Hedareds BK - FC Kabel Åttio 1-3 (0-1)
Sandhults grus 12 april kl. 11:00

Målskyttar: 0-1 (57) David Gustafsson
1-1 (61)
1-2 (72) David Hagström
1-3 (80) Mattias Johansson (Fredrik Larsson)
   
Kabels lag: Stefan Persson
-------------------------
Fredrik Larsson
Karl Åkerström
Torbjörn Eidering (debut)
Johannes Carlsson (debut)
-------------------------
David Gustafsson
Johan Rydén
Johnny Albertsson
Niklas Johansson
-------------------------
David Hagström
Gustav Risinger
-------------------------
Avbytare: Peder Hallberg
Mikael Enhörning
Martin Svedberg
Mattias Johansson
-------------------------
Bäste Kabel: Johannes Carlsson och Fredrik Larsson
Varning: -
Utvisning: -



Kommentar
Sådär, första delen av Kabel Åttios säsong 2008 är avklarad, och man kan inte säga något annat än att den har varit en succé. Fyra segrar, två oavgjorda och endast en förlust.
Försäsong är alltid en klurig sak och för Kabel har det genom åren absolut inte varit något undantag. På grund av dålig närvaro på det bistra grusets underlag har den tid av säsongen då man ska svetsa samman truppen och hitta spelet lagom tills serien börjar blivit en svår nöt att knäcka för oss bruna, men detta år har varit en lysande trendbrytare.
Med ett snitt på 17-18 man på träningarna har vi kunnat köra på ordentligt med både fysiska, konditionsmässiga och spelmässiga övningar. Det har nötts avslut, det har hoppats rysshopp och det har framför allt varit ett riktigt jävla gott go i de bruna brassarna trots vargavinter och grandiosa Champions Leauge-drabbningar på tv.
I lördags spelade vi den sista träningsmatchen inför den spännande premiären mot våra ärkerivaler Wästerhov fredagen den 25/4, och detta gjordes i Sandhult mot Hedared, ett lag som slutade på bronsplats i sin serie förra året och som i år är något av favoriter i den samma. Först klockan 11.00, 45 minuter innan samling, fick Coach Kaiser ett samtal från Hedareds lagledare Johnny Brandt om att matchen tvunget skulle flyttas fram.
- De ringde från Sandhult här nu och planen går inte att spela på. Det ligger säkert en centimeter snö på grusplanen, berättade Brandt.
Skeptism frodades hos både Coach Kaiser och ordförande Rydén, som båda två hade snökaosmatchen mot Olsfors några veckor tidigare färskt i minnet. Då låg det säkert 3-4 centimeter snö på planen men vi spelade ändå och dessutom var det knappt ett spår av snö kvar i Borås.
Hedared ville i vilket fall inte lyssna på vad vi hade att säga som saken och ny tid för matchstart bestämdes till klockan 15.
Detta orsakade naturligtvis stora bryderier för Coach Kaiser som nu hade cirkus en halvtimma på sig att få tag i alla spelare i truppen och berätta för dem att matchen blivit uppskjuten. Han lyckades med perfekt resultat (bara Johnny som var i närheten av Almåsgrillen...) förutom den lilla detaljen att Fredrik "Junior" Larsson inte gick att få tag på. Efter ett tiotal ringningar bestämde sig Kaiser för att låna en bil och åka bort till grillen för att leta efter en vilsen Larsson, men utan resultat. Även storebror Andreas Larsson sattes på uppdraget att hitta sin odåga till yngre bror, men han gick också bet. TILL SLUT, 25 minuter efter utsatt samlingstid svarade Junior på hemmatelefonen något förvirrat och blev meddelad om uppskjutningen. Till samling 2.0 fick vår kvicke ytterback ta bussen, för pappa Larsson hade inte särskilt stor lust att plussa på milmätaren på sin bil mer denna dag.
Väl på plats mönstrade vi en trupp som för en de tre senaste veckorna bortrest Kabel såg mycket ovanlig ut. I stort sett ett helt lag som vanligtvis är med och slåss om platserna i a-truppen var inte med, detta efter en särdeles återbudsfylld kallningsprocedur. Martin Svedberg och David Gustavsson stod för blott andra gången ombytta till brun dress och Johannes Carlsson samt Torbjörn Eidering begick debut, de två sistnämna dessutom på de utsatta positionerna ytter- samt mittback. Där till ska också tilläggas att Coach Kaiser mer eller mindre tvingades till att dra på sig sin tröja nummer åtta och inta mittbacksposition efter återbud från Malm, Mackan, Mackan och Afzelius. Och om någon såg hur pass jäkla illa Kaiser pallade ett gäng åttor med låst rygg, spagettiben och astmaanfall som följd på träningen dagarna innan borde de ha varit rätt så oroliga innan start.
