Furusjö IF - FC Kabel Åttio 1-3 (0-1)
Furuvallen 5 april kl. 11:00

Målskyttar: 0-1 (5) Henrik Malm
1-1 (48)
1-2 (60) Andreas Eriksson
1-3 (72) Johan Rydén (Fredrik Larsson)
   
Kabels lag: David Hagström
-------------------------
Fredrik Larsson
Marcus Nilsson
Henrik Malm
Johan Afzelius
-------------------------
Martin Svedberg (debut)
Christoffer Öjerhed
Andreas Eriksson
Niklas Johansson
-------------------------
Mirnes Mesic
Johan Rydén
-------------------------
Avbytare: Mattias Borgström
Mikael Enhörning
David Gustafsson (debut)
Mattias Johansson
-------------------------
Bäste Kabel: Andreas Eriksson
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Gräs! Detta underbara gräs!
Sällan är längtan och ivern så stor för något som för en fotbollspelare som vill snöra på sig sina fruktade dobbskor, kasta långkalsongerna och kroppsstrumpan åt fanders och bege sig ut på en prunkande fotbollsplan täckt av det många allergiker så skräckartat fruktar.
Lördagen den femte april var det så dags för gräspremiär, och den där längtan efter det gröna var så stor att de bruna begav sig ända till Furusjö utanför Jönköping för att avnjuta en eftermiddag i de småländska skogarna som dagen till ära var draperade i ett förtjusande solsken signerat våren.
Med två debutanter, Martin Svedberg och David Gustavsson, i bagaget var det en stark och heltaggad brun trupp som anlände för att ta sig an Furusjö IF, som förra säsongen slutade på en fjärdeplats i division 6 Jönköping.
Förutom det faktum att underlaget för första gången 2008 var utbytt från knäskålsuppslitande grus till ljuvligt gräs var det även en av spelarna i brunt som begick årsdebut på en position som dock inte på något sätt är honom obekant.
David Hagström har under försäsongen skolats om från en av division sexs allra bästa målvakter till extremt arbetsvillig, löpstark och ända-in-i-kaklet-attityds-fylld forward med ett närmast häpnadsväckande bra resultat. David har varit vår hetaste spelare på offensiv planhalva försäsongen igenom, men denna dag fick han alltså på grund av återbud från både Zamora och Tvålen ställa sig mellan stolparna. Vi som har fått åtnjuta Davids målvaktsspel de senaste tre åren var dock aldrig oroliga, ringrostighet är inte något som man förknippar med den mannen.
- Jag förstår väl att ni inte vill ha någon tomte i mål. På träningarna brukar jag bli vansinnig när någon utespelare ställt sig i mål och inte tar bollarna, så det vill jag verkligen inte uppleva på match, sade den ödmjuke målvaktsfantom/stjärnforwarden när Coach Kaiser kallade honom till match som keeper. Redan fem minuter in i matchen small det till. Från cirka fem meter in på offensiv planhalva levererade mittback Malm en sedvanligt högt och välplacerad frispark djupt in i motståndarnas straffområde för de bruna att förvalta. Furusjös målvakt var också helt klart inne på att någon av kablarna skulle försöka lirka in bollen, framför allt Johan som den kortvuxne burväktaren lade all sin fokus på. Inte så smart gjort kanske eftersom Johan aldrig nådde bollen (frågan är om han ens var nära) som i sin tur segnade in i mål bakom en ställd Furusjökeeper.
Första 20 minuterna av matchen var helt och hållet de brunas, Furusjö hade knappt något att säga till om och vi såg ut att ha acklimateriserat oss mycket väl till det nya underlaget. Dessvärre sjönk vi dock rejält i kvalitet och vilja till att ta kampen efter 25 minuter och släppte på så vis in hemmalaget i matchen. Furusjö hade ett par vassa chanser och borde kanske ha gjort något på oss, men den målvaksåtervändande David gjorde sitt allra bästa för att personifiera en mur och höll dem stången.
En höjning av moral och kämpatakter märktes dock under den sista delen av halvleken och vi kunde gå till halvtidsvila med en enmålsledning.
