08referat_05.html

Målskyttar:	1-0 (15)
	2-0 (20)
	2-1 (35) David Hagström (Marcus Nilsson)
	2-2 (49) Mikael Enhörning (Henrik Malm)
	2-3 (75) Marcus Edwijn (Henrik Malm)
	3-3 (80) (straff)

Kabels lag:	Henrik Tannerfors
	-------------------------
	Freddy Zielinski
	Karl Åkerström
	Henrik Malm
	Johan Afzelius
	-------------------------
	Marcus Nilsson
	Johan Rydén
	Johnny Albertsson
	Peter Bäckstrand
	-------------------------
	Mikael Enhörning
	David Hagström
	-------------------------
Avbytare:	Mattias Borgström
	Marcus Edwijn
	Niklas Johansson
	Mattias Johansson
	-------------------------
Bäste Kabel:	Mattias Borgström, Marcus Nilsson
Varning:	-
Utvisning:	Henrik Tannerfors (två gula)

Kommentar
Med ett tre dagar långt snöoväder och flertalet återbud från tongivande spelare som förberedelser såg det inte alltför ljust ut när matchen mot Olsfors äntligen blev av. Även denna gång blev matchen flyttad ett flertal gånger - först från Olsfors till Hestrafors och därefter från Hestrafors till Kransmossens snötäckt plan - så en något förvirrad stämning infann sig redan vid samlingens första minuter. Frågan om matchens ens skulle bli av uppstod, men efter överläggningar med både Olsfors ledare och domaren Pelle Boersma bestämdes det att vi skulle köra på.
Med tanke på underlaget så propagerade Coach Kaiser och Tränare Tvål säkerhet framför allt i omklädningsrummet innan match. Vi skulle spela enkelt och absolut inte ta några risker.
Det var därför det var lite extra pinsamt för Coach Kaiser som denna dag spelade från start som mittback för första gången i år när han cirka fem sekunder in i matchen fick bollen och bara skulle skicka vidare utförde en riktigt Bambi med sina såphala inomhusskor. Olsfors fick omedelbart en farlig chans och hade det inte varit för en påpasslig Malm så hade den för dagen spelande tränaren fått dra på sig den allra största dumstruten...
Nu var det inte så att Kaiser var den ende som inte var på tårna från start (en gammal kabelsjuka som dock inte varit så härjande hittills i år), utan hela laget verkade mest koncentrera sig på att förbanna underlaget istället för att spela. Därför kunde Olsfors göra både 1-0 och 2-0 inom loppet av 20 minuter, och matchen var definitivt i de oranges favör under den första fjärdedelen.
Vinden skulle dock vända efter en dryg halvtimmes spel. Kabel kom plötsligt igång och tog över allt mer, backlinjen hittade rätt i sina positioner, mittfältet gjorde jobbet både defensivt och offensivt samt att forwards jobbade rätt och duktigt. En kvart efter Olsfors andra mål höll sig David mycket påpassligt framme på en passning från Mackan och kunde chippa bollen över en utrusande Olsforsmålvakt. David visade prov på ordentlig kyla och målsinne och fick därmed se sitt andra mål på lika många matcher rassla in.
I halvtid tog tränare Tvål till orda (något han skulle göra även senare i matchen, dock inte på ett lika intelligent sätt...) och beordrade mer vilja och jävlar anamma. Det var dagens sanning, för under matchens första halvtimme såg det inte alls så starkt ut som det gjort tidigare under försäsongen. En förändring var rentav nödvändig om vi skulle ha någon chans att vända på den berömda steken.
