| MATCHREFERAT 2001 HERR |
Träningsmatcher
FC Kabel Åttio - Wästerhovs IK 1-2 (1-1) Bodavallens grus, Lördag 10 mars 14.00
Mål: 0-1 Michael Hagberg, 1-1 Johan Rydén, 1-2 Göran Lohne
Kabels lag:
Per-Anders "Pelle" Larsson - Henrik Johansson (debut), Magnus Henriksson,
Peter Karlsson-Kedbäck, Mattias Unell - Olle Rydsjö, Magnus Andersson, Johan Rydén,
Freddy Zielinski - Andreas Holmesten och Peter Larsson (debut).
Kommentar: Trots spelarbrist och tveksam träningsbakgrund blev det här en bra och blöt premiär där vi faktiskt hade flera goda möjligheter att avgå med segern.
Ett par veckor innan årets första träningsmatch tvingades vi dra tillbaka vårt B-lag. Att det var ett givet beslut märktes när laget till Wästerhovsmatchen skulle kallas. A-lagsgubbarna var snart strukna från listan. Med hjälp av veteraner som Peter Karlsson och Micke Ståhl fick vi ihop elva utespelare. Det var värre att hitta en målvakt.
Pär C var inte intresserad av att spela, därmed hade vi ingen målvakt i seniortruppen. När varken Uwe, Räkan eller Pysschen heller kunde fick vi rådet:
- Ring Pelle Larsson. Han kanske ställer upp.
Efter en kortare stunds övertalning kvällen innan match lovade Pelle att dra på sig målvaktsutrustningen igen. Det skulle bli hans första uppdrag i något av FC Kabel Åttios seniorlag sedan vi tvingades lämna walkover i B-lagets avslutningsmatch mot Borås GIF C 1994. Det var då Pelle försökte övertala Wästerhovs korvgubbe att dra på sig den bruna tröjan så att vi fick ihop nödvändiga nio spelare för att få spela.
Den här gången behövdes ingen korvgubbe, men Pelle förklarade i alla fall villkoren på vilka han ställde upp.
- Jag slänger mig bara åt höger, sa han.
I omklädningsrummet på Ryda innan avresan till Bodavallen framkom fler villkor.
- Jag hoppas att ni har stabilt försvarsspel för släpper jag in fler än ett mål så kliver jag av, sa Pelle och verkade mena vad han sa.
Eftersom vi hade haft i snitt tre man på träningarna, och därför tvingats ställa in hälften. Och eftersom Wästerhov var ett division V-lag 2000 kändes det som att risken att släppa in fler än ett mål var överhängande.
Inte blev saken bättre av att det regnade och planen var mjuk och lätt vattensjuk. Det var alltså tungsprunget. Vi hade en avbytare i Ståhl - som hade med sig barnen och helst ville gå i halvtid. Wästerhov hade sex avbytare. Allt talade mot oss.
Fast när matchen började stod vi emot mycket bättre än väntat. Wästerhov tog i och för sig ledningen och förde matchen, men vi höll uppe spelet väl. Och innan sidbytet hade Johan kvitterat.
Så långt orkade vi riktigt bra. Riktigt bra var också nye Henrik Johansson från Östadkulle, som tyvärr aviserat att han skulle flytta från Borås redan i maj och därmed inte hade för avsikt att spela för oss i serien. I den här träningsmatchen var han dock lysande. Det var övriga backar också. Inte minst veteranerna Ståhl och Karlsson-Kedbäck.
I början av andra halvlek trycktes vi tillbaka under en period. Då visade Pelle att han visst kunde slänga sig både åt höger och vänster i gyttjan. Han visade också att han fortfarande är en alldeles utmärkt målvakt. Pelle spelade stabilt, dirigerade försvaret föredömligt och limmade flera riktigt svåra skott.
Plötsligt i halvlekens mittskede tog vi över och skapade ett par riktigt vassa lägen. Debuterande Peter Larsson hade ett. Johan ett annat. Det allra bästa hade dock Freddy som frispelad rundade Wästerhovs målvakt och bara skulle rulla bollen i tomt mål. Han rullade bollen, fast inte i - utan bredvid - tomt mål.
I slutminuterna nickade gamle föredettingen Göran Lohne in segermålet för Wästerhov. Det var då så kort tid kvar att Pelle kunde tänka sig att stå kvar även om han mådde dåligt av att det just var Lohne som gjort målet.
Det var tråkigt att förlora, men med tanke på förutsättningarna var de flesta bruntröjade trots allt nöjda med att ha gjort en så bra match mot ett tippat topplag i sexan.
Pelle Larsson höll låda efteråt i omklädningsrummet. Han var inte alls imponerad av vår insats utan konstaterade vid så där tio tillfällen i duschen:
- Vi veteraner vinner hur lätt som helst mot A-laget. Det blir minst 3-0 till oss, och då kan ni ändå få ett mål i handikapp.
Därmed visade han både dålig självkännedom och grundläggande brister i det matematiska kunnandet.
FC Kabel Åttio - IF Knallen 2-3 (2-1) Broplan, Lördag 17 mars 11.00
Kabels mål:
1-0 Anders Burkards, 1-1, 2-1 Peter Larsson, 2-2, 2-3.
Kabels lag:
Mikael Reinholdsson - Mattias "Gotland" Johansson, Magnus Henriksson, Peder Hallberg,
Mattias Unell -Anders Månsson, Magnus Andersson, Johan Rydén, Freddy Zielinski -
Anders Burkards och Peter Larsson.
Kommentar:
Även årets andra träningsmatch gav en uddamålsförlust. Återigen efter en hyfsad insats.
Flera högoddsare tog plats i uppställningen. Söderberg gjorde sin första match i Kabels A-lag sedan 5 maj i fjol. Han gjorde det som någon form av spelande barnvakt. Sonen Daniel var nämligen med och skulle leka vid sidan av planen, men Daniel ville vara med i matchen själv och var halvvägs inne hos pappa på planen vid flera tillfällen.
Övriga avbytare fick därmed koncentrera sig mer på Daniel än på att titta på matchen, och efter ett tag gav Söderberg upp. I andra halvlek var han dagpappa på heltid.
En annan oväntad comeback i A-lag stod Greve Banér för. Han ville försöka bli av med några kilo inför veteranserien. Ett par korta inhopp blev det för den före detta målfarlige anfallaren. Den här gången orkade han bara en löpning per byte. Men i andra halvlek hade han chansen att ge oss ledningen med 3-2, men i öppet läge från bara ett par meters håll visade den gamle Greven att han fortfarande kan skjuta både högt och långt.
En tredje comeback stod Anders Månsson för. Hans närvaro i laget var dock inte lika oväntad som Söderbergs och Grevens. Månsson hade nämligen varit aktiv på försäsongen och var i den absoluta toppen på träningsligan, något som i och för sig inte var svårt eftersom vi knappt hade tränat.
Matchen då?
Jo, första halvlek var vi riktigt bra. Två mål blev det. Dels visade Burkards att målsinnet sitter i, när han i sin första match för året stötte in en retur. Det andra målet gjorde nye Peter Larsson, som visade att han kan bli ett tungt nyförvärv.
I andra halvlek tröttnade vi något, och även om Räkan gjorde en stabil insats i målet så lyckades vi inte hålla undan. Gamla och rutinerade knallar kvitterade och avgjorde. Vår bästa chans fick alltså Greve Banér. Johan slog den precisa crosspassningen. Ensam med målvakten från nära håll skulle Greven bara bredsida in bollen. Han ville dock sätta bollen högt och hårt. Det blev hårt och alldeles för högt.
Resultatet spelar ju dock mindre roll i träningsmatcher. Det viktigaste är ju att vi får i gång benen inför säsongen - och visst fick vi springa den här lördagsförmiddagen.
Hyssna IF - FC Kabel Åttio w.o. Lördag 24 mars
Kabels mål:
-
Kabels lag:
Fick vi inte ihop något.
Kommentar:
Tre man kom till torsdagens träning, som ställdes in eftersom det inte kändes meningsfullt att träna när inte fler ville vara med. En av de tränande, Månsson, kunde inte vara med mot Hyssna - därmed hade vi sju klara spelare till nämnda match. Och på listan över aktuella spelare fanns inga namn kvar att ringa.
Sjukdomar härjade i laget, och att spela med ett halvt veteranlag kändes inte meningslöst. Johan tvingades ta det drastiska beslutet att ringa Hyssna och förklara läget. FC Kabel Åttios A-lag hade kastat in handduken för första gången sedan tidigt 1980-tal. Det var pinsamt.
Hyssna tog dock beskedet om att det helt enkelt inte skulle bli någon match med fattning. Det hindrar dock inte faktum att det var ett mycket pinsamt samtal Johan fick ringa.
Roasjö IF - FC Kabel Åttio 2-1 (0-1) Aplared, Lördag 31 mars 12.00
Mål:
0-1 Johan Rydén, 1-1, 2-1
Kabels lag:
Mattias "Gotland" Johansson - Lars Bredin, Henrik Johansson, Magnus Henriksson,
Mattias Unell - Marcus Nilsson, Johan Rydén, Magnus Andersson, Freddy Zielinski -
Anders Burkards och Mattias Andreasson.
Kommentar:
Det positiva var att vi till slut fick ihop lag. Det negativa att vi lyckades förlora mot Sjuhäradsbygdens sämsta lag.
Vi hade återigen svårt att få ihop lag. Dock inte så svårt att vi likt förra helgen tvingades lämna walkover. Elva spelare fick vi ihop, dessutom tog Gotland med sig en kompis. Det skulle nämligen ganska snart visa sig att Klas - som han hette - var betydligt mer kompis än spelare.
Gotland var för övrigt dagens store hjälte. Förutom att han ordnade en avbytare erbjöd han sig att stå i mål. Någon annan målvakt hade vi nämligen inte lyckats hitta.
Vi var bara elva man som bytte om på Ryda inför transporten till Aplared. Freddy kom direkt. Med sig hade han sin flicka. Johan hade lovat att ta med tröja och strumpor, men glömde de senare. Freddy hade bruna strumpor hemma hos mamma och pappa i Gånghester, och tog därmed med sig sin flickvän för att hämta strumporna ett par kilometer bort. Den korta resan tog lååååång tid, och det undrades försiktigt bland övriga kablar om paret inte hann med betydligt fler saker än bara att hämta strumpor.
Träningsmatcher mot Roasjö spelas bara för att vi skall få göra många mål och därmed få självförtroende. Det handlar ju om 100 procent säkra segrar.
Att Roasjö verkligen är ett lag vi slår även om vi hoppar på ett ben hela matchen var samtliga spelare mycket medvetna om. Vi började också måljakten direkt.
Bredin hade varit sjuk en längre period och var rejält otränad. I stället för att som vanligt härja på centralt mittfält fick han chansen till en mjukstart som högerback. Därifrån dominerade han matchen totalt i början. Vid en av hans flera fina framstötar längs högerkanten under de första minuterna slog han ett långt inlägg mot Johan, som kom i djupled mot bortre stolpen. Inlägget var perfekt och Johan nickade in ledningsmålet från nära håll.
Så långt var vi så fullständigt överlägsna som vi brukar vara mot Roasjö.
Dominansen höll dock bara i tio minuter. Sedan gjorde vår minimala träningsbakgrund sig påmind. Alla tendenser till offensiva löpningar försvann. Plötsligt stod vi stilla och spelade fotboll. Dålig ork har i och för sig inte hindrat oss från att piska Roasjö förr. Det visade sig att den här matchen var ett undantag.
