FC Kabel Åttio - Wästerhovs IK 2-0 (0-0)
Ryda Sportfält 7 juni kl. 19:00

Målskyttar: 1-0 (69) Marcus Edwijn ()
2-0 (79) Mattias Borgström
   
Kabels lag: David Hagström
-------------------------
Henrik Ådahl
Karl Åkerström
Henrik Malm
Rasmus Svensson
-------------------------
Johan Rydén
Andreas Larsson
Mattias Borgström
Peter Bäckstrand
-------------------------
Niklas Jansson
Gustav Risinger
-------------------------
Avbytare: Mikael Aronsson
Peder Hallberg
Marcus Edwijn
-------------------------
Bäste Kabel: David Hagström, Mattias Borgström
Varning: Mattias Borgström
Utvisning: -



Kommentar
Rydas stolthet heter fortfarande FC Kabel Åttio. Med stor vilja kämpade vi ner Hovet och tog en underbar derbyseger. Robinhos bomb i bortre krysset är redan en klassiker.
Skador på Jack och Eriksson samt sjukdomar på Niklas, Arvid och Johnny gjorde att vi fick stuva om rejält i laget efter Fritslaförlusten. Efter två raka matcher utan poäng och vilja var frågan hur illa det var ställt med de bruna.
På matchgenomgången bad Johan alla att resa sig upp.
- Ställ er upp gubbar. Sträck på er, och så vill jag se leenden. Det är kul att slå Hovet. Och i dag skall vi stå upp i 90 minuter - vad som än händer, sa Johan.
Vi beslöt även att vi skulle kliva fram och vara först på alla bollar.
Så blev det. Vi visade vilja redan från början. Även om Hovet hade press på oss första kvarten skapade de inget av värde. Som väntat blev det en kamp, där vi stod upp väl. Vi jobbade oss alltmer in i matchen, och under första halvlekens sista kvart radade vi upp fina lägen.
Kinky var för sent framme på en frispark, och hade ett bra nickläge. Bullen laddade (?) med högern på en inläggsfrispark, Gurra hade ett par bra avslut och så sköt Robinho en kanon från sidlinjen som var nära att gå in i bortre krysset.
Fotbollmässigt var det ingen stor underhållning. En läcker enfots-skorpion från Larsson var väl den grannlåt man minns för första halvlek.
För första gången på länge var det riktigt positiva toner i halvtid. Det fanns bara små justeringar att göra i defensiven, och offensivt visade vi äntligen offervilja.
Hovet inledde dock bäst i andra halvlek. Nu hade de även ett par bra chanser. Ganska omgående fick David rädda ett friläge. Och efter en kvart kom Hovets riktigt stora chans. Malm missade en tillbakanick, och 16-årige Omar Ali blev helt fri. Han lyfte bollen över David, men lyckan var med oss då den landade på ribban.
Några minuter senare kom vårt svar. Robinho snodde bollen av en Hovmittfältare på mittlinjen och avancerade in på offensiv planhalva. Det var ett tre-mot-tre-läge där motståndarförsvaret valde att backa. Robinho fick gott om tid på sig. Drygt 30 meter från mål valde han att ladda bössan.
Skotten blev en projektil som for över målvakten och borrade sig in i bortre krysset. Så mycket snyggare blir det inte. Jublet från brunt läger blir inte så mycket högre heller.
En torrperiod på 245 minuter utan mål var över. Med 20 minuter kvar hade vi kopplat greppet. Hovet var tröttkört, men gav absolut inte upp. De tog omgående ut en back och satsade på 3-4-3.
- Den som inte har blodsmak går och byter om, vrålade Robert Öhman.
Det gällde även vårt lag. Vi stred närmast perfekt i defensiven, och fick nu stora ytor att anfalla på. Det var också vi som skapade chanserna. Gurra hade flera lägen, Peder också. Med elva minuter kvar kom det definitiva segermålet. Bocken hann före målvakten på ett inspel från vår högerkant och tåade in returen.
De sista tio minuterna stod vi upp mangrant. Hovet hade en farlig dubbelchans på en frispark, men vi fredade vårt mål - och lyckades nolla vår storebror.
För även om vi varit klassen bättre de senaste två åren är det ingen tvekan om att Hovet historiskt sett varit Rydas bästa lag. De har tolv segrar på 21 derbyn - det här var vår sjätte. Faktum var att vi inte hade vunnit mot Wästerhov sedan den 8 maj 1998 - då vi vann med rekordstora 5-1. De fem derbyna sedan dess hade inneburit tre förluster och två kryss.
Nu höll vi nollan för andra gången någonsin mot de röda djävlarna, dessutom passerade vi dem i tabellen. Då måste väl till och med Göran Lohne acceptera att det är FC Kabel Åttio som är Rydas stolthet.