Ubbhult - FC Kabel Åttio 4-1 (3-0)
Ekåsvallen, 2 september kl. 13:00

Målskyttar: 1-0 (28) Fredrik Ehrnberg
2-0 (35) Martin Löfberg
3-0 (41) Fredrik Ehrnberg (str)
3-1 (73) Marcus Edwijn
4-1 (83) Kristoffer Dahlby
   
Kabels lag: Johan Rydén
-------------------------
Mikael Martinsson
Andreas Eriksson
Henrik Malm
Patrik Tilly
-------------------------
Marcus Edwijn
Mikael Johansson
Tommy Sandberg
Mikael Aronsson
-------------------------
Jack Andersson
Mattias Johansson
-------------------------
Avbytare: Andreas Holmesten (comeback)
-------------------------
Bäste Kabel: Johan Rydén
Varning: Mikael Martinsson
Jack Andersson
Utvisning: -



Kommentar
Sex dagar efter höstens första seger nåddes botten. Inte för att de tolv tappra som åkte till Ubbhult gjorde bort sig, utan för att vi tvingades fuska för att ens få ihop full trupp.
Det var verkligen pinsamt svårt att sätta ihop ett lag. Inga kunde. När hela truppen var tillfrågad hade vi nio man. Vi fick plocka in tre kämpar (Tilly, Micke J och Holme) som slutat spela – varav en var licensierad för en annan klubb. Vi bröt alltså mot reglerna.
Resonemanget inför matchen gick så att då resultatet inte påverkade toppstriden fick vi ta till den oönskade åtgärden. Det är ju faktiskt betydligt ärligare att få storstryk på planen än att bli tilldömd en 3–0-förlust.
Storstryk räknade vi nämligen med. Speciellt som vi saknade målvakt. Bland de nio ordinarie spelarna var en (Jack) skadad och i behov av vila, en annan (Lasse) gjorde sin första match efter ett lååångt skadeuppehåll och en tredje (Johan) var krasslig. Den där tolfte fuskgubben kändes således nödvändig.
När det visade sig att en fjärde man – inga namn – hade varit på fest kvällen innan och fortfarande vid avspark befann sig en bra bit över den promillegräns som ger godkänt för bilkörning, förstärktes bilden av att vi skulle få en tuff resa i Ubbhult.
På torsdagsträningen – dit för övrigt 16 man hade letat sig – erbjöd sig Bullen att stå i mål om vi inte fann någon ”riktig” målvakt. Vid samlingen var samme man inte lika entusiastisk.
Johan fick därmed chansen att debutera som division VI-målvakt från start. Det innebär att vår ordförande på sina fem matcher sedan serien vände nu har spelat på alla positioner utom mittbackens.
Samlingen bjöd även på några oväntade ansikten. Först dök Olle Rydsjö upp, men han var ju inte kallad utan råkade bara passera. Tyvärr hade Raul inga grejer med sig, bara en Lisa. Och sedan fick Tommy beskedet att han återigen skulle få spela med en barndomskompis:
– Skall Holme vara med? Han tar ju slut bara han går i trappor nuförtiden, sa Tommy.
Holme och de andra vältränade kablarna jublade inte direkt när de klev ut på Ekåsvallen i Ubbhult. Den var riktigt mjuk och tungsprungen till följd av augusti månads ihärdiga regnande.
Hemmalaget satte också högsta fart från start. De första sju-åtta minuterna hade vi oerhört svårt att ta oss över mittlinjen. Det kändes som att det skulle bli en riktigt jobbig eftermiddag.
Det som var positivt var att vi redan från första minut kämpade med att försöka spela oss fram. Och när hemmaspelarna hade sprungit av sig började vårt passningsspel att sätta sig. Sakta men säkert kunde vi flytta fram positionerna.
Hemmalaget var dock klart farligast. Johan gjorde till exempel en vass enhandsräddning på ett närskott efter en kvart. Duktige Fredrik Ehrnberg fungerade som bollmottagare i Ubbhult, och ställde till ideliga problem för vårt försvar. På sin tredje chans gjorde han matchens första mål.
