FC Kabel Åttio - Ubbhults IF 2-1 (2-0)
Bodavallen 13 juni kl. 19:00

Målskyttar: 1-0 (26) Andreas Eriksson (Emil Dahl)
2-0 (39) Petter Ullman
2-1 (88) Henrik Wikerud
   
Kabels lag: Stefan Persson
-------------------------
Fredrik Larsson
Petter Ullman
Torbjörn Eidering
Johan Afzelius
-------------------------
David Gustafsson
Christoffer Öjerhed
Andreas Eriksson
Christian Jörblad
-------------------------
Fredrik Hansson
Emil Dahl
-------------------------
Avbytare: Mattias Borgström
Robin Axell (debut)
Johannes Carlsson
Peter Bäckstrand
-------------------------
Bäste Kabel: Stefan Persson och Robin Axell
Varning: -
Utvisning: -
Publik: -



Kommentar
Skiftbyte för tränarduon, årets bästa halvlek och fortsatt bibehållen form i seriespelet fick avsluta vårsäsongen 2008 för de bruna brassarnas del.
Efter att ha rest runt i USA i två veckor med bland annat Nicke Johansson var Coach Kaiser tillbaka på banan och var redo att leda laget åter igen. Tränare Tvål hade under sina två veckor i ensamt majestät lett laget till en knapp och hård men ack så viktig uddamålsseger mot luriga Olsfors samt ett mycket respektingivande kryss mot storfavoriten i serien Brämhult. Efterspelet till den sistnämna matchen blev olyckligt och för en del av kablarna något illamående. Ett groteskt benbrott som inte så lite förde tankarna till Henke Larssons grova skada för ett par år sedan på Brämhults ytterback Oscar Ingström gjorde att stämningen i slutet av matchen inte direkt var på topp då dessutom motståndarnas tränare kom ur balans och skyllde på allt och alla med brunt hjärta som kom i hans väg. Förhoppnings finns det inga hard feelings kvar när vi möts senare i höst, då den skadade i alla fall bör vara tillbaka i träning. En blombukett skickades till Ingström som ett tecken på att våra tankar går ut till honom, vilket han också tackade å det ärligaste för på Brämhults egen hemsida.
Känslan av att vi var favoriter inför matchen var inte på något sätt ogrundad. Vår fina form med två vinster och ett kryss på de tre senaste matcherna kontra Ubbhults inledande sju matcher i serien då man endast skrapat ihop sex poäng och släppt in mest mål av alla talade sitt tydliga språk, dock så deklarerade Coach Kaiser att han utan att blinka skulle plocka av den som inte visade inställning eller gav allt. Underskattning skulle inte ens finnas på kartan denna väldigt viktiga match då vi hade chansen att haka på Brämhult och Norrmalm i tabelltoppen inför höstsäsongen.
Med både Malm och Rydén borta på grund av fystest till polishögskolan och arbete fick Kabel denna dag en helt ny lagkapten i form av Öjerhed, som från första stund i den bruna sekten visat prov på demoleringskulehård inställning och ypperliga ledaregenskaper.
Matchen spelades på en onsdag då den ursprungliga tiden fredag kväll inte kunde nyttjas på Ryda då den årliga hundutställningen med dvärgschnauzrar, pudlar, labradorer och världens alla hundraser med ägare skulle inta vårat Field of Dreams.
Som så många gånger förr (med Bosnamatchen som skräckinjagande undantag) denna säsong märktes laddningen och fokus på den stundande uppgiften väldigt tydligt under uppvärmningen. Ögon var fixerade, kroppsspråket talade tydligt om att ingen tänkte vika ner sig och peppningen till lagkamraterna var oklanderlig. Vi var så klara för match som vi någonsin kunde bli.
Bollen var vår och spelet sattes igång.
45 minuter senare var det väldigt svårt, om inte omöjligt, för Coach Kaiser att komma med kritik. Vi hade precis genomfört vår mest gnistrande halvlek för året, kanske den bästa på flera år.
Passningsspelet var glimrande, rörelsen inom laget tårframkallande och viljan till att spela riktigt fin fotboll med löjligt låg felprocent i allt var enastående. Ubbhults tränare Inge Larsson kunde nog egentligen bara vara nöjd med en sak: hans tips inför säsongen att vi skulle stå som seriesegrare med motiveringen att vi var det lag av alla som hade bäst spel förra säsongen.
