Ryda Sportfält, 17 september kl. 15:00
| Målskyttar: |
0-1 (90) Stefan Beke (straff) |
| |
|
| Kabels lag: |
David Hagström |
|
------------------------- |
|
Mikael Martinsson |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Marcus Edwijn |
|
Andreas Eriksson |
|
Adam Rylander |
|
Mikael Aronsson |
|
------------------------- |
|
Johan Rydén |
|
Mattias Johansson |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Oskar Nyrén (debut) |
|
Johnny Albertsson |
|
Daniel Johansson |
|
Tommy Sandberg |
|
Mattias Borgström |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
- |
| Varning: |
Mattias Johansson |
|
Henrik Ådahl |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Årets andra derby blev en genomusel fotbollsmatch med ett grymt slut. Förlust på en grymt snällt dömd
straff i slutminuten – vi snackar mörker och bedrövelse.
Försnacket till ”Slaget om Ryda 2006, del 2” var betydligt lugnare än vad det varit inför de senaste tre
derbydrabbningarna. Hovets annons i BT andades inte psykkrig, utan mer okunnighet då det stod att matchen
spelades på kvällen, klockan 15.00 – men Hovetspelarna brukar väl lägga sig och nana tidigt…
Att det trots allt fanns en laddning i drabbningen stod dock klart.
– Kör vi förlängning om vi vinner med 2–0? frågade Göran Lohne några dagar innan matchen.
Orsaken var att vi vann vårmötet med 2–0, och därmed hade ett bra grepp om dubbelmötet.
Höstens derby inleddes jämnt. Som väntat blev det mycket kamp centralt på planen. Hovets centrala mittfältare
var frustrerade över hur vi stängde till i mitten.
– De har säkert sju man i mitten, sa Fredrik Wilgotson uppgivet till sin lagledning.
Defensivt såg det alltså bra ut från början. Offensivt hackade däremot spelet rejält. Vi hade faktiskt inte
ens tendenser till något spel. Fast oron var inte så stor. För det har sett likadant ut de första 20 minuterna
mot Yugo och Fritsla också, där har vi sedan vuxit in i de matcherna.
Den här gången blev hela första halvlek riktigt usel, och närmast helt fri från öppna målchanser. Båda lagen var
dåliga, även om Hovet var framme och oroade i vårt straffområde några gånger. Även domaren var oduglig. Pavle
Velcov känner vi sedan tidigare som en ytterst svag rättsskipare.
Ett oväntat snällt Rydaderby blåstes sönder och samman från första till sista minut. Dessutom visade Velcov tydligt
att han inte kan reglerna. När en offsidestående Johan stannade, och Eriksson kom i en löpning långt bakifrån,
avvaktade domaren i 4-5 sekunder – tills vi fick en målchans – innan han blåste av för offside på Johan.
– Jag måste blåsa eftersom backlinjen stannade upp, förklarade Velcov.
Nej Pavle, det måste du inte. Och om så vore fallet fanns ju ingen anledning att avvakta. Då kunde du blåst av
direkt.
Andra halvlek blev den första lik. Vi täppte till väl defensivt, men saknade offensivt spel. Bollkontrollen var
genomusel på många bruna fötter. Wästerhov var inte mycket bättre, men det var de som skapade halvlekens heta målchanser,
tre åt sig själva och en åt oss.
Två gånger small det i Davids vänsterstolpe. En gång fick Hovets målvakt göra en konstspark för att rensa bort en
minst sagt svårhanterbar bakåtpassning.
– Det här är definitivt årets sämsta match, sa planens enda riktigt bra spelare, Hovets mittback Gul Ali.
– Det kändes som att vi skulle få en poäng trots att vi gjorde en skitmatch, sa David.
Visst såg det ut att sluta mållöst. Då klev domare Velcov fram och avgjorde matchen i slutminuten.
Nämnde Gul Ali gav sig ut på en offensiv raid. Bocken gjorde dock ett härligt arbete och bröt framstöten. Ali tog
då tag i Bockens arm, drog omkull vår mittfältare, och fortsatte mot vårt mål.
Domare Velcov blundade för det uppenbara regelbrottet. Några sekunder senare såg han – som ende närvarande på Ryda? –
däremot en ojusthet mot Ali inne i vårt straffområde.
– Grabbar, ni får inte tackla honom i skottögonblicket, förklarade Velcov sedan han dömt straff.
Göran Lohne, som befann sig bakom målet för att samla bollar, sken med hela ansiktet.
– Skall det inte vara frilägesutvisning också? frågade han.
Straffen rullade Stefan Beke säkert i mål. Hovet vann. Vi åkte på en blytung förlust.
Visst hade våra motståndare fler chanser, och lite mer spel, men att förlora ett derby i sista minuten på ett
justitiemord är aldrig kul. Långt därifrån.
Följden av resultatet blir – precis som förra året – att båda klubbarna kan kalla sig Rydas stolthet. Vi vann
det inbördes mötet, och är därmed bäst på så sätt. Men Hovet kommer att sluta före oss i tabellen, och är bäst på det viset.