Johan räddade i och för sig Ehrnbergs friläge med bröstet, men returen hamnade oturligt rakt på Ubbhultsspelarens högerfot…
Knappt tio minuter senare fick Johan återigen hämta ut bollen från sitt mål. Vid ett anfall på vår högersida blev vår backlinje för gles för första och enda gången i matchen. Ubbhults spelare såg luckorna i vårt försvar och kom i flera fina djupledslöpningar. En mittfältare (Martin Löfberg) sprang rakt in i inspelet från kanten, och kunde från cirka tio meter tåa in 2–0.
Innan halvleken var slut skulle det också bli 3–0. Både Johan och Bullen hade chansen att rensa bort bollen efter en hörna. Ingen lyckades, och i nästa läge fällde Bullen en Ubbhultsspelare med straff som följd. Den rullade Ehrnberg säkert in.
Vi hade ett par halvchanser och en helchans i första halvlek. Helchansen kom sedan Holme promenerat igenom på högerkanten. Bollen gjorde några flipperstudsar innan den lämnade Ubbhults straffområde.
I paus pratade vi om att fortsätta rulla boll, och kämpa för att åtminstone försöka vinna den andra halvleken. Vi lyckades nästan. För även om Ubbhult fortsatte att skapa mest, var hemmalagets övertag inte lika kraftigt efter paus. Gotland hade en språngskalle som hemmamålvakten gjorde en grym räddning på redan i upptakten av andra akten. Och med en dryg kvart kvar att spel ropade den stirrige speakern ut följande:
– Kabel Åttio gör 3–1. Målskytt nummer 18 Andreas Holme… -sson.
Ett utrop som väckte många frågor.
– Han ropade inte mitt nummer, men mer än halva mitt namn, sa nummer 80 Andreas Holmesten efteråt.
Målskytten med nummer 18 var Marcus ”Robinho” Edwijn. Han slog till på ett udda sätt. Robinho lyfte högerbenet för att täcka när han pressade Ubbhults målvakt efter ett tillbakaspel. Bollen träffade klockrent på ett känsligt ställe, och for mot det tomma målet. Robinho hann i och för sig även trycka till med högerfoten innan kulan passerade mållinjen, trots det är det ingen överdrift att säga att vår enda tonåring slog till med stridskuken.
Omgående efter sin fullträff skyndade han av planen för att se till två andra kulor. Under resten av matchen fick Ubbhult även ta hand om vår linjeflagga, då Robinho låg handlingsförlamad med en ispåse placerad mellan benen.
Under matchens slutskede var tempot extremlågt. Vår tunna och sargade trupp orkade inte, samtidigt som Ubbhult verkade nöjt med resultatet. Vi försökte oftast spela bollen längs marken och på kropp. Ibland skickades dock långa bollar på yta, som när Malm slog en 30-metare utan adress, eller:
– Gotland, du tittade ju mot den ytan, ropade Malm uppgivet.
På slutet kom 4–1-målet, genom ett vänsterskott som ändrade riktning just framför Johan. Trots fyra insläppta var vår målvaktsvikarie nöjd med sin insats, och han fick också en hel del beröm.
– Det är tveksamt om en ”riktig” målvakt hade tagit något av de målen, sa till exempel Jack.
Under rådande omständigheter var 4–1 trots allt ett hedersamt resultat. Det var ju dessutom bättre än wo för båda parter.
Hoppas att det här var årets bottennapp gällande spelartillgång. Skall vi kunna försvara titeln som Rydas stolthet krävs att vi gör en fin höstspurt. Med fyra omgångar kvar att spela har vi fem poäng att ta in på Wästerhov, en knivig uppgift. På de 18 spelade omgångarna har vi för övrigt använt 39 man. Det är alldeles för många om man vill vara ett topplag.