Efter ett gäng farliga chanser utan lyckobringande resultat för oss kom så Ubbhult som det kändes för första gången in på vår planhalva efter drygt 25 minuters spel. Detta resulterade i en hörna för gästerna som dock avväpnades snabbt och lätt av oss. Bollen kastades av Stefan ut mot Emil som placerat sig långt ut till vänster tio meter in på egen planhalva. Där lurade han sin första motståndare genom en snabb pet av bollen och rundning av backen utanför sidlinjen. Emil avancerade sedan uppåt i planen med bollen i en rasande fart, fintade bort två Ubbhultare i samma rörelse, rundade sedan en fjärde statist på utsidan på väg in i straffområdet. Alla trodde naturligtvis att Emil skulle kröna denna enastående prestation med valfri uppsnurrning av Ubbhults målvakt och som avslutning nätrassel, men istället för att skaffa sig en ensam nominering till "Årets Mål" på Kabelgalan gjorde han det osjälviska valet att lägga en lätt och kort sidledspassning till en helt fristående Eriksson som följt med upp i Emils soloanfall. Säkre Eriksson gjorde inget misstag och kunde oattackerad bredsida in ledningsmålet.
Kanske var det syskonrivalitet som fick Emil att genomföra detta utfall av briljans, för i publiken stod Emils bror tillika Bergdalenspelare Dennis och gjorde sitt bästa för att personifiera uttrycket "hakan nere vid marken".
" Nu är du allt stolt va?" frågade Coach Kaiser Dennis som såg fortsatt chockad ut.
"Nja, jag önskar bara att jag kunde göra något liknande" blev det något förlägna svaret.
Någon dipp i spelet kunde inte märkas efter målet, snarare så körde vi på ännu mer och Ubbhult hade verkligen ingenting att säga till om.
13 minuter efter vårt ledningsmål fick vi hörna. Efter en viss röra och flipper i straffområdet landade bollen hos vår för säsongen nye mittback Petter Ullman, som drog till med sin skopa till vänsterfot.
Rätt upp i nättaket satt bollen och Petter hade för första gången i sin bruna karriär blivit målskytt. Vi gick sedan till halvtidsvila med just 2-0 och då kändes matchen rentav avgjord.
Det mest oroande var nu att vi skulle slappna av för mycket och släppa in Ubbhult i matchen igen. När man ligger under med 0-2 i paus och har blivit totalt utspelade infinner sig lätt känslan av att man inte har något att förlora, det är liksom bara att köra på och inte tänka på konsekvenserna.
Precis så blev det. Ubbhult satte högsta fart och skärrade oss. Vi fick mindre tid, färre passningsalternativ och initiativen gick förlorade. Efter att ha legat rätt, dock på gränsen till farligt, fick vi problem i djupled defensivt sett och Ubbhult kunde flytta upp sitt spel alltmer mot vårt straffområde.
Om det inte vore för en för dagen formtoppad Stefan i mål kunde andra halvleks första 15 minuter ha resulterat i något riktigt otrevligt för vår del. Stefan stod pall gång efter gång och visade med eftertryck vilken hysteriskt bra målvakt han kan vara när han vill.
En annan som också gav glädjande besked om vilken viktig kraft han kommer att bli i framtiden för brunt var debuterande Robin. Vår nye powerforward var matchen igenom klart bäst på att ta emot boll, hålla i och fördela till sina lagkamrater. När vi ville ha längre anfall så var Robin navet som spelet kretsade kring.
Efter drygt 65 spelade minuter kom Ubbhults forcering av sig och spelet började jämna ut sig så sakteliga. Vi lyckades aldrig komma i närheten av det spel som vi presterat i den första halvleken, men tack vare Stefan i mål och resolut försvarsspel höll vi undan nästan hela matchen ut.
Efter en tilltrasslad situation på hörna för Ubbhult i den 87:e matchminuten kunde motståndarnas Henrik Wikerud placera in reduceringen. Stefan, som ännu inte fått hålla nollan denna säsong, blev vansinnig och skrek rätt ut. Vi såg för några ögonblick riktigt skakade ut trots vår ledning, men som tur var lyckades vi hålla undan.
Tack vare segern med 2-1 väntar det oss en riktigt välsmakande placering tätt bakom kvalplacerade Norrmalm (två poäng upp) och serieledande Brämhult (fyra poäng upp) när höstsäsongen börjar, och då ska vi bannemej göra precis allt som står i vår makt för att ge dem en otrevlig match om guldet och de gröna skogarna.