Ryda Sportfält 23 maj kl. 19:00
| Målskyttar: |
0-1 (15) Självmål |
|
1-1 (55) uppgift saknas |
|
1-2 (68) Självmål |
|
1-3 (85) uppgift saknas |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Torbjörn Eidering |
|
Marcus Nilsson |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Johannes Carlsson |
|
Christoffer Öjerhed |
|
Johnny Albertsson |
|
Niklas Johansson |
|
------------------------- |
|
Emil Dahl |
|
Johan Rydén |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Mattias Borgström |
|
Peter Bäckstrand |
|
Gustav Risinger |
|
Michael Enhörning |
|
Fredrik Hansson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Mattias Borgström |
| Varning: |
- |
| Utvisning: |
- |
| Publik: |
- |
Kommentar
En olycka kommer sällan ensam.
En vecka efter den blytunga förlusten och första riktiga motgången för tränarduon Kaiser/Tvålen
mot Bosna var det så Norrmalms tur att komma på besök till Ryda.
Norrmalm, detta lag som vi mer än något annat gäng har en hatkärleksartad kompisrelation till,
har i år ett riktigt bra lag och förväntas göra upp om seriesegern.
Av det märktes föga i matchinledningen då vi tog tag i taktpinnen omgående och tryckte Norrmalm
bakåt i banan.
Efter 15 minuter kom så också ledningen.
För oss.
Av en Norrmalmare.
Dick Isberg, som enligt välinformerade källor har spelat i Norrmalms svartvita tröja sen krigsslutet,
skulle enkelt och lätt nicka hem en frispark signerad Afze till egen målvakt.
Saken var bara den att keepern redan var på väg ut för att greppa bollen och kom då heeelt fel när
Isberg nickade till. Bollen rullade nesligt in i mål och brunt jubel utbröt.
Efter detta tog Norrmalm över alltmer, men vi försvarade oss bra och Stefan såg pigg och fin ut i
mål. Efteråt gav han sig dock till känna och medgav att spelat hela matchen i smärtor modell värre
efter, och detta på grund av Gurra Risingers tortyrstretchning strax innan avspark.
"Jag kände att något klickade till i höften efter de att Gurra stretchat mig... det var inte så
jävla gött" sa han moloket efteråt i omklädningsrummet.
Med ledning i paus var vi fulla av självförtroende, kanske var det också det som blev vårt framtida
fall. Efter en genomgång lades det inte fokus på att just behålla den fokus som vi visat upp i första
halvlek. Bruna spelare gick runt och småpratade med publik, tillresta släktingar och annat gött
folk. Nu ska det inte målas fan på väggen här, Kabel Åttio är och ska alltid förbli världens
trevligaste förening, men vill man vinna över ett Norrmalm som siktar på att ta hem serien och
dessutom ligger under efter 45 minuter har man inte råd att koncentrera sig på allt utom fotboll.
Coach Kaiser gjorde ett försök att elda upp stämningen strax före signal, men helt gick det knappast fram.
Tio minuter in i halvleken släppte vi in mål på hörna. Norrmalm slängde in sitt monster till
forward som skoningslöst språngnickade in kvitteringen. Då kändes det att vi började vackla en
aning. Därför kändes det lite som ett kosmiskt skämt hur Norrmalms ledningsmål gick till.
Den före detta Zebran Torbjörn skulle rensa en relativt ofarlig boll, fick årets snedträff och
bollen gick i en overkligt skruvad båge rätt över Zamora (som dock var ytterst nära att ta den)
och in i mål.
Nu var vi i brygga. Och mer skulle det komma.
Med cirka fem minuter kvar kom så monstret från Norrmalm fri på en hörna ännu en gång. Vinkeln
var minimal, men med (o)tur så lyckades han nicka rätt i Zamoras ansikte och in i mål.
Matchen var definitivt förlorad. Vi försökte jaga ihjäl de svartvita, men deras självförtroende
var nu så stort att vi inte fick till någon chans värt namnet.
Årets andra och dessutom andra raka förlusten hade kommit, inte lika tung som den mot Bosna, men
likväl sur med tanke på vår tabellposition, vid seger eller poäng hade vi varit med i toppstriden.
Det här ska Fritsla få betala för...