Götavallen 16 maj kl. 19:00
| Målskyttar: |
1-0 (10) |
|
2-0 (44) |
|
2-1 (53) Självmål |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Henrik Malm |
|
Petter Ullman (debut) |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Michael Enhörning |
|
Andreas Eriksson |
|
Martin Svedberg |
|
Niklas Johansson |
|
------------------------- |
|
Emil Dahl |
|
David Hagström |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Johan Afzelius |
|
Johan Rydén |
|
Gustav Risinger |
|
Mirnes Mesic |
|
Fredrik Hansson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Andreas Eriksson och Henrik Tannerfors |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
Henrik Malm |
| Publik: |
Ca 60 personer |
Kommentar
Så kom den då.
Första, jävla förlusten.
Efter att vi hade genomfört en helt igenom storartad match mot Kronäng var det så vår tur att ta på
oss underskattningens fult grinande mask.
Bosna låg inför mötet mot oss på jumboplatsen efter undermåligt spel och hade framför allt en mängd
skriverier i tidningen på grund av våldsamheter och hotfull stämning på Götavallen under mötet mot
Brämhult (som fick brytas efter 30 minuter och Brämhult utses som segrare). Detta gjorde att vi
förmodligen trodde saken var klar redan innan matchstart. Vi visste efter domare Göran Lindgrens
mindre smidiga uttalande efter Kronängsmatchen att vi skulle ha honom med oss, samt hans för dagen
två inkallade linjedomare.
Om det var något Coach Kaiser tryckte på inför matchen mot Bosna så var det att vi inte skulle tappa
tempot i serien utan gå in med hull och hår och verkligen köra över Bosna med både spel och fysik.
På förhand visste vi att, som vanligt i fallet Bosna, att de har många bollskickliga spelare som vill
dra ner på tempot och rulla ut oss. Därför var första prio att vi skulle ge dem så lite tid som möjligt
och gå ordentligt i närkamperna så de skulle börja tjura och tappa tålamodet.
Laddningen inför matchen blev störd av ett par faktorer. Afzelius hade dagen innan match ringt till
Coach Kaiser när denne var på ICA och sagt att han "var fast i Frankfurt". Efter en affärsresa
till Luxemburg snärjde flygschemat till sig för den gode Afze när den skulle ta sig hem. Mellanlandning
skedde i Frankfurt där vidareresan till Säve i Göteborg alltså redan hade gått. Nästa flyg hem till
Sverige och matchen mot Bosna skulle landa 17.30 på fredagen, alltså samma tid som vi samlades på
Ryda...
Att Afze hade tung fot på gaspedalen hem från flygplatsen är nog inte den vildaste av gissningar.
Dessutom så var både Emil och Johan tvungna att anlända sent till Götavallen, vilket resulterade i
en något sönderryckt uppvärmning och upphackad laddning.
Den tändning som vi ändå hade lyckats bygga upp inför matchen försvann dock nästan helt så fort domare
Lindgren blåste igång matchen. En kall vind drog in över Götavallen och alla bruna själar frös
plötsligt till is.
Vi gjorde nämligen precis tvärtom vad vi hade kommit överens om att göra.
Bosna fick gott om tid och fritt spelrum att genomföra det de är allra bäst på: dra ner på tempot,
vårda bollen och spela ut oss efter noter.
Redan efter någon minut fick de sitt första friläge, tur var då att Tvålen var på hugget och kunde
rädda faran med en grym enhandsräddning.
Underläget lät dock inte vänta på sig. I den tionde minuten spelade sig Bosnas forwards igenom oss på ett
utomordentligt sätt och kunde ta ledningen i matchen.
Faktum är att första halvlek var en riktig pina att bevittna. Vi såg räddhågsna, tafatta och inte riktigt
där till hundra procent. Att Bosna dessutom kunde göra ett ännu snyggare mål fram till 2-0 kändes på
intet sätt orättvist.
I paus var det en hel del upprörda känslor om hur vi hade genomfört matchen så långt, med all rätt.
Vi snackade om hur vi var tvungna att gå intill våra motståndare och dessutom trycka upp laget så de
fick mindre ytor att spela sitt än så länge extremt vägvinnande spel.
I andra halvlek blev det bättre, men aldrig så bra att vi riktigt ordentligt kunde hota Bosnas tre poäng.
Eriksson kunde dock efter åtta minuters spel reducera genom ett märkligt mål då han bröt fram på kanten
in i straffområdet och på något sätt lyckades rulla in bollen ur en närmast omöjlig vinkel. Det lär
ha funnits med både ett eller två Bosnafötter med i spelet, men det brydde vi oss föga om just då.
Två riktigt högklassiga chanser fick vi att kvittera, vilket såhär i efterhand hade känts som en
seger att få med sig poäng på från Götavallen.
Eriksson drog ifrån två Bosnaspelare på mittfältet och avancerade centralt mot mål. När han lyckades
lura de båda kvarvarande backarna fick han ett gyllene skottläge som fick Coach Kaisers hjärta att
hoppa över ett slag. Oturen grinade dock Eriksson rejält i ansiktet. Istället för att frälsa oss kom
en touch från en motståndare i precis fel ögonblick som gjorde att Eriksson tappade balansen och rotade
i backen. Bollen rullade iväg försmädligt och som om det inte vore nog landade Eriksson illa på sitt
för ett par veckor sedan skadade nyckelben och blev tvungen att utgå med smärtor.
En ännu bättre chans fick Mirre precis i matchens slutskede. Efter en tilltrasslad situation på hörna
fann sig Mirre med boll och helt omarkerad några meter ifrån mål. Bosnas målvakt låg på backen efter
en räddning, så Mirre hade fritt skottfält, men missade bollen med sin kanske inte helt dugliga
vänsterfot och chansen försvann.
Då kändes det avgjort. Satte vi inte sådana chanser så fanns det föga hopp om poäng.
Under ett infernaliskt jagande i slutet fick Bosna sin sista chans, ett friläge uppstod och våra
mittbackar Petter och Malm jagade efter.
Precis när Malm skulle sätta in tacklingen för att möjligen avstyra situationen fick han kramp och rasade
rätt över Bosnaspelaren. Fullt tjut utbröt från både publik och Bosnabänken som krävde målchansutvisning.
Vilket det också blev, men inte till Malms vetskap.
När han för att inte vända sig om en enda gång stegade ut mot bänken var det för att byta på grund av
sin kramp. När han satt sig ner frågade han Coach Kaiser "ska du byta in någon istället för mig eller?!".
Svaret kom snabbt: "det blir lite svårt Malm eftersom du blev utvisad"...
Ljuset gick upp och vi var en man mindre under de sista minuterna.
Som blev chanslösa och frustrerade från brunt håll.
Domaren blåste av och vår första serieförlust var ett faktum.