07referat_30.html

Målskyttar:	0-1 (0) Christoffer Öjerhed (handikappstraff)
	0-2 (0) Andreas Larsson (handikappstraff)
	0-3 (0) Henrik Ådahl (handikappstraff)
	1-3 (21) Gustav Nordmark ()
	2-3 (24) Jonathan Fhager Karlsson ()
	3-3 (29) Rares Bota ()
	4-3 (51) Rares Bota ()
	5-3 (52) Tobias Edenvik ()
	6-3 (53) Gustav Nordmark ()
	7-3 (55) Självmål (Martin Hansson)
	8-3 (60) Erik Johansson ()
	9-3 (62) Yankuba Daffeh ()
	10-3 (63) Martin Hansson ()

Kabels lag:	Stefan Persson
	-------------------------
	Fredrik Larsson
	Christoffer Öjerhed (debut)
	Henrik Malm
	Henrik Ådahl
	-------------------------
	Andreas Larsson
	Andreas Eriksson
	Johan Rydén
	Jamie Gidman
	-------------------------
	Magnus Persson
	Gustav Risinger
	-------------------------
Avbytare:	Johnny Albertsson
	Johan Afzelius
	Adam Rylander
	Emil Dahl
	Marcus Nilsson
	-------------------------
Bäste Kabel:	Stefan Persson
Varning:	Christoffer Öjerhed

