Broplan 3 mars kl. 13:00
Målskyttar: |
0-1 (9) |
|
1-1 (12) Johan Rydén (Jamie Gidman) |
|
2-1 (19) Freddy Zielinski (Magnus Persson) |
|
2-2 (26) |
|
2-3 (36) självmål Karl Å |
|
3-3 (42) Jamie Gidman (Marcus Edwijn) |
|
3-4 (61) Nedjat Kelmendi |
|
|
Kabels lag: |
Mikael Reinholdsson |
|
------------------------- |
|
Joan Ivarsson (comeback) |
|
Kalle Åkerström |
|
Henrik Malm |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Freddy Zielinski |
|
Andreas Eriksson |
|
Fredrik Larsson (debut) |
|
Jamie Gidman |
|
------------------------- |
|
Magnus Persson (debut) |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
Avbytare: |
Carl Nero (comeback, in 46) |
|
Marcus Edwijn (in 32) |
|
Adam Rylander (in 46) |
|
------------------------- |
Bäste Kabel: |
- |
Varning: |
- |
Utvisning: |
- |
Kommentar
En lovande förlust eller en bra premiär med fula skönhetsfläckar – så sammanfattas bäst årets
första träningsmatch.
Precis som det skall vara så låg det spänning i luften inför årets matchpremiär. Motståndarna
Gånghester slutade fyra i Ulricehamnssexan i fjol efter att ha vunnit åtta av de elva sista
matcherna. Alltså en hyfsad värdemätare – även om våra motståndare saknade fem-sex gubbar.
Saknade gubbar gjorde ju även vi.
Det tyngsta återbudet fanns på målvaktssidan. Tvålen skulle ha vaktat kassen, men ringde återbud
under fredagen. David och Zamora var inte heller tillgängliga. Efter en halvt desperat jakt, där
både Kalle och Johan ett tag var högaktuella, tackade Räka ja till att vikariera mellan stolparna.
Även Mackan kastade in handduken i sista stund. Det var inte lika kostsamt. Vi var nämligen
14 man, och samtliga de 13 utespelarna hade deltagit i träning, och var hyfsat väl förberedda
för 90 minuters genomkörare.
Vår nya tränargrupp – kommando Glas-Lasse med Shilton – hade infört en del förändringar i det
bruna evangeliet. Det handlade om någon veckas tidigare träningsstart, lite större fokus på
fysiken och framför allt slopande av de extremtäta bytena för mittfältare och anfallare.
Förändringarna såg ut att vara lyckade. Vi inledde nämligen matchen riktigt starkt och stressade
våra motståndare till misstag. Möjligen kan man tycka att vissa spelare var som kalvar på grönbete
och lade överdrivet mycket energi på högt försvarsarbete. Stundtals satte vi nämligen väldigt hög
press med två-tre man, samtidigt som övriga sju föll hem. Det gjorde att GSK oftast trots allt
kunde rulla sig igenom.
De första minuterna gick dock helt i brun favör. GSK hade inget, inte förrän de gjorde mål.
Deras första riktiga anfall resulterade i en inläggsfrispark på vår vänsterkant. Vi var inte vakna
i försvarsarbetet när frisparken slogs. En av deras spelare var först på bollen och styrde den
läckert - och lite turligt - i en hög båge över en chanslös Kabelmålvakt.
Vi vek inte ner oss, utan slog omgående tillbaka - på ett ännu mer turligt sätt.
Malm släppte föredömligt Jamies högerhörna till Johan som löpte mot straffpunkten. Vår ordförande
upptäckte dock situationen lite för sent och var ett knappt halvsteg efter en GSK-försvarare till
bollen.
När försvararen rensade sträckte dock Johan fram högerbenet för att täcka. Det blev en riktig
jackpot. Bollen träffade klockrent på Johans högerfot, och tog en stenhård bana in under ribban.
Målet gav oss mer energi.
