Hedvigsborgs IP 22 augusti kl. 18:45
Målskyttar: |
0-1 (10) Robin Axell (Emil Dahl) |
|
0-2 (41) Mattias Borgström |
|
|
Kabels lag: |
Stefan Persson |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Torbjörn Eidering |
|
Henrik Malm |
|
Johannes Carlsson |
|
------------------------- |
|
Niklas Johansson |
|
Andreas Eriksson |
|
Johan Rydén |
|
Christian Jörblad |
|
------------------------- |
|
Fredrik Hansson |
|
Emil Dahl |
|
------------------------- |
Avbytare: |
Gustav Risinger |
|
Robin Axell |
|
Peter Bäckstrand |
|
Martin Svedberg |
|
Jack Andersson |
|
------------------------- |
Bäste Kabel: |
Johannes Carlsson |
Varning: |
Henrik Malm |
|
Peter Bäckstrand |
Utvisning: |
- |
Publik: |
Ca 40 |
Kommentar
På förhand var det en match mot vad många lär tycka är årets överraskningslag mot årets stora besvikelse i
Division VI Borås. Förutom Ubbhults gemytliga tränare Inge Larsson som på tränarmötet mitt under försäsong
tippade oss som seriesegrare var det nog få som trodde att De Bruna Brassarna i allra högsta grad skulle
vara med och slåss om serieseger och kvalplats. Förutom vi själva då, naturligtvis.
Kronängs situation är helt annorlunda. De har kort och gott gjort fiasko i år. Utslängda från femman kan man
nog lugnt säga att de tillsammans med Brämhult trodde att de skulle springa igenom den här serien med
bakbundna händer och ögonbindel, men ju högre man siktar desto hårdare blir fallet...
Vårmötet mellan lagen slutade 3-1 i brun favör på Rydas B-plan efter övertygande Kabelspel i framför allt
den första halvleken. Kronäng tog då över kommandot rätt så rejält i den andra och fick ett tidigt reduceringsmål
till 2-1, men vi höll undan den gången, vilket vi också skulle göra denna gång.
Efter en liten ceremoni för Kronängs tränare Rickard Lucasz som dagen till ära fyllde 50 stod så ett mycket
spännande brunt lag på planen och skulle ge allt för att hålla Kronäng bortom sig i tabellen och hänga på i
serietoppen. En av de mest spännande spelarna på planen var comebackande Jack Andersson som efter sju svåra
resor i skadeland tillika ett par år i Norge åter igen bar brunt. Att Jack troligtvis är den enda i Kabel
som har gjort fler mål än matcher är ett tecken på att den skarpskjutande herren alltid är en tillgång för
Kabel när han antingen är frisk eller spelsugen.
Vi startade matchen i ett rasande tempo. Vi tryckte omgående tillbaka hemmalaget och skapade direkt ett par
halvchanser. Några som också sannerligen startade fredagskvällen i ett rasande tempo var Gotlands töser/yrväder
Ida och Sara. I form av kabelramsor ekade deras klara och VÄLDIGT genomträngande flickröster över hela
Hedvigsborgs IP vilket fick di brune att höja sitt ytterligare ett snäpp och få åskådarnas samt coachduon
Kaiser och Tvåls smilband att genomföra akrobatiska övningar.
Vårt ledningsmål lät inte vänta på sig. Vårt relativt nytillkomna forwardsfynd Robin tog en perfekt
djupledslöpning och fick bollen utsökt serverad av forwardskollegan Emil när cirka tio minuter var spelade.
Robin, som trots bländade spel och mängder och åter mängder av chanser i sina två första kabelmatcher på
något outgrundligt sätt inte lyckats göra mål, blev nu för första gången målskytt i Kabel Åttio. Hans
avslut satt mellan benen på Kronängs 16-årige och duktige målvakt Anton Åkerblom, och det var nog inte
bara Robin själv och coachduon som drog en lättnadens suck när nätet rasslade. Vi får hoppas att den anade
mentala spärren nu har släppt på vår anfallare.
Innan Robins ledningsmål hade vi haft en dubbelchans som verkligen borde ha resulterat i mål. Jack slet
sig fri på sin vänsterkant och lobbsköt från ett par meter utanför straffområdet. Bollen tog klockrent i
ribban och landade förmånligt hos Emil som en meter från mål bara borde ha dragit in den, men märkligt nog
sköt även han i ramen, denna gång i stolpen.
Belöningen för vår fina första halvlek kom i den 41:a minuten. Efter en tilltrasslad situation efter hörna
kom Mattias "Bocken" Borgström perfekt till bollen och stötte den via marken och uppåt perfekt in i mål.
Stort jubel naturligtvis, men inte bara för målet. Är det någon som är värd att bli uppskriven i målprotokollet
då och då med tanke på det hutlöst fina jobb han lägger ner på planen så är det Bocken, som för övrigt gång
efter annan trotsar sin sönderfallande kropp och ställer upp för oss.
Precis som i vårmötet gick vi till halvtidsvila med en stabil tvåmålsledning efter att ha dominerat matchbilden,
och precis som i vårmötet tog Kronäng över rejält i den andra akten.
Största skillnaden, lyckligtvis, var dock att Kronäng inte fick till ett oroväckande tidigt reduceringsmål. De
hade ett par halvchanser första tio, farligast var en helt fristående ett par meter från mål Peter Flysjös nick
som dock gick över och utanför Stefan mål.
Apropå vår målvakt. Är det något som han har grämt sig över denna säsong är det att han inte har hållit nollan.
Med cirka 20 minuter kvar att spela fick sig dock den så hett eftertraktade målvaktsbelöningen ett rejält test.
Kronäng fick frispark cirka två meter utan straffområdet och spänningen steg genast med ett par hundra grader.
Skottet kom, det var bra och såg ut att smita in i Stefans vänstra kryss, men där kom han flygandes och
liggandes i luften som en tallrik kräm och stötte ut bollen till hörna. I den stunden visste samtliga bruna
att nollan skulle hållas, för när Stefan gör sådana räddningar och är på det humöret så är det bom stopp för
motståndarmål.
Så blev det.
Stefan leende från öra till öra gick sannerligen inte att ta miste på när slutsignalen gick. Nollan var hållen:
uppdrag slutfört.
Om någon hade sagt att vi skulle ta sex poäng med en målskillnad på 5-1 på två möten mot tidigare division
V-laget Kronäng före säsongen hade nog coachduon Kaiser/Tvål skrattat nervöst och mumlat fraser som "total
hybris" och "galenskap". Denna strålande fredagskväll i slutet av augusti blev det verklighet, och när
rapporterna om att Norrmalm fallit med 1-3 mot Brämhult i seriefinalen steg stämningen i det bruna
omklädningsrummet ännu mer.
Resan som heter Säsongen 2008 börjar så sakteliga nå mot sitt slut, nu ska vi se till att komma till
ändhållplatsen med högt burna huvuden och bultande, bruna hjärtan.