Efter 45 spelade minuter kunde dock allt sådant glömmas. Den nykomponerade backlinjen låg helt rätt i sina positioner och fick understöd från både mittfält precis som de skall och från en ibland lite väl ivrig Hagström som från sin forwardsposition gjorde ett par tjurrusningar rätt ner i eget straffområde. När Hagis blev rättad av sin rutinerade och vise forwardskollega Gurra så höll sig David mestadels på sin plats...
Första halvlek var det jämnt skägg lagen emellan. Johnny och Johan fick tidigt grepp på Hedareds stjärna och före detta Elfsborgs- samt Norrbyspelaren Micke Andersson som inte fick mycket uträttat. Inte heller Blerim, som brukar spruta in 10-15 mål per säsong, kunde få något övertag på vår backlinje, inte ens efter en ful armbåge rätt i nyllet (han bad dock om ursäkt å det grövsta) på Kaiser vek sig de bruna.
0-0 i halvtid kändes som ett rättvist resultat, möjligen hade Hedared haft ett marginellt spelövertag, men förutom ett farligt läge för hemmalaget där Zamora dock var alert skapades det inte heller särskilt mycket chanser.
Det som allra klarast hade utkristalliserat sig under första akten vara att kanterna var nyckeln till seger. Till och med när vi rullade bollen med högsta möjliga säkerhet och således med obefintlig fart i backlinjen fick vi enorma ytor att vandra upp på. Att inte Hedared flyttade upp sin press kan tyckas dumt, men vi klagade inte precis.
Med det i bakhuvudet blev den andra akten en helt annan historia. Det var som om Kabel värmt upp passningsfötterna och spelhumöret under den första halvleken, för redan från start satte den bruna armén högsta fart.
Snacket om kanternas vidöppenhet och vår vilja att förlägga spelet på dem var verkligen inte överdrivet, för det var där vi glänste. Yttrar, ytterbackar som forwards fullkomligt forsade fram och överlappade, väggspelade sig igenom och lirkade sig förbi. Inläggen smattrade och
ordkonstnär Svedberg beskrev två dagar senare i gästboken i målande ordalag hur det kunde se ut:
"Att spela centralt var lite som att stå på en perrong med tåg furiöst forsande förbi på båda sidor!"
Det var efter just en inläggssituation som Junior fick skottläge, lossade bössan till skott som Hedareds målvakt klarade men lämnade retur rätt ut till David Gustavsson som inte tvekade en sekund. Liggandes i luften på halvvolley drog han till och fick se sitt allra första nätrassel i sin bruna karriär.
Men en sådan kontroll som vi hade över händelserna så kan man tycka att baklängesmålet som följde bara fyra minuter senare var onödigt, och det var det också. Likt Arsenal i CL-kvarten mot Liverpool slappande vi av för en kort stund efter vårt mål, och då landade en boll hos en Hedaredsspelare bakom vår backlinje. Varken ytterback Junior eller mittback Kaiser hann fram i tid och dessutom tvekade Zammy någon halvsekund för mycket med att komma ut och täcka av vinkeln, vilket ledde till att kvitteringsbollen nesligt kunde rulla in i hans bortre hörn.
Skönt var då att vi inte blev särskilt modfällda av detta, vi visste ju att fler mål skulle komma om vi bara fortsatte med att köra på kanterna. David Hagström, tillbaka som forward efter förra matchens gästspel i mål, snappade upp en fullständigt tokig indianpass från en av Hedareds backar och kunde ösa in bollen i mål med sin något skakiga vänster. Ordningen var återställd.
Med tio minuter kvar att spela kom också den berömda spiken i kistan. Junior fick ännu en gång skottläge och tog det, målvakten räddade även detta men precis som förra gången Junior lät högern tala släppte keepern retur, nu till Gotland som från sex meters håll på sant gotländskt kraftmanér kunde rauka in bollen.
Match vunnen. Uppdrag slutfört.
Truppen är bredare än någonsin, det står med all önskvärd tydlighet klart efter en sådan här match. Med ett knippe starkt tongivande spelare borta åkte vi till Sandhult och körde i den andra halvleken över favorittippade Hedared med ett glänsande spel både defensivt och offensivt. Debutanterna Johannes och Torbjörn var lysande samtidigt som Svedberg och David G gjorde ett jättejobb på sina respektive positioner.
Snart börjar serien, och Kabel är ordentligt på gång!