07referat_07.html

Målskyttar:	0-1 (11) - (straff)
	1-1 (46) David Hagström (Karl Åkerström)
	2-1 (48) David Hagström (Johan Rydén)
	2-2 (59) -
	2-3 (67) -
	2-4 (76) -
	3-4 (82) Självmål/Marcus Edwijn (Adam Rylander)
	4-4 (89) Mikael Johansson

Kabels lag:	Henrik Tannerfors
	-------------------------
	Andreas Eriksson
	Kalle Åkerström
	Henrik Malm
	Mikael Bäck
	-------------------------
	Marcus Edwijn
	Mikael Johansson
	Tommy Sandberg
	Peter Bäckstrand
	-------------------------
	David Hagström
	Johan Rydén
	-------------------------
Avbytare:	Adam Rylander
	Mikael Asplund
	Erik Stolt
	-------------------------
Bäste Kabel:	David Hagström, Henrik Tannerfors
Varning:	-
Utvisning:	-

Kommentar
Poäng i sista sekunden - därmed kan Adam andas ut. Hans förlustsvit är äntligen bruten. Det var dock David som jublade mest. Inte så konstigt då han gjorde två mål i sin bruna debut som utespelare.
Trots en mycket målmedveten uppladdning var det något hängiga kablar som tog sig ut på det danska gräset.
Under fredagskvällen hade laget i samlad trupp intagit stora mängder energidryck, och dessutom satsat på att höja humöret genom att ta del av Köpenhamns härliga uteliv.
Trots det verkade energi vara en bristvara vid avspark. Tommy laddade till exempel genom att stå lutad över en buske en bra stund, och han såg inte direkt ut att lukta på blommorna. Vad han än tänkte göra misslyckades det.
- Det kom inget, sa han nämligen besviken.
När matchen sedan började fuskade vi ofta i försvarsarbetet, vi klev inte in i duellerna och hoppades att någon annan skulle springa åt oss. Tyvärr verkade inte aktuell någon annan vara med i den här matchen.
Ingen regel utan undantag dock, en man klev in i duellerna närmast hänsynslöst: Bäck. Han fick Gillebys bänk att redan efter en kvart utbrista:
- Han i bandanas är ju inte riktigt klok.
Strax efter det jublades det från aktuell bänk. Den duktige domaren hade inte många val när Malm inne i straffområdet lyckades sätta ett omvänt livtag på en motståndare som var på väg ut ur skottvinkeln. Domaren valde också det självklara alternativet, han pekade på straffpunkten.
Tvålen var chanslös på den iskalla straffen.
Ju längre halvleken gick, desto bättre kontroll fick vi. Bland annat kom Stellan in och visade hur fysisk fotboll skall spelas. Redan efter att han varit på planen i ett par minuter uttryckte motståndarna fruktan för vår hänsynslöse nummer 16.
Det stannade vid ett måls underläge halvvägs, ett resultat vi skall vara nöjda med. Det var Gilleby som hade mest och bäst spel. Vårt bästa läge blev det inget av, en frispelad David blev nämligen avblåst för offside - ett något tveksamt domslut.
Efter paus hände något.
Domaren frågade Johan just innan avspark på något som lät mer som norska än dansk rotvälska:
- E det icke dags för en scoring fra er?
Det var det. När David fick reda på att han skulle få chansen på topp lovade han fyra mål. Ett gjorde han i tvåmålsspelet på uppvärmningen, ett andra på inskjutningen.
De två sista sparade han till inledningen av andra halvlek.
Kvitteringen var en gammal hederlig blockering. David pressade Gillebys målvakt, som rensade via vår offensiva målvakts högerfot och i mål.
Ledningsmålet var en djupledslöpning till vänster. Johan slog bollen i luckan, David tog med sig den och placerade löst in den i bortre hörnet med vänstern.
De båda målen kom med cirka två minuters mellanrum, och båda följdes av en närmast osannolik glädje. David studsade omkring som om han hade avgjort en VM-final. Motståndare och domare tittade på de bruna och undrade vad som hade hänt.
Vi förklarade att David alltid blir så glad när han gör mål - eller något i den stilen.
Resten av den temposvaga matchen var vi väl så bra som Gilleby. Trots det gjorde de tre raka mål. Alla var bjudningar.
Den första uppkom sedan Bäck totalt feltajmat en nick, de två andra sedan Foppa sprungit vilse i positionsspelet. Förklaringen till varför Foppa hamnade så fel kom på slutet. När vi fick hörna ropade vår vänsterback till Malm:
- Gå du upp. Jag har inget huvud.
Just ovilja att behöva springa någon extra meter kännetecknade de bruna från början till slut. En gång under matchen inträffade det ovanliga att ingen av våra fyra backar ville gå upp på en hörna. De stod kvar på mittlinjen och slogs för rätten att få vila.
På slutet samlade vi oss till en liten offensiv. Den gav oss två mål. Eller snarare: Gillebys målvakt gav oss två mål.
Det var faktiskt så att tre målvakter utmärkte sig mest i brunt. Tvålen var utmärkt matchen igenom och David stekhet målskytt. Vår allra viktigaste spelare var dock Gillebys målvakt, Dahlin. Han låg bakom alla våra fyra mål.
Han vallade alltså in det första via David, och han var inte direkt blixtens brorsa när han inte hann ner och stoppa Davids lösa vänsterskott till 2-1.
Vårt tredje mål gjorde Dahlin själv. Robinhos lobb mot det tomma målet blev nämligen för lös. Dahlin hann upp bollen ett par decimeter från mållinjen, men just som han lutade sig ner för att ta den hoppande kulan med händerna tåade han in den i eget mål.
Sedan stod han förtvivlad inne i målet med ansiktet i händerna.
- Gissa om jag kommer att få höra det här? sa han när Johan gav några tröstande ord.
Bäck var inte direkt tröstande. Hans målvrål var något av det mest hånfulla man hört vid en fotbollsplan. Bäck hade för övrigt redan tidigare ifrågasatt några av motståndarnas intelligens. När deras ledare ropade:
- Anders, du är yttermittfältare och skall hålla dig på kanten.
Då tittade Bäck på sin motståndare och sa undrande:
- Fattar du inte det, Anders?
Tillbaka till vår allra nyttigaste spelare, motståndarnas härlige målvakt Dahlin. I matchens allra sista sekunder slog han till igen och tappade ett inte alltför märkvärdigt högerinlägg. Bollen gick till Micke Johansson som var skoningslös då han dundrade in kvitteringen från sju-åtta meters håll.
- Det är inte sant, dundrade Dahlin.
Det var det. Han hade noterats för ett mål, två assist och ett medhjälp till mål - vilket placerade honom just före en annan målvakt i poängligan. David hade ju bara gjort två mål.
Skönast var ändå att Adams förlustsvit var bruten, och han kunde nöjt konstatera att det var hans taktiska drag att avsluta matchen 3-4-3 med Malm som forward som ledde fram till kvitteringen.