referat_23.html

Målskyttar:	1-0 (17) Markus Blom
	1-1 (28) Johan Fagrell
	1-2 (42) Johan Fagrell
	1-3 (48) Mattias Borgström (Mikael Aronsson)

Kabels lag:	Stefan Persson
	-------------------------
	Henrik Ådahl
	Karl Åkerström
	Henrik Malm
	Andreas Eriksson
	-------------------------
	Peter Nyman
	Adam Rylander
	Tommy Sandberg
	Mikael Aronsson
	-------------------------
	Johan Rydén
	Johan Fagrell
	-------------------------
Avbytare:	Mattias Johansson
	Mattias Borgström
	Erik Stolt (debut)
	-------------------------
Bäste Kabel:	Andreas Eriksson
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
Oj vad härligt det var att få höra den bruna segersången igen. Efter 100 sorger och lika många bedrövelser gjorde vi en mycket bra insats mot Yugo, och förtjänade absolut alla tre poängen.
Som vanligt duggade återbuden tätt. Sju man – alltså halva 14-mannatruppen – var utbytt sedan tisdagens drabbning mot Olsfors. Under veckan hade dessutom regnet oftast mer än duggat, något som gjorde att planen var tungsprungen – men ändå förvånansvärt bra.
Senast vi mötte det jugoslaviska Kinnalaget hade vi bra ordning på vårt försvarsspel, och var inne i en riktigt tät period – totalt höll vi nollan i 265 minuter. Yugo hade då börjat resa sig efter att ha inlett serien med tre raka förluster. Vi var det bättre laget i den matchen och vann de öppna chanserna med 5–1, fast det slutade 0–0.
Inför returen var läget helt annorlunda.
Yugo hade spelat 13 matcher i rad utan förlust och var i högsta grad inblandat i kampen om kvalplatsen. Vi hade fem matcher i rad utan seger och hade rasat genom tabellen.
Efter fem-tio jämna minuter var det också Yugo som kopplade greppet. De tog ledningen på en vänsterhörna där Adam var förste man att flytta på sig – han gjorde det eftersom han av hjärtskäl inte vågade ta ner hörnan på bröstet. En förvånad hemmaspelare sprang rakt in i bollen och fick drömträff. En projektil borrade sig in vid Zamoras första stolpe. Där stod Ådahl, men även han var snabb med att dra undan näsan.
Under en tiominutersperiod efter målet var vi verkligen i gungning. Yugo dominerade rejält, och hela det bruna laget föll hem långt. När vi vann bollen rensades den bara i väg.
Därför var kvitteringen mycket välkommen – och oväntad. Fagrell snodde åt sig bollen till vänster just utanför Yugos straffområde, utmanade en back med en kroppsfint, flyttade bollen en kort bit med höger yttersida och drog sedan till med insidan. Skottet satt lågt vid första stolpen. Ett klassmål.
– Skönt, nu blir inte min miss matchavgörande, sa Adam och andades ut.
Det var fler hängande Kabelhuvuden som höjdes av fullträffen. Plötsligt fick vi kraft att flytta fram laget en bra bit i planen. Även om Yugo även fortsättningsvis i halvleken hade mest boll, och flest chanser, började vi sticka upp.
Bullen gav Johan fritt läge inne i straffområdet, men vår ordförande försökte dra Yugos sistagubbe i stället för att gå på skott. Det blev hörna. På den kom ledningsmålet.
Inför matchen hade vi pratat om att Yugo ställer upp i zonförsvar på fasta situationer, ett försvar som ofta är sårbart på bollar som dimper ner mellan första och andra man. Just där slog Johan hörnan. Målvakten kom i och för sig ut och var först på bollen, men Kalle tog duellen med honom, vilket gjorde att boxningen hamnade hos Fagrell i straffområdets yttre vänsterhörn.
Fagrell valde den annorlunda lösningen att skjuta med höger yttersida därifrån, och bollen satt klockrent i bortre burgaveln.
– Ovanligt att ett skott får gå rakt igenom en sådan folkmassa utan att ta någon, sa målskytten nöjt.
För en gångs skull fick vi gå till halvtidsvila i ledning – det är vi inte bortskämda med i år.
I halvtid pratade vi om att hålla ihop laget bättre, och starta pressen från mittlinjen. Det funkade mycket bra. Halvleken hann inte gå många minuter innan vi återigen utnyttjade ytan mellan första och andra försvarare vid en fast situation. Bocken styrde snyggt in Bullens fina inläggsfrispark från vänster. Vi hade kopplat greppet.
Resten av matchen genomfördes närmast perfekt av ett hårt slitande brunt lag. Vi låg rätt med hela laget och hade full kontroll i defensiven. Dessutom slog vi om snabbt och kom hela tiden i farliga kontringar. Det kändes plötsligt hur lätt som helst att springa på den mjuka planen.
Yugo hade stort övertag i bollinnehav, men trampade mest vatten. Ett par mer eller mindre desperata skott långt utifrån var allt de förmådde skapa. Ett av de hårdare nickade för övrigt Kalle bort – det var modigt för det riktigt sjöng i huvudet på vår tuffe (?) back.
Johan var hela tiden spelbar på en stor yta mellan Yugos backlinje och mittfält. Många bruna inspel hittade in i det området. Därifrån iscensattes också flera fina bruna anfall. Bocken, Stellan, Gotland och Fagrell hade alla högkaratiga lägen att utöka ledningen.
– Det var kul att se er spela i andra halvlek. Då spelade ni ut dem. Många gånger slog ni passningar på ett tillslag längs marken, sa domaren Anders Johansson.
Det var inte kul att se planen efteråt. Den var rejält uppharvad.
Det var inte heller kul att se Nyman i duschen. På temat målvaktstavlor tog han upp Werder Bremens groda vid vinterns svampliga. Tavlan som tog Juventus vidare från åttondelsfinalen i absolut sista stund.
– Emerson kunde bara vända så här, sa Nyman och visade hur brassen sparkade bollen i tomt mål.
Problemet var att han sparkade så att ena stortån fastnade i ett järngaller för vattenavrinning. Det hela blev en ganska köttig historia, som vår medaljman inte glömde på flera dagar...
Liksom övriga bruna minns Nyman nog hellre besöket i Kinna för att vi där plockade den blott andra bortasegern för året, och inte minst den första underbara trepoängaren för hösten. Förhoppningsvis inte den sista.