07referat_19.html

Målskyttar:	1-0 (26) Admir Avdic
	1-1 (38) Mikael Martinsson
	2-1 (81) Admir Avdic

Kabels lag:	David Hagström
	-------------------------

	Kalle Åkerström
	Henrik Ådahl
	Joan Ivarsson
	-------------------------
	Micke Martinsson
	Andreas Eriksson
	Adam Rylander
	Marcus Edwijn
	-------------------------
	Johnny Albertsson
	Gustav Risinger
	-------------------------
Avbytare:	Freddy Zielinski (in 75)
	Peter Bäckstrand (in 60)
	Johan Afzelius (in 60)
	-------------------------
Bäste Kabel:	Joan Ivarsson
Varning:	Henrik Ådahl
	Marcus Edwijn
	Karl Åkerström
	Andreas Eriksson
	Johnny Albertsson
Utvisning:	-

Kommentar
Återigen föll vi på misstag och bristande bestämdhet offensivt. Fast när man om några år ser tillbaka på den här matchen kommer resultatet snabbt vara glömt, den här kommer att bli ihågkommen som Roger Härngrens show.
Nämnde Härngren var för övrigt den som snabbast glömde resultatet - han visste inte ens om det just efter slutsignalen, fast mer om det senare.
Vi börjar med själva matchen. Efter fem-sju minuter av framgångsrikt rullande, där vi fick Bosnaspelarna att springa i sidled, gick matchen alltmer Bosnas väg. De spelar en ganska rak fotboll, har mycket folk centralt i planen och jobbar med överflyttningar.
Att vi tappade fart, slutade byta kant och inte vågade hålla i bollen gjorde att det var Bosna som hade matchens första riktigt farliga lägen. David tvingades till ett par avancerade räddningar.
Vi var märkligt uddlösa under den första halvtimman. Trots att vi ofta hade bollen utanför Bosnas straffområde var två skott utanför från ytterbackarna Lien och Larsson Jr våra enda avslut så långt.
Bosna hade däremot gjort ett mål. En misslyckad speluppbyggnad i vårt högerförsvar bröts och blev till ett friläge centralt. David var chanslös på Admir Avdics fina avslutning.
Målet väckte oss något. Den sista kvarten på halvleken skapade vi lite lägen, inte minst visade Eriksson upp sitt driv i steget. När han blev fasthållen utanför Bosnas straffområde fick vi frispark i vänsterläge. Tränare Martinsson lade själv upp bollen.
- Över, sa Malm säkert vid sidlinjen.
En felaktig analys, bollen satt nämligen klockrent i bortre burgaveln. Det var kvitterat.
I halvtid poängterades att vi var tvungna att våga hålla i bollen, och att utnyttja fart. Deras backlinje var stabbig, inte minst på kanterna. Dessutom duggregnade det, vilket gjorde underlaget blött och snabbt.
Vi fick ganska snart matchen precis dit vi ville. En kvart in i halvleken verkade Bosna tröttkört, samtidigt kom Afzelius och Bäckis in på kanterna med fart och energi. Vi hade kontroll på spelet, medan hemmalaget började gnälla och skälla internt.
Ett par riktigt bra lägen att avgöra fick vi också. Gurra var närmast, men hans motläggsskott gick utanför. Så med drygt nio minuter kvar kom den, kallduschen.
En snednick på mittplanen gjorde att bollen damp ner precis utanför räckhåll för Ådahl, och gick till en helt fri Admir Avdic på vår högersida. Ensam med David satte Avdic bollen snyggt i bortre burgaveln.
- Uhmm, perfekt, mumlade Bosnas skumme ledare (?) - han som verkade bevaka avbytarbåsen iklädd kammobyxor, armsvettband med svenska flaggan och slitna badtofflor.
Vi hade svårt att hålla med.
Trots att vi avslutade matchen 3-4-3 - några minuter faktiskt med Larsson Jr och Kalle på centralt mittfält - lyckades vi inte kvittera. Vi var inte helt utan lägen, Gurra borde till exempel haft straff när han vältes i straffområdet, och Larsson Jr hade en frispark som gick tre decimeter utanför krysset.
