenom vårt högerförsvar och tåade upp bollen stenhårt vid första stolpen. Det var Rävlandas andra riktiga avslut i matchen, men med tanke på hur matchbilden hade sett ut under halvlekens inledning är det ändå svårt att säga att målet kom orättvist.
Trots att vi nu bara hade en avbytare och massor av blytunga ben tog vi över spelet alltmer igen. Och vi skapade egentligen tillräckligt med chanser för att både reducera och kvittera. Bland annat snodde Johan bollen från Rävlandas högerback. Helt fri på straffområdeslinjen fick dock vår ordförande ett hjärnsläpp och passade till Bullen, som befann sig i klar offsideposition.
Reduceringen kom i stället med drygt tio minuter kvar när Gurra nickade in ett inlägg från Larsson. Rävlandas målvakt var på bollen, men lyckades inte styra den utanför. På slutet kämpade vi för att få till kvitteringen, men närmare än ett par hörnor kom vi inte.
När slutsignalen ljöd var det många Kabelspelare som var extremt trötta. Vi är inte uppe i rätt nivå vad gäller konditionen, och bland de tolv spelare som avslutade matchen fanns en halvskadad Larsson, samt Bullen, som kom direkt från två månaders supande i Thailand. Just Larsson hade gått på vilja under hela andra halvlek, och blev något förvånad efteråt.
- Va, hade vi en avbytare? sa han.
Inför matchen såg vi den som en bra måttstock på var vi stod. Rävlanda slutade trea i Kinnasexan i fjol, med sämre målskillnad än uppflyttade tvåan Öxabäck. Nu kom de till spel utan några av sina bästa spelare, bland annat saknades fjolårets skyttekung David Caldevik - som i snitt gjorde två mål per match. Med honom tillbaka i laget lär de bli betydligt starkare.
Även vi kommer att lyfta flera klasser när vi får tillbaka folk. Därför är det svårt att bedöma vad 2-1-förlusten egentligen säger om Rävlandas och vår klass.
Det som var mest positivt för vår del var att vi hade ett betydligt mer genomtänkt spel än våra motståndare, och att vi skapade överlägset flest klara målchanser. De hade egentligen bara två riktiga avslut - båda blev mål. Annars byggde deras uppspel mest hela tiden på långa bollar på chans. Så får de gärna spela även i serien.
Det allra bästa med matchen var dock det underbara fotbollsvädret. Även om det var fem-sex minusgrader vid samlingen värmde solen rejält. Under matchen var det säkert tio-tolv grader varmt - perfekt för en grusmatch på försäsongen.