FC Kabel Åttio - Olsfors IF 4-2 (1-2)
Ryda Sportfält, 11 sept aug kl. 18:00

Målskyttar: 1-0 (7) Gustav Risinger (Johan Afzelius)
1-1 (18) Robin Andersson
1-2 (29) Robin Andersson
2-2 (49) Emil Dahl (Magnus Persson)
3-2 (53) Andreas Eriksson (Johan Rydén)
4-2 (84) Magnus Persson (Andreas Larsson)
   
Kabels lag: David Hagström
-------------------------
Fredrik Larsson
Henrik Ådahl
Adam Rylander
Johan Afzelius
-------------------------
Andreas Larsson
Johnny Albertsson
Andreas Eriksson
Johan Rydén
-------------------------
Emil Dahl
Gustav Risinger
-------------------------
Avbytare: Marcus Nilsson
Tommy Sandberg
Magnus Persson
Mikael Martinsson (spelade ej)
-------------------------
Bäste Kabel: -
Varning: -



Kommentar
Fågel, fisk eller mittemellan? Efter en härlig seger mot ett formstarkt Olsfors kan svaret bli fågel. Med hjälp av en suverän andra halvlek hakade vi nämligen på Norrmalm och Hovet i striden om tredjeplatsen.
Efter en svag vår hade Olsfors precis som vi fått upp farten under hösten. De orangetröjade stod på tre raka imponerande segrar. 9-0 hemma på Yugo, 4-2 borta mot Norrmalm och 3-1 mot Bosna ingav respekt.
Vi visste att seger innebar fortsatt kamp om platserna på den övre tabellhalvan. Förlust skulle leda till att flera lag - inte minst Olsfors - fick chansen att smita förbi.
Vi tog utmaningen på rätt sätt och stod för en stark start. Vi vann massor av bollar på mittfältet, och Gurra och Emil på topp hittade ytorna mellan gästernas något långsamma mittbackar och deras ytterbackar. Den första kvarten skapade vi ett antal bra lägen. Ett mål blev det också.
Gurra tråcklade sig igenom Olsforsförsvaret från vänster. Två gånger kunde han framgångsrikt parera försök till fällningar, och från nära håll och ganska dålig vinkel satte han bollen i bortre hörnet.
Det kändes som att matchen var vår. Spelet bedrevs till stor del på Olsfors planhalva, och våra attacker genomfördes allt som oftast i hög fart.
Då kom misstaget. Ådahl slog en elak bakåtpassning till David, som inte lyckades få rensningen förbi framstormande Robin Andersson. Den 17-årige Olsforsanfallaren fick tag på bollen och slog den i tomt mål. En kalldusch.
Det är inte svårt att gissa att just Robin Andersson är huvudmannen bakom de orangekläddas uppryckning i höst. 17 år gammal är han troligen sexans bäste toppforward. Hans förmåga att på egen hand skapa chanser ur inget - och vetskapen om att Olsfors har flera duktiga huvudspelare - gjorde att vi aldrig kunde känna oss trygga i matchen.
Faktum var att den snöpliga kvitteringen fick oss att tappa spelet. Olsfors fick alltmer att säga till om, och när nämnde Robin Andersson visade upp vilket driv han har med bollen, och sprang rakt igenom vårt försvar blev det 1-2. Tungt och orättvist med tanke på att Olsfors knappt hade haft några målchanser, men sett till matchutvecklingen ändå inte ologiskt.
Vi slutade nämligen att spela oss fram, i stället matade vi långbollar med avsikt att nå ytorna bakom Olsfors backlinje. Det var inget framgångsrecept.
I paus pratade vi om att åter hålla i bollen, och huvudsakligen låta mittfältet stå för djupledsbollarna. Dessutom skulle vi prova att styra Robin Andersson åt vänster - när han gick åt höger hade vi redan märkt att han var extremt svårstoppad.
Vi gjorde en makalös upptakt på halvleken. Efter drygt tio minuter var frustrationen total i bortalaget. Deras högerback blev så arg när han tappade ut en boll över sidlinjen att han utan anledning - med full kraft - sparkade bollen in i ett tomt avbytarbås. Resultatet blev att ena plexiglasskivan krossades. En räkning från kommunen lär dyka upp på det orange kansliet på Eriksdalsparken...
Någon minut senare vrålade Olsfors uppgivna målvakt:
- Nu måste vi börja spela fotboll igen.
Vi hade så långt kört över gästerna. Vi fick bra press på Olsfors backlinje, vilket gjorde att deras uppspel spreds utan adress. Eriksson och Johnny var fullständigt lysande på centralt mittfält, och vann varenda närkamp där. De bollar som gick över vårt mittfält tog backlinjen hand om.
Offensivt kom vi sedan på bred front. Två mål blev det, men det kunde ha blivit ytterligare några.
2-2 smällde Emil snyggt in i burgaveln sedan Mange missat en mottagning, och turligt fått fram bollen till sin arbetskompis.
3-2 kom på en vänsterhörna som vi fick efter att Olsfors målvakt gjort en fin räddning på ett nytt kanonskott från Emil. Larsson slog hörnan mot första stolpen, där Johan skarvade ganska rakt upp i luften. Eriksson nådde högst och fick bra så tryck på nicken att bollen gick in vid just första stolpen.
Det var sedan bud på både 4-2 och 5-2 redan innan matchuret nådde 60 minuter. Bland annat var Mackan igenom utan att få in bollen.
I halvlekens mittskede tappade vi lite kommando, och Olsfors lyckades skapa två riktigt bra kvitteringschanser. David gjorde en kanonräddning på den ena, den andra sköt Robin Andersson utanför.
Även om vi defensivt låg rätt i positionerna, och offensivt skapade mer än gästerna, så visste vi ju att Olsfors hade ett par spelare med spetskompetens, som kunde ordna till mål på egen hand.
Därför kom 4-2-målet välkommet, och det var som taget ur skolboken.
- Det där har vi tränat på ganska ofta, sa Afzelius igenkännande.
Jodå, "vända spel" brukar vi kalla övningen. Johnny slog en underbar crossboll ut på högerkanten, där Larssons på ett tillslag skickade in ett lågt inlägg som Mange mötte vid bortre stolpen. Skottet touchade en back och gick otagbart in vid nämnd stolpe. Ett klassmål.
Segern var ett faktum, och med tre omgångar kvar har vi ett drömläge att sluta på övre halvan. Avståndet ner till sexan växte nämligen till tre poäng plus klart bättre målskillnad. Vi har fortfarande två poäng upp till trean och fyran.
Segern var en härlig födelsedagspresent - en dag i förtid. En ännu bättre present (?) till en 28-årig, brun fotbollsförening höll till på Rydas B-plan samtidigt som matchen pågick på A-planen. Där tränade nämligen tolv stycken bruna bönor - nytt rekord. Kanske, kanske kan FC Kabel Åttio ha ett damlag i seriespel till säsongen 2008.
Till sist några rader om tvätten. Medan Ådahl, Mackan och Adam konstaterade att de hade tvättat efter de senaste matcherna hade bröderna Larsson följande interna konversation: - Vi har väl inte haft tvätten på länge, eller när tog den du senast? frågade den äldre.
- Det var nog för något år sedan, svarade den yngre.
Något år sedan? Avslöjande med tanke på att Fredrik bara spelat i brunt i elva månader...