Inte helt oväntat var det närkampsspelet som stod i fokus i paussnacket. Furusjö bestod av ett lag storväxta herrar som inte bangade för lite fight, det stod helt klart, och vi var helt enkelt tvungna att hitta tillbaka till det fina spel vi visat upp under första halvlekens första del.
Sagt men inte gjort gick vi ut och släppte in en baklängesmål omgående. Efter markeringsmiss, flipper och mindre tumult i eget straffområde fick David se sig besegrad och kvitteringen var verklighet. Psykologisk jobbigt naturligtvis eftersom vi knappt hade kommit upp i flås för att genomföra matchens avslutande 45 minuter på bästa möjliga sätt.
Något som med all önskvärd tydlighet visades redan förra året då vi hämtade ikapp och vände till synes hopplösa underlägen var att vi har blivit ett lag som aldrig ger upp. Denna nödvändiga inställning och moral har sannerligen inte blivit sämre i år utan bara blivit bättre, i alla fall innan de matcher som verkligen betyder något har börjat.
Efter Furusjös kvittering höjde vi oss betänkligt ännu en gång och flyttade upp vårt lag, låg rätt i positionerna och dessutom tog de närkamper som man måste ta om man vill vinna fotbollsmatcher. En kvart in i halvleken fick Eriksson precis den yta som man som motståndarlag absolut inte får ge honom, med andra ohotad och rättvänd med full fart mitt i planen. Från bänken hördes det högljudda uppmaningar om "skjuuuuut", och Eriksson gjorde precis detta.
Skottet var välplacerat, hyfsat hårt och satt alldeles perfekt vid målvaktens högra stolpe. Eriksson hade till och med så mycket yta att han kunde stanna upp och sikta in sig innan närmaste Furusjöare gjorde någon ansats mot honom.
Matchen var vår igen och den här gången släppte vi den inte.
På en i raden av många grymma hörnor från Fredrik Larsson visade Johan prov på en finfin spänst och timing när han helt perfekt mötte bollen med pannan och styrde in bollen i bortre hörnet, detta i den 72:a matchminuten. Jubel utbröt och matchen kändes vunnen, vilken den ju också skulle komma att göras, men vi fick uppleva en obehaglig och tung förlust innan den trevlige och stabile domaren blåste av matchen.
Ett par minuter efter det att Johan punkterat matchen med sitt nickmål bröt sig Eriksson fri och rusade mot mål när en förlupen passning med fart placerat sig mellan Eriksson och Furusjös målvakt. Båda tog chansen att hinna först, och såhär i efterhand kan man väl säga att ingen av dem lyckades med det de ville få uträttat. I straffområdet brakade Eriksson rätt in i målvakten och föll handlöst mot marken. Han landade mycket olyckligt på axeln och blev liggande vridandes i till synes svåra plågor. När förskräckta kablar kom fram till Eriksson insåg man snabbt att något var ordentligt fel, för vår mittfältsmaestro är inte den som i onödan visar smärta eller gnyr över minsta lilla.
- Jag var först fram och det räckte fan med att bara titta på honom i en sekund för att fatta att han gjort sig riktigt illa, sade en något uppjagad Niklas efteråt.
Med hjälp av en hastigt improviserad mitella och stöd från tre lagkamrater fick Eriksson hjälp av planen där han fick spendera den sista kvarten sittandes med svåra smärtor. På grund av tre helt fulla bilar kunde tyvärr ingen åka iväg med honom direkt till sjukhus, då hade i alla fall fyra kablar blivit strandade i Furusjö, vilket aldrig kändes som ett alternativ om man säger så.
Väl hos doktorn i Borås så kunde man konstatera att Eriksson nyckelben var helt av och en vila på fem till sex veckor väntar för honom. En som sagt var riktigt tung förlust för laget, men med tanke på den bredd som vi har i år ska det gå smärtfritt det också.
Matchen avslutades på ett snyggt sätt och en viss oro i båda lagen kunde urskiljas efter Eriksson plågsamma sorti. Efter den kylslagna, uppskjutna och kraftigt desarmerade årspremiären då vi åkte på pisk med jobbiga 0-4 mot Norrmalm har vi bara blivit bättre och bättre med tre segrar och två oavgjorda matcher. Gör vi en lika bra match mot Hedared på lördag som mot Furusjö så ska ytterligare en seger innan premiären absolut inte vara någon omöjlighet.