Olsfors IF - FC Kabel Åttio 3-3 (2-0)
Eriksdalsparken, 7 juni kl. 19:00

Målskyttar: 1-0 (2) Christoffer Olsson
2-0 (39) Robin Andersson
3-0 (49) Robin Andersson
3-1 (70) Andreas Eriksson (Johan Afzelius)
3-2 (81) Andreas Eriksson (Joan Ivarsson)
3-3 (89) Johan Rydén (Johan Afzelius)
   
Kabels lag: Henrik Tannerfors
-------------------------
Fredrik Larsson
Kalle Åkerström
Henrik Ådahl
Peder Hallberg
-------------------------
Niklas Johansson
Adam Rylander
Tommy Sandberg
Peter Enhörning
-------------------------
Johan Rydén
Andreas Eriksson
-------------------------
Avbytare: Joan "Lien" Ivarsson (in 65)
Johan Afzelius (in 60)
Mattias Johansson (in 75)
-------------------------
Bäste Kabel: -
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Vi gjorde en Danmark i Olsfors - kom tillbaka från underläge med 3-0 och lyckades kvittera. Därför var förstås oavgjort på Eriksdalsparken som en hel seger.
För er som undrar så skall det direkt slås fast att resultatet 3-3 med största sannolikhet kommer att stå fast. Som tur var sprang nämligen inte Gurra, Shilton eller någon annan av våra supportrar in på planen och slog till domaren, kanske för att vi inte hann få någon straff mot oss under slutminuterna. Därmed blev matchen tack och lov inte identisk med Danmark-Sverige.
Fast det finns faktiskt med en tilldömd 3-0-seger även i den här berättelsen.
Under matchen i Olsfors fick vi nämligen besked om att det hade trillat in tre bonuspoäng under dagen. Mitt i andra halvlek, när det ringde för tredje gången på kort tid på Johans telefon, valde Gotland att kolla om det var något viktigt. Det visade sig vara Uwe som hörde av sig för att meddela att förbundet hade dömt oss som vinnare av matchen mot Yugo med 3-0.
Just då var det nödvändigt plåster på såren, för vi låg under med just 3-0 och såg ut att gå mot en säker förlust.
Det mesta hade gått emot, det hade nämligen varit ytterligare en av alla de dagar då gubbarna inte stod på rad för att spela. Återbuden haglade så tätt att både Lien (jodå, han både lever - och är spelklar) och Nicke J fanns med i truppen för första gången på mycket länge.
Naturligtvis hade vi en ny backlinje - det har vi ju alltid det här året. Kanske var det därför vi uppträdde darrigt i matchinledningen. Redan efter en minut hade Peder två chanser att rensa utan att lyckas. Olsfors vann boll i vårt straffområde, och kunde otagbart sätta ettan.
Vi hade återigen fått en blytung start.
Efter några minuter började vi hitta rätt, och resten av halvleken var vår. Pigga var framför allt Niklas på högerkanten och Eriksson som fick chansen som spjutspets. Som vanligt spelade vi oss fram till straffområdet, men avslutningarna ville sällan nå mål.
De bästa chanserna vi skapade gick till Johan, som fick se sitt vänsterskott från nära håll täckas i absolut sista stund av en back. Och till Eriksson, som klev in från högerkanten, och sköt klockrent i stolpens utsida.
Det ville sig alltså inte, och i halvlekens slutskede var det i stället Olsfors som fick ny utdelning. Återigen var det en bjudning. Kalle kunde ha rensat, men höll sig undan när han hörde vår målvakt ropa.
- Tvålen brukar bli hysterisk om man tar bollen när han har ropat, förklarade Kalle.
Den här situationen råkade utgöra ett undantag. Tvålen missbedömde nämligen situationen och kom ut för sent. Olsfors duktige forward Robin Andersson hann mellan och lyfte in 2-0-målet.
I halvtid trodde vi trots allt på goda chanser att vända. Fast upptakten på andra halvlek fick alla bruna huvuden att hänga. För andra matchen i rad åkte vi nämligen på 0-3 direkt efter paus.
Den här gången var det en frispark från just utanför straffområdet som sköts i mål på kraft. Efter en stunds svacka tog vi oss dock samman. Och med drygt halva andra halvleken kvar att spela bytte vi spelsystem till 3-4-3 - ett genidrag.
Ganska snart kom första reduceringen. Den här gången klev Eriksson in från vänsterkanten, och skottet smet in innanför bortre stolpen.
Sedan hade Adam en farlig nick innan Eriksson slog till igen. På Liens inläggsfrispark satte Eriksson till pannan från nära håll - med tio minuter kvar av matchen hade vi vittring.
Fast det var nära att Olsfors hade punkterat tillställningen bara sekunder efter 3-2-målet. De spelade nämligen till sig ett friläge mitt i vårt straffområdet. Tvålen visade dock klass och gjorde där en riktigt viktig - och svettig - räddning.
Och med drygt en minut kvar att spela kom kvitteringen. Afzelius spelade bollen till Johan till vänster i straffområdet. Vår ordförande drog till direkt med vänstern, och fick se bollen smita förbi målvakten och just innanför stolpen.
Vi hade tagit poäng, och vi hade behållit sviten - FC Kabel Åttio har nämligen aldrig förlorat en seriematch mot Olsfors.
Johans kvittering var hans mål nummer 100 i seriesammanhang för Kabel Åttio (94 har kommit i sexan, sex i reservserien), det kom i hans bruna tävlingsmatch nummer 250 - en rekordnotering. Vår ordförande är nu riktigt nära greve Banér både vad gäller både andraplatsen i den totala snikenligan i seriespel och i den totala snikenligan i sexan.
Noterbart också att Gurra med sina två vårmål har tagit klivet upp på tio-i-topp över klubbens mest snikna spelare genom tiderna. Han har dock en bra bit upp till 100.
Hur som helst lämnade kablarna Olsfors med leenden på läpparna. Vid underläge med 3-0 i början av andra halvlek kunde ju få tro att vi skulle få med oss fyra poäng från Eriksdalsparken. Givetvis ekade 10, 20... i omklädningsrummet efter matchen, oavgjort var ju som en seger.