FC Kabel Åttio - IF Bosna 4-0 (0-0)
Ryda B, 27 april kl. 19:00

Målskyttar: 1-0 (52) Magnus Persson (Johan Rydén)
2-0 (65) Magnus Persson
3-0 (68) Johan Rydén (Gustav Risinger)
4-0 (74) Gustav Risinger (Andreas Eriksson)
   
Kabels lag: Henrik Tannerfors
-------------------------
Fredrik Larsson (debut)
Kalle Åkerström
Henrik Malm
Adam Rylander
-------------------------
Johan Rydén
Andreas Eriksson
Tommy Sandberg
Peter Bäckstrand
-------------------------
Johnny Albertsson
Magnus Persson (debut)
-------------------------
Avbytare: Gustav Risinger (in 67)
Peder Hallberg (in 46)
Freddy Zielinski (in 75)
Marcus Edwijn (in 27)
-------------------------
Bäste Kabel: Hela laget.
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Vilken härlig succé. 2007 års serie började med fyra mål framåt, hållen nolla bakåt och tidernas största, bruna premiärseger i sexan. Det här var den start tränarkommando Glas-Lasse hade drömt om.
Veckan innan premiären hade det rått en nervös förväntan i brunt. Trots att vi bara hade vunnit en match på försäsongen var trenden mycket positiv. Resultaten blev allt bättre, och allt bättre blev även närvaron på träningarna.
Klart var att vi slog ur underläge. I BT:s årliga fotbollsbilaga placerades vi nämligen på nionde plats av elva lag. Bakom oss fanns två gäng som spelade i femman i fjol; premiärmotståndaren Bosna och Älekulla.
Att omvärlden inte trodde på oss förhindrade inte viss kaxighet i det sena försnacket. Larsson Sr fick in en lyckönskning i självaste Aftonbladet och Johan annonserade seriepremiären på följande sätt i BT: "Följ Kabel Åttio på vägen mot Champions League 2028. Match i kväll 19.00 mot Bosna på Ryda sportfält."
Kalle Åkerström fick för övrigt premiärabstinens på jobbet tidigt den stora dagen. Således satte han sig att skriva spelarpresentationer på samtliga gubbar i den uttagna 15-mannatruppen.
Väl på Ryda var det mesta sig likt. A-planen var oklippt, fårad av moppespår och närmast ospelbar. Därför lades matchen på den marginellt bättre B-planen. De flesta kablarna hade svårt med tidspassningen och trillade in ett par minuter efter utsatt samlingstid. Noterbart dock att Gurra var i tid - antagligen för första gången i karriären.
Det var en solig dag, en sommardag redan i slutet av april. Den lågt stående solen fick Larsson Sr att konstatera:
- Det här kommer att avgöras redan vid slantsinglingen.
Som tur var vann Johan den... Fast å andra sidan gjorde vi alla målen med solen i ögonen.
Matchen startade med ganska jämnt fördelat spel. Vi hade mest boll, men den första kvarten kändes Bosna spetsigare framåt. De hade ett par riktigt löpstarka gubbar i anfallslinjen som rörde om i vårt försvar. Det såg lite oroligt ut vid ett par tillfällen men vi stod emot.
Som tur var fanns det sex-sju Bosnaspelare som led av en närmast total avsaknad av kondition. Mitt i halvleken orkade inte längre de löpstarka springa åt de sämre tränade.
Då kopplade vi greppet om matchen.
Vi hade massor av halvlägen, men avsluten höll korpklass och skrämde inte direkt vår motståndarmålvakt. Halvlekens bästa bruna chans hade Johnny från nära håll. Han fick bara halvträff, och bollen smet utanför bortre stolpen.
Den första halvlekens riktigt stora chans var dock Bosnas - närmare bestämt deras högerytters. Efter cirka 30 minuter stod han plötsligt helt ensam bara två meter från Tvålens vänsterstolpe. Vår målvakt och närmaste back fanns vid vår högerstolpe när ett inlägg nådde nämnd högerytter. Han hade dock ställt in sin högerfot helt fel, och i stället för att styra bollen rakt in i det öppna målet drog han sin bredsidesvolley parallellt med mållinjen - rakt in i Tvålens trygga famn.
Vi kom undan med blotta förskräckelsen.
I andra halvlek räckte bosniernas energi till fem-sju minuters press, under den hade de ytterligare ett kanonläge.
Sedan var matchen vår. Vi sprang helt enkelt sönder våra motståndare. Visst låter det vackert: "Vi sprang helt enkelt sönder våra motståndare."
Kabel Åttio har sällan varit känt som ett löpstarkt lag. Fast tiderna förändras. Innan avspark sa Bosnas Alen Cavallic oroligt till Lasse:
- Jag har hört att ni springer ruskigt mycket.
Det gjorde vi. Mest sprang kanske Mange på topp. Till slut - efter fyra-fem totalmissade avslut - hittade han rätt. På ett svepande högerinlägg från Johan nådde den 20-årige seriedebutanten högst. Bosnas målvakt hann inte fram, och Manges nick gick i tomt mål.
Drygt tio minuter senare snodde han bollen från Bosnas vänsterback, och ensam med målvakten gjorde vår debutant säkert sitt andra mål. Därmed skrev sig Mange in i den bruna historieboken. Bara två kablar har tidigare lyckats göra fler än ett mål i sin division VI-debut; Thomas "Jacko" Jakobsson som gjorde tre mot Hovet 1998 och Anders Burkards som satte två mot Vegby året efter.
Efter sitt 2-0-mål klev Mange av en stund. Han ersattes av Gurra. De senaste två årens bruna skyttekung visade klassen direkt. Trots att han är långt ifrån helt återställd efter förra sommarens häloperation hann Gurra med ett mål och ett assist på ett cirka tio minuter långt inhopp.
Först nickskarvade han en inläggsfrispark till Johan, som helt fri rullade in 3-0-målet. Sedan sprang Gurra igenom på Erikssons passning och satte 4-0 vid första stolpen.
Johans mål innebär för övrigt att vår ordförande nu gjort seriemål för FC Kabel Åttio 16 år i rad. En hyfsad svit...
På slutet flyttade Bosna fram allt de hade. Vi kämpade för att Tvålen skulle få hålla sin första nolla i sexan. Trots att bosnierna skaffade sig ytterligare två riktigt bra lägen höll Tvålen skinande rent.
Så när planens gigant, domaren Mahmod Hashemi, blåste sin sista signal för dagen fanns det massor med skäl för brunt jubel.
- Nu leder vi serien, sa någon.
Just den glädjen varade inte så länge. Någon minut senare fick nämligen Adam höra att Yugo hade gjort 7-2 på Norrmalm.
Hur som helst hade FC Kabel Åttio fått tidernas bästa start på sexan.
Om det berodde på att Bosna är genomuselt, eller att vi är riktigt starka återstår att se. Ett delsvar gives i nästa omgång, då väntar Yugo på Viskavallen.