referat_11.html

Målskyttar:	0-1 (9) Gustav Risinger (Niklas Jansson)
	0-2 (19) Mattias Johansson (Jack Andersson)
	0-3 (53) Mikael Aronsson (Niklas Jansson)

Kabels lag:	David Hagström
	-------------------------
	Freddy Zielinski
	Karl Åkerström
	Henrik Malm
	Mikael Bäck
	-------------------------
	Mikael Aronsson
	Andreas Larsson
	Andreas Eriksson
	Niklas Johansson
	-------------------------
	Jack Andersson
	Gustav Risinger
	-------------------------
Avbytare:	Mattias Johansson
	Peter Bäckstrand (spelade ej, skadad)
	Johan Rydén
	Peder Hallberg
	Niklas Jansson
	-------------------------
Bäste Kabel:	-
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
Första nollan gav andra segern och tog oss upp till femte plats i tabellen. Bra så, inför den härliga segersången märktes att alla inte var helt nöjda ändå. Vi borde ju vunnit med betydligt mycket större siffror.
Det var kaos i laguttagningen. Följande mycket slagkraftiga division VI-trupp stod vid sidan, huvudsakligen på grund av mer eller mindre allvarliga skador/sjukdomar: Zamora - Lien, Ådahl, Rasmus, Arvid - Mackan, Lasse, Jocke, Tommy S, Bocken, Adam, Robinho, H-son - Fagrell, Johnny och Bamse.
Tänk vilken underbar konkurrens vi hade haft med hela det gänget tillgängligt. Nu var det i stället halvkris. Framför allt hade vi problem på ytterbacksplats. De löstes under matchdagen genom att den otränade duon Freddy och Bäck ställde upp. Framför allt den senare blev mycket förvånad när han tillfrågades via sms.
- Med B-laget hoppas jag... Men jag kan la vara med,- skickade Bäck.
Innan Johan hann skriva färdigt sitt svars-sms kom nästa meddelande från den tuffe vänsterbacken, som skall flytta österut för jobb i Oslo.
- Om du skickade till fel person så förstår jag det...
Nejdå, sms-et var skickat till rätt adress. I omklädningsrummet började dock Johan vackla i sin övertygelse om det riktiga i att kalla Bäck, då det visade sig att vår vänsterbacks hatobjekt var nyinsatt domare.
- Pavle Velcov, vrålade Bäck utan någon stor förtjusning när nämnd domare dök upp hos de bruna.
- Hej Mikael. Ni kommer nog att få spela med tio gubbar i dag, sa domaren som kommentar och vände sig till Johan.
Vi hade 16 gubbar med oss. Fast redan på uppvärmningen gjorde en fotskada att Peter tvingades kasta in handduken. Det innebar att Gotland fick gå in som yttermittfältare - och att vi var 15. Vi valde 4-4-2 från start, trots att vi hade varit bättre i 4-3-3 de senaste matcherna. Orsaken till systemvalet var spelartruppens sammansättning, vi hade helt enkelt inte tillräckligt många centrala mittfältare.
Matchupptakter har inte varit vår styrka i år. Den här dagen märktes dock en klar bättring. Med 2-0-ledning efter 19 minuter kan man ju inte vara kritisk. Samtidigt var det lätt att konstatera en gigantiskt stor skillnad i kvalitet mellan serieledande Rävlanda och jumbon Olsfors, som hade tre 15-åringar i uppställningen.
Lite Rävlandakänsla fick vi när 41-årige Christer Hernström kunde springa rakt genom vårt försvar och nicka ur "Caldevikläge" i tolfte minuten. Den hårda nicken passerade dock någon meter utanför Davids mål.
Och då hade vi redan tagit ledningen. En halvrensning från Freddy skarvades vidare av Kinky. Gurra kom perfekt och blev så extremt fri att han hade gott om tid att lägga bollen vid sidan av Olsfors målvakt. Friläget uppstod för att hemmalaget spelade med en extremt rak och stillastående backlinje i första halvlek, något som förvånansvärt nog fick Jack att bli förbannad.
- Hur faan tänker dom? När Kinky skarvade stod de ju bara där vid mittlinjen och tittade, sa vår forward uppretat i halvtid.
Olsfors försvarsspel fungerade inte ut som deras meriterade tränare Tony Andersson hade tänkt sig. Han gjorde också några ändringar i paus. Fram till dess hade vi skapat massor av lägen att göra ytterligare en hel hög mål. Gurra var ren ett par gånger, Bullen en, Jack hade skottlägen, och så missade Gurra krysset med ett par decimeter på nick när vi körde vår nya variant på inläggsfrispark.
Det blev bara två mål i första halvlek. Det andra kom till när Jack kom runt till höger och spelade snett-inåt-bakåt till Gotland, som i sin tur slog en behärskad bredsida mot bortre hörnet. Målvakten gjorde en Ravelli - räddade, fast inte bättre än att bollen trots allt smet in.
Andra halvlek såg ut som den första. Olsfors hade ganska mycket bollinnehav i sin backlinje, men kom ingenstans. De farliga chanserna var våra - och många. Ett mål blev det. Jack gick runt till vänster den här gången, och serverade Kinky ett friläge vid första stolpen. Vårt Vängaförvärv sköt två gånger utan att hitta rätt. Den andra returen gick rakt upp, och föll ner precis där Bullen stod. Av rädsla för att träffas av den utrusande målvaktens knytnäve stack Bullen försiktigt fram huvudet, och drog sedan snabbt bort det. Bollen tog högerörat och smet in vid bortre stolpen.
Vi kunde - och borde - ha gjort betydligt många fler mål. Niklas var till exempel helt naken, men sköt tidigt - och utanför. På slutet var vi någon millimeter från att göra tidernas mål i FC Kabel Åttio. Johan slog en inläggsfrispark från vänsterläge, tio meter in på anfallsplanhalva. Bollen var avsedd för Eriksson, som kom mot bortre stolpen. Den flygande gasellen Gurra hann dock emellan och fick praktträff med pannan. Bollen satt klockrent i bortre kryssribban, flög parallellt med mållinjen, touchade den närmaste stolpen - och gick ut.
Den sista kvarten flyttade Olsfors upp folk, och spelade i princip med ett fyrmannaanfall. Då skapade de också ett par lägen. Närmare än ett stolpskott i slutminuten kom de dock inte, och David fick hålla sin första serienolla i brunt.
- Jag hade ju faktiskt en ganska lugn dag i dag, sa David.
Så var det. Utöver nicken i tolfte minuten och några lägen under de sista minuterna skapade inte Olsfors någonting. Förhoppningsvis var det ett tecken på att vi börjar hitta rätt i försvarsspelet. Segern tog oss upp till femte plats i tabellen. Behåller vi den defensiva stabiliteten samtidigt som skadelistan krymper har vi förutsättningar att klättra en bra bit till.