Ryda Sportfält 23 maj kl. 19:00
| Målskyttar: |
-- |
| |
|
| Kabels lag: |
Stefan Persson |
|
------------------------- |
|
Henrik Ådahl |
|
Karl Åkerström |
|
Henrik Malm |
|
Arvid Roos |
|
------------------------- |
|
Mikael Aronsson |
|
Andreas Larsson |
|
Andreas Eriksson |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Johnny Albertsson |
|
Gustav Risinger |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Mattias Borgström |
|
Peder Hallberg |
|
Johan Rydén |
|
Niklas Jansson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Johnny Albertsson |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Vi har aldrig släppt in mål, eller förlorat mot FK Yugo. Fast nog kändes det som att vi blev bestulna
på två poäng den här tisdagskvällen på Ryda.
A-planen var avstängd eftersom det hade regnat fem dygn i sträck. D-planen visade sig dock vara i
överraskande bra skick - klart mycket bättre än vad A-planen var redan före regnperioden.
Det var också värt att notera att det framför allt under första halvlek blåste halv storm i riktning mot
grusplanen. Det gjorde att mycket spel blåste ut på den kanten.
Yugo var en helt ny bekantskap. Vi hade inte stött på Kinnalaget i något som helst sammanhang. Enligt
rapporter skulle de spela 3-5-2. Det visade sig att de spelade 4-4-2, och att de ställde upp i zonförsvar
vid fasta situationer - något man sällan stöter på i sexan. Mycket i deras spel kretsade kring
spelskicklige mittfältaren Branko Novakovic.
Den spelare vi bäst kommer att minnas var den egoistiske vänsterbacken Alexi Valencia. Hans kärlek till
bollen väckte så starka känslor bland medspelarna att de i andra halvlek gång på gång mer eller mindre
uppgivet bönade till:
1) domare Anders Johansson:
- Domare, kan du inte säga till honom, så att han i alla fall passar bollen en gång.
2) vänsterback Valencia själv:
- Snälla, snälla, kan du inte passa.
Den första halvleken måste ha varit en pina för åskådarna. Rubriken på matchannonsen i BT löd "Långt
ifrån VM", och det var det verkligen. Förutom den bitande kalla vinden var det 0-0 i målchanser under
de första 45 minuterna. Vi hade bara avlossat två distansskott. Gästerna hade några fler, men inget lag
hade kommit till avslut i motståndarnas straffområde. Det var dödtrist fotboll.
Positivt dock att vår defensiv i 4-4-2 börjar ta sig. Äntligen efter 27 pass, sju tränings- och sex
seriematcher börjar alla förstå sina roller. Vi kan fortfarande bli betydligt bättre på att vinna bollen
högt upp i planen, men det sköna är att det börjar infinna sig en trygghet i vårt försvarsspel - och
det betyder att vi är en god bit på vägen.
I paus valde vi att gå upp på 4-3-3 för att springa sönder vårt motstånd. De första 5-10 minuterna kom
vi för högt med mittfältet. Yugo fick ett litet grepp, och skapade också sin enda målchans på hela matchen.
Efter en skarvnick fick en spelare skottläge mitt i vårt straffområde. Vi lyckades dock störa honom
till att skjuta just över ribban.
De sista 25-30 minuterna var matchen vår. Fem riktigt kvalificerade chanser skapade vi också. Tyvärr
blev det inget mål. Närmast var Gurra och Larsson.
Efter ett härligt förarbete längs vänsterkanten av Eriksson skulle Gurra bara styra bollen förbi en back
och in i mål. Vänsterskottet fick en grym backspin, for rakt upp i luften - och landade på ribban.
Larsson drog till direkt med högern efter att Gurra hade nickskarvat ett långt inkast från Bocken. Skottet
såg ut att sitta klockrent i bortre burgaveln, men Yugos vikarierande - och annars ganska fumlige -
målvakt Mohan Trajan gjorde en makalös enhandsräddning och styrde bollen till hörna.
Gurra hade även ett friläge (utanför), Johnny slog bollen förbi målvakten med en yttersida (räddning av
back vid mållinjen) och så fick Bocken skottläge från straffpunkten (rakt på målvakten). Utöver de fem
högklassiga möjligheterna hade vi några halvchanser.
Zamora höll sin första nolla för året - hans elfte totalt i seriematcher. Noterbart är att vi inte har
släppt in mål sedan den 14:e minuten mot Rävlanda. Vi har alltså hållit nollan i 5,7 halvlekar - totalt
256 minuter - en mycket bra notering. Klubbrekordet i att hålla nollan lyder på sju halvlekar och är från
kvalåret 1991. Det finns alltså inom räckhåll.
Det tätade försvaret hindrar inte känslan av att vi totalt sett har underpresterat hittills i år, att vi
kan så mycket bättre än åtta poäng på sex omgångar. Vid en tillbakablick på fina 2005 noteras dock att vi
då också bara hade åtta poäng efter sex omgångar. Målskillnaden löd på 10-9. Nu har vi 11-9 - alltså har
vi fått en något bättre start i år.
Bilder