Kommentar
Toppmotstånd, antika dräkter, en inspirerad Zamora, tolv hemska minuter och avsaknaden av ett erkännande - där har ni årets bruna arenacup i sammandrag.
Vi hade alltså lottats - i den utsträckning nu Lohne och hans anhang i Wästerhov lottar Arenacupen - mot turneringens storfavorit, och blivande slutsegrare, redan i första omgången.
I princip talade allt emot oss - inte minst träningsnivån. Norrby är förstås normalt i klart bättre fysisk form än vi. Nu var läget ännu värre än normalt, vi hade inte tränat eller spelat match på tre veckor, medan Norrby hade avslutat sitt seriespel bara fem dagar före matchen.
Hur som helst var det en rolig utmaning, och en bra måttstock på hur vi ligger till på vår resa mot Champions League 2028.
Och Norrby var vårt mest meriterade motstånd i en 90-minutersmatch utomhus sedan det omtalade mötet med Elfsborg den 9 maj 1990. Då spelade Elfsborg i näst högsta divisionen, som hette division I. Kabel fick således fem straffar då, satte tre, hade en storspelande målvakt och släppte förbi sig de gulsvarta först i minut 49.
Norrbymötet liknade det mot Elfsborg på många sätt.
Men vi tar det från början. I laguttagningen fattade Lassemannen ett vågat beslut då han tog ut Zamora och Ådahl i 16-mannatruppen på bekostnad av kommande års båda tränare, Tvålen och Kalle. Det väckte känslor.
Känsloyttringar saknades inte heller i omklädningsrummet inför matchen. Frågan för dagen var:
- Har han erkänt ännu? v Med samtliga spelare på plats saknades en viktig väska, den som innehöll vårt matchställ.
Den stora utredningen inleddes, vilka spelade mot Björketorp? Utöver de redan närvarande - som samtliga intygade att de inte hade tvättat - handlade det om David, Bäckis (Zürich) och Linus. Den senare räknades omgående bort.
Flera närvarande hade för sig att det var David som hade tagit ansvar för dräkterna efter Björketorpsmatchen. Vår målvakt nekade dock både vid första och andra samtalet.
Under den känsloladdade utredningen kom matchstart allt närmare. Malm hade B-lagets slitna ställ hemma, lösningen blev till slut att han åkte hem och hämtade det:
- Skall vi tvingas möta Norrby i de gamla dräkterna? sa Malm uppgivet innan avresa.
Under tiden Malm var borta väcktes olika teorier om hur David hade glömt väskan i bagageutrymmet, i tvättstugan, att flickvännen hade ställt in dem längst in i en garderob och så vidare. Alla verkade ju veta att det var David som hade dräkterna.
- Har David erkänt ännu? frågades det flera gånger.
- Jag har ringt två gånger, han blånekar, och jag kan inte med att ringa fler gånger, sa Kalle.
Det fick bli spel med B-lagsstället, alltså i princip utan siffror på ryggarna...
Efter att Lasse gått igenom taktiken och tagit ut våra fem straffläggare fanns det bara cirka 15 minuter kvar till uppvärmning.
Vi hade beslutat att inleda med att slå våra straffar. Kunde man få en rejäl ledning, och sedan hålla emot ett tag så kunde Norrby bli stressat.
Straffläggningen fick sämsta möjliga start. Niklas Bryngelsson räddade vår första straff (Johan) och sedan sköt Eriksson vår tredje över. Med tur (en straff studsade in via Bryngelssons hand) och skicklighet fick vi i alla fall in tre bollar - Öjerhed, Larsson Sr och Ådahl.
Norrbymålvakten gick åt sitt högerhörn på fyra av de fem straffarna, att han bytte hörn på Johans berodde enligt Norrbys hemsida på att Tobias Edenvik visste hur Johan slår sina straffar. Han har bra minne Edenvik, han kan knappast ha sett Johan slå en straff på tio år...
Vi hade alltså 3-0 vid avspark. Det kändes omgående att det skulle bli jobbigt att hålla undan. Norrby matchade nämligen närmast ordinarie lag - med från start var tunga namn som Niklas Bryngelsson, Gustav Nordmark, Fredrik Bryngelsson, Tobias Edenvik, Jimmy Arnesson, Anders Magnusson, Jeton "Tony" Gorkaj, Rares Bota och Martin Hansson.
Vi hade också ett tungt namn, Stefan Persson. Vår målvakt var planens särklassige gigant under den första halvleken. Vilka räddningar han stod för, man kan nästan tala om världsklass.
Norrby spelade nämligen riktigt bra. Bollen flyttades snabbt från kant till kant, och efter 20 minuter hade de blåvita säkert haft sju-åtta riktigt vassa chanser. Zamora var dock omutlig, och tog allt - bland annat gjorde han ett par vansinniga dubbelräddningar.
- Det här är ju en riktigt rolig match att se på, er målvakt är ju fantastisk, sa Gunnar Andersson i tävlingsledningen.
Så smått började viss misströstan smyga in i det blåvita laget.
- Han är ju fullständigt omöjlig, sa till exempel Fredrik Bryngelsson och skakade på huvudet.
Efter 20.46 sprack Zamoras nolla.
Han gjorde först en kanonräddning vid sin vänsterstolpe, och hann så när över för att rädda returen vid den andra stolpen. Gustav Nordmarks skott var dock lite för hårt - och högt.
I halvtid stod det 3-3, det var Zamoras förtjänst. Fast själv var han inte helt nöjd.
- Jag kunde faktiskt ha tagit något skott till, sa vår målvaktsfantom.
Han tänkte på Jonatan Fhager Karlssons 3-2-reducering som lite retfullt smet in vid vänsterstolpen. Totalt sett hade vi all anledning att vara ganska nöjda efter 45 spelade minuter. Trots att träningsnivån var tveksam på flera ben, hade vi stretat emot väl mot ett närmast ordinarie division I-lag.
Efter paus orkade vi inte hålla emot. Norrbys 4-3-mål kom i andravågen efter en blåvit högerhörna. Rares Bota fick bollen vid första stolpen, och sköt ett skott som smet förbi flera spelare, och gick in precis innanför vår vänsterstolpe. Ett tungt mål på många sätt.
För efter det så bara small det.
Vi var ett slaget lag, samtidigt som allt släppte för Norrby. Plötsligt rann de bara rakt igenom vårt lag. Totalt blev det sju Norrbymål på tolv minuter. Det är farligt att börja hänga med huvudet mot topplag.
Det tionde målet målet gjorde för övrigt Martin Hansson. Zamora hade ju som avsikt att inte släppa något skott från kompisen. På typ åttonde friläget kunde Hansson till slut få göra ett mål.
Med underläge 10-3 med nästan en halvtimma kvar att spela fanns rädslan för att siffrorna skulle bli riktigt hemska. Som tur var gjorde Norrby några byten, vi lyfte osss och kunde hålla nollan under matchens avslutande 27 minuter.
På slutet hade vi vårt första skott mot mål, och i matchens slutminut lyckades vi dessutom skapa en målchans. Gurra fick dock inte dit bollen i förstaläget, och i andravåg smet bollen centimetrar framför två framstormande kablar.
Vi var inte alltför nedslagna efteråt, trots storstryk - och det fanns ju glädjeämnen:
- Vi har fortfarande aldrig förlorat mot Norrby i våra ordinarie dräkter, sa debutant Öjerhed.