Det blev förlust, och bevikelsen efteråt var stor i det bruna lägret. Dels över den egna insatsen, dels över domare Härngren.
"Glöm domaren och koncentrera er på spelet" och "skyll inte på domaren, ni borde ha vunnit ändå" brukar det ju heta, inte minst när domarna själva skall försöka skyla över en usel insats. Och visst borde vi ha vunnit trots Härngren, fast ibland är det svårt att koppla bort den svartklädde mannen med pipa - som i det här fallet var gråklädd - speciellt när han begränsar manöverutrymmet för det egna laget, och bidrar med så mycket negativ energi som Roger Härngren gjorde den här dagen.
Efter vår senaste match, den i Björketorp, kom domare Bengt-Arne Johansson in i vårt omklädningsrum och tackade för vårt fina uppträdande, för att vi riktar vår energi mot att kämpa även när det går emot.
- Vi gnäller lite ibland, sa Johan.
- Det gör jag med, kontrade domare Johansson med härlig glimt.
Roger Härngren var inte lika positiv till vårt uppträdande under och efter matchen på Götavallen. Inför den hade snälla Kabel Åttio fått sex gula kort totalt på nio matcher - sju på 16 om man räknar med squadra B.
Nu var domare Härngren en huvudorsak till att snälla Kabel Åttio fick fem varningar i en ganska lugn match. Från första minut hade han helt skilda nivåer för vad lagen fick göra. Han gullade med Bosna när de borde ha bestraffats och fick utbrott mot oss för småsaker - ett makalöst oprofessionellt beteende av en rutinerad domare.
- Jag vet inte vad som har hänt, vi har aldrig haft honom med oss förr, sa en spelare från Bosnas bänk mitt i den andra halvleken.
Man kan verkligen undra vad som hände. Redan i matchens inledning skakade bruna spelare på huvudet då Härngren gav Bosna frispark just utanför vårt straffområde sedan Adam gjort en förseelse som ingen hade blåst för i P8-sammanhang. Någon minut senare gjorde domaren inget när en Bosnaback flög in i en duell med de dubbförsedda skosulorna först. Så fortsatte det.
Eriksson varnades för något som troligen inte hade givit oss frispark. En stund senare kom en Bosnaspelare undan utan kort när han efter flera sekunders hårt kämpande äntligen lyckades riva omkull Eriksson, när vår mittfältare var på väg igenom.
Måttet var egentligen sedan länge rågat när matchens två mest anmärkningsvärda situationer inträffade. Vi fick frispark på Bosnas planhalva, och en Bosnaspelare sparkade demonstrativt bort bollen efter signal. Då det var minst tredje gången samma sak inträffade ställde Eriksson frågan till domare Härngren om de verkligen fick hålla på så, om han inte borde agera?
Då fick Härngren ett ursinnigt vredesutbrott, och kallade till sig en chockad Eriksson.
- Vad menar du? Vad är det du säger? Står du här och säger att jag inte gör mitt jobb? Gör du det vet du inte vad du pratar om - då borde då gå hem och spela schack, vrålade Härngren som avslutning på en utskällning som var så överdriven att den borde ha givit domaren rött kort och ett halvårs vistelse i någon lugnande miljö.
En stund senare skrek Bosnas lagledare "Din djävla idiot" till Martinsson så att det ekade över Götavallen. Orsaken var att vi inte spelade ut bollen till inkast när en Bosnaspelare låg och vred sig. Det var typ åttonde gången i den snälla matchen som någon av deras spelare låtsades behöva hämtas med ambulans.
Härngren hörde ropet från ledaren, men valde att varken följa regelboken eller bjuda på en ny utskällning. I stället gick han fram och förklarade gulligt - och egentligen felaktigt - att det är upp till oss att spela ut bollen om han inte blåser.
