FC Kabel Åttio - Rävlanda AIS 1-2 (0-2)
Ryda 12 maj kl. 19:00

Målskyttar: 0-1 (3) David Caldevik
0-2 (14) Kristian Damm
1-2 (79) Mikael Aronsson (Jack Andersson)
   
Kabels lag: David Hagström
-------------------------
Marcus Nilsson
Karl Åkerström
Henrik Malm
Arvid Roos
-------------------------
Mikael Aronsson
Andreas Larsson
Mattias Borgström
Niklas Johansson
-------------------------
Jack Andersson
Gustav Risinger
-------------------------
Avbytare: Johan Fagrell
Johnny Albertsson
Johan Rydén
Peder Hallberg
Marcus Edwijn
-------------------------
Bäste Kabel: Mattias Borgström och Arvid Roos
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Usch för dåliga planer. Usch för hedersamma förluster. Och usch för usla matchupptakter.
Temat på genomgången var att vi måste vara med i matchen från start, att vi inte har råd att ge motståndare som Rävlanda handikapp.
Därför var det typiskt att serieledarna tog ledningen i tredje minuten, och ökade ut till 2-0 i 14:e. Dessutom damp ett skott ner i ribban bakom Zamora strax efter. Även den här dagen fick vi alltså långt ifrån någon drömstart.
Rävlanda överraskade genom att likt Norrmalm helt ha bytt spelstil jämfört med vårens träningsmatch. Då försökte de spela upp bollen, ofta genom sina något tröja ytterbackar. Den här gången var det inte tal om att spela upp några bollar. I stället skickade gästernas backar i väg bollen så fort och långt de bara kunde. Längst fram hade de en duktig bollmottagare samt skyttekung Caldevik. Något mittfält använde de däremot inte.
På Rydas mycket gropiga och ojämna underlag visade sig Rävlandas grisfotboll var betydligt mer effektiv än vår mer spelande stil.
- Deras sätt att spela är den fotboll jag gillar bäst. Så har mina lag alltid spelat förr, sa Fagrell.
Tyvärr var enkel fotboll ett segerrecept på den dåliga planen - det kom inte som någon överraskning. Det visste vi nämligen också, därför pratade vi inför matchen om att spela enkelt inledningsvis.
Det visade sig dock att uppspel på fötter var så djupt rotat i oss att vi inte klarade av att bara skicka långt på chans. För anhängare av kortpassningsspel längs marken var det förstås egentligen ett positivt besked att vi vill spela boll.
I underläge med två mål på en hård och ojämn åker kändes det däremot ganska negativt. Vi hade dock inte givit upp, och vi spelade oss fram till ett allt större övertag. Rävlandas långa chansbollar fick samtidigt alltmer karaktären av rensningar.
Så många vassa avslut lyckades vi inte få till före paus. Fast vi jobbade oss allt närmare mål. Bocken hade ett par genomlöpningar, Larsson några bollar som var nära att nå fram, och så slog Niklas ett perfekt tidigt, och lågt, inlägg som passerade precis framför - och bakom - fötterna på tre kablar.
I paus gick vi återigen upp på 4-3-3, och andra halvlek var vår från första till sista minut. Rävlanda hade bara tre anfall, och ett avslut - ett friläge. Zamora var fint ute och räddade den fina chansen. Vi hade alltså allt spel. Ett antal hel- eller halvchanser lyckades vi skapa mot ett väl samlat Rävlandaförsvar.
Bocken hade fortsatt bra fart på benen och var flera gånger nära att komma igenom. Fagrell kämpade till sig en boll och kom helt fri. Skottet gick rakt på Rävlandas målvakt. Peders skott passerade målvakten, men slogs bort av en försvarare precis framför mållinjen.
Just Peder var het i andra halvlek. När Niklas fällde en motspelare vrålade vår orienterare:
- Han lägger sig, spela vidare.
Kanske var det för att han hade fått en Kalle-rensning i huvudet under slutet av första halvlek som Peder hade glömt att man måste sluta spel när domaren blåser för frispark...
På tal om frisparkar var vår nya inläggsvariant nära att resultera. Både Gurra och Jack sprang sig fria som vi tränat, och Larsson slog bollen mot Jack. Tyvärr fick vår skyttekung bara halvträff på bollen. Med en knapp kvart kvar att spela jobbade just Jack fram vår reducering. Inspelet gav Bullen tom kasse från två meter. Sedan började jakten på kvittering.
Annars alldeles utmärkte domaren Mirsad Sela - som tillät mycket tufft spel - blåste tveksamt för offside mot först Niklas och sedan Robinho, båda i fria lägen.
Sedan kom den stora chansen. Bocken räddade en boll från att gå ut till hörna. Bullen kämpade åt sig inlägget och sköt ett skott som en back nickade undan på mållinjen, bollen gick via ribban till hörna. Det var hysteriskt nära kvittering.
Vi fick återigen lämna planen med en stor känsla av besvikelse. Vi drabbades av fyra förluster på hela 2005, nu står vi på två efter bara fyra matcher. Sitter vi kanske fast under oket från vår egen högt satta målsättning?
Våra motståndare uttryckte dock respekt efteråt.
- Det var väl ingen vidare match, va? Planen var ju dålig, men vi konstaterade just att ni i alla fall försökte spela bollen, vi försökte inte ens, sa Rävlandas skyttekung David Caldevik.
Trevligt att höra, men ändå klen tröst. Och kanske kostade matchen oss mer än tre poäng.
- Det kan ha slutat illa det här. Jag vred till knät, och kan inte räta ut det nu, sa Fagrell på väg in i omklädningsrummet.
Efter läkarbesök och röntgen ställdes diagnosen att det bara var en stukning, och att Fagrell får vila en till två veckor.
Under den perioden spelar vi tre matcher, bland annat mot två lag som ligger bakom oss i tabellen.
- Skall vi inte spela 4-3-3 från början nästa gång? Det verkar ju krävas för att få fart på alla, sa Arvid.
Jo. Så blir det nog mot Olsfors. För nu måste vi få fart på laget om vi ens skall vara nära att nå våra mål.
- Det har varit konstigt ett tag, men nu känner jag igen Boråssexan igen, sa Wästerhovs kaxige ordförande Göran Lohne efter fjärde omgången.
Han har anledning att vara nöjd. Hans lag, vår arvfiende Wästerhov, ligger före oss i tabellen. Det gör för övrigt många lag. Vår åttondeplats på fyra poäng efter fyra omgångar är en stor missräkning. Fast serien är jämn - vi har sex poäng upp till täten, men bara tre ner till jumboplatsen. Sex poäng är ett långt ifrån omöjligt avstånd, men så mycket större får gapet uppåt inte bli. Den här våren har vi ju lärt oss att det inte alltid går att komma ikapp - och förbi - när man lämnat stora handikapp.