Gotlands kompis Klas fick chansen att spela både som yttermittfältare och forward. Trots att vi bevisligen hade sett honom både i omklädningsrummet innan matchen och på uppvärmningen så visade det sig att han var osynliga mannen. Bollarna gick nämligen rakt igenom honom. När han var inne på planen var vi således en man kort.
Efter cirka 20 minuter kvitterade Roasjö på ett anfall som sannolikt hade räddats av en riktig målvakt. Ingen skugga över Gotland - det är inte lätt att hoppa in i målet när man normalt är utespelare. Faktum är att vår egen gaute gjorde många bra räddningar. Fast kvitteringsmålet rullade försmädligt in.
Övriga 70 minuter var en ren plåga. Kompis Klas var bara i vägen. Normalt pålitliga gubbar som Bredin och Burkards var helt slut och stod still. Flera andra orkade gå, men inte springa. Det såg helt enkelt fruktansvärt ut.
Eftersom hemmalaget saknar bollkänsla fick vi stå och hålla bollen långa stunder. Några anfall blev det inte, och när Roasjö på en kontring dundrade in segermålet på en riktig kanon var matchen avgjord. De hade nämligen några spelare som orkade springa och kunde hålla undan.
I en match kliniskt fri från tempo hade Roasjö promenerat sönder oss. Det var pinsamt. Vi hade fått stryk av ett av Sveriges allra sämsta lag - något som säger ganska mycket om vår insats. Dessutom säger resultatet väldigt mycket om hur stort behovet är av att vi börjar träna. Nästa vecka väntar nämligen betydligt mycket bättre Länghem. För att undvika ett hysteriskt pinsamt ras krävs det då att åtminstone två i taget orkar springa…
Länghems IF - FC Kabel Åttio w.o. Lördag 7 april
Kabels mål:
-
Kabels lag:
Fick vi inte ihop något.
Kommentar:
Pinsamt. Mycket pinsamt. HYSTERISKT PINSAMT.
För andra gången på bara två veckor fick vi inte ihop lag. Ett par sena återbud ställde till det, och trots att Johan kämpade under hela fredagen fick han inte ihop fler än åtta gubbar. På kvällen, med bara några timmar till tänkt avspark, tvingades han inse att det var kört.
Samtalet till Länghem blev Johans allra pinsammaste någonsin som idrottsledare. Länghems lagledare förstod nämligen inte att det var på allvar.
- Vem är du? Vad är det här? frågade Länghemsledaren.
Johan förklarade att han ringde från krisklubben FC Kabel Åttio och att vi inte hade klarat av att få ihop lag.
- Vem är du? Vad är det här? frågade Länghemsledaren igen.
Johan förklarade återigen att han ringde från krisklubben FC Kabel Åttio och att vi inte hade klarat av att få ihop lag.
- Vem är du? Vad är det här? frågade Länghemsledaren för tredje gången.
Först när Johan för fjärde gången förklarade att det inte skulle bli någon match insåg Länghems lagledare att det inte var ett skämtsamtal. Det var ett pinsamt samtal. Ett fruktansvärt pinsamt samtal.
Till följd av krisen i klubben utlystes krismöte till torsdagen den 12 april på Ryda. Ett möte då situationen i klubben måste pratas igenom.
Division VI Alingsås
FC Kabel Åttio - Sjöviks SK 0-5 (0-2) Sjöviks IP, Lördag 28 april 15.00
Mål:
0-1 Andreas Torelund, 0-2 John Eliasson, 0-3 Magnus Eliasson, 0-4 Magnus Eliasson,
0-5 Robert Johansson
Kabels lag:
Lars " Pysschen" Axebrink - Lars Bredin, Mikael Ståhl, Magnus Henriksson,
Magnus "Vinberg" Johansson - Marcus Nilsson, Magnus Andersson, Johan Rydén,
Andreas Holmesten - Olle Rydsjö och Mattias Andreasson.
Avbytare:
Kommentar:
Snacka om att vara borta i hemmapremiären. Ett otränat kabel var som väntat yrt och chanslöst i hemmamatchen på Sjöviks IP.
Efter en försäsong där träningssnittet legat på drygt tre man och där vi hade tvingats ställa in två träningsmatcher var förväntningarna minst sagt lågt ställda inför premiären.
Att vädrets gudar varit hårda mot Ryda, som var avstängt, gjorde inte saken bättre.
Sjövik ställde dock gärna upp som värd för vår premiärmatch. Vi accepterade, och lyckades till slut få i väg 13 spelsugna i riktning mot Sjövik. En av bilarna, den med Bredin och Magnus A, hade lite problem med orienteringen och tog en sväng om Sollebrunn innan de fann rätta vägen.
Micke Ståhl hade varit på Hobbex och investerat i den nya generationens fotbollsskor dagen till ära. Han fick en jobbig dag. Först hade han mycket att göra i försvaret. Sedan, i mitten av andra halvlek, lyckades han sträcka sig och tvingades halta av planen. Då hade det redan smällt för länge sedan.
Henriksson skallade nämligen ihop med en Sjöviksspelare redan efter en kvart. Mange var så illa däran att ambulansen fick komma och hämta honom.
Kvar stod vi utan försvarsspelare. Magnus Andersson var beredd att ta klivet bakåt.
- Det är bättre jag spelar siste gubbe. Det gjorde jag i Eksjö, sa plötsligt Marcus Nilsson.
Under två år hade han lurat oss att han var forward. Vi borde märkt något eftersom han bara hade gjort fyra mål på 30 matcher under 1999 och 2000. Marcus erkännande kom dock lägligt.
Trots att såväl Pysschen som försvaret kämpade så gott det gick föll målen in med jämna mellanrum. 1-0 kom dock först efter 25 minuter. Offensivt hade vi inte mycket att komma med. Bredin kämpade och sprang på mitten. Det gjorde även Mattis och Burkards på topp. Men vi var helt enkelt för dåligt tränade för att orka skapa något riktigt bra.
Det blev 5-0 till Sjövik och det är bara att inse att vi skall vara glada att förlusten inte blev större.
På vägen hem hämtade vi Henriksson på Alingsås lasarett. Han hade fått en rejäl hjärnskakning.
Vänga BK - FC Kabel Åttio 5-0 (3-0) Vängahov, Fredag 4 maj 19.00
Mål: 1-0 Roger Mellbin, 2- 0 Göran Claesson,
3-0 Krister Werner, 4-0 Roger Mellbin, 5-0 Bengt Standar
Kabels lag:
Lars " Pysschen" Axebrink - Marcus Nilsson, Magnus Henriksson, Magnus "Vinberg"
Johansson, Mattias Unell - Johan Rydén, Magnus Andersson,
Lars Bredin, Olle Rydsjö - Peter Larsson (debut) och Anders Burkards.
Kommentar:
Vi fortsatte på den inslagna vägen i årets andra match. Tröttkörda kablar fick se boll efter boll trilla in i eget mål.
Spelmässigt var vi med mycket bättre än mot Sjövik. Tyvärr var några av Vängas mål av det billigare slaget, och de föll olyckligt tidigt i matchen. När vi inte orkade förvalta våra egna lägen började huvudena hänga ett efter ett.
Och det bör klargöras att alla mål inte var billiga.
Krister Werner smällde till på volley från just utanför straffområdet och gjorde ett drömmål som skulle rullats gång på gång på Fotbollskväll om SVT haft den dåliga smaken att befinna sig på Vängahov den här fredagskvällen. Bollen satt klockrent i nättaket bakom den maktlöse Pysschen.
Fortfarande var konditionen undermålig hos allt för många kablar. Två gånger 0-5 är ett tydligt kvitto på den saken. I och med att vi jobbar oss genom matcherna kommer vi säkerligen snart att vara ikapp orkesmässigt. Men det vore inte fel om några fler kom till Ryda för att träna.
FC Kabel Åttio - Hols IF 1-5 (1-1) Ryda D, Fredag 11 maj 19.00
Mål:
1-0 Självmål (på inlägg från Magnus Andersson), 1-1 Tomas Magnusson, 1-2
Glenn Andersson, 1-3 Tomas Magnusson, 1-4 Magnus Blomqvist, 1-5 Glenn Andersson
Kabels lag:
Lars " Pysschen" Axebrink - Olle Rydsjö, Niclas Öjerhed (debut), Magnus "Vinberg"
Johansson, Mattias Unell - Mattias Andreasson,
Johan Rydén, Magnus Andersson, Lars Bredin - Peter Larsson och Anders Burkards.
Kommentar:
Ett självmål gjorde att nollan i kolumnen över gjorda mål äntligen försvann. Själva har vi dock fortfarande inte hittat rätt, varken framåt, bakåt eller konditionsmässigt. Den ende som är riktigt stabil är Pysschen som snittar fem insläppta mål per match.
Veckan innan matchen var det plötsligt mängder av spelare på träningen. Anslag såväl på Högskolan som på Ericsson resulterade i att hela nio nya kunde räknas in. Bland dem märktes två italienare som fick låna skor ur Zambialådan.
BT högg på nyheten om anstormning till Kabels träning, och körde den i "En rökare i krysset". Notisen avslutades med konstaterandet "Kabel behöver all form av förstärkning". Så sant, så sant. Tyvärr lyckades vi inte knyta upp någon av de nya. Det visade sig att de bara var med för att få röra på sig.
Vi fick röra på oss rejält mot Hol. I 45 minuter hängde vi med riktigt bra. Faktum var att vi till och med tog ledningen. Magnus Andersson kom runt på vänsterkanten och slog ett bra inlägg som en av deras backar var först på. Aktuell Holförsvarare drog en klockren volley, som satt snyggt i egen kasse. I det läget väcktes förhoppningar om att det här skulle kunna vara vår dag.
I första halvleks slutminut minskade de förhoppningarna när Hol även gjorde dagens andra mål. Den här gången satt bollen bakom Pysschen - och det var kvitterat.
I halvtidsvilan noterade vi att Hol inte var märkvärdigt, och att vi skulle ha goda chanser att ta poäng. Det visade sig vara något överentusiastiska förhoppningar. I andra halvlek såg det nämligen ut som i de båda andra matcherna. Vi föll tillbaka på grund av dålig ork, och målen trillade in ett efter ett.
- Det är i slutet på matcherna som vår dåliga försäsongsträning med bara 3-4 man på passen lyser igenom, men ge oss bara fyra matcher så ska vi vara med igen, sade Johan till BT efter matchen.
Dagens klart mest positiva händelse var att Niclas Öjerhed äntligen drog på sig den bruna tröjan. Otränad klev han in och styrde upp försvaret på ett mycket förtroendegivande sätt.
Negativt var att Burkards fick se rött efter att på slutet ha dragit på sig sin andra varning. Därmed är han avstängd mot Hedared i nästa omgång.
1-15 efter tre matcher är inte riktigt vad vi hoppats på, även om det inte varit helt oväntat eftersom vi mött tre lag som säkert kommer att hålla till i tabellens övre skikt. Nu väntar Hedared och Knallen i två matcher där vi bör ha betydligt större chans till poäng.
Hedareds BK - FC Kabel Åttio 1-0 (1-0) Hedbyvallen, Fredag 18 maj 19.00
Mål:
1-0 Tommy Jacobsson
Kabels lag:
Mattias "Gotland" Johansson - Marcus Nilsson, Magnus Henriksson, Peder Hallberg,
Magnus "Vinberg" Johansson - Olle Rydsjö, Magnus Andersson, Andreas Holmesten,
Mattias Unell - Mattias Andreasson och Anders Burkards.
