Sagavallen 5 maj kl. 19:00
| Målskyttar: |
1-0 (6) Anders Johansson |
|
2-0 (27) Mattias Arvidsson |
|
2-1 (43) Jack Andersson (Peder Hallberg) |
|
2-2 (53) Gustav Risinger (Jack Andersson) |
| |
|
| Kabels lag: |
David Hagström |
|
------------------------- |
|
Henrik Ådahl |
|
Karl Åkerström |
|
Henrik Malm |
|
Arvid Roos |
|
------------------------- |
|
Mikael Aronsson |
|
Andreas Larsson |
|
Mattias Borgström |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Jack Andersson |
|
Gustav Risinger |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Johan Fagrell |
|
Johnny Albertsson (debut) |
|
Johan Rydén |
|
Peder Hallberg |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Gustav Risinger |
| Varning: |
Ådahl, Hallberg, Andersson |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Vi kom snabbt ner på jorden efter segern mot Kinnahult. Oavgjort borta mot Norrmalm var ett bottenresultat,
men med facit på hand skall vi vara glada för att vi fick med oss en poäng. Vi inledde nämligen återigen riktigt uselt.
Inför serien skrev Johan lite om varje lag, texten om Norrmalm inleddes så här:
"Får mycket svårt att undvika jumboplatsen. Laget är inte märkbart bättre än i fjol, då de kom sist i Boråssexan
på åtta poäng och målskillnaden 26-91. Dessutom visade det sig i vår träningsmatch att de taktiskt spelar med
huvudet under armen."
Det var nog inte någon klockren analys. Efter tre omgångar ligger nämligen Norrmalm före oss i tabellen. De hade
nämligen några jokrar som inte var med på gruset i mars, och knappt två månader senare var laget helt enkelt klasser bättre.
All heder till de zebrarandiga som spelade smart efter sina resurser, däremot är våra inledningar fortsatt fiaskoartade.
Återigen gav vi handikapp under den första kvarten. Backen Anders Johansson fick stå helt ensam i främre delen
av vårt straffområde och styra in Norrmalms ledningsmål på en inläggsfrispark i sjätte minuten. Det var en
riktig gåva. Ingen brun spelare var nära bollen, det fungerar som ett bevis för att vi inte var på tå.
Sett till bollinnehav fick vi snart ett allt större övertag, men hemjobbet gjordes fortsatt med vänster hand.
Vi sprang i och för sig hem, men väl där agerade vi utan tillräcklig aggressivitet. När Mattias Arvidsson vandrade
in från vår högerkant och från straffområdeslinjen vred in bollen i bortre burgaveln ringde äntligen den bruna väckarklockan.
Fast i underläge med två mål kom även de negativa tankarna.
- Det är inte sant, vi kan inte vinna här uppe, utbrast Bullen.
Jodå, det var sant att det stod 2-0. Och hade vi jobbat hundraprocentigt från första till sista minut hade vi
absolut kunnat ta tre poäng på Sagavallen.
Cirka tio minuter efter tvåan fick Norrmalm även till ett 3-0-mål - eller mer korrekt det mål som borde
inneburit ledning med 3-0. Alltid lika genomusle domaren Alija Slijepcevic dömde dock bort fullträffen för offside.
Sju av varandra oberoende vittnen - sex av dem var för övrigt spelare i FC Kabel Åttio - kunde dock efteråt
intyga att målet borde ha godkänts.
- Målskytten var ju i höjd med mig, på mittfältet, när bollen slogs, sa till exempel Bocken.
Även om Slijepcevic också förstörde många bra lägen för oss så räddade han nog vår poäng med sin felaktiga
offsideavblåsning. Och i halvlekens slutminuter gav Jack oss hoppet tillbaka. Han vände på en femtio-öring och
placerade in bollen vid bortre stolpen.
Vi var bara ett mål under i halvtid. Där försökte vi göra oss av med alla destruktiva, och negativa tankar om
spel på Sagavallen. Dessutom valde vi att kliva upp på 4-3-3 för att sätta hög och tung press på Norrmalms försvar.
Taktiken funkade perfekt från början. I halvlekens åttonde minut gjorde Gurra ett slags innebandyvändning - med
bollen fäst vid högerfoten snurrade han 180 grader runt en back, och blev helt fri. Bollen rullade han vid sidan
av Norrmalms utmärkte målvakt Jonas Svenningsson och in i mål.
Det var kvitterat, och vi hade 37 minuter på oss att avgöra. Vi hade dessutom ett så pass stort övertag att det
kändes som att det bara var en tidsfråga innan ledningsmålet skulle falla. Ett antal fina lägen skapades också.
Bästa chansen fick Larsson. Han var helt fri med Norrmalms målvakt, men skottet gick precis över. Gurra hade ett
par lägen, en gång tog han sig till och med förbi målvakten, bollen förpassades dock utanför av en back. Bocken
var på väg igenom och så hade vi ett gäng distansskott.
Vi fick aldrig till något segermål, däremot var det nära att vi blev helt utan poäng i slutminuterna. Ett
distansskott var så lurigt att David tvingades rädda det två gånger - han styrde nämligen upp bollen i luften
för att ta hand om den sedan den studsat. Många bruna höll nog andan den korta stund som förlöp mellan första
och andra räddningen. Inte minst eftersom det var stor risk för felstudsar på den minst sagt ojämna planen.
En brun poäng på Sagavallen var hur som helst ett uselt resultat om vi tänker slåss i toppstriden.
- Det här var en match som kändes som att den tog slut för tidigt. Det brukar vara ett tecken på att man inte
tagit ifrån början. Hade alla kämpat lika mycket i 4-4-2 som vi gjorde när vi spelade 4-3-3 så hade vi vunnit, sa Arvid.
Det var nog en riktig analys. Den här våren har vi varit riktigt trögstartade, men när vi väl fått upp farten
har vi varit starkare än alla motståndarlag.
Stark är däremot inte den bästa beskrivningen på domaren i matchen. Sämre än Alija Slijepcevic är det svårt att
vara. Närkamper är helt förbjudet, och ofta känns det som ren slump vilket håll han blåser åt. Oftast är han
dock glad både före och efter matcherna.
- Vi ses, sa Slijepcevic med ett leende till Johan innan domaren lämnade Sagavallen.
Ett uttalande som spred skräck i det bruna laget.