Ryda Sportfält, 28 maj kl. 18:00
| Målskyttar: |
1-0 (4) Jack Andersson () |
|
1-1 (10) Tommy Gustavsson |
|
1-2 (36) Tommy Gustavsson |
|
1-3 (63) Patrik Karlsson |
| |
|
| Kabels lag: |
David Hagström |
|
------------------------- |
|
Joan Ivarsson |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Arvid Roos |
|
------------------------- |
|
Niklas Johansson |
|
Karl Åkerström |
|
Andreas Eriksson |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
|
Johnny Albertsson |
|
Jack Andersson |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Magnus Henriksson |
|
Peder Hallberg |
|
Mattias Borgström |
|
Niklas Jansson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
- |
| Varning: |
Karl Åkerström |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Billiga baklängesmål på fasta situationer och en missad straff ledde till tre bortskänkta poäng.
Matchen mot ett stabbigt Ubbhult blev inte alls som vi hade tänkt oss.
Eftersom kommunen hade släppt ut Hovet på den dyngsura A-planen dagen efter vår Yugomatch var Rydas
huvudplan helt förstörd. Vi flyttade oss därför till D-planen, som var förhållandevis bra.
Vår matchupptakt där var däremot mer än bra. Efter ett par minuter kastade Bocken ett långt inkast
från vänsterkanten. Kinky skarvade först, Johan sedan och bollen gick till Jack som stod centralt på
straffområdeslinjen och tog god tid på sig. På andra tillslaget skickade han in kulan i närmaste burgaveln.
Vi hade fått en kanonstart, och då det hade varit mer eller mindre omöjligt att göra mål på oss i
de senaste matcherna borde vi ha lyst av självförtroende. Så var det dock inte.
Ubbhult var ett välväxt lag som spelade en enkel fotboll. Det handlade om raka långbollar mot tunga
anfallare, som gick rakt på mål. Dessutom var laget mycket starkt på fasta situationer.
På en hörna redan i nionde minuten kom kvitteringen. Vi hängde inte med i löpningen mot bortre stolpen
och en motståndare kunde nicka in bollen från nära håll. Vår nolla höll därmed i 265 minuter.
Domare var förresten Alija Slijecevic. Vi hade kollat upp så att vi inte skulle få honom fler gånger
den här våren. Det blev tydligen en ändring. Därmed fick vi den domare vi begärde att slippa i höstas
för fjärde gången på 13 försök i år.
Alija blåste som vanligt lite hur som helst. Ibland fick vi fördel, ibland Ubbhult.
Tyvärr var vi lite övertända i försvarsspelet stundtals. Det gjorde att vi drog på oss mängder av
frisparkar på egen planhalva - och Ubbhult var ju starkt på de fasta situationerna.
På en inläggsfrispark kom också gästernas ledningsmål. Skottet såg inte märkvärdigt ut, men David
fick inte grepp om den hala bollen - utan tappade den rakt på en motståndare som efter lite flipper gjorde mål.
Det var en tavla som fick vårt spela att falla. Därmed kom halvtidsvilan välkommen.
Spelmässigt hade det trots allt sett bra ut. Även om vi bara hade spelat till oss en riktigt vass
chans utöver målet - Eriksson trampade runt till höger och serverade Kinky fritt läge, fast skottet
gick utanför - rullade vi enligt plan i anfallsuppbyggnaden. Det kändes som att vi började hitta varandra.
En intressant händelse i halvlekens slutskede var när knäet gick ur led på Ubbhults speluppläggare
Fredrik Ehrnberg. Det gjorde det när han gick lite för hårt upp i ryggen på Kalle. Båda föll, och
Kalle blev så arg att han snärtade till med handen mot Ehrnberg.
Det blev gult kort förstås, men Pärra var inte nöjd med Kalles slagsmålstalanger.
- Han missade ju...
Vi snackade ihop oss i halvtid och gick ut fast beslutna att vända matchen. Så blev det inte. Trots
att gästerna inte skapade någonting vann de halvleken med 1-0.
Vi började piggt och kontrollerade spelet totalt. Ubbhults spelare blev allt tröttare, och det kändes
som att vi hade goda möjligheter att vända.
Fast bara en stund. På en frispark från långt håll kom nämligen 1-3. Ubbhult ställde upp sin bästa
spelare - Pierre Larsson - någon meter utanför muren. För att få kontroll på honom klev både Kalle
och Johnny ur när skottet kom. Bollen gick just där herrarna stått. David blev så överraskad av att
bollen gick rakt igenom vår mur att han inte hann ner på det låga skottet.
Där vek vi ner våra huvuden. Där tappade vi viljan. Trots att vi hade spelet på Ubbhults planhalva
även på slutet kändes det inte som att vi var beredda att kämpa oss ikapp.
Några riktigt bra lägen skapades. Det bästa var en straff - som vi fick sedan Kalle blivit fälld.
32-årige Ådahl, som slagit straffar sedan P8, hade inte missat på minst 15 år. Nu var det dags. Bollen
var inte dåligt slagen, men lite lägre än vanligt. Målvakten Mattias Bengtsson gjorde en fin räddning.
- Med facit på hand skulle jag ha slagit den i det andra hörnet, sa Ådahl.
Så sant, så sant. Det blev förlust mot ett svagt Ubbhult. Och det värsta var att vi vek ner oss. För
första gången på länge saknades löpvilja i slutet av matchen - vi spelade runt bollen ganska bra men
uppträdde passivt nära motståndarnas mål. Kanske var det besvikelsen över att vi inte blivit det
topplag vi trodde vi skulle vara som slog igenom efter 3-1-målet.
En orsak till att framgångarna uteblivit har förstås varit träningsnärvaron. Har vi inte hela
A-laget på träningarna är det svårt att träna ihop laget. Dessutom lär man sig inte våra fasta situationer.
Det var för övrigt närmast komiskt när Lien hamnade i vägen för en inläggsfrispark i kanonläge till höger.