Horndalsvallen, 7 juli kl. 19:00
| Målskyttar: |
1-0 (16) Daniel Ahlgren |
|
2-0 (28) Daniel Ahlgren |
|
3-0 (58) John-Olof Ramström |
| |
|
| Kabels lag: |
Viktor Svenkvist |
|
------------------------- |
|
Patrik Tilly |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
|
Marcus Edwijn |
|
Andreas Eriksson |
|
Johnny Albertsson |
|
Peter Bäckstrand |
|
------------------------- |
|
Niklas Jansson |
|
Daniel Johansson |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Johan Platenik |
|
Mattias Johansson |
|
Niklas Johansson |
|
Mikael Aronsson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Johnny Albertsson |
| Varning: |
Peter Bäckstrand |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Våren avslutades på sämsta möjliga sätt. Det var kaos både inför och under matchen mot svaga
Kinnahult. Då var förlusten svårförhindrad.
Det brukar vara mycket svårt att mönstra bästa laget i omgång 13 - den första efter sommaruppehållet.
I ett försök att ändra den saken lade Johan årets 13:e match före uppehållet.
Det visade sig inte leda till någon större förbättring. Vi fick verkligen jobba för att skaka ihop 15
tappra.
Redan tidigt visste vi att varken David eller Zamora kunde vakta målet. Ville - som inte hade lyckats
skriva på för Mariedal C - ställde dock upp.
Det blev betydligt svårare att hitta 14 utespelare. Återbuden riktigt haglade in. Jobbigast var beskedet
att Gurras häloperation innebar att vi fick klara oss utan vår skyttekung i minst tre månader. Först
strax efter lunch under själva matchdagen fick Johan och Malm klart med de två sista gubbarna; Tilly
tog plats i backlinjen och Pinnen fick in på mitten.
Johan fick för övrigt ett annat glädjebesked klockan 15.23 - då damp nämligen bekräftelsen på att han
hade fått en pressbiljett till VM-finalen ner i hans mejlkorg.
Resten av dagen innebar få glädjebesked. Tvärtom blev våravslutningen en sällsynt tråkig historia.
Taktikgenomgången stördes av att Niklas och Bullen skulle fylla i laguppställningslappen. Niklas skrev,
medan Bullen läste personnummer från vår inplastade lista. Det gick minst sagt knackigt. Plötsligt
fick Niklas en skrattattack.
- Nu läste han till och med fel på sitt eget personnummer, förklarade Nicke imponerat.
Planen gick det inte att gnälla på, gräset var tätt och jämnt. Dessutom var det riktigt bra väder.
De yttre förutsättningarna var alltså goda.
I brist på både vana ytterbackar och centrala mittfältare valde vi att matcha Tilly och Gotland på
varsin sida om mittbackarna Ådahl och Malm. Därmed fick Johan återvända till mittfältet.
Vi fick aldrig testa hur den uppställningen funkade. Malm gick nämligen sönder redan efter två-tre
minuter. Då satte vi ner Eriksson i mittförsvaret.
- Men jag vet inte hur länge jag håller, sa Eriksson.
Kanske var det Malms skada som knäckte oss. Plötsligt hade vi nämligen tre ovana backar i fyrbackslinjen.
Ingen av dem var på något sätt dålig, men det märktes att de inte var samspelade. Det utnyttjade Kinnahult.
Spelmässigt var det ganska jämnt. Och vi borde ha haft ledningen då Robinho snyggt smällde in bollen
från vänsterläge efter ett högeranfall ett par minuter in i matchen. Målet underkändes dock för
offside. Det var definitivt en domartabbe. Synd. Vi hade behövt det målet.
Troligen var Fritsladomaren Bengt-Arne Johansson fast i gamla tankebanor. Det var nämligen en brun
spelare som stod på fel sida om Kinnahults backlinje, denne var dock långt ifrån bollen. Och Robinho
som kom vid bortre stolpen på ett inspel var långt ifrån någon offsideposition.
Strax efter gjorde hemmalaget 1-0. Och innan vi hade spelat en halvtimme kom även tvåan. Båda målen
hade sitt upphov i bristen på samträning i backlinjen.
I halvtid organiserade vi om. Gotland gick upp på topp, medan Bullen blev yttermittfältare, Peter
central mittfältare och Johan gled ner som vänsterback.
På kort sikt blev omflyttningen ingen framgång. Redan ett par minuter in i andra halvlek sprang
nämligen Johan vilse på vänsterkanten och upphävde därmed offsiden på tre motståndare. Följden
blev att hemmalaget gjorde 3-0.
Resten av matchen spelade vi hyfsat. Framför allt hade Tilly stora ytor och gott om tid att sköta
uppspelen från högerkanten. Fast något riktigt hårt tryck lyckades vi aldrig etablera. Vi var
helt enkelt för uddlösa.
Det blev en solklar, och blytung, förlust. Ett nederlag som satte punkt för en vårsäsong som
tyvärr måste sammanfattas som en enda stor besvikelse.