Parkervallen 5 september kl. 18:00
| Målskyttar: |
- () |
| |
|
| Kabels lag: |
Henrik Tannerfors |
|
------------------------- |
|
Fredrik Larsson |
|
Torbjörn Eidering |
|
Henrik Malm |
|
Johan Afzelius |
|
------------------------- |
|
Niklas Johansson |
|
Martin Svedberg |
|
Johan Rydén |
|
Johannes Carlsson |
|
------------------------- |
|
Emil Dahl |
|
Robin Axell |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Gustav Risinger |
|
Fredrik Hansson |
|
Andreas Eriksson |
|
David Gustafsson |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Torbjörn Eidering |
| Varning: |
Henrik Malm |
|
Johannes Carlsson |
| Utvisning: |
- |
| Publik: |
Ca 25 |
Kommentar
Det var matchen hela Borås pratade om.
Norrmalm-Kabel Åttio kallades på förhand "den viktigaste bruna matchen sedan 1991" då det spelades kval till
division V för de bruna.
Bakgrund: båda lagen stod inför matchen på 25 poäng vardera, men med bättre brun målskillnad och dessutom med en
match mindre spelad än de dansande zebrorna så var vi i pole position, och vid seger för oss så kulle utsikterna
se väldigt lovande ut inför serieavslutningen.
Mass-sms skickades ut, Facebookmeddelanden flödade över och tugget på de båda klubbarnas gästböcker blev alltmer
hårdhudat ju närmare man kom avspark klockan 18.00 på fredagen...
...som i första hand skulle ha skett på Norrmalms hemmaplan Sagavallen. På fredag förmiddag upptäckte dock Coach
Kaiser ett röstmeddelande på sin mobil från våra motståndares gemytlige allt-i-allo Niklas Ringborg som med sorg
i rösten deklarerade att matchen var tvingad till att spelas på löjeväckande usla Parkervallen bortanför Ryda.
Positivt var att vi fick byta om på Ryda och känna oss gemytliga och som hemma, negativt var att det var just
gropiga, kulliga och totalt mygginvaderade Parkervallen som skulle få stå som värd för denna historiska drabbning.
Många i den bruna truppen ställde frågan "varför spelar vi inte på Ryda som för ovanlighetens skull ser fin ut?".
Kan tyckas vara en självklar frågeställning, men knappast för Norrmalm som verkligen inte ville ge oss ännu fler
fördelar genom att spela på vår hemmapla...
Extra kul (eller olyckligt, beror på hur man ser det) var att Borås Tidning hade skickat ut sin stjärnreporter
Magnus PJ Larsson för ett matchreportage just denna dag då det vankades toppmöte i Division VI Borås. Förhandssnacket
handlade mycket om att reportern i fråga försökte piska upp stämningen genom att utmåla Kabel och Norrmalm till
varandras ärkefiender sedan många år tillbaka, men varken en för dagen extra klichéfylld Tränare Tvål eller
Norrmalms dito Tommy Persson föll i den fällan.
För det är ju faktiskt så att vi är vänner med Norrmalm. Faktum är att det nog är den klubb som vi har bäst kontakt
med och ser som vår främsta kompisklubb, ska man snacka ärkefiender räcker det med att kolla tvärs över Ryda dit
Wästerhov håller till...
Till matchen: efter att ha förlorat med 1-3 i vårmötet var vi taggade till tänderna denna gång. Nu visste vi
mycket väl vad vi gick för och hur vi skulle ge Norrmalm en ordentlig match. En sak vi rentav var tvungna till
att göra var att stoppa motståndarnas naturkraft Zsolt Gergely, lustigt nog kallad "Göran" av sina lagkamrater.
Gergely stångade in två mål på fasta situationer mot oss i våras och var dessutom en orsak för stor oro matchen
igenom. Inte nog med att mannen är stor och ruggig i luften, han är dessutom snabb och väldigt kraftfull i
närkampsspelet, så man kan definitivt säga att han är en av sexans bästa spelare.
Ex-Norrmalmaren Torbjörn fick i uppdrag att "ta hand om" Gergely, alla medel tillåtna. Något som vår för dagen
utmärkte mittback skötte väldigt bra, Norrmalmsforwarden gavs bara någon chans under 90 minuter, vilken han också
missade grovt.
Annars var det mest ställningskrig matchen igenom. De bruna chanserna var bättre och farligare än de svartvita,
men denna dag var det ineffektiviteten som lyste starkast på oupplysta Parkervallen.
Tio minuter in i andra halvlek trodde Coach Kaiser som stod vid sidan att vi hade dem. Norrmalms spelare såg allt
tröttare ut samtidigt som di brune öste på framåt. Ett brunt mål hängde i luften och temperaturen steg avsevärt.
Både Robin och Emil hade varsitt bra läge, men bollen slank aldrig in bakom Norrmalms målvakt, den något rundlagde
Markus Pölkkö.
Någon eufori, brun segerartikel i BT eller en rungande "10, 20..." blev det alltså aldrig. Istället slutade den
så uppsnackade drabbningen mållöst och till stora delar med känslan av ett antiklimax för båda lagen.
Med lite eftertanke var dock det viktigaste att vi inte förlorade, för vi har fortfarande genom bättre målskillnad
Norrmalm bakom oss i tabellen och fortfarande en match mindre spelad.
Helt jämsides matchmässigt sett kommer vi dock vara nästa helg då Norrmalm står över i och med Yugos uttåg ur
serien och vi spelar mot Fritsla hemma på Ryda.
Fortsättning följer...