Ryda A, 13 september kl. 15:00
| Målskyttar: |
1-0 (2) Andreas Eriksson (Robin Axell) |
|
2-0 (35) Henrik Ådahl (straff) |
|
3-0 (48) Gustav Risinger (Jack Andersson) |
|
4-0 (53) Niklas Johansson |
|
5-0 (58) Niklas Johansson |
|
6-0 (62) Johan Rydén |
|
7-0 (68) Robin Axell |
|
7-1 (72) Erik Kalebi (straff) |
| |
|
| Kabels lag: |
Stefan Persson |
|
------------------------- |
|
Johan Afzelius |
|
Henrik Ådahl |
|
Henrik Malm |
|
Johannes Carlsson |
|
------------------------- |
|
Niklas Johansson |
|
Christoffer Öjerhed |
|
Andreas Eriksson |
|
Marcus Nilsson |
|
------------------------- |
|
Gustav Risinger |
|
Robin Axell |
|
------------------------- |
| Avbytare: |
Peter Bäckstrand |
|
Jack Andersson |
|
Johan Rydén |
|
Mattias Borgstaöm |
|
------------------------- |
| Bäste Kabel: |
Robin Axell och Gustav Risinger |
| Varning: |
Peter Bäckstrand |
|
Henrik Ådahl |
| Utvisning: |
Niklas Johansson (2 gula) |
| Publik: |
Ca 30 |
Kommentar
Tre poäng var ett måste, och det gick vi sannerligen för från sekund ett den här ömsom värmande ömsom kylslagna
lördagseftermiddagen på Ryda Sportfält.
Med samma poäng som våra antagonister Norrmalm fast med en match mindre spelad inför drabbningen mot Fritsla var vi
mer eller mindre tvingade till att vinna nu så vi kunde skaffa oss lite andrum.
Redan i den andra matchminuten kändes det tryggt. Efter fint klapp-klapp-spel in i Fritslas straffområde serverade
Robin bollen till Eriksson som helt fri kunde bomba in bollen upp i nättaket och därmed ge oss ledningen innan Fritslas
gaphals till tränare Jan Wingård ens hade hunnit lufta strupen.
Hotade kände vi oss aldrig under den första halvleken. Fritsla hade någon ströchans som dock Stefan hade örnkoll på,
och framåt fortsatte vi ösa på och skapa ett flertal bra lägen att utöka vår ledning. Det var dock så sent som i den
35:e minuten då Jack blev brutalt kapad av Fritslas målvakt inne i straffområdet som vi fick det gyllene läget. Ådahl
klev för tredje gången i år fram till straffpunkten och gjorde som han brukar göra: sätta den otagbart.
Vi gick till halvtidsvila med betryggande 2-0, en målskörd som vi verkligen kände skulle kunna förbättras ordentligt
om vi bara behöll fokus och trampade gasen i botten i den andra halvleken.
3-0 lät inte vänta på sig.
Tre minuter in i den andra halvleken steg jublet på Ryda. Dels för målet i sig, dels dess vackra natur och kanske allra
främst på grund av vem som gjorde.
Gustav Risinger har under säsongen dragits med skada efter skada, slängt in en och en annan sjukdom där emellan och på
grund av detta inte lyckats komma i form ordentligt. De två målen mot Bosna två veckor tidigare såg ut att ha gjort
stor nytta för både självförtroende och vilja hos vår oortodoxt spelande forward, för mot Fritsla var det "den gamla
Gurra" som stod att känna igen på plan. 3-0 var ett klassiskt Gurramål, minst sagt.
Med så låg tyngdpunkt som möjligt och egentligen ur steg knorrade han urtjusigt två meter utanför till vänster om
straffområdet in bollen i målvaktens bortre hörn. Gurra såg ut att kunna spricka av glädje och firade ordentligt, det
var han synnerligen värd efter en fram till denna match jobbig säsong.
Nu kändes matchen avgjord, men istället för att slöa till lade di brune in ytterligare en växel och körde helt sonika
över Fritsla.
Nicke satte fem minuter efter Gurras mål en låg frispark som gick igenom både mur och framstörtande kablar i målvaktens
bortre hörn. Bara ytterligare fem minuter senare stod han där igen vid bollen när det vankades frispark, denna gång i
ett utmärkt läge ett par meter utanför straffområdet.
Under tiden som domaren stegade upp avståndet mumlade Jack, som vid detta tillfälle befann sig på bänken, högt att "man
gör inte två mål på fasta situationer under samma match i Kabel, man gör det bara inte!". Nicke, som på något märkligt
sätt verkade höra detta, blickade med ett leende bort mot bänken och Jack, som för att visa att "nu ska du nog få se".
Sagt och gjort placerade vår ytter bollen över muren och in i målvaktens hörn. Snyggt och kaxigt, även om Jack såg något
lidande ut där vid sidan av planen...
Kort därefter antecknandes Johan för sitt fjärde mål i årets serie då vår kapten och järnman utnyttjade en misslyckad
utboxning från Fritslas målvakt och lobbade över den sistnämnde och hela den orangea backlinjen till 6-0.
Matchen var nu naturligtvis helt och hållet avgjord, men det var inte riktigt slut på showandet än. Snarare så kom
det allra bäst sist.
Robin, som haft ett par lägen under matchens gång, fick tag i bollen på egen planhalva efter en Fritslahörna och satte
fart mot motståndarnas mål. Han rundade/löpte förbi tre spelare fram till straffområdet för att slutligen iskallt
placera in bollen i målvaktens närmaste stolpe. Riktigt snyggt och dessutom välförtjänt då Robin tillsammans med Gurra
varit matchens gigant efter närmare 70 spelade minuter.
Med 7-0 och nästan 25 minuter kvar att spela beordrades full fart framåt i det bruna lägret. Med tanke på hur jämnt vi
ligger med Norrmalm så kan målskillnad komma att spela en väldigt stor roll i hur det hela ska sluta, så ett tvåsiffrigt
slutresultat var extremt eftertraktat.
Hade inte Malm och Ådahl fipplat i eget straffområde och i slutändan orsakat en straff för Fritsla kanske vi hade haft
den mentala kraften att riktigt ordentligt förnedra Fritsla, men när Erik Kalebi satte 1-7 från elvameterspunkten
bakom Stefan så rann farten av någon oförklarlig anledning av oss.
Inga fler mål gjordes och vi fick "nöja oss" med det i ärlighetens namn finfina resultatet 7-1.
Tre matcher kvar, nio poäng att spela om.
Vi är nu de jagade efter att ha jagat större delen av säsongen, vilket känns riktigt bra.
Det är bara att släppa på alla bromsar och få den bruna pansarvagnen att köra ända in i den vägg som heter säsongen 2008.
LETS GO KABEL!