Borås Arena, 15 oktober kl. 18:00
| Målskyttar: |
1-0 (12) självmål Henrik Malm |
|
2-0 (33) |
|
2-1 (45) Andreas Larsson (Johan Rydén) |
|
3-1 (77) |
|
4-1 (84) |
|
5-1 (86) (str) |
| |
|
| Kabels lag: |
David Hagström |
|
------------------------- |
|
Mikael Martinsson |
|
Karl Åkerström |
|
Henrik Malm |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Marcus Edwijn |
|
Andreas Eriksson |
|
Andreas Larsson |
|
Mattias Borgström |
|
------------------------- |
|
Johnny Albertsson |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Tommy Sandberg |
|
Adam Rylander |
|
Daniel Johansson |
|
Jamie Gidman |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Mattias Borgström och David Hagström |
| Varning: |
Mikael Martinsson |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Det vikande engagemangets säsong avslutades med en ny tung förlust. Kanske att nederlaget blev
några mål för stort, men visst vann Sparsör rättvist.
Att spela årets roligaste match kvällen efter avslutningsfest med Kabelgala var kanske inte
hundraprocentigt bra. Det var dock bättre än det första förslaget till lottning – att spela
klockan 18.00 på kvällen för galan.
Flera spelare lämnade festligheterna föredömligt tidigt, medan ungefär hälften av de uttagna
kablarna fortfarande vid samling led av sviterna från föregående kväll. Trots det öppnade vi
bra och hade ett riktigt lovande passningsspel de första tio minuterna. Så många öppna chansen
blev det dock inte.
För medan vi spelade i sidled satsade våra motståndare på djupledsspel – väl medvetna om att målen
står placerade på kortsidorna. Dessutom hade de bättre spets än vi.
Redan i juli, när Gurra lade sig på operationsbordet, tappade vi vårt bästa anfallsvapen i djupled.
Att Jack och Fagrell kämpade om Albylpriset under hösten gjorde inte saken bättre.
Flera andra har vikarierat på forwardsplats på ett godkänt sätt, fast ingen av dem kan väl direkt
anklagas för att ha öst in mål.
Den här gången fick Johnny, Johan och Jamie chansen på topp från start. I halvtid valde Johan att
byta position med Robinho.
Vi hade nämligen inte skapat så mycket. Mest hade bollen rullats från ytterback till forwards/centrala
mittfältare och sedan tillbaka till ytterbackarna, ofta via yttermittfältare. Framåt kom vi sällan.
En orsak var att Jamie i princip var den ende som sprang i djupled. Övriga ville ha bollen på kroppen.
I den tolfte minuten - på sin andra öppna chans – gjorde Sparsör 1-0. Eller snarare: vi gjorde det
åt dem. Malm och David missförstod varandra på en långboll, och mittbacken råkade peta bollen
förbi målvakten - med självmål som följd.
Under de närmaste 20 minuterna var det sedan Sparsör som skapade chanserna, och David som räddade
dem.
Men när vi tappade bollen på mittplan i den 33:e minuten och Sparsör kom i en snabb kontring
klarade inte vår målvakt av att hålla målet fritt. Det var 2-0 och uppförsbacken allt brantare.
Ett viljemål i halvlekens absoluta slutsekunder gav dock hopp.
Martinsson lyfte bollen över Sparsörs backlinje. Johan sprang från straffpunkten snett utåt den
högra hörnflaggan, och hann upp bollen precis där kortlinjen bryts av straffområdeslinjen. Första
tanken var att vända utåt med en yttersida, men Larsson vrålade på inlägg – så Johan vred över
kroppen och slog ett lågt i blindo mot första stolpen.
Larsson kom perfekt och styrde bollen förbi den chanslöse Magnus Dahl i Sparsörs mål.
I halvtid pratade vi om hur viktigt det var att vi fick igång fler löpningar i djupled.
Redan från början märktes en klar förbättring. Spelet var nu mest hela tiden förlagt till Sparsörs
planhalva – det förhindrade dock inte att de kontrade vasst och tvingade David till ett par grymma
parader.
Vi hade däremot fortsatt svårt att skapa något. Fast för varje minut som gick kom vi närmare och
närmare deras mål.
Med 20 minuter kvar kändes det som att kvitteringen var på väg. Vi hittade fina ytor på vår vänsterkant,
och kom runt flera gånger. Jamie hade en bra chans ur vänsterläge, men sköt utanför. Eriksson fick
kanonträff med pannan från nära håll – nicken gick dock rakt på målvakten.
Vi var på gång att gå ner på trebackslinje, men väl medveten om att en sådan satsning bara ger
energi för max tio minuter valde Johan att vänta. Med 13 minuter kvar blev trebackslinjen framtvingad.
Då kontrade nämligen Sparsör in 3–1 mot ett offensivt Kabel Åttio.
De sista minuterna kontrade de gulsvarta in ytterligare två mål mot ett ännu mer offensivt Kabel
Åttio.
Vi hade inget att skylla på. Det första bruna raset i tävlingssammanhang på Borås Arena var ett
faktum.
Trots att vi hade fått en drömlottning i arenacupen försvann vi direkt. Vid seger väntade nämligen
Ambjörnarp, och i eventuell kvartsfinal hade vi ställts mot Kindaholm. Det lät inte som omöjliga
motståndare. Fast det gjorde inte Sparsör heller...
Utesäsongen 2006 är över. Det är dags att ladda om för inomhusfotboll - och för säsongen 2007.
Vågar vi hoppas på bättre träningsnärvaro och större engagemang då?