Ryda Sportfält, 10 aug kl. 19:00
| Målskyttar: |
0-1 (4) Andreas Eriksson (Gustav Risinger) |
|
1-1 (21) Vesnik Kutllovci |
|
1-2 (33) Johan Rydén (Gustav Risinger) |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Peter Bäckstrand |
|
Andreas Eriksson |
|
Johan Rydén |
|
Marcus Edwijn |
|
------------------------- |
|
Jamie Gidman |
|
Gustav Risinger |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Mikael Martinsson (in ) |
|
Johnny Albertsson (in ) |
|
Magnus Persson (in ) |
|
Adam Rylander (in ) |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
- |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Derbyseger - visst var det en härlig höstupptakt. Vi var välorganiserade och arbetade oss till de tre poängen
- det var alltså en gedigen laginsats.
Helgen innan hade vi laddat för den prestigeladdade höstupptakten genom att i stort sett spela A-laget mot Od
A/Annelund C. Där fick vi igång både spel, och i viss mån förbättrades även konditionen.
Kommando Glas-Lasse valde trots det att köra rullande byten mot Hovet - det skulle visa sig vara ett segerrecept.
I matchupptakten var det dock mycket Wästerhov. Även om de inte skapade några öppna chanser hade de mycket boll
på vår planhalva, och det kändes inte helt tryggt.
Tryggheten kom dock sedan vi gjort mål på vårt första anfall. Ett inkast, till vänster, vid mittlinjen skarvades
av Gurra till Eriksson - som befann sig sju-åtta meter utanför straffområdet, ganska rakt framifrån. Eriksson
drog till direkt på uppstuds.
Det var inte direkt någon bomb, men bollen fick en hög båge för att sedan hastigt sjunka in vid bortre stolpen.
Vi hade fått det andrum vi behövde.
Vi vet ju hur svårforcerade vi är när vi kan tajta till defensivt och ligga på kontring.
Så såg resten av matchen ut. Hovet stångade sig blodiga mot vårt täta försvar.
Fast det var vi som fick mest stryk. Till exempel sparkade Stefan Beke bryskt ner Afzelius vid vår ena hörnflagga.
Domare Pelle Boersma tvekade inte på att plocka fram det gula kortet.
- Det var ju första gången, sa Beke förvånat.
Hans kommentar fick medspelare att le uppgivet. En mittfältare sa:
- Av det kan man dra slutsatsen att han tänker göra om det...
Mitt i första halvleken fick Hovet till en rätt bra press. Då kom också kvitteringen. Snabbe Vesnik Kutlovci smällde
otagbart in bollen via ribban från nära håll.
Vi hann egentligen aldrig komma i gungning. Bara några minuter senare återtog vi nämligen ledningen. Johan släppte
upp bollen på Gurra, och gick sedan i djupled. Johan kom bra till vänster i en lucka i Hovets försvar. Gurras
tillbakaspel blev dock lite löst, vilket gjorde att Johan fick improvisera för att vara först på bollen.
Resultatet blev en klockren tåpajare, som gick som en projektil mot bortre burgaveln. Målskytten insåg direkt att
det skulle bli mål, och började jubla redan innan bollen hade passerat mållinjen.
- Sådana tåpajjare gör du en på miljonen, sa Levi Czulak i Hovet besviket till Johan efteråt.
Målet återställde ordningen. Resten av matchen var det vi som hade kommandot. Alla jobbade stenhårt, och vi släppte
inte till några ytor.
Hovet hade bollen, men hittade inga vägar genom vårt lag. De envisades med att lyfta högt och långt, bollar som nästan
uteslutande togs hand om av vår backlinje eller av Tvålen i målet. Den senare behövde bara rädda ett enda skott
under hela andra halvlek.
Vi hade däremot ett antal bra kontringslägen som borde ha inneburit fler mål. Speciellt minns man när Robinho fick
gott om tid att chippa in bollen i tomt mål.
Stämningen på planen var totalt sett god. Undantaget var när en Hovetspelare tog revansch på Afzelius genom att
överfalla Mange.
- Fegt att ge sig på den minste, sa Mange.
- Det där var på gränsen till rött kort, sa domare Boersma sedan han varnat Hovspelaren.
Vid sidan av planen var stämningen mer uppretad. Linjeman Kalle fick utstå flera hotfulla uttalanden från folk kring
Hovets bänk. Och på vår bänk satt två kompisar till Gurra och provocerade domaren. Även om det var med mycket glimt i
ögonen blev det till slut för mycket av det goda - och Malm fick ett utbrott:
- Skall ni fortsätta ropa så får ni flytta er från bänken, vrålade vår sekreterare.
Efter matchen blev det nya vrål. Det var länge sedan det kändes så skönt att köra 10, 20... efter en seger. Den bruna
segersången fick hela omklädningsrummet att vibrera,