Trots att flera spelade på ovana positioner, och att alla inte är inkörda i zonspelet, imponerade
vi främst genom ett högt tempo i anfallen. Det gick fort när vi väl gick till attack.
Ledningsmålet var ett mönsteranfall med juniorer i huvudroller. Flera spelare hade redan varit
inblandade när bollen kom ut till högerkanten, där Fredrik slog ett fint inlägg. Mange nickskarvade
och vid bortre stolpen dök Freddy upp. Han fick ingen ren träff med vänsterfoten, men kunde ändå
styra in bollen i bortre hörnet.
Gånghestersonen Z hade slagit till mot sin moderklubb. Freddy har för övrigt ett anmärkningsvärt
målfacit i Kabel Åttio. Inomhus brukar han ösa in mål, och det här var hans fjärde på 30
träningsmatcher. I tävlingssammanhang utomhus är Z däremot helt mållös efter 58 A-lags- och 22
B-lagsmatcher. När spräcker han den nollan?
Åter till matchen. Vår 2-1-ledning kändes helt i sin ordning. Dock noterades att trötthet (?)
gjorde att vi började falla hem lite väl mycket. GSK fick alltmer boll, allt högre upp i planen.
Efter en tilltrasslad situation kom också kvitteringen.
Nu borde målet ha blivit underkänt, målskytten var nämligen ett par meter offside och hade klar
fördel av sin position när hans lagkamrat avlossade ett skott. Att bollen for som en flipperkula
via minst ett Kabelben innan den nådde målskytten skall domaren i ett sådant läge bortse ifrån.
Det gjorde han inte.
2-2 var alltså ett skitmål. Under den vinjetten hamnar även 2-3.
I samband med det målet finns anledning att ifrågasätta Kalles spänst under tidigt försäsong.
I fjolårets säsongspremiär lyfte han inte tillräckligt på en långboll, med följd att vi låg under
med 1-0 redan efter tolv sekunder.
Den här gången nådde han högt nog för att skarva in ett inlägg i eget mål. Onödigt, då han och
Räka var ensamma på den yta där bollen damp ner.
- Räka pratade inte, så jag tar inte på mig målet, sa Kalle.
Allt enligt logiken att man naturligtvis nickar mot eget mål när målvakten inte pratar till sig
bollen.
- Jag nådde inte riktigt upp på bollen, förklarade Kalle valet av riktning.
Vad gäller det där med snacket rådde för övrigt delade meningar.
- Räka pratade, och var på väg ut att plocka bollen, sa en icke namngiven Kabelspelare - som för
övrigt tog hem femkampen senare på kvällen.
Vi hann kvittera innan halvtid. Robinho stod för det fina förarbetet. Han höll i bollen strax
utanför Gånghesters straffområde, väntade in Jamie och lade bollen i en stor lucka mellan
motståndarnas mittbackar. Jamie blev helt fri och valde att rulla in bollen till vänster om
målvakten.
I halvtid pratade vi om att tajta till laget i försvarsarbetet. Det gjorde vi på ett lysande sätt
i början av andra halvlek. Fram till GSK:s ledningsmål var vår defensiv lysande. Gästerna tvingades
hela tiden till chansbollar som vi tog hand om. Med lite bättre skärpa framför mål hade vi gjort
ett par mål. Nu blev det i stället duktige Nedjat Kelmendi som fick avgöra matchen.
Hans hårda skott fick en udda bana genom luften, och ställde Räka. På slutet hade vi ett par lägen
att kvittera. Inte minst Eriksson var helt ren mitt i GSK:s straffområde. I stället för att skjuta
själv valde han dock att spela till Mange - som inte direkt var beredd på passning i det läget.
Vi förlorade årets premiär. Positivt dock att vi skapade mängder av chanser genom ett snabbt,
rappt och fantasifullt anfallsspel. Samt att grunderna i defensiven också satt i - tre av de fyra
baklängesmålen var ju slumpartade eller tursamma.