Borås Arena, 17 aug kl. 20:00
| Målskyttar: |
0-1 (24) Simon Gustafsson |
|
0-2 (52) Håkan Tärnström |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Marcus Nilsson |
|
Henrik Ådahl |
|
Joan Ivarsson |
|
------------------------- |
|
Andreas Larsson |
|
Johnny Albertsson |
|
Johan Rydén |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Andreas Eriksson |
|
Gustav Risinger |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Peter Bäckstrand |
|
Peder Hallberg |
|
Adam "Glas" Rylander |
|
Magnus Persson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Henrik Ådahl |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
Kommentar
Det är med splittrade känslor man tänker tillbaka på matchen mot formstarka Kinnahult - trots att vi gjorde en kanonmatch blev det ju förlust.
Kinnahult kom till Borås Arena med åtta raka segrar. Det lag som belade plats åtta efter fem omgångar var nu tvåa med goda chanser att spela hem seriesegern.
Vi kände oss dock absolut inte slagna på förhand. Vi hade ju faktiskt slagit Kinnahult i en träningsmatch just på arenan, dessutom blev det ju kryss i vårens bortamatch. Att Kinnahults ledare verkade besvikna över att matchen skulle spelas på arenan gjorde inte saken sämre.
Vi körde en rejäl genomgång av försvarsspelet i omklädningsrummet. Gurra var förvirrad som vanligt och tittade på "Bäckis" samtidigt som han pratade med Mange - som befann sig i en annan del av rummet. Den gedigna genomgången gav dock avsett resultat.
Efter 20 minuter hade vi fått matchen precis dit vi ville. Kinnahult hade stort övertag vad gällde bollinnehav men kört fast alltmer i vårt välorganiserade försvar. Topplagets spelare började gnälla, både på domaren och på varandra.
I samband med en hörna i 24:e minuten sprutade det av frustration kring flera av gästerna.
Olyckligt för oss kunde Kinnahults affischnamn Simon Gustavsson nicka in 0-1 på aktuell hörna. Nicken från åtta-tio meter kändes inte alltför märkvärdig, men smet in.
Efter målet flyttade vi omgående fram våra styrkor 15-20 meter, och fick faktiskt ett lätt övertag rent spelmässigt. Chansmässigt fick vi inte ut mer än ett fräsande distansskott från Larsson Sr som smet just över ribban.
Trots underläge halvvägs var första halvleken klart godkänd. Defensivt var den till och med lysande. Seriens bästa lag tilläts bara skapa två-tre halvchanser. Anfallsuppbyggnaden kändes också bra, spetsen däremot saknades.
Den andra halvleken var ännu bättre. Tyvärr kontrade Kinnahult in 0-2 tidigt i halvleken. Efter lite flipper var plötsligt snabbe Håkan Tärnström fri från mittlinjen. Ännu snabbare Mackan hann ikapp, pressade ut sin motståndare åt höger, och täckte halva målet vid skottet.
Tyvärr hade Tvålen otur. På det hala konstgräset blev bollen som en såpad tvål, och smet in under vår målvakt.
Resten av matchen hade vi full kontroll, dessutom flyttade vi fram allt längre. 20 minuter in i halvleken ropade coach Lasse:
- Lien: Byte om fem minuter.
Den blixtinkallade - och något otränade - vänsterbacken måste svårt att hålla isär minuter och sekunder, för en dödstrött Lie sprang i princip omgående ut och bytte. Han såg barnsligt lycklig ut över att slippa springa mer...
Några minuter efter bytet gick vi ner på trebackslinje - och började skapa målchanser.
På slutet var faktiskt Kinnahult lätt skakat. Våra bästa lägen kom när Gurra nickade över i fritt läge från fem meter, och när Ådahl nickade rakt på målvakten från ungefär lika långt håll. Dessutom var vi nära att komma igenom vid ett antal gånger.
I slutminuten flyttade vi upp hela laget (utom Tvålen) vid en högerhörna. Larsson Jr var siste man, placerad fem meter utanför offensivt straffområde. Ett för dåligt tillbakaspel till nämnd Larsson ställde två Kinnahultspelare helt fria från eget straffområde.
Bollföraren hann nog tänka lite under den långa löpningen med bollen. Tvålen räddade också friläget tillräckligt mycket för att Larsson Jr skulle hinna ikapp och avvärja vid mållinjen.
När slutsignalen ljöd kunde vi se tillbaka på matchen med blandade känslor. Samtidigt som vi hade förlorat en jämn och tät match hade vi visat att vi definitivt inte ligger långt efter seriens bästa lag. Försvarsspelet var grymt disciplinerat och stabilt. Anfallsspelet kändes också lovande.
En som dock inte var nöjd var Afzelius.
- Deras lagkapten kallade mig tjockis. Han kunde sagt vad som helst annars, men... Jag svarade att jag inte tyckte att jag var så fet...
Tydligt var att Simon Gustavsson hade träffat Afzes ömma punkt...