Fritsla IF - FC Kabel Åttio 1-3 (0-1)
Kungabergsparken, 12 juni kl. 19:00

Målskyttar: 0-1 (41) Andreas Eriksson (Gustav Risinger)
0-2 (57) Mikael Martinsson (Magnus Persson)
1-2 (74) Erik Kalebi
1-3 (85) Magnus Persson (Gustav Risinger, Henrik Malm)
   
Kabels lag: David Hagström
-------------------------
Joan Ivarsson
Kalle Åkerström
Henrik Ådahl
Freddy Zielinski
-------------------------
Johan Rydén
Andreas Eriksson
Tommy Sandberg
Peter Enhörning
-------------------------
Magnus Persson
Johan Fagrell
-------------------------
Avbytare: Mikael Martinsson (in 37)
Gustav Risinger (in 35)
Henrik Malm (in 75)
-------------------------
Bäste Kabel: Andreas Eriksson
Varning: Freddy Zielinski
Utvisning: -



Kommentar
Vilka härliga skitmål. Äntligen var det vi som hade medgång, och tog en härligt välkommen trepoängare.
Det här var den åttonde matchen, och vi kom till spel med den åttonde backlinjen...
Som vanligt nuförtiden bjöd vi på ett drömläge nästan omgående. David var dock på tå, och stod i vägen när innebandyspelare Asp kom fri efter drygt två minuter.
Därmed slapp bruna brassar mardrömsstart mot brandgula belgare.
Brandgula belgare?
Jodå, följande text (skriven av Johan Lindal) fanns att läsa i matchprogrammet inför matchen:
"Dagens motståndare FC Kabel Åttio - de bruna brassarna från Borås - ligger med en match mer spelad en poäng efter Fritsla - de bruna belgarna från Fritsla. Kabel Åttio spelar i bruna dräkter och har ett utedass på klubbmärket. Officiellt grundades klubben 12/9 1979, men heter alltså Kabel 80. Nu är det ju inte så att det är första gången jag inte förstår något, men nog förefaller klubben från södra Borås (eller norra StorFritsla om så önskas) något märklig..."
De brandgula belgarna var alltså något hetare från start. Vi stack dock upp, och Fagrell borde ha givit oss ledningen. Helt frispelad sköt han dock utanför.
Och det här var dagen vi inte behövde kanonlägen för att göra mål, helst skulle vi inte ha något läge alls.
Efter en halvlek som var Fritslas både sett till spel och chanser kom nämligen 0-1 på en icke-chans. Eriksson skarvade Ådahls inläggsfrispark till Johan, vars skott täcktes. I andraläget hann Johan upp bollen nere vid vänster hörnflagga. Hans låga vänsterinlägg snett bakåt gick mot två Fritslabackar. De kunde dock inte komma överens om vem som skulle ta bollen, och stressades ytterligare av att Gurra närmade sig från höger. Eriksson kom från annan riktning och fick foten på bollen.
Hans träff från precis innanför straffområdet var precis lagom dålig för att ställa Fritslas målvakt på fel ben. Det var ett tvättäkta skitmål, men vad gjorde det? Vi hade tagit ledningen.
För arbetsmoralen i laget var det definitivt ett viktigt mål. Både Tommy och Enhörning hade nämligen tvingats kliva av med skador, och ende kvarvarande avbytaren Malm ville helst inte spela mer än 20-25 minuter.
Efter paus slet vi vidare. Även om matchen även fortsättningsvis huvudsakligen bedrevs på vår planhalva hade vi ganska bra kontroll. Fritslas backlinje envisades nämligen med att bara slå långt och högt mot sina små, korta anfallare. Det passade inte minst Kalle och Ådahl utmärkt.
De gånger vi släppte in Fritsla i vårt straffområde var lätträknade, hemmalagets avslut kom i stället huvudsakligen från distans.
Det gjorde vårt bästa under halvlekens första också. Tränare Martinssons skott tog dock i en Fritslarygg och gick i mål. Ett nytt skitmål, och ännu mer brunt andrum.
Kvicke Erik Kalebi hade ingen kanondag, men ett mål gjorde han till slut. Han skruvade in en inläggsfrispark från högerläge rakt in i mål. Det skedde med en kvart kvar att spela. För en kort stund verkade den bruna trepoängaren vara hotad.
Ett ogenomtänkt, verbalt utbrott strax efteråt redde dock ut stormen.
Efter en snedspark hade nämligen en Fritslaspelare den dåliga smaken att vråla "Fitta" så att det ekade över hela Kungaberg.
- Han skrek på riktigt bonnavis, sa Freddy - som tydligen har bra koll på hur lantbrukare säger fitta.
Om det var för att Fritslaspelaren ropade på bonnavis låter vi vara osagt, men domare Mirsad Sela valde i alla fall att följa regelboken och visade syndaren rött kort.
Några minuter senare satte Mange dit spiken i kistan från nära håll. Malm skarvade Ådahls inläggsfrispark till Gurra, som snubblade vidare bollen till målskytten.
En riktigt skön seger var bärgad. Det var första bruna segern på Kungaberg i en tävlingsmatch. En träningsmatch hade vi dock tagit hem tidigare, alla som var med minns ju hur Fritslasonen Bamsedona dribblade sig igenom det brandgula försvaret i april 2004 och sänkte sin moderklubb.