Kommentar: Inget talade för Kabel Åttio den här dagen. Vi var seriejumbo, saknade målvakt och hade panik att få ihop lag. Trots alla problem var vi mycket nära årets första poäng.
Johan, Bredin, Öjerhed och Peter var bara några av alla de som lämnade återbud. Skälen varierade rejält. Bredin prioriterade till exempel en viktig korpgolfsmatch…
Laget räddades av Peder och två man som vi hittade på torsdagens träning, Niklas och Rickard. Båda visade sig tack och lov vara beredda att ställa upp på kort varsel.
Dessutom fick Burkards spela i falskt namn. Officiellt var det Anders Hallin som gjorde A-lagscomeback den här dagen.
Gotland offrade sig och ställde upp som målvakt, och släppte bara ett mål. Han sattes i hårt arbete under första halvlek, och klarade sig med beröm godkänt. I andra fick han det betydligt lugnare, för faktum var att vi då dominerade utan att få till det.
- Det var en underlig match, Kabel hade inte varit oförtjänta av en poäng, kommenterade Johnny Brandt i Hedared till BT.
När samme Brandt klev in i det bruna omklädningsrummet för att få veta vem kablarna tyckte var bäste man skrek flera spelare:
- Ta Gotland.
Brandt stod som ett frågetecken. Gotland visade sig vara ett artistnamn som inte var helt vedertaget i Hedared.
FC Kabel Åttio - IF Knallen 3-4 (1-1) Ryda A, Tisdag 22 maj 19.00
Mål:
0-1 Pekka Väyrynen, 1-1 Mattias Unell, 1-2 Tony Andersson, 1-3 Jonas Andersson,
1-4 Michael Olausson (straff), 2-4 Niclas Öjerhed, 3-4 Mattias Andreasson
Kabels lag:
Mattias "Gotland" Johansson - Marcus Nilsson, Magnus Henriksson, Niclas Öjerhed,
Magnus "Vinberg" Johansson - Olle Rydsjö,
Magnus Andersson, Lars Bredin, Mattias Unell - Mattias Andreasson och Anders Burkards.
Kommentar:
Det här blev en mycket tung förlust mot ett sämre lag. Inget ont om Gotland, men det var målvaktsspelet som fällde oss den här dagen.
Efter succén i Hedared fick nämligen Gotland förnyat förtroende i målet. Det skulle visa sig vara ett dåligt genomtänkt beslut. Den gode gauten var nämligen helt snett ute på flera av målen.
Inför matchen var båda lagen poänglösa. Det här var alltså en riktigt bra chans till att bli av med den pinsamma nollan i kolumnen över insamlade pinnar.
Efter 45 jämna minuter där Unell blev vår förste riktige målskytt för året dominerade vi den andra halvleken ganska totalt. Spelet var nästan uteslutande förlagt till trötta knallars planhalva. Tyvärr gav övertaget länge inte någon som helst utdelning i form av målfabrikation. Tvärtom var det våra motståndare som på fem svarta minuter i halvlekens mittskede hittade rätt inte mindre än tre gånger -där två tillkom med god hjälp av Gotland.
Såväl 1-2 som 1-3 gjordes nämligen på frisparkar som vår keeper borde ha tagit. Den första kom från Knallens högerkant, precis utanför vårt straffområde i höjd med straffpunkten. Gotland ställde upp två man i mur och placerade sig långt bak i målet för att gå ut och ta inlägget.
Det var bara det att muren var så dåligt uppställd att det inte blev något inlägg. Med en enkel bredsida slog Tony Andersson in frisparken vid första stolpen. Gotland stod på fel ben och hann inte dit.
Någon minut senare var det dags igen. Nu kom frisparken från andra kanten, och från cirka tio meter längre avstånd. Knallarna hade nu upptäckt Gotlands brister som målvakt och gick på skott. Skottet var inte märkvärdigt, och Gotland var välplacerad. Tyvärr var vår målvakt fortfarande darrig efter 1-2-målet, och fumlade till det genom att släppa en fullständigt onödig retur rakt ut till Knallens säkre måltjuv Jonas Andersson.
Underläget var två mål stort, och när Micke Olausson rutinerat ramlade och skaffade sig en straff hade det gått mindre än fem minuter sedan 1-2. Straffen rullade Olausson själv säkert in.
Trots att vi dominerat 20 av halvlekens 25 minuter hade vi nu en riktigt brant uppförsbacke. Och lutningen minskade inte direkt när Burkards var övertydlig i sin hårda kritik mot domaren Lars Axelsson. Vår göteborgske anfallare fick därmed sitt andra gula kort för dagen, och gick för att byta om.
Med en kvart kvar hade vi tre måls underläge och var en man kort. Egentligen borde ridån sedan länge varit neddragen. Men plötsligt visade det bruna laget moral. Anstormningen kring Knallens mål tilltog och nu kom också utdelningen. Först reducerade Öjerhed - som därmed gjorde sitt första Kabelmål någonsin - och sedan hittade även Mattis rätt.
De sista minuterna jagade vi kvittering mot ett samlat och tillbakatryckt Knallenförsvar. Någon riktigt vass möjlighet fick vi dock inte och därmed hade två goda poängchanser resulterat i två hedersamma uddamålsförluster. Nästa gång väntar serieledande Hemsjö - då blir det betydligt svårare att ta poäng.
Hemsjö IF - FC Kabel Åttio 5-1 (1-1) Byvallen, Fredag 25 maj 19.00
Mål:
1-0 Åke Öberg, 1-1 Johan Rydén, 2-1 Jimmy Jakobsson, 3-1 Simon Görander,
4-1 Åke Öberg, 5-1 Johan Malmqvist
Kabels lag:
Lars Axebrink - Frans Moberg-Egfors (debut), Magnus Henriksson, Magnus "Vinberg"
Johansson, Daniel Nyström (debut) - Peter Larsson - Daniel Karlsson (debut),
Johan Rydén, Lars Bredin, - Olle Rydsjö och Mattias Andreasson
Kommentar:
Att fira fredag i vackra Hemsjö var inget som lockade luttrade Kabelspelare. Kvällen innan var vi bara åtta man, men efter en hjälteinsats från Lars Persson fick vi till slut ihop dussinet fullt. Väl på plan blev det en mardrömsstart, men vi repade oss och föll med flaggan i topp.
Burkards var avstängd. Dessutom saknades Marcus Nilsson, Öjerhed, Magnus A, Unell, Holmesten, Niklas A, Gotland, Freddy med flera.
På reservlistan var snart alla namn avprickade. Därför fick vi leta långt utanför aktuell lista på för att få ihop elva gubbar. Lars Persson var mannen som räddade oss från walk over. Lars ställde själv upp som reserv och fick med sig sin grabb och två av hans kompisar, bland annat Danne Karlsson - som egentligen var Mariedals spelare och kom direkt från regementet där han gjorde lumpen.
För övrigt uppträdde Karlsson i Hemsjö under artistnamnet Daniel Eriksson.
Vad gäller Lars Persson så må han ha varit med länge i klubben, men hans division VI-rutin är begränsad. Äventyret i Hemsjö blev hans blott tredje insats någonsin i sexan, och hans första sedan 1990.
När vi väl hade kört den vackra vägen till Hemsjö och hittat till Byvallen var taktiken solklar. Hemsjö var serieledare och hade som sådan öst in mål. Vi var jumbo och hade läckt som ett såll.
- Nu täpper vi till bakåt och spelar säkert. Vår chans är att hålla emot riktigt länge och på så sätt stressa dem, sa Johan.
Taktiken höll i nästan 20 sekunder. Hemmalaget hade nämligen avspark och inledde med att lägga en lång boll mot vårt mål. Pysschen kom fel i mottagningen och tappade bollen rakt ut till den ende Hemsjöforwarden som hunnit upp på vår planhalva. Han hette Åke Öberg och rullade enkelt in kulan i tomt mål. Då hade matchen knappt startat.
När debutant Moberg-Egfors först tog ett helt onödigt gult kort efter en minut, och sedan kom sent in i en duell efter tre och var det nära att vi skulle tvingas fortsätta med decimerat manskap. Det såg ut som att det skulle kunna bli en riktigt svart kväll.
Då, när det kändes som tyngst, sprang vi oss in i matchen. Backlinjen började spela stabilt, och på mittfältet gjorde den offensiva trion ett storartat arbete. Inte minst Bredin var inspirerad, och verkade periodvis vara precis överallt. Även om Hemsjö kanske hade lite mer av spelet var det inte alls orättvist när kvitteringen kom. Den gjorde det på en högerhörna, som Olle slog hårt, flackt och med god precision.
Bredin gick först och kunde ha satt till huvudet, men i ögonvrån såg han hur perfekt Johan kom bakom. Ordförande hade god fart och fick kanonträff med pannan. Nicken var stenhård - hårdare än Johans vanliga skott - och bollen satt som en strut vid Hemsjös högerstolpe. Det var ett både skönt och snyggt mål.
I halvtid var samtliga kablar mycket nöjda med insatsen, och väl medvetna om att andra halvlek skulle handla mycket om ork.
Tyvärr fick Hemsjö ganska omgående efter paus ett rejält tryck på oss, och de sista 40 minuterna lades mycket kraft på att försöka få upp laget i banan. Serieledarna gjorde med jämna mellanrum mål, och slutresultatet 5-1 var helt rättvist. Dock hade vi med tanke på förutsättningarna gjort en klart hedervärd kämpainsats.
En jury utsåg efter matchen Johan till vår bäste spelare. Som sådan fick han en gulsvart och moderiktig (eller inte…) Hemsjökeps.
På vägen hem fick vi vara med om ett riktigt drama. På radion kommenterade nämligen Staffan Kulneff och Mats Rotting Elfsborgs cupfinal mot AIK på Stadsparksvallen i Jönköping. Innan vi kom hem hade Fredrik Mohlin och Johan Wiland ordnat till Elfsborgs första cuptriumf någonsin.
FC Kabel Åttio - Sparsörs AIK 0-3 (0-1) Ryda A, Torsdag 31 maj 19.00
Mål:
0-1 Petter Antonsson, 0-2 Peter Evaldsson, 0-3 Christoffer Antonsson
Kabels lag:
Johnny Hallgren - Marcus Nilsson, Magnus Henriksson, Niclas Öjerhed,
Magnus "Vinberg" Johansson - Peter Larsson - Olle Rydsjö, Lars Bredin, Mattias
Unell - Mattias Andreasson och Anders Burkards.
Kommentar:
Av alla tunga förluster den här våren var bottenmötet med Sparsör på ett sätt den kanske allra tyngsta. Trots stundtals massivt övertag både spel- och chansmässigt kammade vi noll.
Förberedelserna gick bättre än på länge. Johan jobbade, men annars ställde de flesta upp. Dessutom hade vi en kvalificerad målvakt i Johnny, som hade fått ledigt både från jobbet i Norge och från sambon Siv Kristin.
Även matchen inleddes mycket lovande. Vi visste redan innan att Sparsör var ett lag som vi i högsta grad hade chans att sno poäng av. Vi öppnade därför med frejdig offensiv. Efter 45 minuter hade vi spelat riktigt bra och radat upp fina lägen. Sparsör hade haft en chans, och ledde med 1-0.
I halvtid knöt vi nävarna och beslöt oss för att se till att få retroaktiv utdelning.
Tyvärr visade sig Johnny vara något ringrostig och när han missade en utrusning efter en kvart resulterade det i ett andra baklängesmål. Strax efter föll även Sparsörs tredje mål.
Resultatet var oerhört långt från rättvist sett till spelet. På slutet jämnade dock matchbilden ut sig i takt med att vi gav upp.