Och ändring blev det sannerligen. Redan från start i den andra halvleken var det andra bruna toner. Nu fungerade försvarsspelet precis så bra som Kabel har gjort sig känt för under de senaste åren och bollen vårdades mycket bra trots det redan nämnda underlaget. På en frispark från Malm långt in i fiendeland kunde Michael Enhörning göra sitt första mål i brun dress. Snyggt var det inte, men ack så kul för vårat senaste nyförvärv. Enhörning skulle ta ner bollen på låret men misslyckades med detta kapitalt och bollen träffade knäet, men istället för att rinna iväg smet bollen iväg mot mål och Olsfors målvakt var inte alls beredd på detta. Låååångsam ner mot marken kunde han olyckligt se bollen rulla in i mål och nytt brunt jubel utbröt. Enhörning såg mer chockad än glad ut till en början, men sedan insåg han att gjort det han så starkt längtat efter sedan han kom till brunt, sitt allra första mål för Kabel Åttio.
Efter Enhörnings knätjongare var matchens helt och hållet Kabels. När Malm i den 75:e minuten briserade i en rush upp i banan och lade ut den till Robinho på kanten hördes det nervösa tillrop från Olsforsbänken. Robban gjorde på ett mycket snyggt sätt deras farhågor besannade och lade in bollen i bortre hörnet från sin sneda position.
Nu kändes det givet med en ny seger. Kontrollen var total och Olsfors tilläts inte på något sätt göra som de ville under matchens avslutande kvart.
Då steg domare Pelle Boersma in i handlingen.
Det må så vara att vi sedan förra säsongens ordkrig med Herr Boersma inte direkt har hamnat på hans lista över favoritlag att döma och att allt då sannerligen inte var hans fel, men denna gång kändes det lite som en personlig vendetta var i görningen.
När Malm hårt och inte på något sätt enligt regelboken blev nedsparkad i eget straffområde trodde ALLA (även Olsforsspelare som mer eller mindre slutade spela) att Boersma skulle blåsa frispark i brun favör. Icke då.
Liggandes och med vilja av att rädda situationen gjorde Malm ett utfall mot Olsforsaren men träffade då dennes ben så att fallet var oundvikligt. Inget snack som att det var straff, men att blunda för den attack Malm blev utsatt för i förstaläget är rent tjänstefel av Boersma.
Tränare Tvål i målet blev tokig och vrålade på klassiskt målvaktsvis, dock till ingen nytta naturligtvis, för Herr Boersma hade såklart bestämt sig för en elvametare...
... som satt otagbart för Tvålen i mål. Det svarta i vår rödlätte tränarmålvakts ögon var dock inte borta, och såhär i efterhand skulle kanske någon ha gjort ett försök att lugna ner honom, för det som kom med bara ett par minuter kvar att spela var varken snyggt eller försvarbart.
När en Olsforshörna klart och tydligt var ute redan innan den ramlat ner i brunt straffområde blev det också förvirrat. Ingen visste riktigt vad som hände och panik uppstod, bollen rensades undan och Tvålen skrek för fulla muggar "MEN VAFAN SKA DU BLÅSA NÅGON GÅNG ELLEEEEEER???!!!" . Domare Boersma blåste äntligen av och stegade fram mot Tvålen som var ursinnig. En hätsk diskussion utbröt där det oundvikliga resultatet blev att Tvålen fick TVÅ gula kort och fick se sig utvisad. David ersatte med den äran under avslutningen.
Ett oerhört onödigt och naturligtvis oförsvarbart beteende, men det ska tilläggas att Pelle Boersma är en extremt känslig domare som tar alla reaktioner som personliga påhopp och inte tvekar att gödsla med de gula korten. Vi får helt enkelt ta den här matchen som en läxa och lära oss att inte göra som Tvålen, för vi kommer garanterat få se Boersma blåsa igång många av våra matcher i år.
Positivt är att vi fortsätter göra mycket mål. Tre stycken på en söndersnöad plan och flertalet tongivande spelare borta är riktigt skönt och bevis på att vi har en bredare trupp än på riktigt länge den kommande säsongen. Skönt är också att vi inte viker ner oss trots ett tidigt tvåmålsunderläge och tar igen och bör vinna matchen. Negativt är såklart den urusla starten på matchen och utvisningen som inte hade blivit nådig i seriesammanhang.