Borås Arena, 20 maj kl. 19:00
| Målskyttar: |
0-1 (41) Mikael Sjöberg |
|
1-1 (81) Gustav Risinger (Andreas Eriksson) |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Kalle Åkerström |
|
Henrik Ådahl |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Marcus Edwijn |
|
Andreas Eriksson |
|
Johnny Albertsson |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
|
Magnus Persson |
|
Johan Fagrell |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Peter Bäckstrand (in 33) |
|
Adam Rylander (in 46) |
|
Gustav Risinger (in 68) |
|
Tommy Sandberg (in 75) |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Johan Fagrell och Johan Rydén |
| Varning: |
Marcus Nilsson |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Förlust med 1-1, det blev utfallet av årets första hemmamatch på Borås Arena. Spelmässigt var det här en av
Kabel Åttios bästa matcher på många år, tyvärr nådde inte avslutningarna lika höga höjder som passningsspelet.
När det vankades spel på Borås Arena var plötsligt i princip samtliga gubbar tillgängliga. Det innebar att vi
bytte fem spelare i startelvan från Kinnahultsmatchen fyra dagar tidigare. Det skulle ha varit sex byten, men
Jamie sjukanmälde sig i sista stund.
Från arenan har vi sköna minnen, vi brukar helt enkelt trivas oerhört bra där. Den här dagen var inget undantag.
Redan från första minut var det här vår match. Vi spelade bollen till varandra, och utnyttjade fint de ytor som
uppstod utanför Ubbhults ytterbackar genom uppspel på Fagrell och Mange.
Det var enligt skolboken: rull i backlinjen, uppspel, tillbakaspel och djupledsboll på yta. Vi hade bollen mest
hela tiden, och spelet var oftast förlagt på Ubbhults planhalva. För en gångs skull hade vi dessutom massor av lägen.
Inte minst vårt forwardspar var ofta framme och oroade gästernas försvar.
Tyvärr höll inte avslutningarna - de gånger vi valde att avsluta - någon högre klass. Ofta gick bollarna utanför,
något som innebar att Ubbhults stabile målvakt länge mest hade inlägg att jobba med.
Efter en dryg halvtimme borde dock det rättvisa ledningsmålet ha kommit. Vi skapade nämligen tre riktigt heta lägen
under en kort och het period.
De två första chanserna var Johans. Först fick han plötsligt bollen framför fötterna i gröten framför mål efter en
högerhörna. Ubbhults keeper kunde med viss möda stoppa markskottet. Minuten senare pricksköt Johan från straffområdeslinjen
mot bortre hörnet. Målvakten sträckte ut och kunde styra bort bollen.
Nästa chans var Manges. Inte heller hans närskott ville ta vägen in i mål.
Strax efter kom kallduschen.
Ubbhult spelade en oerhört tråkig och fantasilös fotboll. Det handlade om långa utsparkar som Pierre Larsson skulle
skarva till vasse Fredrik Ehrnberg. Det verkade uteslutet för målvakten att rulla ut bollen, eller för backarna att
spela upp längs marken. Högt och långt var den enda tänkbara melodin.
Det enformiga spelsättet gjorde det ganska lätt för oss att ha koll på våra motståndare. De enda gånger de skapade
lite oreda i vårt försvar var vid hörnor eller när vi bjöd dem på inläggsfrisparkar. Det var just vid en hörna som
olyckan var framme.
Det började med att Johan halvvann nickduellen, något som gjorde att bollen damp ner just utanför vårt straffområde.
Ubbhults Mikael Sjöberg mötte på halvvolley med högerfoten - och fick en konstig träff.
Han sköt liksom nedåt, efter studs fick bollen ganska rejäl ytterskruv och skulle ha gått utanför. I den täta trafiken
i vårt straffområde hann dock inte Kalle undan. Bollen touchade hans höft, och smet precis innanför Tvålens vänsterstolpe.
Det var liksom höjden av oflyt, lagen om alltings djävlighet.
När halva matchen var spelad hade vi presterat kanonfotboll och rullat ut Ubbhult efter noter. Trots det ledde gästerna
tack vare ett riktigt slumpmål.
Den andra halvleken blev i princip den första lik. Vi hade bollen och Ubbhult försvarade sig. Det skall dock omgående
sägas att gästerna borde ha gjort 2-0 i halvlekens upptakt, när Pierre Larsson fick öppet mål. Han stördes dock lite,
och lyckades skjuta utanför.
Så många fler brännheta chanser hade inte gästerna.
Vi fortsatte däremot att stundtals spela briljant division VI-fotboll, och kom i anfallsvåg på anfallsvåg. Det bruna
huvudproblemet märktes dock tydligt, vi var varken iskalla eller glödheta kring motståndarnas straffområde - vi var
fesljumma. Ofta sköt vi inte ens när chansen gavs.
Till slut kom dock en het gubbe in, Gurra. Först blev han framnickad av Tommy. Gurra kom dock ur vinkel och hans skott
kunde täckas bort.
En stund senare lyfte Eriksson fram bollen till vår atletiske forward. I kamp med tre försvarare tog Gurra emot, vände
upp och sköt. Bollen gick in i bortre hörnet, den rättvisa kvitteringen var ett faktum.
På slutet fortsatte vi att trumma på för att även få till ett segermål. Närmast var Fagrell, som nådde högst på en
vänsterhörna, men inte kunde styra ner nicken.
Den givna känslan efter slutsignal var att vi hade förlorat två poäng. Då var det liksom inte läge att känna glädje och
stolthet över att vi spelmässigt hade imponerat stort både på oss själva och på våra motståndare.