Det märktes verkligen att vi var ett lag i motgång och obalans. Burkards tappade huvudet fullständigt och talade om vad han tyckte och tänkte om domaren. Det var för övrigt samme domare som hade visat ut Burkards i matchen mot Knallen.
Följden av den alltför uppriktiga utläggningen blev ett mörkrött kort - som totalt resulterade i tre veckors avstängning från all fotboll.
Efteråt var det mycket deppigt i omklädningsrum 1 på Ryda. Sju raka förluster hade helt klart satt sina spår. Henriksson försökte hitta ljusglimtar i allt elände.
- Det var inte rättvist, men vi får ta med oss spelet från första halvlek så kommer snart poängen, sa han till BT.
IF Friscopojkarna - FC Kabel Åttio 10-0 (4-0) Katebo IP, Tisdag 12 juni 19.00
Mål:
Mattias Ekerås 3, Jimmy Gjerts, Torbjörn Hansson och Pierre Ahlgren
2 vardera och Christer Ström 1.
Kabels lag:
Mikael Reinholdsson - Niklas Andreasson, Magnus Henriksson, Peder Hallberg, Tobias
Nordén (debut) - Peter Larsson -
Marcus Nilsson, Olle Rydsjö, Mattias Unell - Mattias Andreasson och Anders Burkards.
Kommentar:
Oj vad det blåste till i Remmenedal. Tappert kämpande kablar hade inte skuggan av en chans. Klasskillnaden var nästan pinsamt stor.
Återigen var det riktigt ont om folk. Återigen fick vi flera sena återbud. Återigen blev laget decimerat under matchen.
Eftersom BT hade sänt Johan till Southampton på kort varsel fick Henriksson ta hand om laget. Han hade stora problem att hitta elva spelbara gubbar. För andra gången på kort tid blev det Lars Persson som räddade klubben. Lars kunde inte vara med själv, men kallade två av Daniels kompisar till samlingen. Trots det var det problem. Bara elva man dök upp på Ryda.
Goda råd var dyra, men Räkan blev lite av hjälte. Tio minuter innan avresan ringdes han in av Henriksson. Det något otränade skaldjuret frågade snällt om lov hemma, vilket han fick. Han tackade därmed ja under förutsättning att han fick ställa sig i mål.
Det fick han. Och som tack för hjälpen lät vi honom hämta bollen i nätmaskorna vid inte mindre än tio tillfällen.
Det regnade helt sanslöst under uppvärmningen. Även om nederbörden lättade när väl matchen drog i gång fick dyngsura kablar vara med om en störtskur de sällan tidigare upplevt.
Burkards prickade ribban vid ställningen 0-0. Vi höll nollan och var med spelmässigt i en kvart, sedan stod baklängesmålen som spön i backen.
- Jag har aldrig sett Kabel så dåligt, sa Räkan efteråt.
- Kabel skall ha en stor eloge för att de kämpade hela tiden och ville rulla boll, sa Kenneth Thorild i Frisco till BT.
Herr Thorilds ord var ett dåligt försök att vara snäll, för det var helt enkelt milsvidd klasskillnad mellan lagen. Medan Frisco kom i anfallsvåg på anfallsvåg kom kablarna sällan upp i fler än en passning i rad inom laget. Många unga bybor bytte sympatier eftersom de tyckte synd om de utklassade gästerna.
- Heja de bajsbruna. Heja bajslaget, ropade ett gäng inte alltför ålderstigna Remmenedalsbor.
Den här gången var det Peders tur att dra på sig ett rött kort, och därmed bli avstängd. En annan avstängd spelare var Anders Burkards. Han fanns dock med mot Frisco utrustad med nytt efternamn. Månsson var det som gällde, och den gode anfallaren blev hysterisk varje gång någon kallade honom Burkards.
- F--n. Kalla mig inte det, jag heter Månsson, skrek han irriterat flera gånger.
Intressant också att duktige målvakten Tommie Andersson debuterade i Kabel såsom mycket tröttkörd mittfältare. Efter matchen var det få kablar som deppade speciellt mycket. Med 0-13 på de två senaste matcherna och noll poäng totalt efter åtta omgångar började folk i stället le åt eländet.
FC Kabel Åttio - Töllsjö IF 4-1 (1-1) Ryda A, Torsdag 14 juni 19.00
Mål:
1-0 Marcus Nilsson, 1-1 Jonas Falk, 2-1 Mattias Unell, 3-1
Peder Hallberg, 4-1 Peter Larsson
Kabels lag:
Viktor Svenkvist (debut) - Niklas Andreasson, Niclas Öjerhed, Magnus Henriksson,
Tobias Nordén - Peter Larsson - Marcus Nilsson, Johan Rydén, Mattias Unell -
Mattias Andreasson och Lars Bredin.
Kommentar:
Det svänger snabbt om FC Kabel Åttio. Två dagar efter en av klubbens största och värsta förluster någonsin kom säsongens första seger. En mycket efterlängtad sådan som fick Affen att sätta frukostkaffet i halsen.
Nio man som var med om raset i Remmenedal fick även uppleva höjdaren på Ryda.
Vi var full trupp, alltså 14 man. Noterbart är att Viktor med framgång debuterade i A-lagsmålet.
Töllsjös spelare var ganska segersäkra och kaxiga inför matchen. Såsom mittenlag hade de i högsta grad anledning att se ner på en av seriens två särklassiga slagpåsar. Fast de fick snart sätta sina hånfulla leenden i halsen.
Första halvlek var ganska jämn. Vi tog ledningen genom Marcus, men Töllsjö kvitterade.
I halvtid intalade vi oss att vi verkligen hade chansen. Fast i bakhuvudet malde medvetenheten om att vi släppt in tidiga mål och fallit ihop efter paus i alla andra matcher.
Nu blev det i stället vi som fick ett tidigt mål i andra halvlek. Efter en fast situation gick bollen ut till Unell, som befann sig till vänster ett par meter utanför straffområdet. Det låga vänsterskottet skar snett igenom massan framför Töllsjös målvakt, och gick in i bortre hörnet.
Unells viktiga mål gav oss kraft. Efter det backade vi hem och kontrade med framgång. Dessutom slet vi som sällan förr.
Peder var egentligen avstängd efter sin utvisning mot Frisco. Det var naturligtvis fusk att använda honom även mot Töllsjö. Men vi behövde alla resurser vi kunde mobilisera. Peder uppträdde därför under artistnamnet Peter Magnusson och spelade på mittfältet. Drygt tio minuter efter Unells ledningsmål stod Peder/Peter för en kopia.
Från vänsterläge utanför straffområdet fiskade han upp en retur efter en inläggsfrispark och sköt ett lågt högerskott som skar igenom massan och satt i bortre hörnet.
Trots att det var nästan 30 minuter kvar kändes det som segermålet. Vi fick ännu mer kraft i våra ben, medan Töllsjös huvuden började hänga nere vid knäna. Många gjorde heroiska insatser. Hela mittfältet sprang kopiöst. Bredin var stark som bollmottagare på topp, och Mattis var hela tiden ett hot i kontringarna. Ytterbackarna släppte inte fram något. Allra bäst var dock den centrala försvarstrion. Öjerhed styrde upp mittförsvaret med elegans. Henriksson släppte inte en millimeter, och Peter Larsson säkrade mittfältet samt tog det mesta i luftrummet.
Det var ingen tvekan om att Peter hade hittat rätt position som mittfältslibero. På slutet fick han kröna sin utmärkta insats genom att göra sitt första seriemål för Kabel. En fin lobb blev den definitiva spiken i Töllsjökistan. Underbart skönt.
Även för Peder var det första målet i Kabel. Han kunde dock inte slå upp BT morgonen efter och gotta sig åt att stå med som målskytt. I stället satte Peter "Affen" Magnusson morgonkaffet i halsen hemma i Sandared när han i BT läste att han hade gjort mål i division VI. Eftersom han inte hade spelat en enda division VI-match sedan 1986, och dessutom aldrig tidigare gjort mål i sexan kan man förstå Affens förvåning när han slog upp tidningen.
Noterbart att Unell med sina två mål totalt har kopplat greppet (?) i toppen av sniken-Kabelligan. Noterbart också att vi passerade nästa motståndare, Bosna, i botten av tabellen till följd av segern.
IF Bosna Borås - FC Kabel Åttio 3-2 (1-0) Götavallen, Onsdag 20 juni 19.00
Mål:
1-0, 1-1 Johan Rydén, 1-2 Johan Rydén (Lars Bredin), 2-2, 3-2
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Mikael Ståhl, Magnus Henriksson, Mattias Unell -
Marcus Nilsson, Niclas Öjerhed, Johan Rydén, Olle Rydsjö -
Mattias Andreasson och Lars Bredin.
Kommentar:
Bosna hade aldrig tidigare vunnit en division VI-match. Och de borde inte gjort det nu heller. Vi ledde nämligen och hade kontrollen med bara sju-åtta minuter kvar. Trots det fick Bosna sin efterlängtade seger.
Veckan innan hade Bosna tagit sin första division VI-poäng någonsin. Vi hade tagit våra tre premiärpinnar för säsongen. På sätt och vis kan man alltså säga att det var två formstarka lag som drabbade samman i seriens tionde omgång…
Som vanligt var det svårt att hitta folk. Den här gången räddades vi av Micke Ståhl, och av Robert Hansson. Den senare hade varit med och tränat ett par gånger, och kom egentligen till samlingen bara för att åka med och titta på matchen. Robert fick dock åka hem och hämta skorna för att sedan hoppa in och göra division VI-debut.
Vi började matchen riktigt starkt och dominerade större delen av första halvlek. Det var dock som förgjort att få bollen i nät. Bosna var aldrig ofarligt. Genom lurige Edin Alija skapade de en del oreda framför duktige Tommies mål. En gång innan paus fick de utdelning.
Efter en match på mittfältet hade alltså Tommie tagit plats där han hör hemma - mellan stolparna. Han var välkommen. Att ha en välskolad och stabil målvakt är inget vi varit bortskämda med de senaste åren.
I andra halvlek hade vi stort bollinnehav utan att skapa något speciellt. Tiden gick, och det kändes trots spelövertaget som att matchen höll på att glida oss ur händerna.
Med en kvart kvar kom utdelningen två gånger om. Det var Johan båda gångerna. Först dök han upp vid bortre stolpen och stötte in en inläggsfrispark från vänsterkanten. Sedan slog han till efter att ha sprungit ur offsideposition, vänt och slängt sig fram för att precis få tån på en brant passning från Bredin och på så sätt styra in bollen i bortre hörnet.
När matchuret visade 80 minuter hade vi ledningen, och Bosnas spelare hängde med sina huvuden. Matchen verkade vunnen.
Det var den inte.
En mycket olycklig avslutning förstörde dagen. Efter flipper i vårt straffområde kunde Bosna plötsligt och lite turligt kvittera med fem minuter kvar.
Nu kände alla trots det att det här var vår match. Därför slängde vi fram folk för att nå en snabb replik. Och visst bar den offensiva satsningen frukt - fast inte för oss. Det är ingen överdrift att säga att luften helt och hållet gick ur FC Kabel Åttio när hemmalaget kontrade in segermålet i slutminuten. Det var med mycket tunga steg kablarna klev av hemska Götavallen.
Den 24 september 2000 förlorade vi på samma plats som sista lag någonsin mot numera nedlagda Winno. Nu blev vi knappt nio månader senare på samma plats den första klubb att förlora mot Bosna Borås i division VI-sammanhang. Två mindre smickrande meriter.
