Borås Arena 9 april kl. 12:30
| Målskyttar: |
1-0 (11) Andreas Eriksson (Jamie Gidman) |
|
2-0 (35) Självmål |
|
3-0 (71) Andreas Eriksson (Marcus Edwijn) |
|
3-1 (80) Christian Svedin |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Kalle Åkerström |
|
Henrik Malm |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Jamie Gidman |
|
Johan Rydén |
|
Tommy Sandberg |
|
Peter Bäckstrand |
|
------------------------- |
|
Andreas Eriksson |
|
Magnus Persson |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Mattias Johansson (in 75) |
|
Peder Hallberg (in 46) |
|
Marcus Edwijn (in 46) |
|
Johnny Albertsson (in 26) |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Hela laget. |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Det stannade vid nio raka halvlekar utan mål, sedan slog vi seriefavoriten. Och vi gjorde det på ett
imponerande stabilt sätt.
På stora Borås Arena - som för övrigt är att ställe där vi känner oss hemma - spelade vi årets bästa
försvarsspel. Seriefavoriten Kinnahult skapade inte en enda målchans under matchens första 75 minuter.
Så långt hade vi gjort tre mål.
De som såg ett brunt gäng få storstryk av Norrmalm tidigare i påskveckan kan inte ens ha gissat till
sig att det handlade om samma lag.
På annandagen jobbade de bruna exemplariskt i försvarsarbetet, höll ihop laget och gjorde fina överflyttningar.
Dessutom fanns det mod och självförtroende när bollen erövrades. I stället för att bara skicka i väg kulan på
chans höll vi den inom laget, och vågade spela på markerad.
Utdelningen kom tidigt. Ett högeranfall avslutades genom att Eriksson med en bredsida stötte in Jamies låga
inspel nära första stolpen. Ett snyggt mål.
Det var dessutom ett oerhört välkommet mål, vårt första på hemska 419 minuter.
Målet gav oss extra energi, och även om vi kanske inte direkt staplade högkaratiga målchanser på varandra
så var det vi som hade det bästa anfallsspelet, dessutom fick vi lite press på våra motståndare.
I minut 35 blev pressen så hård att Kinnahults vänsterback lobbade in 2-0-målet i egen kasse. Hur han bar
sig åt är en gåta. Han befann sig nämligen mycket nära egen kortlinje, ganska långt ut på kanten. Därifrån
slog han ett skruvat bakåtpass med höger yttersida. Bollen gick över målvakten och dalade in i bortre hörnet.
I paus var det rakt igenom glada miner i brunt. Vi hade gjort en kanonhalvlek, där Tvålen bara hade behövt
plocka lite fallfrukt.
Efter paus satte Kinnahult upp en riktigt hög press. Det tog oss några minuter av anpassning innan vi
hittade någorlunda rätt igen. Även om det aldrig var någon riktig ko på isen nådde vi inte upp till den
första halvlekens fina spel och defensiva kontroll.
Lugnet lade sig dock efter att Eriksson gjort 3-0 på ett sådant där kraftfullt genombrott som bara Eriksson
kan göra. Han tog sig förbi två motståndare och rullade behärskat in bollen i bortre hörnet.
Så långt hade gästerna inte haft ett enda kvalificerat avslut. Den sista kvarten kom de dock upp i fyra riktigt
vassa lägen. Det första var ett friläge - misstänkt offside - där den totalt fria spelaren valde att spela i
sidled till en lagkompis som lätt trängd sköt utanför. Det andra slutade med mål, och kom efter en klockren
spelvändning där Larsson Jr tvingades chansa - och valde fel. Kinnahults vänsterytter Christian Svedin blev
helt fri och avslutade högt och snyggt, utan chans för Tvålen.
Deras tredje chans kom efter hörna, och räddades på mållinjen av Mackan. Den fjärde och sista kom i matchens
absolut sista sekunder - nu var det Kalle som kastade sig och agerade räddande ängel på mållinjen.
Vi kunde fira årets första seger, extra nöjda med att den kom mot seriefavoriten. Kul också att sju-åtta kablar
hade sökt sig till arenan för att se sina kompisar. Bland åskådarna märktes Gurra - nyss hemkommen från en
världsomsegling - och Larsson Sr. Den senare var lite bekymrad över det smeknamn vi givit hans lillebror.
- Kallar ni honom också för Larsson? Det var inte bra.
Johan kom med ett snabbt svar:
- Det är inget större problem, du spelar ju bara fem-sex matcher om året...
Alla var bra, men Larsson Jr och de andra tre spelarna i backlinjen förtjänar dagens stora fång bruna rosor.
Deras prickfria agerande var grunden till lagets fina spel.
Noterbart till sist att laget coachades av Martinsson i Adams frånvaro. Därmed är vår nye cheftränare fortfarande poänglös.