Ålgårdsplan skärtorsdag 20 mars kl. 19:20
Målskyttar: |
0-1 (60) (straff) |
|
1-1 (65) David Hagström (Fredrik Larsson) |
|
2-1 (75) Marcus Nilsson (Andreas Eriksson) |
|
|
Kabels lag: |
Stefan Persson |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Marcus Nilsson |
|
Andreas Eriksson |
|
Johnny Albertsson |
|
Mattias Borgström |
|
------------------------- |
|
Gustav Risinger |
|
David Hagström |
|
------------------------- |
Avbytare: |
Christoffer Öjerhed |
|
Jimmy Emanuelsson |
|
Mikael Enhörning |
|
Viggo Stenvard |
|
Mattias Johansson |
|
------------------------- |
Bäste Kabel: |
Henrik Ådahl, Fredrik Larsson |
Varning: |
Henrik Ådahl |
Utvisning: |
- |
Kommentar
Efter damlagets snöpenslade succé i världspremiären på en elvamannaplan två dagar tidigare var det ett uppenbart
heltaggat herrlag som efter många om och med, matchen flyttades inte mindre än tre gånger, tog sig an sina gamla
ärkerivaler Sparsörs AIK.
Motståndarna, som under några år har harvat runt i c-reserv, kom med ett ungt och fartfyllt lag som såhär i efterhand
underskattades en hel del. Sparsör började matchen bäst genom att rulla fint och få bruna brassar att jaga fast med
bra resultat.
Överlag var det defensiven som fungerade allra bäst matchen igenom. Backlinjen med Junior, Malm, Ådahl och Afze tillät
verkligen inte mycket att rinna igenom och när Sparsör väl fick någon chans så visade Zammy i mål att han kommer vara
sexans bästa målvakt även i år om han bara håller fokus och glöd uppe.
I sträng kyla (vafan kom vargavintern ifrån???) spelades matchen i jämna takter och det såg länge ut som två starka
lag skulle ta ut varandra till ett oavgjort resultat. Men med cirkus en halvtimme kvar så kunde en visst brunt fysiskt
övertag urskiljas. Sparsör såg allt tröttare ut och att de brunas hockeybyten föll väl ut denna kväll gjorde ju inte
saken bättre för våra gäster (som egentligen var hemmalag). Det var därför den gula straffen kom som en oönskad matgäst
mitt i en ekonomisk kris med nudlar som enda föda.
Aafze knuffade med båda händerna sin motståndare rätt in i Malm som fick denne att vråla efter frispark men fick
se domaren peka mot straffpunkten istället
En som inte köpte domarens resonemang helt och hållet var Ådahl, men hans irritation över domslutet skulle få sig en
komisk upplösning under ett senare skede...
Elvametaren satt fint bakom Zammy som inte kunde göra något år det hela, och Sparsör var plötsligt i ledning.
En ställning som inte skulle bli långvarig. Under matchens gång visade Fredrik "Junior" Larsson upp sin synnerligen
fina inläggsfot flera gånger om. Vid oräkneliga tillfällen regnade hans stenhårt skruvade bollar in i offensivt
straffområde i form av både hörnor och inlägg, och det var efter 65 spelade minuter som det äntligen gav resultat.
Den från målvakt omskolade forwarden David dök upp helt omarkerad och kunde på ett mycket estetiskt vackert sätt
språngnicka in kvitteringen. David, som verkligen har visat upp sig på det bästa sätt förutom som målskytt under
försäsongen, jublade som att han hade avgjort en VM-final, vilket naturligtvis värmde många hjärtan i kylan.
Nu tog de bruna över matchen helt och hållet. Öje hade till exempel 1,5 friläge och skotten smattrade mot Sparsörs
målvakt, men det som skulle krävas för att avgöra matchen var en sekunds briljans av Eriksson och flärdfullt målsinne
av Mackan.
Den pass som vår mittfältsmaestro Eriksson levererade i djupled till en framstormande Mackan var inget annat än en ren
delikatess. Smöret riktigt drypte om bollen och om Mackan hade missat det fina läge som uppstod hade han förmodligen
blivit uppsatt i Erikssons svarta bok. Allt sånt blev till rena spekulationer efter det att nätet rasslat till och
ledningen var ett faktum.
Efter det kontrollerade Kabel händelserna till fullo, och som humorfylld avslutning fick Ådahl sitt gula kort när
denne efter det att Malm fått frispark i brunt straffområde frågat domaren "är det straff domarn?". Alla skrattade
utom mannen i svart som i sin tur halade upp ostskivan illa kvickt och gav Ådahl en anledning att betala klubbens
festkassa 50 kronor.
Slutet gott, allting gott alltså. Allra mest positivt var att vi visade vilja och karaktär genom att vända ett underläge
till vinst och att vi återigen försvarade oss exemplariskt med hela laget.