Efter att serien var färdigspelad ändrades matchresultatet eftersom Bosna använt sig av avstängda spelare - något vi aldrig har gjort...
Vi fuskade ju dock inte i den här matchen, och dömdes som segrare med 3-0. De resultatet kommer således att stå i alla historieböcker i framtiden - om nu några historieböcker tar med gamla resultat från riktiga bottenmatcher i sexan.
Klart är dock att ingen kabel kände sig som segrare den här onsdagskvällen. Den tyngsta våren i klubbens historia hade krönts med ytterligare en blytung förlust. Som grädde på moset var vi förstås åter sist i tabellen.
Borgstena IF - FC Kabel Åttio 4-1 (2-0) Nosseborg, Måndag 25 juni 19.00
Mål:
-0 Patrik Johansson, 2-0 Patrik Johansson, 3-0 Lars Lorén, 4-0 Christer
Lennartsson, 4-1 Johan Rydén,
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Magnus Andersson, Magnus Henriksson, Magnus
"Vinberg" Johansson -Marcus Nilsson, Anders Burkards, Johan Platenik, Johan Rydén,
Mattias Andreasson - Lars Bredin.
Kommentar:
Säg Pfeil och bruna spelare får något svart i blicken. Men trots att vi gjorde en hyfsad insats räckte inte den morot som ex-kabeln erbjöd till nya poäng. Vårsäsongen avslutades med en ny förlust.
När Micke Pfeil lämnade oss inför säsongen var det ett klubbyte som väckte känslor i brunt. Pfeil hade tillsammans med Söderberg stått som arrangör av vårt 20-årsfirande 1999, och Huberts grabb kändes som en kille med riktigt kabelhjärta. "En gång kabel, alltid kabel" brukar det ju heta, och att byta till ett annat lag i samma serie gav svikarstämpel.
Det var inte så att vi funderade på att stoppa övergången, sånt gör vi inte. Men till drabbningen ute på Nosseborg var det egentligen ganska lätt att få de äkta brunhjärtade att ställa upp. Tyvärr var vår trupp tunn, och matchen låg just efter midsommar, vilket innebar att vi trots moroten bara fick ihop elva seniorer.
Vi lyckades dock övertala veteranlagets bäste spelare, Johan "Pinnen" Platenik, till comeback i division VI efter ett par års uppehåll. På pappret såg vår uppställning stark ut. Tyvärr var inte alla de namnkunniga spelarna fulltränade, vilket gjorde att vi inledde med en defensiv uppställning.
Eftersom Borgstena är ett erkänt löpstarkt gäng formerade vi oss 4-5-1 med Burkards - som var tillbaka efter sin avstängning - som offensiv mittfältare och med Bredin som ensam forward.
Defensivt skötte vi oss också mycket bra i första halvlek. Trots att Borgstena hade mest boll låste vi ytor och jobbade hårt för varandra. Offensivt hade vi dock inte mycket ork att mobilisera, och Bredin blev oftast ett lätt byte för hemmaförsvaret.
Tommie var säker och stabil i målet. Trots det låg vi under med två mål i halvtid. Ett hörnmål och en bjudning låg bakom hemmalagets ledning.
I andra halvlek gav vi Bredin bättre understöd och kunde lyfta spelet. Även om vi inte skapade speciellt mycket såg det faktiskt riktigt bra ut. Borgstenas offensiv hade bedarrat och vi var med i matchen. I mitten av halvleken tappade dock Tobbe Nordén bollen som sista gubbe och bjöd Borgstena på 3-0. Då sjönk våra huvuden till marken under en tiominutersperiod.
På de tio minuterna föll också 4-0, och Pfeil var mycket nära att göra hemmalagets femte mål på ett långskott. Bollen strök dock tack och lov på översidan av ribban.
De sista tio minuterna tog vi oss samman igen och lyfte laget. Ett snyggt mål fick vi även till. Bredin kom runt på högerkanten. Han höll i bollen och väntade in anstormande kablar. Inlägget var perfekt mot bortre ytan där Johan kom flygande. Språngskallen satt säkert vid stolpen, och vi hade fått en rättvis reducering.
Totalt sett fanns det inte så mycket att säga om resultatet. Topplaget Borgstena hade besegrat seriejumbon med klara 4-1. Även om siffrorna kändes i överkant var det bara att acceptera att att vi var besegrade. Med halva serien spelad stod vi på ynka tre poäng, och innan det var dags för välbehövlig semester väntade serietvåan Sjövik på bortaplan.
Sjöviks SK - FC Kabel Åttio 6-0 (1-0) Sjöviks IP, Fredag 29 juni 19.00
Mål:
1-0 Jonas Larsson, 2-0 Andreas Pettersson, 3-0 Larsson, 4-0 Larsson, 5-0
Johan Nyman, 6-0 Pettersson
Kabels lag:
Tommie Andersson - Lars " Pysschen" Axebrink, Peter Magnusson, Marcus Nilsson,
Peter Karlsson-Kedbäck - Tobias Nordén, Magnus Andersson, Lars Bredin,
Freddy Zielinski - Lars Persson och Fredrik Osla (debut).
Kommentar:
Andra besöket för säsongen på Sjöviks IP blev en historisk tillställning. Inte minst för Peter "Affen" Magnusson.
Det var extremt svårt att få ihop lag till den här matchen. Alla visste ju att resan var lång, och att en given storförlust väntade mot de löpstarka serietvåorna.
Trots att vi hade skött oss bra i Borgstena fyra dagar tidigare hade bara sex man givit klartecken till spel när samtliga på seniorlistan var tillfrågade. Johan fick sätta sitt hopp till veteranerna. Persson, som räddat laget i flera matcher var förste man att få ett samtal.
- Är det sådan kris ställer jag upp. Jag är hos Affen, och kan fråga några andra här, sa Persson.
En stund senare ringde Lars upp och meddelade att Affen och Peter Karlsson-Kedbäck hade givit klartecken. Samtidigt hade Johan lyckats binda upp Pysschen. Vi var tio man med 20 timmar kvar till avspark. På fredagsförmiddagen lyckades Freddy sedan övertala en av sina kompisar, Fredrik Osla, att dra på sig den bruna matchtröjan. Därmed var vi fullt lag.
Innan vi går vidare spolar vi tillbaka bandet lite - eller ganska mycket förresten. För fredagen den 27 juni 1986 vann FC Kabel Åttio med 4-1 hemma mot Bredared i Division VI Fristad. Peter "Affen" Magnusson spelade högerback i det som var den sista vårmatchen det året. Dagen efter fyllde Affen 25. Matchen mot Bredared såg länge ut att bli Affen sista i division VI.
Torsdagen den 28 juni 2001 fyllde Affen följaktligen jämnt igen. På kvällen, under hans eget 40-årskalas, övertalades han av Persson att göra comeback i division VI. Det nästan exakt 15 år efter hans senaste match.
Vid samlingen på Ryda muttrades det en del bland de elva. Alla insåg att man var skulle offra en fredagskväll på en given storförlust. Bredin och Magnus A tog det lugnt ut till Sjövik och dök upp på Idrottsplatsen bara ett par minuter före avspark.
När matchen blåstes i gång hade vi en sällsynt åldersstigen fyrbacklinje. Trots att där fanns tre 40-åringar runt 23-årige Marcus går det dock inte att kalla den 143 år gamla backlinjen för rutinerad. Inte heller den fjärde 40-åringen, Lars Persson, hamnar under rubriken rutinerad.
Rutin följer ju inte alltid med bokförda levnadsår.
Vid en titt på de fyra gamlingarnas division VI-meriter var det bara Pysschen som hade spelat tvåsiffrigt antal matcher. Lars Persson gjorde sin fjärde, medan både Affen och Peter Karlsson-Kedbäck spelade sina nionde matcher i division VI - för Peter K den första sedan 1993.
På planen kom tappert kämpande kablar undan med hedern i behåll. Även om vi inte skapade någon egen målchans under 90 minuter måste man med tanke på att vi saknade avbytare och hade en extremt ålderstigen startelva anse att sex måls förlust var klart godkänt.
Gubbarna stod emot anstormningen överraskande bra. Speciellt i första halvlek. Att halvtidsresultatet bara var 1-0 var dock framför allt Tommies förtjänst. Han gjorde återigen en lysande insats, och noterades för sju-åtta mycket kvalificerade räddningar innan sidbytet.
Efterspelet till matchen blev trots allt tråkigt. Bredin tyckte att måttet var rågat och kastade in handduken. Han hade tröttnat på de många och stora förlusterna. Även Magnus Andersson hade i princip tappat motivationen. Vår tunna trupp hade blivit ännu tunnare.
Innan bilarna rullade hemåt mot Borås lyckades Affen lägga beslag på en matchaffisch som minne av en överraskande comeback i elitfotbollen…
FC Kabel Åttio - Vänga BK 1-4 (1-1) Ryda C, Fredag 3 augusti 19.00
Mål:
1-0 (19) Mattias Andreasson, 1-1 (28) Ola Temnéus, 1-2 (73)
Roger Mellbin, 1-3 (83) Göran Claesson, 1-4 (88) Ola Temnéus.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Niklas Andreasson, Tobias Nordén, Andreas Olsson,
Peter Larsson, Freddy Zielinski - Olle Rydsjö, Johan Rydén, Magnus Andersson -
Andreas Holmesten och Mattias Andreasson.
Kommentar: Det var höst och vi hade en ny och fegare taktik. Prioriteringen låg på defensiven och det primära målet var att undvika ras. Det klarade vi ganska bra, även om det blev en ny förlust…
I och med att Bredin och Magnus A hade kastat in handduken efter sista matchen innan uppehållet hade truppen krympt till en ännu mer ohanterlig storlek.
Johan stötte på stora problem i laguttagningen redan till höstpremiären hemma mot Vänga. Trots att Magnus A lät sig övertalas att vara med var vi bara tio man när de etablerade var kontaktade. På bubblarlistan hittades Marcus Mordenfeld och Andreas Olsson.
Marcus hade tidigare varit med i A-laget fyra gånger 1999, och trots att han hade varit med i Byttorps C-lag i ett antal matcher var han fortfarande vår spelare. Vår spelare var inte Andreas, som ju hade flyttat hem till Uddevalla och moderklubben Herrestad. Men för att ställa fullt lag på benen är alla tricks tillåtna.
Till sist plockades löparen Herman Thorell in från telefonlistan i Johans mobiltelefon. Där hade han hamnat eftersom han varit med på en träning och anmält sig som frivillig. Därmed var vi totalt 13 man. Med vårens alla debacle i bakhuvudet hade Johan tänkt ut en ny taktik. I stället för att bjuda upp och försöka spela fotboll skulle vi täppa till bakåt. Antalet bjudningar skulle minimeras.
Därför ställdes en fembackslinje med libero upp bakom tre centrala mittfältare och två forwards. Tanken var att backa hem, släppa kanterna och i stället täppa till i mitten.
För att var första försöket föll taktiken väl ut. Vänga hade förstås störst bollinnehav under den första halvleken, men vi var väl samlade och de rullade mest runt bollen på egen planhalva. När vi fick chansen var vi ganska farliga, och hade halvvägs ett klart övertag vad gällde vassa chanser.
En gång hade vi fått utdelning. Det var kvicke Mattis som sprang igenom och gav oss ledningen efter en dryg kvart. Knappt tio minuter senare brast det i vår defensiva koncentration för första gången, och Vänga kvitterade.