Hade Härngren haft lite stake i kroppen hade han förklarat att beslutet var hans eget, att vi inte skall spela ut bollen för skador längre, utan att det är upp till domaren att bedöma om skadan är allvarlig nog. Dessutom hade han förstås avvisat ledaren från Götavallen.
Att vi inte fick straff i slutminuterna när Gurra revs ner förvånade inte direkt - det var inte ens någon som orkade protestera. Hade inte domaren vågat blåsa mot Bosna tidigare var det liksom självklart att han även skulle fega ur i ett avgörande läge.
Vi fick alltså fem gula kort. Robinhos filmning var definitivt värd ett kort, medan de båda för ojust spel (Erikssons och Ådahls) var riktigt löjliga. Att det dessutom blev två kort för snack är obra, fast kanske inte så underligt en sådan här dag.
Och då är ändå det värsta sparat till sist. Efter matchen visade nämligen domare Härngren med eftertryck hur snett ute han var den här måndagen på Göta. Först frågade han båda klubbarna efter matchrapporten, som han själv satt på.
När han sedan kallade till sig Johan för att få en underskrift satt han med bryderier över de gula korten. Han hade antecknat tre för Bosna och fyra för oss. Varningen på deras nummer 19 fick han inte att stämma.
- Det måste väl vara nummer 14 jag varnat, de har ju inte någon nummer 19, tänkte han högt.
Sedan antecknade han Bosnas lagkapten Petar Poje för ett gult kort, som Poje inte hade gjort sig förtjänt av. Johan kunde inte hålla tyst om spektaklet.
- Roger, här gör du ytterligare ett fel, det var vår nummer 19 - vår lagkapten - som du gav gult kort, inte deras.
Efter en stunds resonerande - bland annat klagade Härngren på att vi inte hade fyllt i vem som var lagkapten på laguppställningen - så insåg han sitt misstag, strök Pojes varning och antecknade en femte för oss. Sedan tittade han upp och sa:
- Förresten Johan, antyder du att jag gjorde en dålig match? Det kan du väl inte tycka? Jag är nämligen nöjd. Menar du att du tycker att jag var dålig?
- Jag säger inget mer, svarade Johan.
- Du kan väl ändå inte skylla er förlust på mig, jag tycker att jag skötte mig bra i dag.
- Du får väl fråga Julle vad han tyckte, sa Johan.
Sedan räckte Härngren matchrapporten till vår ordförande för påskrift. Johan behövde bara kasta en kort blick på den innan lappen gick tillbaka till domaren. På den stod det nämligen 2-0 som slutresultat.
- Roger, du har ju för fan inte ett rätt i dag, var är vårt mål? frågade Johan lätt uppretat.
Svaret är förbluffande, och kommer att bli klassiskt:
- Ni gjorde väl f--n inget mål.
Inte ens när både Johan och Bosnas lagledare beskrev Martinssons frispark och förklarade att den betydde 1-1 i första halvlek gick ljuset upp för Härngren. Men när han tog fram sina anteckningar och tittade efter fanns det ett brunt mål bokfört där.
- Titta här har jag skrivit upp det. Johan, det är du som stressar mig - jag har ju inte antecknat några målskyttar ännu, sa Härngren.
Det hade han inte. Men resultatet hade han skrivit dit redan innan Johan anlände.
Vi fick alltså tala om för domaren både vad matchen blev, och vilka spelare han varnade.
När Johan väl hade skrivit på fick Härngren ytterligare ett utbrott.
- Står du förresten här och säger att Jullander öppet kritiserar en kollega, han som sitter med i styrelsen. Det är för dåligt, det här skall jag ta upp i domarklubben.
Nu var det ju ingen som hade sagt att Julle hade framfört någon öppen kritik. Det hade han nämligen inte. Däremot hade Julle valt att inte heller försvara domarinsatsen, vilket i sig är ett tydligt tecken på ståndpunkt. Och vet ni vad det bästa av allt är? Jo, Roger Härngren skall döma oss på fredag igen - mot ett nytt invandrarlag. Då kan han väl dock knappast lyckas sämre än på Götavallen, eller?