Efter pausen fortsatte vi vårt defensiva och samlade spel. Vängas dominans i bollinnehav blev allt större i takt med att vi tröttnade. Det täta försvaret höll emot ända till dryga kvarten återstod - då tog gästerna nämligen ledningen.
En bra höstupptakt kändes nödvändig för ett lag som var mentalt nedtryckt i skorna. Därför kändes det tungt att hamna i underläge. Omgående lyfte vi upp ett par spelare för att eventuellt kunna ordna till en kvittering.
Resultatet blev att det täta försvaret plötsligt läckte som ett såll och att två baklängesmål till trillade in. Bröderna Andreasson utmärkte sig som lagets främsta spelare. Defensivt hade vi skött oss lysande med den nya taktiken. Offensivt fanns det mer att önska av effektiviteten.
- Vi borde gjort mål på några fler av våra chanser i första halvlek, sa Johan till BT.
Sammantaget var det här trots allt en godkänd höstupptakt.
Hols IF - FC Kabel Åttio 8-0 (4-0) Hols IP, Fredag 10 augusti 19.00
Mål:
1-0 Mikael Svantesson, 2-0 Svantesson, 3-0 Glenn Andersson, 4-0 Andersson, 5-0
Andersson, 6-0 Kristian Jost, 7-0 Jost, 8-0 Stefan Bergström.
Kabels lag:
Tommie Andersson -Viktor Svenkvist, Gustav Björkengren, Marcus Nilsson, Peder Hallberg,
Mattias Unell - Freddy Zielinski, Peter Larsson, Olle Rydsjö - Magnus Henriksson
och Anders Burkards.
Kommentar: Mardrömmen fortsätte. Den här fredagen blev en ny svart dag i FC Kabel Åttios historia. Med bara elva man, varav två målvakter, blev det ett nytt ras.
Har vi hört det förr den här säsongen? Jodå, vi hade spelarbrist även inför bortamatchen mot Hol.
Olle fick med sig Peder och Viktor som båda var hemma på sommarlov. Därmed hade vi elva man att skicka till Hol.
Där var planen fin.
Det var ett av mycket få glädjeämnen den här dagen. Det bruna laget blev fullständigt utspelat. Trots att Tommie gjorde en ny stormatch och räddade öppna lägen i parti och minut trillade hemmalagets mål in med jämna mellanrum.
Viktor debuterade som utespelare och firade det med att bli utvisad. Därmed var elva små brunpojkar bara tio… Med decimerat manskap blev arbetsbördan ännu större för våra mittfältare. De jobbade dock matchen ut, och framför allt Peter skall ha stort beröm för sitt oförtrutna arbete.
Trots att Hol gick på halvfart stora delar av matchen hade de inga problem att skoja bort allt tröttare kablar. Det blev en ny blytung förlust - ett nederlag som tog sig in på listan över klubbens tio största någonsin.
Efteråt fick vi ytterligare ett dråpslag då Unell anslöt sig till Bredins klubb för spelare som fått nog av alla tunga förluster.
Det mest positiva var att vi hade klarat av årets sista riktigt långa resa. Under resten av säsongen behöver vi inte åka lika långt bort från Ryda för att få storstryk...
FC Kabel Åttio - Hedareds BK 1-2 (1-2) Ryda A, Fredag 17 augusti 19.00
Mål:
1-0 (21) Självmål (bokfördes på Marcus Nilsson), 1-1 (39) Jörgen Svensson,
1-2 (43) Fredrik Brandt.
Kabels lag:
Pär Cederlund - Olle Rydsjö, Marcus Malm, Marcus Nilsson, Peder Hallberg,
Niklas Andreasson - Peter Larsson, Johan Rydén, Magnus Andersson -
Magnus Henriksson och Anders Burkards.
Kommentar: Vi hade fulltalig trupp och gjorde en mycket stark insats mot Hedared. Det borde inneburit minst en poäng. Tyvärr blev det bara nära.
För en gångs skull kunde vi genomföra en bra träning en torsdag. Tio man inklusive målvakt var med årets mått mätt mycket bra. Målvakten var Pär, som tidigare under året inte velat stå i matcher, men som nu lät sig övertalas att vara med. Även Magnus A ställde upp.
Över huvud taget var de flesta tillgängliga. Dessutom fick vi med Peder, som fortfarande var hemma på sommarlov, och Marcus Malm, som Johan träffade på City centrum dagen innan. Polisstudent Malm var sugen på spel och gjorde som vanligt en stabil insats.
Att vi kunde mönstra 14 seniorer var anmärkningsvärt. För listan över tillgängliga A-lagsspelare hade ju nu krympt till just 14 man. Det handlade i bokstavsordning om Tommie Andersson, Mattias Andreasson, Niklas Andreasson, Gustav Björkengren, Anders Burkards, Robert Hansson, Magnus Henriksson, Andreas Holmesten, Peter Larsson, Marcus Nilsson, Tobias Nordén, Johan Rydén, Olle Rydsjö och Freddy Zielinski.
Noterbart är att fem av spelarna på listan har tillkommit under säsongen.
På minussidan sedan vårupptakten fanns de tre som hade fått nog, nämligen Magnus Andersson, Lars Bredin och Mattias Unell. Dessutom flyttade både Vinberg och Gotland från Borås i samband med sommaruppehållet.
Positivt är att Henrik Malm, som varit skadad hela säsongen ser ut att snart vara redo för comeback.
Mot Hedared hade vi alltså mönstrat en 14 man stark trupp. Vi ställde återigen upp 5-3-2 där backlinjen fungerade som en fyrbackslinje med libero bakom. Vi släppte kanterna och koncentrerade oss på att stoppa Hedared centralt. För att hålla uppe tempot gjorde vi täta byten på mittfält och i anfall.
Hedared började bäst, men hade svårt att få till några vassa avslut. Vi spelade stabilt defensivt och den för dagen mycket säkre Pär tog hand om de höga bollar som lyftes in mot mål. Offensivt fick vi välkommen hjälp av gästerna när en Hedaredsspelare styrde in ett skott från Marcus Nilsson.
Ledningsmålet stärkte oss ytterligare i vår defensiv. Tyvärr orkade vi inte hålla pressen på motståndarna ända till halvtid. Två dåliga försvarsingripanden strax innan sidbytet vände matchen.
Vi var återigen i underläge. Men samtliga kände att chansen att vända tillbaka matchen i vår favör var god. Den andra halvleken blev också en av våra allra bästa den här säsongen.
Anförda av en spelsugen Anders Burkards var det nu vi som hade kommandot. Vi spelade aggressivt försvarsspel och skapade flera goda kvitteringslägen.
Det blev dock som vanligt. Vi förlorade, även om det för en gångs skull var högst hedersamt.
- Det var en kämpamatch från vår sida. Oavgjort skulle nog ha varit ett mer rättvist resultat, sa Johan till BT.
Hedareds ledare höll med, men vad hjälpte det. Trots att vi i princip lyckats mönstra allra bästa lag stod vi kvar på svaga tre poäng.
IF Knallen - FC Kabel Åttio 8-0 (5-0) Ryda A, Tisdag 21 augusti 18.45
Mål:
1-0 Mikael Olausson, 2-0 Mikael Olausson, 3-0 Mikael Olausson, 4-0 Fredrik
Nyberg, 5-0 Jonas Andersson, 6-0 Fredrik Nyberg, 7-0 Mikael Olausson, straff,
8-0 Joakim Rölander.
Kabels lag:
Pär Cederlund - Marcus Nilsson, Henrik Malm, Magnus Henriksson, Gustav Björkengren,
Niklas Andreasson - Peter Larsson, Johan Rydén, Olle Rydsjö - Mattias Andreasson
och Anders Burkards.
Kommentar: En tragisk dag. Bland många jobbiga ras det här året var det här kanske det allra tyngsta. Knallens veteraner promenerade gång på gång rakt genom vårt försvar, och flera av målen såg vansinnigt lätta ut.
Inför matchen kändes laguppställningen stark. Magnus Andersson i och för sig tackade nej på grund av knäont, fast sanningen var ju den att han saknade motivation och likt Bredin och Unell helt enkelt hade fått nog.
Annars var det alltså positivt. Stärkt av den fina insatsen mot Hedared lät sig Pär övertalas att ställa sig mellan stolparna igen. Dessutom var det säsongsdebut för Malm. Alla var övertygade om att vi hade goda chanser att skaka om knallarna, trots att motståndarna visat god höstform.
Vid vårmötet var det två poänglösa bottenlag som möttes. Efter det hade mycket hänt. Nu var de ett mittenlag på väg uppåt som ställdes mot ett bottenlag i spillror.
Spillrorna visade sig vara fler och större än någon bruntröjad egentligen ville erkänna. Redan efter en kvart var det avgjort.
Då hade Micke Olausson joggat eller gått igenom tre gånger. Vår fembackslinje fick inte tag på den starke, men långsamme, måltjuven. Och ensam med Pär visade Olausson vilken otroligt säker målskytt han är. Lösa och välplacerade bollar rullade gång på gång in bakom chanslöse Pär.
Sett till bollinnehav var det ganska jämnt stora delar av första halvlek. Chansmässigt också. Det var bara det att vi var totalt uddlösa, medan knallarna var kusligt säkra framför mål. Allt eftersom pyste luften ur oss och matchen utvecklades till en pinsam utklassning, förnedring och allt vad det heter.
I halvtid beslöt vi oss att bli betydligt mer distinkta i vårt försvarsagerande. Olausson med vänner skulle inte få promenera igenom hur lätt som helst. Underläge med fem mål - samtliga gjorda på frilägen - var liksom illa nog.
Bara fyra minuter in i andra halvlek fick vi ett nytt bakslag. Pär trampade snett och tvingades kliva av. Johan drog på sig målvaktströjan och gjorde därmed debut som sista utpost i division VI.
Med Johan i målet blev försvarsspelet klart bättre. Han dirigerade högljutt laget så att vi låg i rätt våra positioner. Därmed kunde inte knallarna lura oss i lätta fällor längre. Även om vi var helt uddlösa framåt stred vi åtminstone tappert efter paus. Allra bäst stred nye Robert Hansson.
Tre gånger fick Johan kröka rygg. Positivt var att bara ett mål kom på friläge. De andra två var dels en retur, dels en straff.
Totalt sett var dock det här ett av de värsta nederlag Borås bruna stolthet någonsin drabbats av på Ryda sportfält. En pinsamt lam insats mot ett gäng föredettingar.
Den stora frågan efteråt var: Hur reser man sig efter en sådan här överkörning?
FC Kabel Åttio - Hemsjö IF 2-5 (1-2) Ryda, Fredag 24 augusti 18.30
Mål:
0-1 Joakim Petersson, 1-1 Självmål (bokfördes på Andreas Holmesten),
1-2 Joakim Petersson, 1-3 Ola Mauritz, 1-4 Adam Regestam, 2-4 Peter Larsson,
2-5 Adam Regestam.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Olle Rydsjö, Gustav Björkengren, Marcus Nilsson,
Henrik Malm, Niklas Andreasson - Johan Platenik, Peter Larsson, Johan Rydén -
Andreas Holmesten och Robert Hansson.
Kommentar: Tack och lov fungerade den defensive uppställningen igen, och vi kom undan mötet med serieledarna med hyfsad heder i behåll.
Bara tre dagar efter raset mot Knallen kom serieledande Hemsjö till Ryda. Många befarade nog det allra värsta med tanke på hur lamt och viljelöst vi agerat i förra matchen.
Ett par återbud kunde räknas in. På plussidan fanns dock Pinnen som ställde upp i A-laget för andra gången under året. Dessutom hade Johnny Hallgren återigen tagit ledigt från Siv-Kristin i Norge. Under sitt besök på hemorten passade Johnny på att dra på den bruna dressen.
Vid vårmötet fick vi en gräslig start, men reste oss och gjorde en mycket stark första halvlek. Matchbilden blev liknande den här gången också.
Vi byggde laget bakifrån och fick ihop en riktigt stabil fembackslinje. Prioriteten i det defensiva arbetet var att få bort bollen så långt från eget mål som det bara gick. I halvtid kunde vi konstatera att vi skött oss med den äran, trots att Hemsjö återigen fick en tidig ledning.
Holme fixade till en kvittering och vi höll oavgjort ganska länge. Tyvärr tröttnade vi och orkade inte stå emot halvleken ut, men uddamålsunderläge halvvägs var ju fyra mål bättre än mot Knallen.
Än mer trötta kablar fortsatte det uppoffrande arbetet efter sidbytet. Som väntat tilltog gästernas press, men slutsiffrorna 2-5 var bättre än befarat. Vårt andra tröstmål gjorde tappre Peter Larsson. Totalt sett var det en klart godkänd insats mot serieledarna. Trots förlusten fanns det ljusglimtar i det annars så konstanta höstmörkret.
- Försvarsspelet har varit vårt största dilemma i år. Vi har bara haft två eller tre riktiga försvarare i truppen, men i dag såg det bra ut. Vi spelade efter våra resurser. Backade hem och höll ihop laget, men i långa loppet blev Hemsjö för starkt, sa Johan till BT.
Bäst var Pinnen och Malm. Pinnens säkra och vårdade spel på mittfältet var en av huvudorsakerna till att vi kunde skapa lite egna chanser. Och Malm var distinkt i försvarsarbetet. Efter att ha kommit fel in i Knallenmatchen visade den hårde backen nu att han blir en tillgång under hösten.
Sparsörs AIK - FC Kabel Åttio 0-3 (0-2) Trollevi, Onsdag 29 augusti 18.15
Mål:
0-1 Magnus Henriksson, 0-2 Magnus Henriksson, 0-3 Johan Rydén.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Gustav Björkengren, Marcus Nilsson,
Henrik Malm, Niklas Andreasson - Olle Rydsjö, Peter Larsson, Johan Rydén -
Anders Burkards och Magnus Henriksson.
Kommentar: Tänk att tre poäng kan vara så underbara. Efter sju sorger och betydligt många fler baklängesmål blev det äntligen en seger. Och en hållen nolla. Gissa om segervrålen hördes över Trollevi efteråt.
Den här onsdagen blev en stor dag under ett annars så tungt år. Vi vann, och vi gjorde det utan att fuska. Dessutom bjöd Burkards på något som måste anses vara tidernas framspelning i Kabel Åttio.
På nytt var den defensiva uppställningen en succé. Vi var stabila och svårforcerade. Med tre avbytare orkade vi dessutom någorlunda hålla uppe pressen på motståndarna hela tiden.
Henriksson, som tidigare mest utmärkt sig för att vara extremt ofarlig, fick chansen på topp och sprang omgående igenom och rullade in ledningsmålet. Avslutningen var iskall, och bara några minuter senare högg han igen. På ett långt inkast blev det kaos i Sparsörs målområde. Henriksson kom rätt och lyckades stöta in sitt och vårt andra mål för dagen. Plötsligt hade vi medvind, och alla fick kraft att springa de där extra meterna som krävs för att nå hela vägen.
I andra halvlek handlade det mest om hårt försvarsarbete. När tvåmålsskytt Henriksson fick sitt andra gula kort med ungefär en kvart kvar var det flera som målade f--n på väggen. Men vi fortsatte att slita och fick med mindre än tio minuter kvar en härlig lön för vår stora laginsats.
I en kontring tre mot två hade Burkards bollen i mitten. Till höger kom Holmesten i perfekt läge. Johan var med till vänster, men en Sparsörsback tycktes täcka bort vår ordförande. Alla väntade på passningen till Holme. Burkards måttade också en passning åt höger, men ändrade sig och chippade i stället bollen åt vänster. Vi snackar millimeterpassning. Bollen gick precis över Sparsörsbacken och hamnade perfekt på Johans högerfot. Ensam med målvakten rullade ordförande Rydén in bollen vid bortre stolpen med höger yttersida.
Sedan bröt segerjublet ut. Alla insåg att det var spiken i kistan, och lyckan var stor. De sista tio minuterna blev säsongens skönaste. Med breda leenden på läpparna tog de bruna i så det knakade. En härligt efterlängtad trepoängare var bärgad.
FC Kabel Åttio - IK Friscopojkarna 1-7 (1-4) Parkervallen, Söndag 9 september 16.00
Mål:
1-0 (4) Robert Hansson, 1-1 Jimmy Gjertz, 1-2 Torbjörn Hansson, 1-3 Mattias Ekenäs,
1-4 Mattias Ekenäs, 1-5 Krister Ström, 1-6 Jimmy Gjertz, 1-7 Mattias Granli.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Gustav Björkengren, Marcus Nilsson, Peter Larsson,
Olle Rydsjö - Freddy Zielinski, Andreas Holmesten, Johan Rydén -
Anders Burkards och Robert Hansson.
Kommentar: I fjärde minuten sprang Robert Hansson igenom och rullade in vårt ledningsmål. En kort stund fick vi drömma om en präktig megaskräll. Sedan blev det som väntat, Frisco körde över oss ganska rejält.
Efter nästan två veckors uppehåll var det dags igen. Vi hade som vanligt svårt att få ihop lag. Enda möjligheten att ha några avbytare var att låta avstängde Henriksson finnas med i truppen. För en gångs skull var vi så rakryggade att vi faktiskt skrev upp rätt namn på laguppställningen - risken att vi skulle vinna och bli fråntagna några poäng var ju liksom försumbar.
Det slumpade sig dock så att samme domare, Mahmod Hashemi, som hade visat ut Henriksson i förra omgången nu fick se syndaren på planen igen. Mahmod förstod vår situation och valde att blunda för fusket.
Stärkta av den underbara segern i Sparsör inledde vi ganska bra mot svårtämjda Frisco. Matchen spelades på Parkervallen (tidigare Boer- och Voacvallen) eftersom polishunds-SM hade förstört Ryda. På regnvått gräs hade någon IQ-befriad polis kört in en lastbil över planerna, vilket fick till följd att vår anläggnings gräsmattor nu hade gott om djupa hjulspår. Smart.
Parkervallen visade sig dock vara både jämn och fin. Om det var det som inspirerade oss i början är oklart, men matchen hade inte pågått många minuter när Robert Hansson rann igenom och iskallt rullade in 1-0-målet. Det var snyggt, och dessutom Roberts första Kabelmål någonsin. Bara någon minut senare kvitterade Frisco och de stora skrälldrömmarna dog.
Under matchens första halvtimma stod vi trots allt spelmässigt upp mycket väl, och den defensiva uppställningen skördade framgångar. Marcus visade återigen att han är en klippa som siste gubbe.
Anförda av Holme och Johan hade vi flera bra kontringar. Men med bara en avbytare tröttnade vi på slutet, och baklängesmålen trillade in ett efter ett. 1-4 i halvtid kändes dock väl stort med tanke på hur väl vi hade stått upp.
- Vi behöver ha lite tur i matcherna, men Frisco gjorde mål på nästan allt de hade innan paus, sa Johan till BT.
I andra halvlek höll vi emot i 25 minuter. När de sedan gjorde 1-5 tog orken slut och siffrorna 1-7 var inte så mycket att säga om - de visade ganska väl hur stor skillnaden var mellan lagen.
Töllsjö IF - FC Kabel Åttio 5-1 (2-0) Holmängen, Lördag 15 september 15.00
Mål:
1-0 Jonas Falk, 2-0 Jonas Falk, 3-0 Jim Wilsson, 4-0 Jonas Falk, 4-1
Andreas Holmesten, 5-1 Jonas Falk.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Niklas Andreasson, Marcus Nilsson, Magnus Henriksson,
Lars "Pysschen" Axebrink, Olle Rydsjö - Andreas Holmesten, Peter Larsson,
Johan Rydén - Mahmod Hashemi (debut) och Robert Hansson.
Kommentar: Återigen vi fick ihop fullt lag med minsta möjliga marginal. Och återigen förlorade vi ganska stort.
Efter fem raka matcher där vi inte hade haft speciellt stora problem med att få ihop fullt manskap kom här ett riktigt bakslag. Ingen verkade kunna den här lördagen.
När samtliga seniorer var tillfrågade hade vi nio man. Truppen ökade till tio när Pysschen tackade ja. Han var dock enda veteran som hade möjlighet att ställa upp. Dagen innan matchen sprang Johan på Johnnys kompis Mahmod, som var licensierad för Baik. Han var dock sugen på att göra ett inhopp i brun dress.
Jodå. Det handlade om samma Mahmod som hade dömt oss i de två senaste matcherna. Han hade alltså god insikt i hur usla vi var. Debutanten, som spelade under artistnamnet Samir Youssef, placerades på topp. Eftersom han egentligen är målvakt var han ännu mer vilsen i sin nya position än övriga kablar.
Med bara elva man var vi snart dödströtta, och fick koncentrera oss på att rensa bort bollen. Egna attacker var knappt att tänka på. Hade inte Tommie storspelat i målet - bland annat räddade han en straff - kunde siffrorna blivit hur stora som helst. Även Henriksson och Marcus gjorde stora kämpainsatser i försvaret.
Förutom Holmens reducering var den andra halvleken en enda lång plåga. Vi gjorde verkligen allt för att dämpa tempot och slippa ta onödiga löpningar. Det var ingen tvekan om att Töllsjö var det bättre laget. Så här sa till exempel deras fyramålsskytt Jonas Falk till BT:
- När Kabel fick bollen gick det så långsamt att tempot i matchen dog ut.
Några veckor efter slutsignalen ändrades resultatet. Vi hade plötsligt vunnit en match där vi knappt orkat anfalla med säkra 3-0.
Orsaken var att Töllsjö hade fuskat - de hade dessutom gjort det så dåligt att förbundet kom på dem. Vi hade också fuskat, men vann för att vi var mycket bättre på att bryta mot reglerna än våra motståndare. Vår otillåtna spelare uppträdde ju under artistnamn…
I sluttabellen fick vi alltså tre poäng - tre ytterst tveksamma sådana.
FC Kabel Åttio - IF Bosna 2-3 (1-1) Ryda C, lördag 22 september 15.00
Mål:
0-1 Självmål, 1-1 Lars Persson, 2-1 Johan Rydén, 2-2 Edin Alija, 2-3 Jasmin Kosovac.
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Mikael Ståhl, Magnus Henriksson, Gustav
Björkengren, Lars "Pysschen" Axebrink - Johan Rydén, Peter Larsson, Olle Rydsjö -
Lars Persson och Anders Månsson.
Kommentar: En match med många tunga smällar. Allra värst var det för Micke Ståhl som fick ett knä i huvudet under första halvlek. Två andra smällar var att vi tappade tre poäng i slutminuterna och att en viss Lars Turesson förstörde söndagen för Lars Persson.
Det här blev en nästan exakt repris på vårmötet. Vi ledde in i slutminuterna men tappade allt.
För andra matchen i rad hade vi ont om folk. Borås kommun var nära att ytterligare minska vår redan lilla trupp. Olle trampade nämligen igenom en rostig brunn vid D-plan under en omgång fotbollsgolf tidigare under veckan. Den otrevliga olyckan gav Olle ett rejält ärr på ena knät. Skadan var dock inte värre än att han ställde upp i Bosnamatchen med ett stort bandage om knät.
Trots att Olle ställde upp hade vi problem med manskapet. Räddarna var främst veteranerna, men även Månsson ställde upp och spelade sin första A-lagsmatch sedan succésäsongen 1996 - då han gjorde nio mål och blev tvåa i Sniken-kabelligan.
Ännu längre tid hade Björn Dahlbäck stått över spel i A-laget. Den stabile bowlaren gjorde faktiskt sin första division VI-match sedan 1989. I sin comeback fick han sällskap från gubbalaget av Micke Ståhl, Pysschen och Lars Persson. Pysschen firade jubileum genom att göra sin seriematch nummer 100 i A-laget - en notering väl värd att fira.
Totalt fick vi ihop tolv man. Det krävdes definitivt många spelare eftersom planen var extremt vattensjuk och tungsprungen efter flera dagars ihållande regn.
Pölarna var så många och gigantiska att det knappt gick att springa med bollen på stora delar av planen. Ännu svårare var det att slå kortpassningar. Det var alltså mycket chansartade förhållanden.
Bosnierna behärskade den svårspelade planen bäst i början, även om vi behövde hjälpa dem att ta ledningen genom ett olyckligt självmål. Kvitteringen går till Kabelhistorien. Att vi hade god hjälp av en vattenpöl spelade ingen roll.
Mindre än två månader innan sin 41-årsdag i sin blott femte division VI-match slog nämligen Lars Persson till och spräckte nollan. Klart den gamle kämpen blev glad. Han, som ställt upp och räddat A-laget vid flera gånger under året, hade definitivt gjort sig förtjänt av att få sätta sitt första division VI-mål någonsin.
Några minuter senare tog glädjen slut. Smällen ekade över hela Ryda när Ståhl fick Edin Alijas knä i bakhuvudet. Ståhl är en kämpe och fortsatte att spela. Vi hade ju bara en avbytare.
När han fortfarande var yr en stund senare tog han dock sitt förnuft till fånga och avbröt matchen. Även om smällen var otäck var det ingen som då fattade att det var så illa att Ståhl flera år senare skulle känna av sviterna av kollisionen. För så illa var det.
I andra halvlek hade vi inga avbytare. Trots det såg det ut som att vi skulle klara av att vinna den underliga matchen.
Ledningsmålet var av det annorlunda slaget. Johan hade gott om tid och en fri yta på Bosnas planhalva. När bollen stannat två gånger i olika vattenpölar tappade Johan tålamodet. I stället för att söka passning slog han mer eller mindre desperat till med en tåfjutt. Bollen flög drygt 30 meter över den vattensjuka planen och passerade en mycket överraskad och ställd Bosnamålvakt.
Att det var årets kanon råder det ingen tvekan om. Dessutom var det sannolikt även Johans hårdaste tåfjutt någonsin. Men det var förstås också en klockren målvaktstavla - man får inte släppa in tåpajjare från drygt 30 meter. Speciellt inte när den går mitt i målet.
Ledningen stod sig ända till slutminuterna. Då fick trötta och dyngsura kablar två kallduschar. Först kunde gästerna kvittera och i allra sista minuten kom även bosniernas segermål. Ridå ner.
Och för premiärmålskytten Lars Persson blev det extra tråkigt när han slog upp BT på söndagsmorgonen. Inte nog med att det hade blivit förlust. Tryckfels-Nisse hade varit framme och bokfört Lars första division VI-mål någonsin på en viss Lars Turesson. Typiskt.
FC Kabel Åttio - Borgstena IF 0-0 Ryda B, Söndag 30 september 15.00
Mål: -
Kabels lag:
Tommie Andersson - Tobias Nordén, Henrik Malm, Marcus Nilsson, Mikael Ståhl,
Gustav Björkengren - Johan Rydén, Peter Larsson, Magnus Andersson - Olle
Rydsjö och Robert Hansson
Kommentar: Det blev en underbar avslutning på en hemsk säsong. Genom en rejäl kraftsamling visade vi Borgstena i allmänhet och Pfeil i synnerhet att vi inte var helt odugliga.
Vi hade haft bästa möjliga tändvätska inför årets sista match.
"Tappar vi poäng mot er lägger jag av", skrev nämligen Pfeil i vår gästbok tidigare under året.
En kaxig utmaning som fick alla att vilja täppa till den tyskättade ex-kabelns stora käft.
Faktum var att alla som kastat in handduken under hösten mer än gärna gjorde tillfällig comeback för att avsluta Pfeils karriär. Därför var Unell, Magnus A och Bredin tillbaka i laget. Dessutom fanns Ståhl med igen - han hade nämligen ännu inte insett hur illa smällen mot Bosna tagit.
I början av samlingen fick Johan telefon. Han valde att gå ur omklädningsrummet för att prata. Just då kom Borgstena. Pfeil såg att Johan stod med telefonen och frågade kaxigt:
- Ringer du ihop lag?
Johan nickade, väl medveten om att den gode ex-kabeln snart skulle bli ganska överraskad. För lag hade vi fått ihop. Gott och väl. Faktiskt var det så många som ville vara med att vi var en man för mycket.
När Pfeil såg de välbekanta ansiktena komma ut på planen ett efter ett insåg han att vi hade gjort en kraftansträngning dagen till ära.
Vi kanske inte hade det mest vältränade laget i världen. Men viljan fanns. Och det spelade inte så stor roll att en skadad Unell tvingades kliva av efter en dryg kvart.
Anfallsmässigt hade vi kanske inte så mycket att komma med, men vårt försvarsspel var mycket disciplinerat. Löpstarka gäster sprang allt som oftast rakt in i vår mur. I halvtid kändes mållöst som ett ganska logiskt resultat. De hade haft stort övertag sett till bollinnehavet, dock utan att skapa speciellt mycket.
Efter pausen föll vi hem ännu längre. Orken tröt, men alla kopplade på viljan och ju längre matchen led desto större blev hoppet om att vi skulle fixa oavgjort.
Ett par energitillskott fick vi. Först när Peter Larsson satte en rejäl tackling som fick en irriterad Pfeil att studsa, sedan när Magnus Andersson slog en klockren tunnel på nämnde ex-kabel.
Dock var det så att Borgstenas övertag vad gällde bollinnehav nu var ännu större, och illavarslande var att gästerna i andra halvlek hade lättare att komma till farliga lägen. Tommie var dock säker och släppte inga onödiga returer.
Med cirka tio minuter kvar fick gästerna sin stora chans. Malm var tuff i en närkamp, och domaren pekade på straffpunkten. Det var dock en ganska billig straff, och de knäande kablarna såg för en kort stund poängchansen försvinna.
Som tur var slogs straffen så högt att bollen försvann in i buskaget bakom målburen. 0-0 stod sig och knäande kablar fick ny luft. De sista tio minuterna kämpades det som sällan förr på Rydas B-plan.
- Grabbar, nu spelar vi för Pfeil, ropade en Borgstenaspelare med fem minuter kvar på matchklockan.
- Grabbar, nu spelar vi för Pfeil, svarade Johan.
Och visst spelade vi för Pfeil. Om han varit en man som stått för sina löften skulle hans fotbollskarriär ha avslutats där på Rydas B-plan när slutsignalen ljöd. Då kunde nämligen nöjda kablar konstatera att vi bärgat en härlig pinne.
Höstens spelare, Tommie, hade dessutom lyckats med bragden att hålla nollan för andra gången under hösten. Han hade gjort det med god hjälp av det starka försvaret, där Marcus återigen utmärkte sig genom att göra en lysande insats.
Efteråt gottade sig nöjda kablar åt poängen. Även om vi fuskat så till vida att vi hade ställt upp med 15 spelare så var känslan över 0-0 mot Borgstena underbart skön. Vi hade visat att vi med rätt morot fortfarande kunde spela boll.
Samtidigt spreds en annan, mer underlig känsla i omklädningsrummet. Det kunde nämligen vara så att vi just hade genomfört FC Kabel Åttios sista match i seriesammanhang. A-lagets framtid var nämligen i högsta grad hotad. Följande referat gick att läsa i BT dagen efter:
"Eftersom detta kan ha varit Kabel Åttios sista match som förening så ville man försäkra sig om att avsluta på ett värdigt sätt genom att plocka in spelare som inte varit med tidigare under säsongen. Och detta lyckades relativt bra, en poäng får man vara nöjda med då Borgstena bland annat bränt en straff.
- Vi ska ha ett möte om vad som kommer att hända med föreningen, men om detta var vår sista match så avslutade vi ärofyllt med vår mest meriterande poäng för säsongen, berättade Johan Rydén."
© Johan Rydén & Henrik Malm 2001
Avbytare: Mikael Ståhl
Avbytare: Andreas Holmesten, Stefan Söderberg och Michael Banér
Avbytare: -
Avbytare: Klas (Gotlands kompis)
Avbytare: -
Avbytare: Mattias "Gotland" Johansson och Anders Burkards
Varningar: Magnus Andersson
Avbytare: Mattias Andreasson, Mattias "Gotland" Johansson och Freddy Zielinski
Varningar: Magnus Andersson (hans andra) och Mattias Johansson
Avbytare: "Gotland" Johansson och Freddy Zielinski.
Varningar: Burkards (två gula kort), Lars Bredin och Mattias Johansson (hans andra).
Avbytare: Niklas Andreasson (debut) och Rickard Bjuveus (debut)
Varningar: -
Avbytare: Niklas Andreasson, Andreas Holmesten och Peter Larsson
Utvisning: Anders Burkards (2 gula)
Avbytare: Lars Persson
Varningar: Frans Moberg-Egfors
Avbytare: Niklas Andreasson
Utvisning: Anders Burkards - grov utvisning
Avbytare: Tommie Andersson (debut).
Utvisning: Peder Hallberg
Avbytare: Peder Hallberg, Daniel Eriksson och Olle Rydsjö.
Varningar: -
Senare ändrades resultatet till 0-3 eftersom Bosna hade använt avstängda spelare.
Avbytare: Peder Hallberg, Robert Hansson (debut)
Varningar: -
Avbytare: Robert Hansson
Varning: Anders Burkards
Avbytare: -
Varningar: Lars Bredin
Bäste kabel:
Avbytare: Marcus Mordenfeld och Herman Thorell (debut).
Varningar: -
Avbytare: Magnus Henriksson, Daniel "Bamse" Johansson och Andreas Holmesten.
Utvisningar: Viktor Svenkvist
Avbytare: Robert Hansson, Mattias Andreasson och Freddy Zielinski
Varningar: Peter Larsson
Avbytare: Robert Hansson, Andreas Holmesten och Freddy Zielinski
Varningar: Malm och Magnus Henriksson
Avbytare: Johnny Hallgren och Freddy Zielinski.
Varningar: Marcus Nilsson och Johan Rydén.
Avbytare: Andreas Holmesten, Mattias Andreasson och Robert Hansson.
Utvisningar: Magnus Henriksson (två gula kort)
Varningar: Anders Burkards.
Avbytare: Magnus Henriksson
Varningar: -
Senare ändrades resultatet till 0-3 eftersom Töllsjö hade använt avstängda spelare.
Avbytare: Stefan "Stubb" Johansson och Martin Johansson.
Varningar:
Avbytare: Björn Dahlbäck.
Varningar:
Avbytare: Anders Burkards, Lars Bredin, Mattias Unell och Magnus Henriksson
Varningar: Magnus Andersson och Magnus Henriksson.